Ok, snilleblixten har slagit ner

Jag har funderat på det här med min vikt. Det var ju inget nytt förstås, det gör jag ju mest hela tiden. Men så tänkte jag, hur ska jag göra för att på allvar försöka förändra något?
Och så kom jag fram till två helt simpla saker som inte (egentligen) är ngt nytt men som det ändå på ngt sätt har tagit lång tid att ta till mig på riktigt.
1. Vad som kommer in måste också ut. Om jag äter och äter och aldrig rör på mig är det ju inte så konstigt att det lägger sig på höfter/lår/mage. Allt som kommer in måste också ta vägen någonstans och om det inte motioneras bort, var ska det annars ta vägen än in i fettsamlingen?
2. Jag måste hitta ngt sätt att tycka om mig själv. Det är ju så självklart men ändå inte. Det är ju faktiskt ett stort problem. Om inte jag tycker om mig själv och om jag klagar på hur jag ser ut så kommer ju till slut min kille tycka precis likadant.

Och då kommer man till det stora dilemmat, hur förverkligar man dessa ting?
Och jag har en plan för den första punkten. Jag tänker börja med en rivstart och sedan försöka ändra min kost till att bestå av mer frukt och grönt till maten, mer fisk, mindre av vita saker. I övrigt tycker jag ändå att vi äter någorlunda ok mat ur hälsosynpunkt.
Och sen tänkte jag att jag skulle ta tag i min träning. Träna två pass i veckan, som jag gjorde tidigare. Och i höst, när min provanställning går ut, ska jag köpa ett multiträningskort på alla sthlms badhallar för då kan jag träna med mor och med T och hon är ju träningsgalen så då kan jag hänga med på ett hörn. Och vi ska stavgå också.
Men det viktigaste är att INTE kolla vågen förrän om typ ett halvår-åtta månader. Jag har en tendens att komma igång, köra två-tre månader, titta på vågen och se resultat och tro att det ska hålla i sig och så slutar jag. Det ska jag inte göra denna gång. Jag ska göra träningen till en del av mitt liv innan jag ser resultat (eller icke-resultat, det vet man ju inte...) för att inte tappa det sen.

Hur jag ska lösa nummer två har jag inte riktigt kommit fram till än. Att stå framför spegeln naken och upprepa mantran känns inte riktigt som jag faktiskt men det kanske är värt att prova. Problemet är ju att jag inte känner mig särskilt vacker. Men tänka positivt, det måste jag lära mig. Hur gör man?