Fortsatt nedräkning:

Ja, det har ännu inte kommit en cigarett över mina läppar. Nu har det kanske gått så pass lång tid att folk inte bryr sig nämnvärt om att man slutat röka, att det nu mer skulle bli konstigt om man faktiskt skulle stå där och dra in giftet i lungorna igen. Men det människor som aldrig rökt inte förstår är att det blir bara värre ju längre tiden går. Det blir som en tomhet, som endast fylls av nostalgi.

Det är inte lättare idag än det var dagen efter jag tog mitt sista bloss. Det är ungefär lika svårt. Fast just denna gång har det ju varit ganska enkelt för mig att sluta, just därför blir det nästan svårare och svårare. Jag klarar inte av tanken att jag aldrig mer ska röka så den försöker jag undvika så gott jag kan.

Jag vet bara att inte ett uns av rök har kommit innanför mina läppar sen den 31 maj och ju fler dagar som går desto mer förundrad blir jag.