Jag har tänkt på det här med livet. (hahaha...hur pretentiöst får det bli egentligen på en skala...) Eller, det jag egentligen har tänkt på är hur livet förändras och hur det gestaltar sig i vissa lägen.
Som min kompis som är helt galet rättvise-tänkande och miljömedveten och gröna vågen och sådär. Det är ju hennes verklighet som hon tycker är helt normal. Om man inte håller med brukar man ju, lite klyschigt, säga "det där är så långt ifrån min verklighet man kan komma". Så då funderade jag över det här med verkligheter. Och insåg att verkligheter förändras med tiden. Det hjälper att skapa normer och relationer, samtidigt som de hjälper att skapa en verklighet att bygga upp. Det påverkar i sin tur hur man ser på saker och ting.
Ett väldigt tydligt exempel är min vän I som just fått barn. Hon lever ju i sin mamma-barn-verklighet. Då är det naturligt att tänka, prata och fundera över saker som har med den verkligheten att göra. Hon söker sig då till likasinnade. Hon har kontakt med hennes "gamla" verklighet genom att hitta på saker med människorna som ingår i den.
Alltså, verkligheten är föränderlig. Och den verklighet jag lever i behöver inte vara samma verklighet som du lever i. De kanske snuddar varandra men man kan inte utgå ifrån att ens verklighet är normen.
Äsch, det här blev flummigt. Men det är viktigt tror jag att tänka på att man inte alls lever i samma verkligheter.
Som i mitt tidigare inlägg, där jag ondgjorde mig över de som lever i den här mode-hysterien. De lever ju (uppenbarligen) mitt i den verkligheten. So, who am I to judge?
No comments:
Post a Comment