Det känns som om jag bara går som i en dimma. Ingenting händer. Morfar hänger i ngt slags mellanland mellan verklighet och död och svarar inte på tilltal, har andningsuppehåll men får i sig mat. Jag trodde han skulle dö i tisdags men det verkar finnas mkt jävlaranamma i den anden, helt klart.
Började faktiskt packa lite igår kväll, kände att jag behövde få ngt positivt att tänka på istället. Det var lite kul faktiskt men det är ju så mkt grejer överallt. Och så mkt att tänka på i stil med "Vad ska vi slänga?" och hur går vi tillväga då?
Hursomhelst så är jag trött på det här jobbet nu. Jag orkar inte med dessa långa dagar! Det var ingen som varnade på utbildningen att man skulle vara helt slut hela tiden och stanna över varje dag för att man inte hinner klart och att man inte orkar ha ngt socialt liv. Dåligt Leif! Man bara pratar om hur kul det är att jobba i resebranschen.
2 comments:
Du kommer igenom det. Det är jag säker på. Fast jag vet inte hur.
Hej gumman! Tråkigt med din morfar... Jag vet precis hur du känner dig med jobbet, har nog aldrig varit så osocial som denna sommar! Kanske ska vi hitta en ny utbildning?
Tänker på dig, kram
Post a Comment