bokrescensioner

jag skulle också vilja läsa så mkt och ofta och bra så att jag kunde skriva små tips och anmärkningar som här.
Men tyvärr. Det blir inte av. Jag har typ fem böcker på mitt nattduksbord just nu och ingen har riktigt fångat mig. Det blir att jag läser lite här och lite där och det gillar jag inte. Jag vill läsa från pärm till pärm och bli uppslukad av en bok. Gärna på 7-800 sidor. Det gillar jag!

I somras läste jag rätt mkt faktiskt, bl a "en halv gul sol" som jag gillade mycket! Och "en sorts kärlek" av Ray Kluun som jag grät hejdlöst till.

Såna böcker gillar jag.
Men de jag läser nu... nä.

SPA

Var på Sandhamn och spa:ade i helgen. Underbart faktiskt. Det är en fin tradition som jag och J har startat (förra året var första gången) och jag ser redan fram emot nästa höst då det är dags igen!! =)
Jag fick en "mother to be"-behandling och en ansiktsbehandling. Oh my god, jag älskade det. Det var lerinpackning och kroppsbalsam och body scrub och i ansiktet var det porrengöring, ånga, fuktmask och sånt. Så nu är jag helt utrensad! Kroppsbehandlingen var dessutom dränerande så jag blev av med lite överflödig vätska, det är ju bra för graviditeten. Om man har mycket vätska så kan det ju bli tungt framöver. Den hinner nog komma tillbaks dock, haha.

nu är jag låntagare

Idag var jag och skrev på papper på banken. Det var intressant. Bankkvinnan hade dubbelbokat så egentligen hade hon inte tid att träffa mig men det löste sig ändå. Hon har inte ingett världens största förtroende om man säger så, även om hon alltid varit trevlig när jag har varit i kontakt med henne.
Hur som helst så frågade jag lite frågot angående amortering och sådana saker, sånt där som man har absolut ingen aning om när man tar lån första gången. Är det bra att binda upp sig eller ha allting rörligt? Idag är ju räntorna sjukt låga så det är ju bra att ha hela lånet rörligt just nu men nästa år när vi får mindre inkomst och har köpt en bil (= mer utgifter) vill man ju vara säker på att man klarar av att betala sina lån. Så jag delade upp det på hälften. Ett lån på 1 års bindningstid och hälften rörligt. Så får vi se om man vill binda upp på nytt om ett år eller om man har den biten rörlig då också.

Och så sa min kollega idag att "repo-räntan förväntas stiga i april". Jaha, sa jag. Kände mig helt dum i huvudet. Vad fan? Ska man behöva ha koll på sånt nu och dessutom fatta vad det betyder... Åh, känner mig alldeles matt.

jag är kvinna, både dålig och bra!

Karin tycker att vi kvinnor alltid får höra och se om alla überduktiga kvinnor jämt och att kraven/stressen ökar när man får höra hur bra man måste vara hela tiden. Hon anser alltså att vi kvinnor behöver fler dåliga förebilder. Jag gillar det. Fram för mer vardasgmänniskor och vardagsliv! Vi är jävligt duktiga på mycket men inte på ALLT.
Christina hakade inte bara på, hon drog igång en stafett.Tonårsmorsa, mymlan, Sjumilakliv fortsatte. Jag snodde den i min tur från Sandra

Jag...
- har ostädat hemma och orkar inte städa trots att jag har katt = mycket hår och dammbollar
- bytte min första propp i hela mitt liv igår men det värsta var att min första tanke var "jaha, nu får jag sitta här i mörkret tills P kommer hem"
- orkar inte engagera mig i genus utom när jag tycker det verkar rimligt/bekvämt
- tycker om att prata om mig själv (fast sanningen är att jag även är intresserad av andra...)
- är snobbig vad gäller vissa inköp. Exempelvis vagn, bil eller andra dyra saker
- är skitdålig på att veta vad som är vad i naturen, grankotte eller tallkotte någon?
- är urusel på geografi vilket inte hjälper mig ett dugg i mitt yrke
- förstår inte det matematiska språket
- kan ingenting om "tjejiga" saker som typ smink, hår och kläder. Helt ointresserad
- tycker film- och bokklassiker ofta, ofta är trååååkiga och tappar intresset direkt (men måste se/läsa klart de ändå)
- får för mig att jag och P är duktiga på att laga mat "på riktigt" (typ lägga in sill på julen, göra vår egen glögg, etc) och tror typ att jag är en gourmand fast det är helt vanlig mat
- hatar att tävla
- är helt lost när det gäller teknik, fattar ingenting men försöker dölja det väl
- är dålig på att inte lägga mig i när jag inte borde i andra människors liv
- gillar praktiska kläder och fattar ingenting av mode
- börjar känna mig gammal och irriterad på "ungdomen nu för tiden"
- har otroligt mycket åsikter om barnuppfostran fast jag inte har några egna barn och kommer säkert inte leva upp till ens hälften när det är dags
- njuter inte särskilt av min graviditet utom att jag är glad för det som komma skall
- kan inte tänka logiskt eller rationellt
- skryter gärna om oviktiga saker men tycker ändå att jag är värdelös

Och för att träna på att säga positiva saker om mig själv så kommer här en bra-lista också.
Men jag är också bra på att:
- baka kakor och bullar, gillar det mycket faktiskt
- ta långa promenader
- fantisera, både stort och smått
- hantera min ekonomi
- se det bästa i människor (utom mig själv som jag nedvärderar jämt)
- försöka få människor att se det bästa i sig själva
- handla förnuftigt (gäller både mat och kläder och så vidare, utom kanske när det är de där dyrare köpen jag nämnde...)
- läsa, oavsett kvaltitet på boken
- köra bil (tycker jag själv, haha!)
- slappa och ta hand om mig själv och göra ingenting
- ta vara på mitt förhållande, att hitta på saker för oss att göra tillsammans
- ta hand om (andras, än så länge...) barn
- försöka göra nya saker. men det är något som kommit på senare tid, efter att jag blivit så trött på mitt eget "kan inte"-tänk..

Nå, feel free att skriva din egen lista.

jag är godkänd

jag får lån! Även utan hjälp från kille, haha.
Så nu ska vi väl bara skriva på papper och sen är det klart, typ. Herregud. Om det blir vattenläcka, något går sönder och så vidare så måste JAG lösa det i framtiden. Det tycker jag känns mest jobbigt.

Men om man tänker rent kapitalistiskt så gör vi nog ett rejält klipp här och om man (som jag drömmer om) vill köpa hus i en framtid så är det bästa sättet att komma in på marknaden med att betala lågt vid inköp och sedan förhoppningsvis få en vinst att spendera på ett hus.

Men det känns så vuxet så det kan jag inte ens tänka på. Det får bli om några år.

åh, jag vill!!!

SJ-kor-Ullaredsexpress-till-julhandeln/
Åka Ullaredsexpressen till Gekås för att julshoppa! Kan det bli bättre??!!

Pratat med banken

Jaha, då har man pratat med banken. Det kommer att bli jag som köper lägenheten eftersom mitt kära pucko till karl "glömde" bort att betala sina räkningar 2004-2005 som sen hamnade (och låg länge) hos kronofogden och till slut kom fram till oss förra året med en BETALNINGSANMÄRKNING. Gud, jag blir galen bara jag tänker på det. Vilket jävla stolpskott han är.
De åren 2004-2006 hade vi ju det extremt ansträngt ekonomiskt. Jag pluggade (= 7000 kr i inkomst) och han var arbetslös utan a-kassa (= 0 kr i inkomst). Ni som tror att ni är fattiga när ni har nån tusenlapp kvar till lönen kan ju prova att leva 2 personer på 7000 kr i två år och sen komma tillbaka till mig.
Till en början bodde vi i Hagsätra med en hyra på 6300 kr. Vem som helst kan ju räkna ut att 700 kr inte räcker så långt om man vill ha mat, el, telefon, busskort och övriga saker som är nödvändiga. Till slut flyttade vi till huset i Huddinge och hamnade på mer resonabla 3000 kr i månaden i hyra. Tillkom gjorde telefon, el, mat och busskort fortfarande men det blev något enklare att finansiera med 4000 kr istället för 700 kr.
Hur som helst så vet jag inte riktigt hur det gick till för vi hade inte gemensam ekonomi på den tiden, hans post gick fortfarande till lägenheten i Råcksta som han (sa att han) hyrde ut. Jag lade mig inte riktigt i hans grejer då, tänkte att han säger väl till om han behöver hjälp. Jag lånade tex av min mamma under tiden när det blev för knapert.

Summan av kardemumman är att han fick ett par betalningsanmärkningar som resultat av de åren. Och om det är någon som inte vet det så är det så att har man betalningsanmärkningar så kan man inte göra NÅNTING. Man får inte ta lån, man får inte köpa saker, inte skaffa sig mobilabonnemang. Det här har varit ett krig hemma hos oss kan jag säga, jag kunde inte fatta att han var så jävla dum och han försökte (då) att helt enkelt ignorera sin ekonomi så mycket som möjligt. Till slut så satte jag ner foten och tog helt enkelt över hans ekonomi, vilket är helt fel väg att gå. Men vad ska man göra.

Nåväl. Så nu när vi ska köpa hus och bil och barn (eller nja, det ska vi ju inte köpa...) och hela baletten så får jag stå där ENSAM med mitt lån. *grrrrr* Tänk om vi nu inte kan köpa eftersom de bara kollar på min inkomst. Fast vi har två! Men det förklarade jag för henne. Så de kanske tar någon slags hänsyn till det, vad vet jag.
Men men, på ett sätt är det väl bra antar jag. Jag vet ju att min ekonomi är det inget fel på, haha.

Eftersom vi har ca 2 veckor på oss att besluta och få lånelöfte och allt så körde vi låneansökan per telefon och sen stämmer vi träff för att prata detaljer och skriva på i veckan. Bankkvinnan frågade mig "har du några kreditkort eller skulder" nej sa jag, jag tror inte på sånt. Jag vill helst undvika att hamna i Lyxfällan på TV3.. då skrattade hon och sa att jag hade en bra inställning till pengar. Haha, det var ju skönt att höra från en bankkvinna. =)

Jag bryr mig, OK?

Jag blir tokig ibland på mina arbetskamrater! Det är som att bara för att jag är "ung" och inte har barn så är det fel av mig att ORKA BRY MIG. Och det är klart, jag orkar ju inte bry mig hur länge som helst.

kärlek på offentlig plats

Jag vet inte varför det är så men jag har väldigt svårt för att vara med människor som ska uttrycka sin kärlek offentligt. OK om folk kramas/pussas/håller handen sådär lite småmysigt och kärleksfullt, det har jag inget emot. Men om folk ska börja hångla eller ta i varandra precis HELA tiden tycker jag det börjar bli lite jobbigt. Och om folk dessutom ska titta varandra i ögonen och säga "jag älskar dig" är det outhärdligt. Eller när de använder sina privata gulliga kärleksnamn offentligt.
Jag har skitsvårt för sånt där. Och vad gör man själv lixom? När man står bredvid menar jag... "jaha, ska vi ta och...." Hur kan man bete sig i en sån situation utan att det blir pinsamt?

Jag kan tycka att det är lite jobbigt även med folk och deras barn. Jag har inga problem med att folk skryter om sina barn, hur duktiga de har varit på fotbollen eller i skolan (eller om de är yngre i sin utveckling), det är helt ok. Det är till och med kul! Att höra om barn som är duktiga och gör mamma/pappa stolt är ju alltid trevligt.
Men när det ska börja handla om känslor får jag lite obehagskänslor och rysningar. Eller att man ska säga att man ÄLSKAR sina barn hela tiden. Det förstår jag ju att man gör ändå, måste man påpeka det?

Jag kanske blir likadan (det blir jag säkert) men jag vet inte, det känns så privat lixom. Känslor är privata, de behöver man inte gå och spilla ut till höger och vänster när det inte är den personen det berör. Fattar ni?

Hm, jag undrar vad en psykolog skulle säga om det här? haha, fick jag för lite kärlek som barn eller?? =)

Winnerbäck

Lyssnar på Lasses nya skiva, den är helt fantastisk. Jag hade lite svårt med förra skivan, Daugava, och blev aldrig riktigt vän med den. Visst lyssnar jag på den men inte på samma sätt som övriga skivor. Men den nya! My god, jag ÄLSKAR den. Från första stund. Jag bara dör, så bra är den.

Ska man skratta eller gråta?

Alltså, jag har inte läst Anna Ankas text om hur underbart det är att bo i Amerika förrän idag. Oh my god, säger jag bara. Menar människan allvar?!

Att skriva saker som:
Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

Det är ju bara bisarrt. Det finns massor av romantiska killar här också. Och om min kille skulle få panik av att vara ensam med barnet i 20 min skulle jag tycka det var tragiskt. Jag vill att mina barn ska ha en fin relation till båda föräldrarna.

och:
Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?

Vad fan menar människan egentligen? Allvarligt talat? Det här är ju bara helt sjukt, snacka om att spä på dagens fixering vid kändisskap. Vad hände med att ta vara på sig själv och jobba hårt, lixom.

och:
En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.
Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården.

Vad är det för människosyn den här människan går omkring med och för vidare till sina barn?

Det är ju bara tragiskt.

Här har ni en framtida bostadsägare

Idag var det röstning angående ombildning till bostadsrätt och med förkrossande majoritet blev det JA. Det var 3 av 25 lägenheter som inte var på plats och automatiskt röstade nej, resten var där och alla som var där röstade ja. Så nu ska vi bli kontaktade av banken för att diskutera lån. Herregud, jag kan ju ingenting om sånt där. Och sen ska vi köpa bil och i februari kommer baby. Snacka om att hamna på miljoners plus vad gäller vuxenpoäng...

När vi hade röstat och allt var klart sa vårt ombud att han inte har fått/velat säga något tidigare men att det är en av de bästa affärerna han har sett på länge, med vårt billiga pris samt jämförelsen mot våra hyror. Det ligger relativt nära så merkostnaden för oss blir inte så stor varje månad. Det känns ju bra. Plus att om man räknar in hyreshöjningar och sånt så kommer vi ju verkligen att få det enklare i framtiden och om föreningen går bra så kan man ju till och med sänka avgifterna men det är ju inte förrän om kanske 2-3 år. Och då kanske vi inte ens bor kvar här, haha.

Trött och mätt

Idag har vi ätit scones - oh my god vad det var gott. Med smör, ost och olika sylt/marmelader på. MUMS! Men jag är så sjukt proppmätt just nu, det gör typ lite ont i magen.

Just nu känner jag att det inte händer så mkt i mitt liv. Alltså, jag gör saker; har nåt inplanerat nästan varje dag efter jobbet. Men det är lixom höstsäsong nu känner jag. Mycket på jobbet, trött på kvällarna.

På torsdag ska jag försöka prova på Yoga, det ska i alla fall bli riktigt kul!

ja, det är inte mkt att säga...

jag har ju verkligen inte orkat skriva särskilt mkt här. Av den enkla anledningen att jag inte vet vad jag ska skriva.
Så jag hänvisar nog vidare till bebisbloggen så länge och så får vi se om denna kommer att uppdateras då och då.

pssst....

jag har en liten hemlighet....
Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge, det har varit semester.

So long Suckers!!!

Nu drar jag på semester! Tjoho, jag är så glad att denna dagen äntligen har kommit. Kan knappt tro det faktiskt men det är sant. Och jag har tagit komp denna sista självande dag så jag behöver inte ens jobba heldag. Underbart är bara förnamnet.

Nu drar jag söderut. GEKÅS, se upp för här kommer vi!!!

Trött på det här

Nu sitter jag på jobbet igen. Nu börjar jag verkligen längta, längta, längta till semestern! Det är två arbetsveckor kvar varav den här kommer att vara tyngst tror jag för nästa vecka är syster här med familj så då kommer vi säkert göra saker efter jobbet och så kommer jag och P antagligen bo ute på landet så då kommer man känna sig lite mer ledig (hoppas jag!).

I helgen ska vi till Kolmården! Det ska bli så himla roligt! Jag har inte varit där på hundra år så det kommer ju verkligen bli spännande. Jag vann det på jobbets 1 års kalas, ett dagsinträde för två vuxna och två barn inklusive safari med egen bil. Så det ska vi slå till på. Det känns helt otroligt bra jobbat av oss att ha bokat stugor och allting med framförhållning. Det är inte vår starkaste sida.

I helgen som var befann jag mig i Väddö-trakten för bröllop. Himla trevligt! Min vän J gifte sig. Hon var så fin, så fin! Och jag var toast-madame. Det gick bra tycker jag själv men jag hoppas att brudparet var nöjda såklart.

vi pratar mat på jobbet

Och jag sitter och söker på recept och matbloggar. Det finns ju hur mkt bra som helst där ute! Jag blir så sjukt sugen på allting när jag sitter här och surfar. Egentligen borde jag jobba men just nu är arbetsmoralen sjukt låg. Det är inte mkt som blir gjort här inte, men det är OK för jag hade en ganska produktiv förmiddag.
Jag blir så inspirerad av allting så jag måste baka ikväll. Baka! Hör ni. Bullar och syltgrottor ska det bli. Och så hittade jag ett gott recept på inkokt lax. Oh my god, vi ska ju äta lax idag. Det blir inkokt, I tell you.

Inspirationsbrist = bloggpaus?

jag hade precis skrivit ett inlägg om hur oinspirerad och trött jag är när Blogger valde att radera och säga error. Underbart. Nu är jag ännu mindre inspirerad.

Jag kommer nog inte skriva på länge. Så ni vet.

OK, nystart i allsvenskan

Hur ska det gå? Blir det fiasko direkt eller vänder det kanske nu? Det har ju gått relativt dåligt för DIF denna vår, minst sagt. Att ta sig över strecken och hamna någonstans i mitten i slutet av säsongen vore ju drömmen i dagsläget. Samtidigt som Bajen åker ur och Gnaget missar guldet med millimetrar. Det hade ju varit nåt det.
Men men, man ska väl inte hoppas på för mkt. Man har ju varit med förr...