Jag läste en post på Js blogg om att vara utelämnande och inte hymla så mkt med vad man skriver om vem, att hänga ut sitt innersta och sig själv (och därmed andra) på bloggen. Jag vet inte, jag är kluven.
Jag skulle gärna vara lite intressantare än den personen jag är men det är jag ju inte. Det här är ju jag. Och det är ju verkligen dötrist att läsa om mina ändlösa vardagar som är grå och innehållsfattiga och huruvida jag ska gå ner i vikt eller inte. Jag skulle också gärna vara lite mer glödande, ha lite fler spännande åsikter, en förmåga att uttrycka allt det så där träffsäkert och på ett sådant intressant sätt att det är roligt för andra att läsa. Att skriva om mitt förhållande till livet, män, jobbet och fotboll på ett levande sätt och som gör mig lite mer intressant.
Men, lets face it. Jag är inte så särskilt kul och spännande, jag har nog inte så många åsikter och jag lever ju inte direkt ett liv i hetluften där allt händer. Jag är inte mer än en helt vanlig människa med högst ordinära drömmar och tankar. Jag har en passion - fotboll. Och till och med den är inte särskilt passionerad längre. Man skulle startat en blogg 2003 när man var 100 %-ig (gick på alla hemma-, borta-, cup- och europamatcher).
Samtidigt, jag orkar inte med tanken på att allt jag skulle skriva här på bloggen skulle vara om fotboll, eller ur ett feministiskt perspektiv, att jag skulle vara arg hela tiden på allt och alla eller överhuvudtaget följa "en mall" för hur min blogg skulle vara.
Själva bloggandet i sig har jag ju också trappat ner på. I början var det sjukt roligt, jag var helt besatt. Jag får ju mina besattheter (nu senast: bröllop) (som fick ett abrupt slut när jag hade semester och inte längre hängde på BT 24 tim om dygnet) (även om jag fortfarande gärna vill gifta mig och jag och P faktiskt har pratat om det på riktigt nu och insett att nej, vi har inte råd hur mkt vi än vill så vi får försöka spara ihop pengar först) (och då kommer säkert en unge komma emellan och så kommer det inte bli ngt av bara farten...) (hoppsan, nu tappade jag tråden, hmmmm var var jag?) besattheter ja, som jag går in för med liv och lust. Och sen händer ngt eller så tappar jag glöden. Jag är ju, som jag nämt tidigare, inte en sån som avslutar saker och ting. Vilket är skitsorgligt eftersom jag alltid trott att jag var en sån (avslutare alltså).
Ja, där ser ni. Inte så mkt glöd här inte. Mest gnäll. Och lite ointressant.
Men jag fortsätter ändå. Dels för att det är lite trevligt och för att jag nånstans tror att det ska vända igen och bli lite roligare. Och dels som uppmuntran till andra bloggare att uppdatera för det är ROLIGT att läsa om era tankar och vardagar (framförallt mina vänner). Och jag hoppas att ngn blev glad att läsa om att jag lever idag också och att ni kanske fick ngn behållning av att jag åtminstone skrev ngt. För det är ju det jag får när jag läser era poster - oavsett om det handlar om er, jobbet, livet, män eller bara ingenting.
No comments:
Post a Comment