Bloggosfären

Jag tyckte det var så roligt att blogga från början, det fanns så många intressanta vanliga människor som helst där ute som bloggade om stort och smått. Och så var det ju ett skitbra sätt att hålla reda på vännerna som bloggade, trots att man inte sågs så ofta visste man ändå lite grann om vad som hände i folks liv. Jag blev dessutom helt besatt ett tag, postade kanske 5-6 inlägg per dag och tänkte hela tiden "åh, det måste jag skriva om i bloggen". Jag var dessutom ganska aktiv och surfade runt och kommenterade på andras bloggar så det stod härliga till. På det viset hade man också en del som nyfiket kom och kikade in på min blogg.
Det där har ju lagt sig för länge sen, den tiden är verkligen förbi. Idag bloggar jag mest för att det är skönt att skriva av sig nånstans och ibland för att jag blir förbannad på nåt och måste ventilera eller bara för att jag själv ska kunna hålla koll på mitt liv.
Under den här perioden som jag har bloggat har ju bloggosfären växt och hypats och stötts i vått och torrt. Idag kan bloggare vara "experter" i debattprogram på TV, de räknas som en kraft när det ska pratas om "viktiga beslut" och för att sprida budskap till "den stora massan".
Det finns ett par riktigt stora bloggar som människor följer dagligen (hur har folk tid med det undrar jag stillsamt). Jag har bara orkat masa mig in på ett par stycken och en del är väl helt OK men en del är ju bara hopplösa.
Jag förstår inte storheten med modebloggarna till exempel Kissie och Kenza och Stina-Lee men det är kanske inte så konstigt. Jag kan tycka att Blondinbella har en trist output men kan ändå konstruera en del tänkvärda saker. Hur som helst, bloggosfären är ju större än bara modebloggar.
Men det som gör mig mest irriterad är när man har läst en blogg från början, som jag till exempel läste Peter Käck för att jag tyckte han var trevlig och hade en del roliga saker att säga, och sen blir den personen helt fixerad vid hur många som läser och börjar "styla" för de som läser och får hybris. Då känner jag bara att det är nock! Då har det faktiskt gått för långt. Sånt gör mig bara trött.