Barnuppfostran

Hur gör man egentligen? Jag har tänkt på det så mkt nu i jul när vi har haft diverse barn hemma hos oss. Min systerdotter är tre och lite livlig men ändå rätt lugn. Ps brorsbarn är två små vildar som triggar varandra. Hur kan det vara sån skillnad?
Jag vet inte hur man ska kunna veta vad som är bästa sättet att få barnet att bli lugnt och tryggt. Man vill inte överbeskydda för då blir de bortskämda och man vill inte göra för lite för då känner de sig oälskade och kommer få sjukt mkt övergiven-issues senare i livet.

Jaha, jag vet inte. Det är ju förstås inte aktuellt än, i vilket fall inte för moi. Jag sa till P att jag vill ha en bäbis på julafton för det var så mysigt med lilla tjejen och just det här att alla blir så glada så fort det är ett barn i närheten. Och hon är så sjukt rolig!
Men sen ångrade jag mig på annandagen när de andra två kom över. De är jättemysiga och gulliga när de är lugna men när de triggar varandra och springer runt och skriker är det inte så roligt.
Men så ångrade jag mig igen och ville nog ha en bäbis i alla fall. Och då sa min karl ngt så förnuftigt: "vi ska väl ha fast jobb innan vi börjar fundera på sånt" typ. Jaha, sa jag. Vad säger man emot det? Så då sa jag, vi får väl se när mina p-ringar tar slut i september var vi står rent ekonomiskt. Och sen orkade jag inte tänka mer på det.

Om jag ska byta jobb (för att få fast) så kan jag ju inte gå och bli med barn direkt så då får det vara. Då är det väl ngn typ av provanställning och sådant som man måste ta hänsyn till. Och jag och P har varit så sjukt fattiga och behöver komma ikapp plus spendera lite pengar på oss själva och lyxa medans vi har chansen. Men snart är man trettio och jag vill absolut ha barn innan jag är trettio!