Pratat med banken

Jaha, då har man pratat med banken. Det kommer att bli jag som köper lägenheten eftersom mitt kära pucko till karl "glömde" bort att betala sina räkningar 2004-2005 som sen hamnade (och låg länge) hos kronofogden och till slut kom fram till oss förra året med en BETALNINGSANMÄRKNING. Gud, jag blir galen bara jag tänker på det. Vilket jävla stolpskott han är.
De åren 2004-2006 hade vi ju det extremt ansträngt ekonomiskt. Jag pluggade (= 7000 kr i inkomst) och han var arbetslös utan a-kassa (= 0 kr i inkomst). Ni som tror att ni är fattiga när ni har nån tusenlapp kvar till lönen kan ju prova att leva 2 personer på 7000 kr i två år och sen komma tillbaka till mig.
Till en början bodde vi i Hagsätra med en hyra på 6300 kr. Vem som helst kan ju räkna ut att 700 kr inte räcker så långt om man vill ha mat, el, telefon, busskort och övriga saker som är nödvändiga. Till slut flyttade vi till huset i Huddinge och hamnade på mer resonabla 3000 kr i månaden i hyra. Tillkom gjorde telefon, el, mat och busskort fortfarande men det blev något enklare att finansiera med 4000 kr istället för 700 kr.
Hur som helst så vet jag inte riktigt hur det gick till för vi hade inte gemensam ekonomi på den tiden, hans post gick fortfarande till lägenheten i Råcksta som han (sa att han) hyrde ut. Jag lade mig inte riktigt i hans grejer då, tänkte att han säger väl till om han behöver hjälp. Jag lånade tex av min mamma under tiden när det blev för knapert.

Summan av kardemumman är att han fick ett par betalningsanmärkningar som resultat av de åren. Och om det är någon som inte vet det så är det så att har man betalningsanmärkningar så kan man inte göra NÅNTING. Man får inte ta lån, man får inte köpa saker, inte skaffa sig mobilabonnemang. Det här har varit ett krig hemma hos oss kan jag säga, jag kunde inte fatta att han var så jävla dum och han försökte (då) att helt enkelt ignorera sin ekonomi så mycket som möjligt. Till slut så satte jag ner foten och tog helt enkelt över hans ekonomi, vilket är helt fel väg att gå. Men vad ska man göra.

Nåväl. Så nu när vi ska köpa hus och bil och barn (eller nja, det ska vi ju inte köpa...) och hela baletten så får jag stå där ENSAM med mitt lån. *grrrrr* Tänk om vi nu inte kan köpa eftersom de bara kollar på min inkomst. Fast vi har två! Men det förklarade jag för henne. Så de kanske tar någon slags hänsyn till det, vad vet jag.
Men men, på ett sätt är det väl bra antar jag. Jag vet ju att min ekonomi är det inget fel på, haha.

Eftersom vi har ca 2 veckor på oss att besluta och få lånelöfte och allt så körde vi låneansökan per telefon och sen stämmer vi träff för att prata detaljer och skriva på i veckan. Bankkvinnan frågade mig "har du några kreditkort eller skulder" nej sa jag, jag tror inte på sånt. Jag vill helst undvika att hamna i Lyxfällan på TV3.. då skrattade hon och sa att jag hade en bra inställning till pengar. Haha, det var ju skönt att höra från en bankkvinna. =)

Jag bryr mig, OK?

Jag blir tokig ibland på mina arbetskamrater! Det är som att bara för att jag är "ung" och inte har barn så är det fel av mig att ORKA BRY MIG. Och det är klart, jag orkar ju inte bry mig hur länge som helst.

kärlek på offentlig plats

Jag vet inte varför det är så men jag har väldigt svårt för att vara med människor som ska uttrycka sin kärlek offentligt. OK om folk kramas/pussas/håller handen sådär lite småmysigt och kärleksfullt, det har jag inget emot. Men om folk ska börja hångla eller ta i varandra precis HELA tiden tycker jag det börjar bli lite jobbigt. Och om folk dessutom ska titta varandra i ögonen och säga "jag älskar dig" är det outhärdligt. Eller när de använder sina privata gulliga kärleksnamn offentligt.
Jag har skitsvårt för sånt där. Och vad gör man själv lixom? När man står bredvid menar jag... "jaha, ska vi ta och...." Hur kan man bete sig i en sån situation utan att det blir pinsamt?

Jag kan tycka att det är lite jobbigt även med folk och deras barn. Jag har inga problem med att folk skryter om sina barn, hur duktiga de har varit på fotbollen eller i skolan (eller om de är yngre i sin utveckling), det är helt ok. Det är till och med kul! Att höra om barn som är duktiga och gör mamma/pappa stolt är ju alltid trevligt.
Men när det ska börja handla om känslor får jag lite obehagskänslor och rysningar. Eller att man ska säga att man ÄLSKAR sina barn hela tiden. Det förstår jag ju att man gör ändå, måste man påpeka det?

Jag kanske blir likadan (det blir jag säkert) men jag vet inte, det känns så privat lixom. Känslor är privata, de behöver man inte gå och spilla ut till höger och vänster när det inte är den personen det berör. Fattar ni?

Hm, jag undrar vad en psykolog skulle säga om det här? haha, fick jag för lite kärlek som barn eller?? =)

Winnerbäck

Lyssnar på Lasses nya skiva, den är helt fantastisk. Jag hade lite svårt med förra skivan, Daugava, och blev aldrig riktigt vän med den. Visst lyssnar jag på den men inte på samma sätt som övriga skivor. Men den nya! My god, jag ÄLSKAR den. Från första stund. Jag bara dör, så bra är den.

Ska man skratta eller gråta?

Alltså, jag har inte läst Anna Ankas text om hur underbart det är att bo i Amerika förrän idag. Oh my god, säger jag bara. Menar människan allvar?!

Att skriva saker som:
Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

Det är ju bara bisarrt. Det finns massor av romantiska killar här också. Och om min kille skulle få panik av att vara ensam med barnet i 20 min skulle jag tycka det var tragiskt. Jag vill att mina barn ska ha en fin relation till båda föräldrarna.

och:
Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?

Vad fan menar människan egentligen? Allvarligt talat? Det här är ju bara helt sjukt, snacka om att spä på dagens fixering vid kändisskap. Vad hände med att ta vara på sig själv och jobba hårt, lixom.

och:
En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.
Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården.

Vad är det för människosyn den här människan går omkring med och för vidare till sina barn?

Det är ju bara tragiskt.

Här har ni en framtida bostadsägare

Idag var det röstning angående ombildning till bostadsrätt och med förkrossande majoritet blev det JA. Det var 3 av 25 lägenheter som inte var på plats och automatiskt röstade nej, resten var där och alla som var där röstade ja. Så nu ska vi bli kontaktade av banken för att diskutera lån. Herregud, jag kan ju ingenting om sånt där. Och sen ska vi köpa bil och i februari kommer baby. Snacka om att hamna på miljoners plus vad gäller vuxenpoäng...

När vi hade röstat och allt var klart sa vårt ombud att han inte har fått/velat säga något tidigare men att det är en av de bästa affärerna han har sett på länge, med vårt billiga pris samt jämförelsen mot våra hyror. Det ligger relativt nära så merkostnaden för oss blir inte så stor varje månad. Det känns ju bra. Plus att om man räknar in hyreshöjningar och sånt så kommer vi ju verkligen att få det enklare i framtiden och om föreningen går bra så kan man ju till och med sänka avgifterna men det är ju inte förrän om kanske 2-3 år. Och då kanske vi inte ens bor kvar här, haha.

Trött och mätt

Idag har vi ätit scones - oh my god vad det var gott. Med smör, ost och olika sylt/marmelader på. MUMS! Men jag är så sjukt proppmätt just nu, det gör typ lite ont i magen.

Just nu känner jag att det inte händer så mkt i mitt liv. Alltså, jag gör saker; har nåt inplanerat nästan varje dag efter jobbet. Men det är lixom höstsäsong nu känner jag. Mycket på jobbet, trött på kvällarna.

På torsdag ska jag försöka prova på Yoga, det ska i alla fall bli riktigt kul!

ja, det är inte mkt att säga...

jag har ju verkligen inte orkat skriva särskilt mkt här. Av den enkla anledningen att jag inte vet vad jag ska skriva.
Så jag hänvisar nog vidare till bebisbloggen så länge och så får vi se om denna kommer att uppdateras då och då.

pssst....

jag har en liten hemlighet....
Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge, det har varit semester.

So long Suckers!!!

Nu drar jag på semester! Tjoho, jag är så glad att denna dagen äntligen har kommit. Kan knappt tro det faktiskt men det är sant. Och jag har tagit komp denna sista självande dag så jag behöver inte ens jobba heldag. Underbart är bara förnamnet.

Nu drar jag söderut. GEKÅS, se upp för här kommer vi!!!

Trött på det här

Nu sitter jag på jobbet igen. Nu börjar jag verkligen längta, längta, längta till semestern! Det är två arbetsveckor kvar varav den här kommer att vara tyngst tror jag för nästa vecka är syster här med familj så då kommer vi säkert göra saker efter jobbet och så kommer jag och P antagligen bo ute på landet så då kommer man känna sig lite mer ledig (hoppas jag!).

I helgen ska vi till Kolmården! Det ska bli så himla roligt! Jag har inte varit där på hundra år så det kommer ju verkligen bli spännande. Jag vann det på jobbets 1 års kalas, ett dagsinträde för två vuxna och två barn inklusive safari med egen bil. Så det ska vi slå till på. Det känns helt otroligt bra jobbat av oss att ha bokat stugor och allting med framförhållning. Det är inte vår starkaste sida.

I helgen som var befann jag mig i Väddö-trakten för bröllop. Himla trevligt! Min vän J gifte sig. Hon var så fin, så fin! Och jag var toast-madame. Det gick bra tycker jag själv men jag hoppas att brudparet var nöjda såklart.

vi pratar mat på jobbet

Och jag sitter och söker på recept och matbloggar. Det finns ju hur mkt bra som helst där ute! Jag blir så sjukt sugen på allting när jag sitter här och surfar. Egentligen borde jag jobba men just nu är arbetsmoralen sjukt låg. Det är inte mkt som blir gjort här inte, men det är OK för jag hade en ganska produktiv förmiddag.
Jag blir så inspirerad av allting så jag måste baka ikväll. Baka! Hör ni. Bullar och syltgrottor ska det bli. Och så hittade jag ett gott recept på inkokt lax. Oh my god, vi ska ju äta lax idag. Det blir inkokt, I tell you.

Inspirationsbrist = bloggpaus?

jag hade precis skrivit ett inlägg om hur oinspirerad och trött jag är när Blogger valde att radera och säga error. Underbart. Nu är jag ännu mindre inspirerad.

Jag kommer nog inte skriva på länge. Så ni vet.

OK, nystart i allsvenskan

Hur ska det gå? Blir det fiasko direkt eller vänder det kanske nu? Det har ju gått relativt dåligt för DIF denna vår, minst sagt. Att ta sig över strecken och hamna någonstans i mitten i slutet av säsongen vore ju drömmen i dagsläget. Samtidigt som Bajen åker ur och Gnaget missar guldet med millimetrar. Det hade ju varit nåt det.
Men men, man ska väl inte hoppas på för mkt. Man har ju varit med förr...

vill ha semester

Nu är det bättre på jobbet, har en del att göra och då går dagarna myyyyyycket fortare.
Vår dator hemma har varit ur fas ett par dagar, asirriterande. Jag hoppas det är löst nu så man kan uppdatera lite och göra det man ska på nätet som man inte kan göra på jobbet....
P är hemma idag, ledig, så han ska se till att det funkar.

Så sjukt uttråkad

Jag har så tråkigt på jobbet just nu. Jag har en såndär period av stiltje och jag orkar inte ta tag i något för att ta mig ur den heller, låtsas typ jobba. Men det blir rätt tråkigt det med i längden. Jag menar, man surfar runt på vissa sidor på nätet och sen har man gjort det lixom. Då måste man hitta på något annat att ägna sin tid till..

Igår såg vi Terminator på bio. Ibland när man ser film på bio blir man helt uppslukad och ibland ser man filmen som en film. Jag blev helt uppslukad! Jag satt på helspänn hela tiden och undrade sååå vad som skulle hända härnäst. Haha, till Terminator! Det trodde jag inte på förhand kan jag säga. Men det är jäkligt trevligt att gå på bio! Jag gillar det!

Landet

Man måste komma ihåg att alla inte har ett land att åka till. Vi har två så vi är ju väldigt priviligerade. Inget som vi äger själva dock förstås, det vore ju drömmen, men det får bli en senare uppgift i livet. Fast jag vill helst göra som Ps pappa och flytta UT till landet.

Hur som helst är det jävligt fint att åka till landet. Det är fint att det finns ställen där man inte behöver klä sig, bry sig, tänka, känna, göra. Det enda man behöver göra är att vara. Såna platser behöver man för att återhämta sig lite. Och så är det fint att kissen får gå ute också.

And the modeblogg continues...

Hahaha, det bästa är ju att jag inte har någon modeådra att tala om. Så ni får dras med VILA-kläder och Lindex kläder! Ja, jag är TANT och förbannat stolt över det! =)

Här kommer klänningarna jag väljer mellan:

och skorna...

skulle vilja ha lite mer sol

Det räcker inte som det är just nu, jag vill ha VÄRME!!!
Nu går jag in på TV4vädret.se och ser att det ska bli skitväder på värmdö till midsommar. 16 grader och regn. Kul.

Men klänning ska det faen bli i alla fall!! Det hör till!

Brist på inspiration...

Idag har jag haft "kurs" i ett program som vi använder (fast jag knappt kan det själv). Och nu har just fakturerat och får inte siffrorna att gå ihop men nu skiter jag i det för jag orkar inte. Nu får det vara bra.
Så nu har jag gjort mitt för idag. Nu surfar jag lite istället.... Och hamnade här och hittade en massa listor. Bland annat den här:

1. VAD HETER DU?
Sarpo
2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Beige
3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Jäkla radioskval. Fast just nu är det Robbie Williams så det är OK
4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Tittade på sista avsnittet av Cityakuten
5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Lättyoghurt citronsmak med special K och musli + banan (men det börjar bli dags för mellis!)
6. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Hakan och ögonen
7. HUR MÅR DU IDAG?
Jovars, helt OK. Det går upp och ner
8. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Gin och tonic på altanen på Värmdö, mums!
9. FAVORITSPORT?
Jag är ju en sporttjej så jag gillar det mesta i sportväg men fotboll (och hockey) är ju favoriter
10. HÅRFÄRG?
Trist
11. ÖGONFÄRG?
Gröna
12. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Soluppgång eller solnedgång, beroende på tillfälle... =)
13. LYSSNAR PÅ JUST NU?
Min kollega som försöker lista ut hur systemet vi hade kurs i funkar
14. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Både och gärna!
15. HUR BOR DU?
I en trea
16: VAD LÄSER DU?
Just nu läser jag en Läckberg-bok, en annan som jag inte minns titeln på och "flickan under gatan"
17. FAVORITSPEL?
oj, jag spelar aldrig spel? Kubb på midsommaraftonskväll
18. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
haha, nej
19. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
det tror jag inte
20. ÄR DU ROMANTISK?
Jo, tyvärr. Min sambo är inte särskilt romantisk (tyvärr det också)
21. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
För tillfället är jag faktiskt helt otroligt lycklig!
22. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Jobba tyvärr, hade gärna haft lite semester
23. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
16.02 och jag slutar om 28 minuter!!

så här blev resultatet

Av klänningsvalet alltså. Men det har ni ju redan sett på fejjan! =)

Idag har jag, C och barnet promenerat runt Djurgården. Det var regn, nästan ösregn faktiskt, men himla trevligt ändå tycker jag. Vi blev lite blöta men vad gör det egentligen? Motion är alltid bra! Det tog oss ca 1 1/2 timme. Bra jobbat tycker jag om jag får säga det själv.

Imorgon är det dags att jobba igen efter denna korta, korta semesterperiod. Men men, det kommer mera. Lite väl långt dit bara! Inte förrän sista veckan i juli är det dags. Hoppas att det blir en fin sommar bara så man kan nyttja den i alla fall på kvällar och helger!

Sverige-Malta

tittar jag på just nu. Vad skönt att Kimpa fick göra mål (revansch?) och jag skiter faktiskt lite i hur de spelar så länge de vinner.

Jaha, idag var det studentfirande. Han var så fin i sin kostym!! Nästan så man blev lite tårögd. Det var lite kaosartat på skolgården så det blev lixom inte något egentligt "utspring", plötsligt var studentmössorna bara där. Vi vinkade av de när de for iväg på traktorflaket och sen var då tanken att alla skulle ta sig in till stan och torget där alla traktorer skulle köra förbi så alla kunde vinka och hurra. Det var också lite antiklimax för vi fick stå i bilkö i typ en timme eftersom ALLA skulle in till stan och sen när vi kom fram var alla studenter less efter att ha snurrat runt i typ en och en halv timme så då ville de åka hem. Det viktigaste är ju att C hade en bra dag i alla fall och det tror jag att han hade! Sen blev det mottagning med presenter och pajer och sallad och skumpa. Och ett fantastiskt gott rosé vin.

Sen skulle vi gå och lägga oss för en tupplur (heeeelt slut, var uppe sju imorse) men då skakade hela huset av ett JORDSKALV. Hallå?!

Nu tittar vi på matchen och studenten ska snart dra på "nattklubb" som han så gulligt kallar det (man undrar ju vad det annars heter att gå ut och dansa i Umeå, haha).

HEJA SVERIGE!!! NU BLEV DET MÅL!!! 2-0! Hurra, hurra, hurra!

Sarpo goes modeblogg...

Jag behöver lite hjälp. Dock är jag lite trött på "dagens outfit"-bilder så ni får inte se mig in person tyvärr, haha. Jag behöver hjälp med att välja klänning till systersonens student den 10 juni. Ska jag ta den vit/beige randiga till vänster eller den blå/vit randiga till höger? Den till vänster är lite mindre urringad men den till höger känns lite mer festlig.

Jag kommer i alla fall ha mina nya vita skor som ser ut såhär:

VISST E DE FINA??? =)

Bli smal

Det är flera personer som sagt till mig att jag ser smalare ut nuförtiden. Jag vet inte vad de grundar det på men det låter ju fantastiskt! =)

Jag har ingen inspiration att skriva nåt men det är ju härligt med sol i alla fall. Synd att det regnar idag då. Hoppas det vänder snart eller åtminstone lagom till midsommar, haha.

ordningen är återställd

Bara för att återgå till vanlig gnällstatus igen efter ett okaraktäristiskt positivt inlägg så kan jag berätta att jag just betalade mina räkningar - det var ingen rolig historia. Det blir definitivt inga överflödiga skor för min del, endast de vita sandaletterna som jag ju faktiskt varit på jakt efter ett bra tag, de är behövliga och alltså OK.
Imorgon ska jag till tandläkaren och sen var det någon annan sån där utgift som jag inte minns just nu men det blir till att vända på slantarna och hoppas att skatteåterbäringen kommer lagom till midsommar.
Nej hörrni, det blir inget flärdfullt liv för mig den närmaste månaden. Så mkt är säkert. Men man kan alltid hitta på roliga saker ändå, så kallade GRATISNÖJEN. Min mor är ju drottningen av gratisnöjen, något borde väl ha smittat av sig på mig kan man tycka. Nån som vill umgås på ett billigt vis den första härliga sommarmånad?

Vilken härlig dag!

Idag har jag och min kollega tittat på skor på lunchen och äntligen har jag hittat ett par vita sandaletter som jag tycker är fina och som ändå inte kostade skjortan. Jag har lagt undan de tills imorgon för jag råkade gå ifrån mitt betalkort upptäckte jag när jag skulle betala de BH'ar som jag också behöver inför sommarens fester! =) Min kollega fick agera bank - pinsamt!

Det fanns även andra fina skor men det känns inte försvarbart riktigt när vi hade räkningar på ungefär dubbelt så mkt som vi brukar ha denna månaden... Att köpa ett par festskor får vara OK när det är studentmottagning, midsommar och bröllop inom bara ett par veckor men de andra får nog vänta i så fall till juni-lönen... Om de finns kvar då kanske jag kan slå till. =)

Tänkte bjuda på lite fina kort från Istanbul som omväxling från allt gnäll! Vilken fantastisk resa det var och vilken fantastisk stad! Jag kan verkligen rekommendera den varmt!

Snart ett år sen...

...jag slutade röka. Helt sjukt. Vart tog det här året vägen??

Familjeliv

Jag har lite svårt att formulera det här men det är något som jag tänkt på ett tag och som även dök upp igår som samtalsämne när jag och J var och simmade.
Det här med när folk får barn. Det är klart att jag förstår att det är prio ett ALLTID att man ska vara med familjen, att det är det viktigaste och att man älskar sina barn över allt annat. Men jag har lite tankar som jag vill dela med mig om det...

Jag och P har kommit till den här tiden i livet då vi börjar fundera på barn lite mer allvarligt. Jag vill inte påstå att vi försöker skaffa barn för det låter så orättvist mot de som faktiskt klockar febertoppar, har koll på ägglossning, har sex på beställning, träffar läkare och så vidare. Men vi har pratat lite mer seriöst om det, om man kan säga så, och börjar väl känna oss redo så smått. Och självklart tänker jag då ett steg längre - tänk om man inte kan få barn? Det är ju inte något som man ska räkna med som en del verkar göra (tänker främst på frågan "när ska ni skaffa barn då?").
Och då tänker jag på allt sånt där som man gjorde med vänner förut, det gör folk med sina familjer idag utan vänner eller alternativt med andra barnfamiljer. Ex Midsommar, Valborg, långhelger, nyår och så vidare. Vad händer med alla de som inte får barn? Blir de left-overs som ingen vill umgås med för att alla andra ska vara med familjen? Vad för slags framtida umgänge väntar en barnlös? Är man något slags ingenting, en paria? Och om man tittar på vårbudgetar och politiker-snack, var kommer de barnlösa in? Det fokuseras alltid på barnfamiljer och det är ju bra men alla andra då?
Klart att man kanske umgås med andra barnfamiljer för att det är lättare om det finns andra barn i närheten, då kan de roa varandra. Men ändå, det gör mig lite betryckt faktiskt.

Och sen det här med att vara en del av barnens liv. Jag träffar ju aldrig Milo tex längre, det var när han inte gått på dagis och I inte börjat jobba som vi sågs. Nu är han snart två och ett halvt och han vet knappt vem jag är. Jag tycker det är sorgligt. Och Oliven, jag vill inte att det ska bli som med de andra syskonbarnen. Men det är ju inte upp till mig att se till att det blir så.

Men vad vet jag, jag har ju inga egna barn (som om man inte kan ha tankar om såna här saker utan att ha barn även om man inte kan förstå hur det faktiskt är på riktigt). Men det är många saker man tänker på och hoppas att man själv kommer att tänka på om man någon gång får turen att bli förälder.

Förra inlägget

Skrev jag på mobilen från Solna station. Jag ville mest kolla om det gick, haha. Jag är ju så sjukt oteknisk. Plus min mobil är ju inte dagens nyaste om man så säger....

Hur som helst var det en tung förlust igår. Även om draget på läktarna stundtals faktiskt var lysande. "ba-ra-pa-pa-pa-pa-pa-Djurgården!"
Det roligaste var dock när jag satt på tåget hem så kom ett killgäng i typ 16-års-åldern som diskuterade draget och ramsorna. Den ena säger "vadå kylskåp, kylskåp..., vad är det för nåt lixom!?" och en annan säger "a-i-poff, hur gamla är vi lixom?". Och jag tänkte för mig själv att de där ramsorna har mer år på nacken än vad ni har! Ta och kamma till er nu och fatta grejen.
Men tiden går. Förändringens vindar har blåst, det är en helt annan värld att växa upp i än när jag och I började gå på fotboll. Det som var självklart för oss när vi blev "introducerade" är inte så självklart längre.
Det var tex en jävla idiot som stod på Mellan och skulle tjafsa med alla som inte sjöng som någon självpåtagen polis. Men allvarligt, jag har sjungit för Djurgården i snart femton år. Jag kan inte med att en asfull tjugoåring står och skriker på mig att jag inte har något DIF-hjärta. Lägg ner för fan. Och så står nån annan idiot och ska lugna ner allting med att upprepa "inte hata, bara älska". Lägg ner det också, will you. Vi hatar och vi älskar, det är det som kallas supporterskap. Det måste vara motpoler för att det ska finnas en nerv i det.

Underbart

Här sitter jag på en tågstation och hör skitfolk sjunga saker som aik sthlm. Jag vet inte jag. Det är inte det bästa jag vet direkt..
Ibland undrar vad man håller på med egentligen.

My last will

Det här med testamenten. Jag har förstås skrivit ett testamente av en enda anledning. Människor som får höra att jag har ett blir alltid så förvånade - typ "du är inte ens trettio och har inga barn, varför har du skrivit testamente?" - men så är det i vilket fall.
Men jag var tvungen att skriva om mitt för det var inte helt korrekt, det fanns inga födelsedatum på mina efterlevande i det. Och då tänker jag att jag kanske borde lämna allting till P (det finns ju som sagt inte så mkt att lämna men, ni fattar...). MEN då hamnar jag i en sits där jag har skrivit ett testamente som lämnar allting till honom och han inte har skrivit ett och allting går till hans föräldrar. Vad är det lixom? Är det verkligen rättvist?
Igår sa min kollega att han funderar på att skriva ett testamente och lämna allting till syskonbarnen eftersom han inte har några egna barn. Det lät ju vettigt tyckte jag men kan jag verkligen göra så när jag har en sambo? Blir inte det konstigt?

Nåväl, jag har skrivit ett som måste undertecknas av vittnen. Vi får väl se om jag reviderar det snart igen...

haha

Det här tyckte jag var kul.
itsfunnybecauseitstrue

Jag är ju helt off känner jag vad gäller allting som rör fotbollen just nu så den har jag inte sett tidigare men det här var otroligt roligt.

Det där var väl att ta i...

Äh, klart jag inte är ointresserad av era liv! Klart jag vill veta allt som är nytt och spännande och fantastiskt och så vidare. Och även om det inte är det får ni självklart prata med mig!
Jag är bara lite avundsjuk tror jag. Den gamla fina känslan.

Men jag vill ju inte bli som vår kära vän i viken gnälltanten så nu får jag genast sluta upp med detta. Låt mig bara konstatera först att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig och att det fan inte gör en lyckligare.

För övrigt: HÄRLIGT att Sverige gick vidare! Det här kan gå hur långt som helst! =)
Iofs tyckte jag inte att det var något bra framträdande igår men skit i det. Nu hoppas vi att det går bra på lördag!

Lite trött på det mesta

Jag är trött på människor i största allmänhet. Mitt tålamod med alla människor överhuvudtaget är lika med noll. Jag blir irriterad när någon säger att den är lycklig och mår bra, jag blir irriterad om någon säger att den är olycklig, jag blir irriterad när personer klagar på sina jobb, jag blir irriterad när folk berättar om sina spännande projekt.
Låt mig vara. Jag är inte intresserad av era liv. Inte just nu i alla fall. Jag har fullt upp med mitt eget!

Det var det där med vardag...

Vardag är bra. Men också förödande. Att stå ut med sin vardag är det som kallas att leva.
Nu är det strax måndag och vi måste återgå till vardagen igen efter en fantastisk helg. Det känns sådär. Framförallt känns det sådär att gå tillbaka till jobbet eftersom jag kommer ha helt hysteriskt mkt att göra. Och vara tvungen att jobba över.

Men helgen var så skön, så skön. Försökte lägga upp bilder men nu strejkar datorn. Så det får bli en kort resumé. Vi hann med detta:

- hämta hyrbil
- vetrinärbesök
- köpa extern hårddisk till datorn
- åka ut till landet
- grilla
- dricka vin
- titta på trall och spaljé till balkongen
- gå stora rundan
- träffa syskonbarnen
- dricka öl
- spela skitgubbe
- åka bilfärja för första gången
- äta mjukglass i Vaxholm
- sola
- spela plump
- dricka rosévin
- handla på IKEA

Ja, och så har vi hunnit tvätta också.

Fantastiskt skönt att vara ledig i tre dagar (och en halv). Desto tråkigare att gå till jobbet då som sagt.

Kris

Jag har en kris. En väldigt personlig kris som jag inte kan skriva om här men samtidigt måste jag bara skriva av mig. Jag vet inte hur jag ska göra nu eller var jag kommer att hamna när denna kris (förhoppningsvis...) blåser över. Hur ska man kunna veta det? Då vore det väl inte en kris. Antar jag.

Men det är inte roligt.

Sjuk som snor

Ja, det är åtminstone sjukt mkt snor i min näsa. Och det är inte kul. Jag har alltså åkt på en ordentlig förkylning. Den kanske inte blev så mkt bättre av att åka till Istanbul men det var det värt. Wow, vilken stad! Jag blev superförtjust! Så trevliga saker att göra, se och äta. Och människorna var väldigt trevliga. Iofs träffade vi bara människor som visste att vi skulle komma och som vill göra ett gott intryck men ändå... =)
Jag handlade också. Men bara lite. Hade nog egentligen velat handla mer. Kanske något klädesplagg och definitivt något fint halsband. Men det blev lite smått och gott ändå, lite te och kryddor, lite armband, en sjal, små börsar och tja, lite smått och gott.

Vi var på Hammam också, det var ju helt fantastiskt! Någon som skrubbar, tvättar och masserar en. Kan det bli bättre? Mycket god mat och mycket, mycket gratis vin. Sånt kan vara farligt. Jag försökta dricka mig frisk i lördags kväll, det gick ...inte. Så på söndagen tog jag det lugnare.

Nåväl, snart är det Valborg. Herregud vad tiden går. Snart har hela livet passerat utan att man märkt det!

Snart åker jag till värmen

Eller, hoppas det är varmt. Annars blir jag förbannad. Vi ska till Istanbul med jobbet lördag-måndag. Det ska bli himla trevligt faktiskt! Men jag vet inte riktigt vad jag ska packa! Jag har börjat lite smått hemma men det blir väl sista minuten-paniken som vanligt.

Nåväl, ska försöka spendera lite pengar har jag tänkt. Bara på roliga saker.

social helg

Jag har varit så social den här helgen, det känns himla bra.
Idag gick ju mitt alkohol"förbud" ut men jag har smygbörjat, ska erkännas. Jag drack vin i fredags, det var så jäkla gott! Till maten som också var helt sjukt god. Efter en flaska tyckte jag och P att vi gott kunde öppna en till så det gjorde vi. Det fick jag surt erfara dagen efter. Oh my god, vilken huvudvärk. Jag mådde lite lätt illa också men huvudvärken var från helvetet. Jag och mor skulle ha tränat Body Pump men icke.
Men det var ju så galet fint väder så det kunde jag ju inte slösa bort med att ligga bakfull i sängen så jag beslutade mig för att gå till mor och lämna lite saker. Jag bunkrade med äpple och vatten och solglasögon och det gick bra. Där drack jag te och sen gick jag hem till A+H som bor där. Det var supertrevligt. Vi åt paj och solade på deras balkong och det kändes som juni ungefär. Sen gick jag hem och drack mer vin.
Idag har jag träffat svägerska med barn och promenerat runt Djurgårdsbrunns kanalen. Jag tror vi kom fram till någon gång att den är 7 km. Sen avslutade vi med lunch på Kulturhuset. Efter det åkte jag till L och fikade med tjejerna. Mycket trevligt, som alltid när vi ses!

Så helgen har varit social. Jag fick inte så mkt gjort här hemma som hade behövts ta tag i, typ dammsugning, diskning, städning och så vidare. Men jag har bokat tvättid till veckan i alla fall, alltid något...

Imorgon smäller det! Allsvenskan, här kommer vi!

Åh shit va sugen jag är på fotboll nu!!

Sitter och tittar runt på nätet och banne mig, jag vill gå nu! Det ska bli så kul, kul, kul!
Jag hoppas vi slipper marginalsupprtrar och medgångare och allt det där jävla gnället som varit (inklusive från mig förra året...) och bara siktar på att hitta tillbaka till glädjen! Att bara ha kul! Samba Djurgårn!

sjukt taggad!

Så här ska det se ut!

MASAI

Igår var det Masai hemma hos I. Det brukar vara kul, se bara här:

Denna bild är dock inte från igår, den är från TEMA RÖTT-masai hos mig i höstas. Det var mkt trevligt igår också men jag hade ingen kamera med mig (utom mobilen förstås men det tänkte jag inte på). Vår kamera har ju tyvärr gått sönder (eller det var kissen som tyckte det var en lämplig leksak...) och det är jättejobbigt tycker jag. Jag funderar på om man ska orka köpa en ny innan Istanbul eller om man ska ta kort med mobilen då. Vi har beslutat om att köpa ny kamera åtminstone till sommaren men då kan jag ju egentligen köpa en redan nu. Hm, vilka bekymmer. Vi får se om jag har råd och tid att fixa innan dess.

Men annars tror jag inte att jag behöver köpa något nytt? Dammsugare är inhandlad och vin, haha. Jag tror inte vi är i desperat behov av något annat nytt. Vi har hyllor till lilla toan (som förhoppningsvis blir klar inom kort efter stambytet). Det skulle kunna behövas är små kärl av olika slag att stoppa toalettartiklar i men det är ju inget större inköp. Och till köket behövs en sprits och en potatisstomp men herregud, det kan man ju klara sig utan.

Vin

Vi har köpt hur mkt vin som helst nu, det har blivit en mani i mitt huvud. Jag kan inte sluta köpa vin!! Det är faktiskt lite jobbigt.
Alkoholskatten går ju upp med typ 20% eller om det var 30 till och med. Eller kanske bara 10%? Äh, jag vet inte mer än att den går upp. Och så pratade jag och P om att vi skulle handla lite vin, eller åtmintone fylla upp vinstället. Det var ca 4 flaskor kort för att det skulle vara fullt. Vi tog fram höstens Allt om mat-vinspecial (de har ett nummer varje år som är vigt till vin) och tittade bara på fynd. Vi bestämde oss också för att köpa vin för över 90 kr, annars är det ju ingen större skillnad. Dessa kommer ju kosta över 100 kr sen. Haha, helt bisarrt.
Men så köpte P fyra flaskor och jag köpte fyra flaskor på lunchen i fredags plus att idag när jag var ute på stan så köpte jag fyra till! Haha, det måste få ett slut! Vi har så mkt vin så jag vet inte när vi ska hinna dricka upp allting. Och jag som inte ens dricker alkohol för tillfället... Ojoj. Men det kommer ju en sommar, då kan man dricka bäst man vill. Och mitt alkoholstopp är ju över inom kort så det är nog lugnt.

Idag är det Masai hos I. Det ska bli så trevligt! Jag funderar på att tillåta mig ett glas vin till middagen, det är ju trots allt bara en vecka kvar och jag har ju inte druckit sen 5 januari. Vi får se hur det känns på plats (och om hon "räknat" med det...)

För övrigt går mina tankar till Ps syster som har det lite jobbigt just nu. Hoppas hon känner mina goda tankar!

Namn på barn

En rolig sysselsättning som jag och P har är att vi brukar prata om vad våra eventuella framtida barn ska och inte ska heta. Mest vad de inte ska heta. Ibland förvånar han mig stort. Jag sa tex igår att våra barn inte ska heta Alfred iaf och det opponerade han sig mot. Jag förklarade att det inte är nåt fel på namnet Alfred men att mitt barn aldrig kommer heta det, lika lite som Albin. Det var två namn som jag aldrig hade trott han skulle gilla men tydligen.
Och sen förvånade han mig ännu mer med att gilla ett namn som jag gillar (men som jag inte avslöjar här, haha!) så det var ju skönt. Jag trodde vi låg ganska långt ifrån varandra.

Hur som helst så pratade vi massor om det här i Köpenhamn, typ "våra barn ska iaf aldrig heta Peder eller Hans Christian eller Morten, osv" *fniss*

Rätt låt vann!

Det tycker jag åtminstone. En av anledningarna till det är att det blev fullkomligt tyst i soffan när Malena framträdde. Under alla andra låtar pratade vi stup i kvarten men så fort Malena klev upp på scenen blev det knäpptyst - vi var helt absorberade av hennes utstrålning.

Sjukt bra!

Jaha

Jag har ju startat denna vecka med att vara positivt till ALLT!
Nu kom det en liten missberäkning men då får man tänka att sånt händer och det finns alltid lösningar på alla problem och annat käckt som man kan komma på. Det är ju inte alltid så lätt men jag ska inte klaga! =)

Nu lyssnar jag på Imperiet och surfar på nätet i väntan på min sambo som ska laga mat har jag bestämt när han kommer hem. Jag skulle ha varit på pubkväll men hade ingen lust och då tänkte jag att nej, jag ska tänka på vad JAG vill denna positiva vecka så det blir ingen pub för mig.

Och vår Istanbul-resa med jobbet blir nog av! Det är ju positivt.

Idag hade vi ett spontant möte och då gnällde min kollega så mkt att jag tänkte "fy fan va tråkigt att vara sån!" och så insåg jag att det är ju precis som jag varit de senaste (typ 52...) veckorna. Det var ju inte så kul men då är det desto roligare att det är slut på det nu!

Nu får det faan vara nog!!

Nu ska den här surkärringen bort! Nu får det vara nog med gnäll. Jag orkar inte vara sån här längre, det måste bli lite bot och bättring. Jag får helt enkelt ta tag i de bitar som jag tycker känns trista och meningslösa. Man måste ju försöka vända trenden lixom!
Nu är vi inne i mars och februari blev precis sådär som man fasar för men nu har vi kommit ut på andra sidan och nu är det ju faktiskt bara typ en och en halv månad kvar till maj!!! MAJ!!!!! VÅR!!!!!!!!!!!!!! UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så nu får vi rycka upp oss och glädjas över livet!

Betingning

Så fort jag kommer till min plats på jobbet så blir det totalt stillestånd i mig. Jag tappar helt sugen! Det har blivit som en ond cirkel som jag knappt kan komma ur. Eller i alla fall inte vet vad jag ska göra åt för att komma ur.
Jag tycker att det är tråkigt att jobba. Det är tyvärr så enkelt. Jag tycker att min arbetsplats har förändrats för mkt till det sämre på senaste för att det ska kännas inspirerande och roligt att gå till jobbet. Det är bara ett jobb som man måste genomlida, typ. Det känns skittrist.
För ett år sen var ju situationen helt annorlunda här, då hade vi också mer roligt med varandra. Vi pratade med varandra och tyckte det var trevligt att hitta på saker och var betydligt mer påhittiga. Men nu är allt det borta. Med tanke på det senaste året är det kanske inte så konstigt men det är onekligen tråkigt.
Jag ska säga allt jag har på hjärtat om mitt jobb till min chef när vi har utvecklingssamtal. Jag hoppas att jag gör det i alla fall.

Händelselöst

Igår var jag, J och L på bio och såg Revolutionary Road. Oh my god vilken tung historia. Man sjönk djupare och djupare ner i stolen i takt med att misären blev mer och mer tydlig. Men jag tyckte att själva filmen var bra. En sak som jag också tyckte var bra var att trots att det handlar om föräldrar till två barn som knappt står ut så var inte barnen så framträdande i filmen. Det handlar ju trots allt inte om de. Men det är ju förstås inte så up to date om man säger. Det är trots allt 50-tal i filmen och då kunde man inte skilja sig eller skaffa sig ett jobb om man var kvinna. Det var bara acceptera läget. *burr*

Men just nu är jag inne i ett tänk som handlar om att det inte händer nånting i mitt liv (apropå deras händelselösa förortsliv). Det är same old, same old hela tiden. Det är så trååååkigt. Det känns som att när man träffar människor nuförtiden så är det alltid nånting som händer i deras liv som är spännande och kul. Typ barn, husköp, nytt jobb, spännande nya partners, giftermål, ja ni vet. Nåt KUL!
I mitt liv? Nope, ingenting alls. Inte ett jota. Bara samma gamla katt, samma gamla kille, samma gamla lägenhet, samma gamla jobb, inte en ring på fingret så långt ögat kan nå, inga spännande nya projekt. Bara BLÄ och ingenting. Det finns ingen framtidstro när man känner så här, det känns som att det aldrig kommer att gå över.

Stockholm - den kalla staden?

Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen av Stockholm som kall och cynisk och en hård tillvaro att befinna sig i. Det är väl inte hårdare eller svårare här än någon annanstans?
Det är ofta tycker jag som (kända) människor får frågan om deras syn på vår huvudstad och drar till med nåt klyschigt i stil med att det är ett hårt klimat och många måsten och man kan gå under i det kalla och hårda livet som Stockholm innebär. Det låter så bittert lixom. Oj, jag passar inte in där. Vadå passa in? Och var?
Jag tror faktiskt att det är tusen gånger värre i en småstad om man inte passar in eftersom det är så mycket mindre, det gör kanske att man sticker ut från mängden. Och mer cyniskt också, att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte passar in i nån självpåtagen elit Sthlm så rycker folk på axlarna åt det, vem fan bryr sig lixom? Man blir en del av en grå massa, staden är ju anonym, du kan försvinna i mängden snarare.
Jag fattar inte heller riktigt var det är man ska passa in, ha ha. Men det beror nog på att jag är totalt ointresserad av Stureplan. Och att jag inte har några ambitioner att bli känd.

I det Stockholm jag lever i så är det varken kallt, cyniskt eller opersonligt. Kom och lev i mitt Stockholm, vettja!

600 inlägg!

Det firar vi med alla hjärtans dag-buketten som min älskling kom hem med!

Uttråkad

Jag skulle verkligen vilja hitta på nåt kul snart. Iofs ska vi till Värmland nästa helg och det blir nog bra med både lite snowboard och mycket SPA. Men jag vill hitta på nåt! Jag har ingenting uppbokat på hela våren typ. Det känns mkt märkligt med tanke på att jag typ alltid är uppbokad. Men nu är det vännerna som istället inte kan träffas. Det känns skittrist faktiskt. Jag vet inte om det är en släng av februari-sjukan som kommit över mig, ni vet när allt känns trist och segt, eller om det är nånting annat men alldeles oavsett är det tråkigt.

Det här vore ju inte så dumt till exempel:

Bästa svängen, Hökarängen!

att ta kort

Jag har tagit en massa kort som jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen med (exempelvis plastinslaget sovrum, alla-hjärtans-dag-buketten, kissen i olika former, osv osv. Men icke. Det blir lixom ingenting av med det där. Jag är så dålig på att sitta framför datorn hemma just nu, det är som ett motstånd i mig. Jag vet inte riktigt varför men det tar emot av nån anledning.

Nåväl, idag är åter måndag. Igår var jag sjukt slapp. Jag låg i sängen och läste tidningarna och slumrade och gjorde absolut ingenting. Visst är det skönt men nu för tiden tycker jag att jag på nåt sätt har "slösat bort" en dag. Jag vet inte, men visst måste det vara tant-varning på det??!

Igår gifte sig L&T i hemlighet på Arlanda. Så trevligt! Grattis till de, hoppas det var fint och härligt och att de får en underbar smekmånad!

Både effektiv och uttråkad

Jag jobbar på i effektiva stunder och har ett rasande tempo. Och sen unnar jag mig en paus efter ett tag, då jag vill göra ingenting. Tyvärr blir jag lite lätt uttråkad eftersom jag inte har kollat alla sidor jag brukar kolla vid det här laget. Det är trist.
Jag kollade i alla fall in på 365 saker du kan göra alldeles nyss. Det kan ju vara nåt?

som att kliva in i ET

Igår när jag kom hem stod toaletten och handfatet i trapphuset. Jag klev försiktigt in i lägenheten och svängde runt hörnet in i lilla hallen och ett plast-hem. Allting var instoppat i plast och silvertejp, kändes lite som nån rymdfilm... Det susade från nån typ av fläkt också vilket gjorde det hela än mer påtagligt.
Men så är det tydligen att leva med ett stambyte. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Det enda som skulle kunna ha räknats är väl vattenläckan hos I när vi var mindre och de bodde i vår gamla förort. Men det minns jag inte som särskilt inplastat, bara stängd dörr.

Rötterna

Haha, googlade på Nils Gorek som min mammas kusin sa att jag skulle göra och hittade följande: Klitvallen

Fantastiskt! Det står dock bara att bröderna flyttade till Grönfjäll, inget om systrarna. Men det var kanske redan i Stockholm vid det laget när jag tänker efter...

Schlagern - dagen efter

Haha, sitter här och surfar runt på nätet. Det verkar som att Melodifestivalen inte var någon hit. Jag måste säga att jag tycker att låtarna var riktigt kassa och att de två låtarna som var bäst var Emilias och af Ugglas. Alcazar får också OK av mig för åttiotalsinfluensen men resten låg ju nånstans mellan uselt och uruselt. Och Shirley Clamp var ju rent plågsamt att se. Det var trots allt lite elakt av SVT att välja just den sekvensen där hon sjöng alla toner fel typ, som "snabbgenomgång". Det gjorde ju att man tvingades se den biten om och om igen och det var ju inte direkt vackert...
Men Petra Mede var faktiskt bättre än förväntat om än lite skrikig emellanåt. Å andra sidan kan ju hon dra lite skämt som inte så många vågar göra, hon är ju på nåt sätt lite orädd. Fast vi får väl se hur det går i nästföljande program.
Och det nya röstningssystemet - jag fattar inte vad folk tycker är så krångligt?

Jag tyckte faktiskt att af Ugglas var bäst. Det tyckte inte Kikki, om någon ville veta... Hahaha!Men det var såå mkt Joplin att det nästan var lite för mkt.

Vattenläcka

Det är tydligen en vattenläcka i vår lilla toa fick vi veta igår. Det är egentligen inte i vår toa men röret har gått av precis i golvet så det rinner rakt igenom till de där nere. Hittade en lapp igår som det stod "obs akut, spola inte" och ett nummer jag skulle ringa. Nu slumpade det sig så att P var ledig idag så han tog emot Skanska-gubben idag när denne skulle komma och kolla på spektaklet. Och mycket riktigt, två-tre veckors stambyte. Härligt!
Det är tur att vi har två toaletter men samtidigt trist för då kanske vi inte får avdrag på hyran från svebo.. vi får väl se. Och om de ska springa ut och in i vår lägenhet så måste vi ju komma på nån lösning med katten. Usch, det känns inte alls bra det här.

Finnjonna

Jag har läst Finnjonnas blogg sedan ett par månader tillbaka och följt hennes och Marcus kamp för att få ett syskon till hennes små som aldrig fick leva, Dante och Liten. Och imorgon är det dags för snitt. Det är nästan så jag står här och gråter på jobbet. Att det äntligen är dags! Och allting har gått bra! Jag har varit rädd många gånger för att klicka mig in till henne och mötas av tystnad eller ett helvetes-jävla-fan-så-orättvist men det har ju gått vägen. Jag ska hålla alla tummar jag har imorgon när de ska in på op.

onsdag

Jaha, nu är det dagen mitt i veckan och man kan väl säga att det blir en liten lill-lördag. Vi ska ju nämligen ut på jakt ikväll, haha!
Jag måste säga att det här med alkohol är ju verkligen överskattat! Man kan ha sjukt trevligt alldeles oavsett öl i handen eller inte. Men det är också fortfarande en mkt bra stämningshöjare, när man vill ha jävligt roligt. För även om jag har trevligt och gärna hänger med ut även utan alkohol så håller man ju inte för en hel natt, det är ju bara att inse. Och så jävla kul är det ju inte att sitta på krogen och pimpla cola en hel kväll, det finns ju en gräns för hur mkt cola man klarar. Plus att jag tycker att jag blir typ bakis ändå om jag är ute, trots att jag inte dricker. I lördags exempelvis så var jag ju på krogen mellan kl 14 och 23, det är ändå en väsentlig tid. När jag kom hem sov jag som en stock men på söndagen så var jag ändå trött och lixom dagen efter. Så jag gjorde ingenting mer än att plantera om våra blommor. Så kan det gå. Den här överskottsenergien och piggheten som folk pratar om kommer under nykterheten har jag inte sett röken av...

rörigt i huvudet men nystädat golv iaf...

Igår provade jag (äntligen!) den nya dammsugaren. En ny, fin röd Miele som kostade 2800 kr. Det ska fan vara bra om det kostar nästan tretusen. Och jag måste säga att jag är supernöjd! Så här långt i alla fall, jag har ju bara provat den en gång. Men den tjöt inte (som den förra gjorde) och den sög upp allt skräp och det är väl tanken med en dammsugare, som jag förstår det.

Idag skulle vi prova ut hyllorna till badrummet också! Vi kanske skulle ha mätt våra väggar först och handlat hyllor sen. Eller åtminstone inte monterat ihop hyllorna, slängt kartongerna och SEN mätt väggen två veckor senare för att inse att nej, det där går ju inte. Då får vi helt enkelt tänka om. Men det blir nog bra det där...

I fredags fick jag i alla fall veta att jag sitter säkert. Jag blev inkallad till vår HR och då tänkte jag direkt att nu är det klippt men då sa hon att hon visste att jag tycker den här situationen är jobbig och för att jag skulle kunna ha en lugn och trevlig helg så ville hon att jag skulle veta att jag hade mitt jobb kvar. Dagen innan hade jag nämligen sagt till min chef att jag tycker det är förjävligt alltihop. Detta efter att jag fått veta att vissa som blivit uppsagda har fått erbjudande om assistent-tjänst (det vill säga samma tjänst som mig) och min "bästa" på kontoret hade fått arbetsbefrian från måndag. Det var så tungt och ledsamt i mig att jag var tvungen att gå in till min chef och säga att jag inte alls tyckte om detta. Till råga på allt så gick en arbetskamrats man bort under onsdagen så det spädde på hela röran och ledsamheten något. Vi stod handfallna inför det faktum att ett stort möte äger rum på måndag och hon som är ansvarig för detta möte plötsligt inte är tillgänglig. Såklart hennes personliga tragedi är så mkt större än vad som händer på vårat kontor men det är ju tyvärr business as usual och någon måste ta över hela skutan. Så det blev ett väldigt märkligt och tungt avslut på förra veckan.
Nu vet jag bara inte hur det ska bli för mina två kollegor med samma tjänst, om de ryker och blir ersatta av mindre kompetent personal. Det känns verkligen förjävligt och en nedvärdering av våran kunskap. Sätt vilken idiot som helst på en ass-tjänst så löser det sig, typ. Inte för att de andra två är idioter men de är ju verkligen inte lämpade för våran tjänst. Nej, usch, jag tycker det är så dåligt. Det är så dåligt skött också. Ska man verkligen behöva få höra från sina arbetskollegor att ens jobb är i fara? Är det inte en chefs ansvar att meddela sånt? Eller är det bara chefens ansvar att meddela det när det har blivit verklighet?

Det blir bara värre och värre

Igår flödade ryktena här på kontoret om vem som får gå och vem som får ta vems plats och vem som ska göra vad och hur det ska bli. Vi får väl se men vi ska få svar på fredag förhoppningsvis. Vi vet iaf några som det är helt klart att de får gå och det känns ju helt hemskt. Fy fan.
Jag hoppas att jag inte ryker men samtidigt så beror det ju helt på hur situationen ser ut om man överhuvudtaget kan stanna kvar. Man kan ju inte jobba under vilka förutsättningar som helst. Faktiskt inte. Men å andra sidan, vad är alternativet?

Den sanna lyckan

Detta är den renaste formen av lycka. Se bara på ansiktsuttrycken (klicka på bilden så blir den större och tydligare...). När Djurgårn gör mål är det bästa som finns. Det är bara där och då och man är bara så sjukt jävla glad.

Klart man kan vara lycklig och bli lycklig av andra saker som ex sin partner, fantastiska dagar, stora händelser i sittt liv och så vidare. Man kan finna extas i mycket. Men ingenting slår denna orgie av lycka som endast varar ett par sekunder. Det finns inget så flyktigt som denna sanna lycka. Och det är därför tror jag som man fortsätter att gå match efter match, år efter år. Vi strävar efter denna ouppnåeliga lycka som inte går att hitta någon annanstans.

Härliga Djurgårn!

Hockeyfest?

Jag är sjukt nervös inför drabbningen ikväll faktiskt. Det kan ju sluta precis hur som helst men eftersom DIF vunnit de senaste fyra matcherna så känns ju sannolikheten att de vinner igen ganska minimal..

Hur som helst är det slutsålt så jag hoppas att det blir riktigt kul och bra drag ikväll!

Väntar otåligt

Det värsta med varsel är ju att ingen vet vad som händer. Utom ledningen förstås men de kniper igen såklart. Och så sa vår chef på morgonmötet "är det nån som har några frågor?". Såklart vi har frågor men hon kan/får ju inte svara på de så det spelar ju ändå ingen roll.
Jag hoppas de börjar tala om namnen i nästa vecka så man vet snart. Vi vet än så länge två definitiva namn i Göteborg och det känns ju hemskt att veta samtidigt vilka som får gå. Usch, det är ingen rolig historia det här.

Varsel

OK, det är inte 900 pax som får gå som i Telia och Volvos fall men ändock. Det är 14 tjänster som ska väck. Det var det som mötte oss måndag morgon kl 09.00. Vi vet inte så mkt mer än så men det är klart att de vet vilka de vill bli av med, de har ju antagligen gjort en lista. Om man tittar tjänster så är det ju så att jag är den med längst anställningstid på min tjänst. Men å andra sidan kanske de tar bort hela typen av tjänst och då har man ju inte mycket för det.
Det har spekulerats och funderats en del idag på kontoret men man kommer ju inte fram till så mkt. Det visar sig i sinom tid ändå, lixom. De sa i alla fall att alla enheter och kontor kommer att drabbas, det kommer att slå jämnt mot alla. Vårat ena kontor läggs ner men de som blir kvar i anställning flyttas till övriga Stockholms-kontor där de som fått gå har lämnat en tom stol.
Så nu har jag suttit och plöjt igenom LAS för att inte missa nånting som man har rätt till och så där. Jag är ju inte fackligt ansluten men å andra sidan har vi inte kollektivavtal ändå så jag vet inte vad jag skulle haft för nytta av de ändå. Håhåjaja. Det blir inte så kul stämning direkt.
Och jag som inte skulle dricka alkohol! Det har vi pratat om hela dagen idag att vi måste ta en öl och gnälla över våra chefer och våran situation. Så jag får det tufft nu framöver.

Och så tänker man ändå att ja, det är tur att man har betalat till a-kassan i alla fall! Men sen när man börjar se sig omkring lite och höra sig för så inser man att man får i alla fall inte ut mer än 80% av 18.700 kr, dvs 14.960 kr. FÖRE skatt. Men hallå, det betyder att efter skatt får man alltså ut ca 10.450 kr att leva på i månaden. Oavsett hur mkt man har tjänat innan. Det är ju inte rimligt nånstans. Det är ju faktiskt helt sjukt måste jag säga. Så det hade man ju inte mkt för, att betala de där jävla pengarna. Men å andra sidan, klart man ska vara glad för det är ju trots allt pengar som rullar in.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg här för jag är ju inte uppsagd ännu! =)

dajme i huvudet och ont i halsen

Så mår jag precis just nu.

Det är intressant det här med att vara nykter. Det har ju inte varat så länge och tillfällen att vara vit har ju inte ramlat över mig direkt sen jag började för tio dagar sen.. men ändå. Jag har ju inte sagt det till nån för det känns så fånigt att säga det, det blir så stor grej. Och ändå är det ju inte det. Det är här det intressanta kommer in i bilden.
Varför är det egentligen så konstigt att vara vit? Att välja att inte dricka utan egentlig anledning? Alltså, en allmänt vedertagen anledning. Man måste antingen vara sjuk eller gravid för att det ska vara OK att man inte dricker. Det här vet jag ju verkligen sen innan men herregud, det är ju ändå lite fånigt inser jag. Och att ens vänner blir besvikna för att man inte dricker. Det var trots allt lite oväntat. Jag hoppas att jag är en rolig person att hänga med även utan alkohol??

Nåja, det blir väl till en vana till slut när jag har avstått ett visst antal gånger så kanske det inte är så konstigt längre. Det jag kommer att sakna mest är att dricka vin till maten! Bara sådär, när lusten faller på.

Åh, nu kom jag på att jag hoppas att det inte är nån jobb-grej planerad snart, det kommer ju verkligen sätta igång rykten som är helt ogrundade.

Bäbisar

Alla dessa nyfödda eller strax to be-bäbisar.
Är det bara jag som tycker det eller är de överallt?

Funderingar

Min syster ringde mig i veckan och berättade att pappa hade ringt. Hon var inte hemma men kände sig tvungen att ringa upp och då var han nykter och de hade tydligen ett rätt intressant samtal. Han sa bland annat att han hade träffat sin bror med familj (kors i taket! när vi fortfarande var en "familj" så var det mamma som skötte de kontakterna...) och att våra kusiner "jättegärna vill ha kontakt" med oss. Eh? Jag har inte träffat de sen -97 eller nåt liknande. Om de så gärna vill ha kontakt är det väl bara att höra av sig.
Han frågade även om jag var arg på honom och om jag var det så kunde hon hälsa att jag skulle ringa honom så han fick veta för han ville gärna ha kontakt med mig (intressant är ju att han tror att jag är arg på honom, då tycker han alltså att jag har anledning att vara det - eller?). Han sa att han inte hade pratat med mig sen jag bodde i Karlstad. Jag har aldrig bott i Karlstad men jag antar att han menade Branäs-säsongen. Jag minns knappt att jag sett honom sen före tvåtusentalet men jag antar att han med "pratat med mig" menar att han kom hem och skottade/klippte gräset och muttrade ett hej i förbifarten nån gång. P har ju faktiskt träffat honom nån gång sådär så det måste ju varit efter 2003 som jag såg honom sist men jag har inget minne av att ha pratat med honom ordentligt sen typ 97 kanske. Han var ju exempelvis inte med på min artonårsfest 98 (och jag minns att M's mamma frågade vart min pappa var och jag svarade att jag inte visste, det hade hon inte riktigt räknat med som svar).

Och i helgen läste jag Hillevi Wahls bok "kärleksbarnet". Jag har ju läst "Anhörig" och "Mig äger ingen" också om att växa upp med alkoholberoende föräldrar. Det är ju sån misär! Jag hade ju aldrig nån sån misär, såklart (eller vadå såklart, jag var tvungen att ringa syrran och dubbelkolla att jag inte hade förträngt nåt eller så och att det faktiskt inte var den där misären i våra liv när vi växte upp men hon gjorde mig lugn på den punkten). Hur som helst, jag funderade mycket på det här alltså under helgen.
Men det som jag mest tänkte på var att han sa att han vill ha kontakt med mig och hur det fick mig att känna. Kändes det bra? Tröttsamt? Irriterande? Läskigt? Vill jag ha kontakt? Orkar jag med det? Eller har jag lagt det bakom mig?
Jag kom förstås inte fram till nåt. Men jag tänker inte ringa honom, iallafall inte nu. Jag vill inte. Men jag försökte vara uppmärksam på mina känslor när jag pratade med syrran. Blev jag glad över att han vill träffa mig? Jag tror inte det. Jag är lite luttrad kanske, man har blivit besviken så många gånger. Men å andra sidan, det kanske behövs för att bli hel?

Boken gav mig även tillfälle att fundera på mina relationer. Jag har ju aldrig trott på när nån säger till mig att de tycker om/älskar mig. Jag har ju lixom ansett mig vara ovärdig kärlek (alltså på ett undermedvetet plan, självklart är jag värd att älska och älskas, det är ALLA människor!) och har extremt svårt för att ta emot kärlek. Jag tänkte på P och hur mkt skit jag har gett honom under åren. Jag menar, vi har varit tillsammans i snart 6 år och jag är fortfarande övertygad om att han kommer lämna mig imorgon. Men han kanske faktiskt inte kommer göra det? Han kanske faktiskt vill vara med mig för resten av livet?
Jag kan säga att DET var en överväldigande tanke, nästan så jag knappt klarade av den när den kom över mig.

Att köra bil

Jag är trött idag. Har börjat åtta eftersom jag vill gå hem tidigare idag då vi ska till landet. Och P och katten får skjuts ut av hans far idag på dagen eftersom de båda är lediga idag så jag ska åka ut själv. Jättebra tänkte jag, jag går och hämtar bilen på lunchen så jag kan sticka direkt vid halv fem. Men sen tänkte jag ett steg längre och insåg då att jag får köra ut helt själv i totalt mörker på vinterväglag. Det är inte min starkaste sida kan jag säga så så nu fick jag lite ångest över det. Men det ska nog gå bra. Jag sa till P att om jag inte kommit ut i rimlig tid får de väl åka ut och leta efter mig...

Oförskämt pigg

Jag är faktiskt det. Det kan ha med att göra att jag har varit ledig i två veckor och helt kopplat bort jobbet (vilket jag är mkt bra på faktiskt för övrigt, när man går från jobbet lämnar det bakom sig tills det är dags att gå tillbaka nästa gång).
Nu ska jag pricka listor för ett visst program som kommer att sändas i TV4 i vår. Hoppas alla kom med, annars har vi ett problem.

Orkar man verkligen uppdatera?

Eller ska man kanske bara konstatera att ledigheten har varit bra, jag fick en del av det jag önskade i julklapp och nyår var mkt trevligt hemma hos J. Jag tror det.

I helgen ska vi till landet. Jag tror att det kan hjälpa mig att förlänga ledigheten. Det är trots allt bara tre arbetsdagar denna vecka.

Idag har jag varit effektiv, jag har bokat in en klipp- och färgtid hos frissan (MYCKET nödvändigt), ändrat min tid hos optiker, bokat biljetter och bokat bil inför helgen. Däremot har jag inte jobbat så mkt men det kan man ju börja med imorgon, haha.

Julledigt

Åh va skönt att det är över nu. Det var jättejobbigt att gå ifrån kontoret idag eftersom jag inte är tillbaka förrän sjunde januari. Hur ska man veta att man inte glömt nåt? Fy fan säger jag bara. Men jag hoppas och tror att allting blev klart. Annars sitter man väl lite pyrt till.
Idag var vi två assistenter på plats och INGEN projektledare. Så jag och M bestämde att vi skulle slå oss fria med frasen "vi har inget ekonomiskt ansvar, det står i vår arbetsbeskrivning". Vi får väl se om det håller... Men allvarligt, egentligen ska det vara minst fyra på plats och arbeta under semestertider och dessutom ska det vara minst två projektledare. Hallå, chefen? Kanske ska ta och styra upp det här lite.

Ah, well, nu skiter vi i det. Jag behöver inte tänka på det förrän i januari igen! Om de inte ringer förstås, vilket de lär göra på måndag när de som jobbar inser att de fått uppgifter att ta tag i under tiden de var borta. Men den dagen, den sorgen.

Nu sitter jag med en otroligt klängig och orolig kisse i knät som svassar runt mina ben och vill gosa och vägrar lämna min sida och väntar på att taxin ska komma och hämta upp mig och mina fyra (!) väskor med julklappar.
Jag tror jag lägger ner dateriet tills efter nyår. Vi hörs 2009!!!

Tills dess:

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Petra Mede

Jag har aldrig förstått hennes storhet. Jag tycker hon är babblig, okoncentrerad och inte särskilt rolig. Hon tappar ofta tråden och säger extremt mycket "eeeh" emellan sina ord och så skriker hon. Hon ska ju föreställa en lyckad kvinnlig komiker men jag är högst tveksam till att hon är det. Jag tycker hon är skitjobbig, helt enkelt.
Och nu ska hon leda Melodifestivalen? Jag är måttligt road.

Inför julen

Det är alldeles för mkt att göra så här inför julen. Jag förstår inte. Det ska vara lugnt och behagligt och ingenting att göra så att man bara kan dricka glögg och prata med kollegorna och springa på stan och handla klappar. Men icke! Denna december har varit helt hysteriskt. Förra veckan var helt galen, jag trodde inte att jag skulle orka med. Men nu känns det bättre, jag tror jag har kontroll på grejerna och att jag kommer att kunna gå på julledighet trots allt... =)

Julfesten var trevlig. Vi åt och drack och Attack! spelade Oa hela natten. Och sen fick jag skjuts hem vid halv elva så det blev inte så sent. Så på torsdagen var jag inte bakis! SKÖNT.

Julfest

Idag ska vi ha julfest på jobbet. Jag tillhör inte de som får ångest och tycker sånt är trist/jobbigt/oroligt på nåt sätt. Jag tycker det är ganska trevligt. Jag har inga problem med att se mina kollegor som just kollegor heller, det betyder ju inte att man måste aldrig umgås utanför arbetet. En del är ju väldigt avgränsande på att "det här är jobb" och "det här är privat".
Läste nån krönika häromdagen om temat julfest och den personen skrev typ att alla tappar hämningarna, allt är tillåtet, folk blir fulla, folk gör dumma saker och så vidare och så vidare och varför måste man umgås med sina kollegor om man inte vill?
Jamen, gör inte det då. Gå inte. Eller om du känner dig tvingad att gå, avlägsna dig så fort middagen är klar. Jag menar, varför göra det till en sån stor grej?

Jag fattar inte varför man öht måste göra en massa saker till stora grejer. Saker är vad saker är. Punkt slut.

Gävle borta

Det här kommer att gå till världshistorien!
Jag är så sjukt taggad. Bränn bocken Djurgårn!

vilken jäkla vecka

Vanligtvis i december är det lugnt och skönt här på kontoret och man har tid att göra allt det där man inte hinner med annars (eller så kan man bara surfa runt på nätet...) men denna vecka har varit helt hysterisk.
Fem hemsidor som ska upp, ett gäng individuella biljetter som ska ut före jul, en tv-serie som ska ha en massa deltagare och produktionspersonal ska ut med typ sjuttio individuella biljetter, två förfrågningar i januari som är bråttom, bråttom. Oh, dear. Man får hoppas att det är lugnare nästa vecka.

I helgen var det adventsfika. Man bjuder ju ett gäng med människor på sånt här och så räknar man med att ett par stycken inte dyker upp. M dök inte upp och S+P dök inte upp (och J+familj och P men de bjöds mest för syns skull...). I övrigt dök alla upp! Galet. Det var runt 25-30 personer i vår lägenhet samtidigt. Det hade vi inte riktigt räknat med faktiskt. Det var trång, varmt men ändå rätt trevligt. Tyvärr hann man ju inte umgås med alla samtidigt, det var lite jobbigt. Och dessutom kände ju inte alla varandra så jag vet inte folk hade nåt att prata om. Men fikat och glöggen gick åt i alla fall! Vi får väl se hur många som dyker upp nästa gång, haha! De kanske fick nog detta år.

Och vårat fina pepparkakshus rasade helt ihop, vi var tvungna att hiva det rätt snart efter att gästerna gått... =(

Julstök

Åh, det är underbart att julstöka när det är precis så där härligt och idylliskt som man tror att det ska vara. Vi har gjort årets glögg, bakat pepparkakshus och lyssnat på julmusik och slagit in lite klappar... Lovely!

Årets glögg håller på att hällas upp på flaskan...

Tre flaskor blev det.
Vi har inte varit så ambitiösa att vi gjort vår egen etikett tyvärr...

Pepparkaksdegen kavlas ut...

Årets pepparkakshus skulle bli Cheops Pyramiderna men det blev bara två och dessutom så hamnade de i lingonskogen och står tillsammans med fyra ljusstakar så det blev en alldeles egenkomponerad adventsljusstake! =)

En annan av årets adventsljusstakar.
Den måste brinna lite varje dag för att minska. Myyyys!

helg, helg, helg!!!

Åh jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt glad att det är helg. Jag vill bara hem och vara ledig NU på en gång!

Shoppa?

Funderar på att åka till Globen och handla lite om 15 minuter när jag slutar jobbet. Men jag kan inte riktigt bestämma mig? Är det kul?
Jag tror jag har en sjukt bra julklapp till Oliven där (fast ja, jag vet, det är P som ska handla till hans familj... men jag kan inte låta blì!) och så kanske man kan hitta nåt annat bra som kan inhandlas.

Igår köpte jag en kuljapp till I's 2-åring (snart två). Den är så bra! Men det blev dyrt. Jag hade kanske tänkt mig halva priset men vafan, det är ju en så sjukt bra julklapp så det fanns inte något alternativ, jag var bara tvungen att köpa den!
Jag har även kommit en bit med familjen men det är galet svårt tycker jag. Tonårspojkar, vad fan köper man till de? 18 och 16 år, de är ju knappt ens pojkar längre... Men hur som helst så är det svååååårt att få till nåt. Jag har fått en önskelista från han som är äldst men inte från bror hans. Nåväl, det blir nog bra.

Facebook och bloggar

En sak som jag har kommit på nu när det är lite lugnare på jobbet är att man kan ju gå in på alla ens vänner på facebook och se vilka som har lagt ut sin bloggadress på sin info. Det är lite roligt faktiskt. Men jag tog bort min därifrån för att ingen ska hitta hit. Haha, jag är så långt från blogg-horeriet som man kan komma.

Fylla

I lördags åkte jag på en riktig fylla. Det var faktiskt länge sen jag var så berusad. Jag sms:ade till exempel en massa människor (exempelvis en gammal flirt!) mitt i natten och undrade vad de gjorde för kul och när jag vaknade på morgonen hade jag glömt det. Jag trillade även nerför en trappa och gjorde mig illa i foten, vilket jag också märkte när jag vaknade på morgonen och hade asont och inte kom ihåg varför (till en början, sen kom dock minnet tillbaka). Jag kom inte heller riktigt ihåg hur jag kom hem. Eller jag vet att jag åkte taxi och att det kostade 230 kr och att jag betalade kontant men annars är det nog ett stort svart hål.
Jag tror att jag kanske tog en snabbt, snabbt, litet, litet bloss på en cigarett också eller kanske är det ett påhittat minne för att jag var rätt röksugen (eller ganska mycket) flera gånger under kvällen. Men det försöker jag förtränga om det nu är sant, för det hoppas jag verkligen inte händer igen i så fall.

Ah well, man är fortfarande under trettio, då kan man väl få bete sig på det här viset lite då och nu? Jag menar, jag gör det ju verkligen inte varje gång jag går ut och ens vänner gifter sig ju bara en gång (förhoppningsvis) så då kan man väl få slå på stort? Kom igen, snälla, håll med mig här...

Bloggandets vara eller icke-vara

Idag pratade vi om Rikard Palm (han från SVT som bloggvärlden rasar över petas till nattrapport) på lunchen. Jag sa att det var bloggvärlden och på facebook som förfasandet tagit oanade proportioner.
Då frågade min chef ut alla runt bordet om de bloggar. Jobbigt. Jag kände att jag var tvungen att svara ja men ändå inte för tänk om de letar upp bloggen. Sjukt jobbigt vore ju det. Men jag sa väl ett halvja typ.
Nu är det ju inte så lätt kanske att hitta hit bara sådär men ändå.

Kuljappar!!!!

Uppmanades av Jenny och är väl inte sämre än att man kan delta.

Tre hårda klappar:
1. Plattång
2. En bra kamera
3. Vattenkokare

Tre mjuka klappar:
1. Fina mjuka kuddar och plädar till soffan
2. Bäddattiraljer, som exempelvis påslakanset o dyl
3. Långkalsonger

Tre viktiga klappar:
1. Fred på jorden
2. Ett bredare ansvar för att man faktiskt gör något åt miljön
3. Ett bättre Sverige för alla, inte bara de rika

Uppmaning

Fick en uppmaning av Ida att skriva glädjekällor så here it goes:

Jag är glad för att...

...det är vit och fin snö på marken
...det snart är första advent så man får julpynta
...jag ska måla om i hallen
...vår katt har världens bästa kattvakter som ska ha honom under tiden
...det var så trevligt att ha MASAI i helgen
...jag mår bättre nu

Ja, det var ju ganska trist?
Finns det verkligen inte nånting som jag är sprudlande glad för? Det där var väl lite mer tacksamhet än glädje kanske...

blaj

Snodde denna från nån bloggare nånstans som jag redan glömt. Är lite uttråkad här på jobbet...
DIN/DITT FÖRSTA:
operation: Ja, om man räknar att dra ut en tand som operation så var det -03 men annars: ingen operation gjord
piercing: ingen, endast hål i öron
sport: Handboll
husdjur: nej, mor var allergisk. Men syrran hade förstås fåglar
konsert: Det borde vara typ Orup i Kungsan i slutet av 80-talet
kärlek: Ojdå. På dagis var det Daniel
JUST NU:
äter du: ett päron
dricker du: Inget men siktar på vin ikväll!
lyssnar du på: Mina kollegors sorl i bakgrunden
väntar du på: Att få gå hem
har på du på dig: Blåjeans och en svart Fred Perry-piké
DIN FRAMTID:
barn: Ja gärna!
giftermål: Ja gärna!
karriär: Ja gärna!
VAD DU FÖREDRAR:
kramar eller kyssar? Kramar om de är långa och gosiga, kyssar om de är heta och passionerade
kortare eller längre? kortare arbetstid och längre ledighet
snygg mage eller snygga armar? Mage, of course, fast armarna kan också få bli fina
busig eller lydig? Nä, jag är nog ganska lydig och har alltid varit
HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling? Ja massor! =)
tappat bort glasögon/linser? nej, jag har ju inga från början så det är svårt
brutit ett ben? Nope
rymt hemifrån? Nej, jag gjorde inte sånt, jag var så stillsam
röntgats? Ja, en lungröntgen. Inte kul!
krossat någons hjärta? Hur ska man veta sånt? Det har jag säkert
nobbat någon (som haft känslor för dig)? Ja, haha, H till exempel
gråtit när någon dött? Ja självklart fast jag har varit ganska skonad från dödsfall hittills
TROR DU PÅ:
kärlek vid första ögonkastet? Nej, sånt tar tid. Däremot finns ju attraktion från första ögonkast, sånt tror jag ju stenhårt på men det behöver ju inte leda till kärlek
gud? Icke
mirakel? Ja, jag hoppas på de i alla fall
aliens? Ja, självklart. Spurber!
magi? Jag fattar inte? Vad är det att tro på?
ett himmelrike? Nej, inte sitter några där uppe och tittar ner på oss
tomten? Ja, småtomtar
änglar? Nej men andar
transformers? Haha, JA, självklart. ??? Jag fattar inte?
BLANDAT:
är du kär i någon? Ja absolut!
önskar du att du bodde någon annanstans? Ja, ibland önskar jag att drömvillan på Ingarö vore min NU
tycker andra att du är attraktiv? Vilken fråga! Självklart, jag är galet snygg!
dricker du? Haha, ja
använder du droger? Sånt intresserar mig inte (längre, haha)
vilket schampo använder du? Jag borde försöka göra något åt min mjäll men icke
vilken parfym använder du? DKNY Gröna Äpplet - lovely!
vad är du rädd för? Spindlar och att bli ensam
gillar du att tvätta? Nej, verkligen inte. Gör någon det? Önskar mig en tvättstuga inne, då blir livet så mkt enklare än att behöva dela med hela kvarteret.

Önskar

...att jag kunde lägga upp lite roliga bilder men det har jag inga här på jobbet. Så av det blir det intet.

Ja, nu mår jag i alla fall mycket bättre än jag gjort de senaste dagarna. Kanske för att locket för örat gick över och huvudvärken har gått ner betänkligt. Kanske också för att solen har skinit i tre dagar!!!!! Lovely! Man blir ju glad vid blotta tanken.

Lite irriterad är jag dock ang min mage för det här känns inte normalt alls. Det svider lixom. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske är magsår? Men jag känner mig inte så stressad direkt. Och P sa att när han hade det satt det högre upp. Det här sitter i de lägre regionerna. Ah, well, går det inte över får man väl gå till farbror doktorn och titta på vad det kan vara. Hoppas inte att det är nånting för jag orkar inte med att vara sjuk och gå på medicin.

För övrigt gick jag in på denna blogg idag:
Tungviktaren

Och blev så glad och inspirerad att nu måste jag bara ta tag i mig själv. Det går ju (uppenbarligen) att förändra sitt liv!

Trött i örat

Jag hör ingenting på mitt vänstra öra. Jag vet inte vad det kan bero på. Jag har huvudvärk och är trött som tusan och igår var jag ljuskänslig och matt och lite yr. Eftersom jag aldrig har haft migrän så vet jag inte om man får kalla det för det men det var onekligen tendenser åt det hållet i alla fall. Så det var trist.
Idag sitter jag här på kontoret och hör inte ett dyft på ena örat och är lite vinglig. Sånt där sätter sig ju gärna på balansen.

Dessutom har jag ont i magen. Bara en sån sak.

I fredags var det ett miljöseminarium som vi i miljögruppen var på. Det var jättebra faktiskt, man blir ju alltid så galet inspirerad av allt sånt där. Men döm om min förvåning närIvan Dasa (från "vem kan slå filip och fredrik") plötsligt dök upp som föreläsare. Haha, det blev lite svårt att koncentrera sig.

boooooring

Just nu är det relativt tråkigt här på min arbetsplats. Jag känner mig inte så inspirerad och arbetsuppgifterna börjar sina något - det märks att det är november.
Så imorgon kanske det får bli att ta tag i broschyrskåpet trots allt. Nånting måste jag göra innan jag ruttnar. Fast det kommer typ ta en dag att riva ut all skit och sen en dag att lägga in allting igen. Så det är ju rätt bra för då har två arbetsdagar gått förbi.

För övrigt var det riktigt skoj i helgen. Vi spelade in en skiva bland annat, det var en höjdare. Riktigt kul. Men sen var vi på Golden Hits - inte riktigt lika bra måste jag påstå. Maten var en katastrof och showen var ju inte så särskilt upplyftande. Men vi hade kul i alla fall, man har ju aldrig roligare än man gör sig. Och vi gjorde oss ganska roliga. Och så tog vi en drink eller två efter maten och sen var det dags att sova. Fast jag och min roomie låg och pratade till kl halv fem innan vi lyckades somna. Snacka om att vara helt slut dagen efter, riktigt trött var jag.

Sen var jag och P på Landet på lördagskvällen och åt. Trots att vi bott där vi bor i två års tid har vi aldrig lyckats ta oss dit så det var premiär. Det var trevligt! Vi drack en massa färgglada drinkar och blev ganska fulla, haha.

Det var länge sen jag var ute alla dagar en helg. Inte bra. Det ska inte upprepas på länge, så mkt kan jag säga.

Jobba, jobba, joooobba

Idag har vi haft möte om vad vi ska göra de närmaste veckorna och vi assistenter vill gärna fylla vår tid med diverse nödvändiga ting. Så vi har beslutat att vi + praktikant ska rensa i broschyrskåpet - snacka om skitgöra. Men det är ju bättre att göra det än att inte göra någonting.
Sen får man ju se hur länge det är rensat och städat, lär ju bli kaos igen inom ett halvår skulle jag tippa. Men allt som är organiserat är bra och allt som får oss att fylla vår tid är bra.

Just nu är det alltså lite av en svacka här på kontoret.

Och imorgon ska vi ha jobbaktivitet. Det har varit hemligt vad vi ska göra men eftersom alla andra avdelningar visste så spred sig ordet snabbt. Vår chef tänkte lixom inte på att hålla det hemligt för alla andra, haha.
Men en sak är fortfarande hemlig och det är vår "teambuilding-aktivitet". Just nu spekuleras det i om vi ska spela in en julskiva. Herregud. Vi har provsjungit rudolf med röda mulen och bjällerklang här. Det låter ....sådär.

Avd kontrollbehov

Vid närmare eftertanke har jag mycket kvar vad gäller den biten. Jag är ganska oflexibel, klarar inte av att inte planera saker (till stort förtret och ibland även irritation för min sambo) och har extremt svårt att vara spontan och crazy. Att bara hitta på saker hux flux är inte min grej. Men å andra sidan händer det ju ibland så det kanske finns hopp om livet...

trött på november - redan!

Usch. November är inte någon upplyftande historia, det ska sägas.
Har surfat runt på olika bloggar idag, dumt kanske när man är på jobbet och borde göra sina sysslor haha, men vaf*n. Lite kul kan man väl få ha när allting annat är så trist.

Ibland när jag hamnar på sidor hos de som är, som jag, barn till en far med alkoholproblem så kan jag bli lite lätt nedstämd när jag ser hur mkt vi har gemensamt. Det är klart att det är skönt också på ett sätt att se att det finns fler som jag. Och att det faktiskt finns förklaringar till många av ens idiotiska issues. Eller, klart man inte får en förklaring rätt upp och ner för att någon har samma uppfattning om livet som jag men om det finns likheter mellan oss som har denna uppväxt så är det just dessa:

- man tror att man är värdelös
- man har ett enormt behov av kontroll
- man litar inte på människor
- man mår överlag lite dåligt
- man är irrationell i kritiska situationer

Och när andra, som jag själv, funderar på anledningar till dessa issues så är det nästan alltid så att dessa bottnar i en uppväxt där man:

- inte blev sedd
- inte ville verka onormal och konstig och ville inte att nån skulle veta
- inte har upplevt att personer håller vad de lovar
- inte känt sig älskad (= inte blir sedd)
- inte lärde sig hur man ska hantera sin ynklighet och ledsamhet

Och samtidigt så har ju min mamma gjort allt det där för mig så vafan är problemet lixom? Man pratar ofta om vuxna förebilder när man växer upp. Och det kan tyckas att en person räcker (och det tror jag verkligen) men när det är två närvarande personer och bara en person orkar ge, hur blir det då? Det blir en tomhet efter den andra personens närvaro som inte kan fyllas av den närvarande personen.

Och sen tycker jag ju att jag har sett alla dessa saker hos mig själv och jag försöker och försöker att jobba med de men det är inte så lätt. Det är betydligt enklare att bara stänga av systemet och gå in i de gamla vanorna. En sak som jag blivit mycket bättre på att hantera är mitt kontrollbehov - jag kan sova utan dörr till sovrummet, jag behöver inte passa tider och har överseende när andra inte gör det (fast det är lite känsligt för jag tycker att man ska passa tider), jag behöver inte veta vad alla gör exakt precis hela tiden, jag kan släppa taget.
Men min mor och syster tycker jag ska gå i terapi och kanske jag borde det. Men jag tycker att jag jobbar på rätt bra på egen hand med det här. Fast det är klart, kanske man snabbare fick verktygen att hantera allting med lite proffshjälp.

Och ibland så tänker jag att vafan, jag hade faktiskt en bra uppväxt. Det var inte nåt större fel på min pappa, han var väldigt omtänksam och riktigt rolig emellanåt. Det är bara sen som allting gick fel.

Hur som helst, det här blev ju blödigt. Men det är så det är den här tiden på året. En tid av förmultnande och död.

Så för att muntra upp...

Så bjuder jag här på bilder från Island! =)

Ibland...

... så blir jag så trött. Och jag vill ryta till och skrika ut en massa här på bloggen eller var som helst men det går ju inte för då kan man såra människor och det går ju inte för sig.

Jag behöver hjälp

Jag vet inte vad jag ska köpa till min systerson som fyller arton på fredag. Det är ju skitsvårt tycker jag. Släkten ska samla till en gemensam mycket bra present men jag vill ju ge honom något personligt från mig och P såklart men jag kan inte komma på vad! Och så frågade jag vad han önskade och så fick jag ett sms med en massa bra saker, men det känns som julklappsmaterial, INTE 18-års present. Och jag kan ju inte vara på plats heller så jag skulle verkligen vilja ge något bra. Men jag kan inte komma på något alls!
Jag ska ut idag på lunchen och se om jag kan hitta nåt bra, det känns som att det är dömt att misslyckas dock.
Ah, well, det är ju inte som att vi inte ger honom nånting alls så det är ju bra men det vore kul med något bara från oss. Funderade först på att ge honom en flaska skumpa och ett par fina glas men då sa min kollega "du vet att det är lagning?" och det vill jag ju inte stå till svars för. Så det är ju uteslutet.
Men det måste ju vara nåt vuxet lixom. Kanske nåt typ "ta hand om sig"-set, men jag är inte säker på att han uppskattar det.

Hm, jag får fundera lite till. Nån som har tips så är det bara att komma med de, jag behöver all hjälp jag kan få!

tillgång till bil

I helgen har jag haft bil. Det har varit himla trevligt faktiskt. Vi åkte ut till landet bland annat och min mor följde med och hälsade på P s far + fru. Det kändes ju vuxet innan, att umgås med blandade föräldrar! Men det var inte så farligt såklart när vi satt runt bordet och åt. Även om min mor hade på sig sitt bästa gå-bort-humör och knappt gick att känna igen, vilket jag tyckte var lite jobbigt men självklart sa jag ingenting om det, det hade ju blivit helt knasigt.
Sen på lördagen körde jag in henne till stan igen och passade då på att gå på IKEA och handla, tillsammans med J (och M kom in en sväng och sa hej). Det var en vild chansning att åka till IKEA en löningslördag men det fungerade ganska smärtfritt ändå tycker jag, inte så mycket folk och kön till kassorna var ju inte alls lång. Det är himla smidigt med de där "scanna själv"-kassorna de har, det går fort och det är enkelt.
Hur som helst så åkte jag sen tillbaka till landet och idag när vi hade dumpat katten hemma åkte jag och sambon på en ny tur, bland annat till mataffären och gjorde lite nödvändig handling. Det känns sjukt bra att utnyttja bilen, blev sugen på att skaffa en permanent. Men vi har ju faktiskt inte någon användning för den egentligen i vardagen men helt plötsligt en dag står vi nog där med en bil på halsen utan att ha nånstans att parkera den...
Fast om det nån gång blir barn i den här familjen så kommer jag inte gå med på att vara utan bil, det kan han ju glömma.