Bloggtoppen och handväskdebatt

Ja, vad ska man säga. Gick in och tittade på nån slags topp lista på bloggar och av de första tjugo så var det endast typ två som inte handlade om mode. Av de 40 första så var det typ fem. Vafan?
Allvarligt, jag har ingenting emot människor som tar för sig och är framåt och drivande och kan tjäna pengar på att göra ingenting. Självklart ska man tjäna pengar på att göra ingenting om man kan (kapitalisten i mig har tydligen talat...) Men jag fattar inte. Jag förstår inte varför jag, en 27-årig tjej från förorten som är uppvuxen i Stockholm som är en normal person med ointresse för dyra kläder men ändå gillar att shoppa ska lyssna på nån 17-årig tjej från förorten som får pengar för att lyfta fram företagens produkter? Eller snarare, gör folk det? Är det nån som bryr sig? Det är för mig ett mysterium.

Läste på min vännina J's blogg om den så kallade handväsk-debatten. Nu skrevs hennes inlägg medan jag var i det moderna informationssamhällets bakvatten så jag hann inte kommentera och att göra det nu, efter långa förklaringar som sa samma sak en gång till känns lite sådär. Så jag skriver här istället om hur jag uppfattat det hela.

Jag tror vi har uppfattat denna debatt på två helt olika sätt. Vilket inte är så ovanligt vad gäller oss men ganska intressant. Det är ju verkligen intressant att J tar upp ämnet miljö och shyssta förhållanden för arbetarna vad gäller märkeskläder/prylar/accessoarer kontra andra prylar. Eftersom märkeskläder/prylar/accessoarer av hävd brukar inhandlas av den något mer välbeställda delen av befolkningen som kanske bryr sig om miljön men snarare troligtvis går mer efter kvalité, status samt gammal vana (har de nånsin satt sin fot i exempelvis Hennes och Mauritz kan man undra) så fattar jag bara inte vad det argumentet kom in nånstans. Självklart handlar debatten om ekonomiska aspekten av det hela eftersom det är just det som är själva kärnan. Att inhandla en väska för 75.000 kr på ren impuls för att sedan lägga den i garderoben och använda den knapphändigt är inte vad jag skulle vilja kalla "ett bra köp" vare sig det är bra kvalité och att den räcker hela livet eller en härlig känsla att ha "the it-bag". Det kan aldrig vara OK att handla en väska, en båt, mat, en cykel, ett hus, en bil, en tröja, en sko eller egentligen nånting bara för att det är dyrt och innebär status.
Självklart skulle jag också klappa händerna och ropa hurra om det handlade om miljön och arbetarna men det är ju inte det debatten har handlat om. Det är ju inte så att folk generellt står och funderar på när de står inför att handla en tröja för 3500 kr om arbetarna hade det bra som sydde upp de (vilket faktiskt inte är en garanti bara för att det är ett dyrt märke, snarare tvärtom), självklart funderar gemene man om de har råd med det.
Det är ju också så att vi rör oss i lite olika kretsar, J och jag, och det kanske är så att till 90 % är hennes vänner och bekanta trots allt människor som inte funderar på pris när de handlar. I mina fotbollskretsar är det ofta mycket märkesfixering men det handlar definitivt inte om miljötänk, snarare status och uppåtsträvande.
Slit-och-släng-samhället är inte det allra bästa ur rent mänskligt eller miljömässigt perspektiv men å andra sidan så har det samhället gett oss en grund att stå på som gör att fler människor kan ha det ok. Jag köper hellre kläder och prylar som är av god kvalitet och som håller längre men det behöver faktiskt inte vara dyrt för att ha de egenskaperna. Och vissa saker är ju dyra och går sönder på en gång, det kan vi väl vara överens om.

Hursomhelst måste vi tänka mer miljöeffektivt när vi gör val i livet. Vi måste göra saker för vår natur och vår värld för att den ska finnas kvar till kommande generationer. Det är dessvärre svårt när en helt ny kapitalistisk värld och stora marknader som törstar efter den kommersiella välfärden står med nya, friska pengar att spendera. Det är ju där vi måste sätta hårt mot hårt, i den politiska världen. Det är alltid bra att kämpa i det tysta, det är viktigt att vi små människor drar vårat strå till stacken. Och det är ju så att man färgar och färgas av människor omkring sig. Vi utvecklas också som människor tillsammans med vår omgivning, vi kan påverka den lilla klicken som utgör våran bekantskapskrets och familj som i sin tur kan påverka sina kollegor och vänner.