Har ni nånsin såna? Eller kanske inte nära-döden på riktigt med ljus i tunnel och allt vad det innebär. Men att ni tror att ni ska avlida?
Idag hade jag en, igen. Jag vaknade upp och mådde illa. Riktigt illa, var tvungen att gå upp och försöka hulka över toaletten men det kom bara lite spott och sådär, inget på riktigt. Men det var jättejobbigt i vilket fall. Somnade om, efter att ha messat T och sagt att jag inte kunde jobba, helt galet trött. P gick till jobbet (han är fan aldrig sjuk, den jäveln!). Vaknade en dryg timme senare av molande värk i magen. Riktigt jobbig värk och jag visste precis hur det skulle bli. Det är det som är det värsta också, man vet vad som kommer och det finns typ inget man kan göra. Sprang till toan, försökte få ut smärtan. Omöjligt. Försökte åt båda håll, till slut lossnade det lite. Vilket bara gjorde smärtan värre, såklart. Fruktansvärt. Kallsvettig och hal som en ål pga det låg jag på toalettgolvet och ville dö. Till slut är hela kroppen nedfrusen och då kyls smärtan av och man kan kravla tillbaka till sängen igen för att helt utmattad somna om.
Ja, så var min dag idag. Någon som känner igen det här?
No comments:
Post a Comment