...över hur det kan komma sig att familjerelationerna är så intakta.
I min familj kan alla umgås med alla på ngt sätt. När pappa fortfarande fanns med i bilden så var han, min morbror och in ingifte morbror ute och fiskade och hade spelklubb ihop med morfar och så. Och jag har tänkt i mitt stilla sinne nu när man är vuxen, hur kommer det sig egentligen? Jag menar, bara för att man är gift/ihop betyder ju inte det att man automatiskt gillar sin partners familj. Fast de kanske inte gillade varann, det vet ju inte jag. Men nu är två av de borta så nu är det ingenting av det där, och då kan man undra: saknar de det?
Jag vet inte om det är så att i min familj så är vi lixom så tighta så det blir så automatiskt eller om det är så i alla familjer? Jag tänker även på Is familj. Där är det ju likadant i stort. Typ två skilda gamla svägerskor som fortfarande umgås och dessutom med den enas dotters kompis mamma och även de två döttrarna. Mycket märkligt egentligen. Dessutom umgås vi kusiner med varandra (eller gjorde iaf, tills min kusin sa upp kontakten med mig... men nu har vi så smått börjat prata igen).
Men nu ska vi kvinnor i Ps familj träffas och käka middag. Utan våra karlar. Det kanske är början till ngt. Annars tycker jag nog att de inte är sådär jättetighta alla gånger. Men det kanske bara är P som inte är med så mkt. För som det verkar har de andra två syskonen bättre kontakt med mamman till exempel och träffas rätt ofta. Men bror har ju förstås barn, det är väl en aspekt också. Då kanske "mormors"-biten blir en avgörande aspekt för hur mkt man ses med barnpassning och sånt.
2 comments:
Det där är intressant att fundera på... det kan ju inte vara så överallt, man vet ju inte vad för familj man hamnar i. Fast de flesta är nog från början välvilligt inställda till sin partners familj, och VILL ju ha en bra relation till dem. Sen funkar det väl kanske inte alltid men när man går in med en positiv inställning går det bättre än om man är negativ från början.
I min familj är vi så många så det finns ju alltid nån att vara kompis med, och våra respektive(systrarnas) trivs med varandra och gillar varandra, verkar det som. Fast de har inte varit ute tillsammans utan oss förstås.
Det var verkligen en spännande diskussion det här, den får vi prata vidare om när vi ses! :-)
Förresten fick boog och elliot fyra stolar igår på filmkrönikan. Var inte det helt sjukt.
Vi hade rätt bra flyt, men framförallt gläds jag av att våra polare sedan tidigare accepteras av båda.
Sarpo: tack för stöd och kram!
Post a Comment