Snart ett år sen...

...jag slutade röka. Helt sjukt. Vart tog det här året vägen??

Familjeliv

Jag har lite svårt att formulera det här men det är något som jag tänkt på ett tag och som även dök upp igår som samtalsämne när jag och J var och simmade.
Det här med när folk får barn. Det är klart att jag förstår att det är prio ett ALLTID att man ska vara med familjen, att det är det viktigaste och att man älskar sina barn över allt annat. Men jag har lite tankar som jag vill dela med mig om det...

Jag och P har kommit till den här tiden i livet då vi börjar fundera på barn lite mer allvarligt. Jag vill inte påstå att vi försöker skaffa barn för det låter så orättvist mot de som faktiskt klockar febertoppar, har koll på ägglossning, har sex på beställning, träffar läkare och så vidare. Men vi har pratat lite mer seriöst om det, om man kan säga så, och börjar väl känna oss redo så smått. Och självklart tänker jag då ett steg längre - tänk om man inte kan få barn? Det är ju inte något som man ska räkna med som en del verkar göra (tänker främst på frågan "när ska ni skaffa barn då?").
Och då tänker jag på allt sånt där som man gjorde med vänner förut, det gör folk med sina familjer idag utan vänner eller alternativt med andra barnfamiljer. Ex Midsommar, Valborg, långhelger, nyår och så vidare. Vad händer med alla de som inte får barn? Blir de left-overs som ingen vill umgås med för att alla andra ska vara med familjen? Vad för slags framtida umgänge väntar en barnlös? Är man något slags ingenting, en paria? Och om man tittar på vårbudgetar och politiker-snack, var kommer de barnlösa in? Det fokuseras alltid på barnfamiljer och det är ju bra men alla andra då?
Klart att man kanske umgås med andra barnfamiljer för att det är lättare om det finns andra barn i närheten, då kan de roa varandra. Men ändå, det gör mig lite betryckt faktiskt.

Och sen det här med att vara en del av barnens liv. Jag träffar ju aldrig Milo tex längre, det var när han inte gått på dagis och I inte börjat jobba som vi sågs. Nu är han snart två och ett halvt och han vet knappt vem jag är. Jag tycker det är sorgligt. Och Oliven, jag vill inte att det ska bli som med de andra syskonbarnen. Men det är ju inte upp till mig att se till att det blir så.

Men vad vet jag, jag har ju inga egna barn (som om man inte kan ha tankar om såna här saker utan att ha barn även om man inte kan förstå hur det faktiskt är på riktigt). Men det är många saker man tänker på och hoppas att man själv kommer att tänka på om man någon gång får turen att bli förälder.

Förra inlägget

Skrev jag på mobilen från Solna station. Jag ville mest kolla om det gick, haha. Jag är ju så sjukt oteknisk. Plus min mobil är ju inte dagens nyaste om man så säger....

Hur som helst var det en tung förlust igår. Även om draget på läktarna stundtals faktiskt var lysande. "ba-ra-pa-pa-pa-pa-pa-Djurgården!"
Det roligaste var dock när jag satt på tåget hem så kom ett killgäng i typ 16-års-åldern som diskuterade draget och ramsorna. Den ena säger "vadå kylskåp, kylskåp..., vad är det för nåt lixom!?" och en annan säger "a-i-poff, hur gamla är vi lixom?". Och jag tänkte för mig själv att de där ramsorna har mer år på nacken än vad ni har! Ta och kamma till er nu och fatta grejen.
Men tiden går. Förändringens vindar har blåst, det är en helt annan värld att växa upp i än när jag och I började gå på fotboll. Det som var självklart för oss när vi blev "introducerade" är inte så självklart längre.
Det var tex en jävla idiot som stod på Mellan och skulle tjafsa med alla som inte sjöng som någon självpåtagen polis. Men allvarligt, jag har sjungit för Djurgården i snart femton år. Jag kan inte med att en asfull tjugoåring står och skriker på mig att jag inte har något DIF-hjärta. Lägg ner för fan. Och så står nån annan idiot och ska lugna ner allting med att upprepa "inte hata, bara älska". Lägg ner det också, will you. Vi hatar och vi älskar, det är det som kallas supporterskap. Det måste vara motpoler för att det ska finnas en nerv i det.

Underbart

Här sitter jag på en tågstation och hör skitfolk sjunga saker som aik sthlm. Jag vet inte jag. Det är inte det bästa jag vet direkt..
Ibland undrar vad man håller på med egentligen.

My last will

Det här med testamenten. Jag har förstås skrivit ett testamente av en enda anledning. Människor som får höra att jag har ett blir alltid så förvånade - typ "du är inte ens trettio och har inga barn, varför har du skrivit testamente?" - men så är det i vilket fall.
Men jag var tvungen att skriva om mitt för det var inte helt korrekt, det fanns inga födelsedatum på mina efterlevande i det. Och då tänker jag att jag kanske borde lämna allting till P (det finns ju som sagt inte så mkt att lämna men, ni fattar...). MEN då hamnar jag i en sits där jag har skrivit ett testamente som lämnar allting till honom och han inte har skrivit ett och allting går till hans föräldrar. Vad är det lixom? Är det verkligen rättvist?
Igår sa min kollega att han funderar på att skriva ett testamente och lämna allting till syskonbarnen eftersom han inte har några egna barn. Det lät ju vettigt tyckte jag men kan jag verkligen göra så när jag har en sambo? Blir inte det konstigt?

Nåväl, jag har skrivit ett som måste undertecknas av vittnen. Vi får väl se om jag reviderar det snart igen...

haha

Det här tyckte jag var kul.
itsfunnybecauseitstrue

Jag är ju helt off känner jag vad gäller allting som rör fotbollen just nu så den har jag inte sett tidigare men det här var otroligt roligt.

Det där var väl att ta i...

Äh, klart jag inte är ointresserad av era liv! Klart jag vill veta allt som är nytt och spännande och fantastiskt och så vidare. Och även om det inte är det får ni självklart prata med mig!
Jag är bara lite avundsjuk tror jag. Den gamla fina känslan.

Men jag vill ju inte bli som vår kära vän i viken gnälltanten så nu får jag genast sluta upp med detta. Låt mig bara konstatera först att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig och att det fan inte gör en lyckligare.

För övrigt: HÄRLIGT att Sverige gick vidare! Det här kan gå hur långt som helst! =)
Iofs tyckte jag inte att det var något bra framträdande igår men skit i det. Nu hoppas vi att det går bra på lördag!

Lite trött på det mesta

Jag är trött på människor i största allmänhet. Mitt tålamod med alla människor överhuvudtaget är lika med noll. Jag blir irriterad när någon säger att den är lycklig och mår bra, jag blir irriterad om någon säger att den är olycklig, jag blir irriterad när personer klagar på sina jobb, jag blir irriterad när folk berättar om sina spännande projekt.
Låt mig vara. Jag är inte intresserad av era liv. Inte just nu i alla fall. Jag har fullt upp med mitt eget!

Det var det där med vardag...

Vardag är bra. Men också förödande. Att stå ut med sin vardag är det som kallas att leva.
Nu är det strax måndag och vi måste återgå till vardagen igen efter en fantastisk helg. Det känns sådär. Framförallt känns det sådär att gå tillbaka till jobbet eftersom jag kommer ha helt hysteriskt mkt att göra. Och vara tvungen att jobba över.

Men helgen var så skön, så skön. Försökte lägga upp bilder men nu strejkar datorn. Så det får bli en kort resumé. Vi hann med detta:

- hämta hyrbil
- vetrinärbesök
- köpa extern hårddisk till datorn
- åka ut till landet
- grilla
- dricka vin
- titta på trall och spaljé till balkongen
- gå stora rundan
- träffa syskonbarnen
- dricka öl
- spela skitgubbe
- åka bilfärja för första gången
- äta mjukglass i Vaxholm
- sola
- spela plump
- dricka rosévin
- handla på IKEA

Ja, och så har vi hunnit tvätta också.

Fantastiskt skönt att vara ledig i tre dagar (och en halv). Desto tråkigare att gå till jobbet då som sagt.

Kris

Jag har en kris. En väldigt personlig kris som jag inte kan skriva om här men samtidigt måste jag bara skriva av mig. Jag vet inte hur jag ska göra nu eller var jag kommer att hamna när denna kris (förhoppningsvis...) blåser över. Hur ska man kunna veta det? Då vore det väl inte en kris. Antar jag.

Men det är inte roligt.

Sjuk som snor

Ja, det är åtminstone sjukt mkt snor i min näsa. Och det är inte kul. Jag har alltså åkt på en ordentlig förkylning. Den kanske inte blev så mkt bättre av att åka till Istanbul men det var det värt. Wow, vilken stad! Jag blev superförtjust! Så trevliga saker att göra, se och äta. Och människorna var väldigt trevliga. Iofs träffade vi bara människor som visste att vi skulle komma och som vill göra ett gott intryck men ändå... =)
Jag handlade också. Men bara lite. Hade nog egentligen velat handla mer. Kanske något klädesplagg och definitivt något fint halsband. Men det blev lite smått och gott ändå, lite te och kryddor, lite armband, en sjal, små börsar och tja, lite smått och gott.

Vi var på Hammam också, det var ju helt fantastiskt! Någon som skrubbar, tvättar och masserar en. Kan det bli bättre? Mycket god mat och mycket, mycket gratis vin. Sånt kan vara farligt. Jag försökta dricka mig frisk i lördags kväll, det gick ...inte. Så på söndagen tog jag det lugnare.

Nåväl, snart är det Valborg. Herregud vad tiden går. Snart har hela livet passerat utan att man märkt det!

Snart åker jag till värmen

Eller, hoppas det är varmt. Annars blir jag förbannad. Vi ska till Istanbul med jobbet lördag-måndag. Det ska bli himla trevligt faktiskt! Men jag vet inte riktigt vad jag ska packa! Jag har börjat lite smått hemma men det blir väl sista minuten-paniken som vanligt.

Nåväl, ska försöka spendera lite pengar har jag tänkt. Bara på roliga saker.

social helg

Jag har varit så social den här helgen, det känns himla bra.
Idag gick ju mitt alkohol"förbud" ut men jag har smygbörjat, ska erkännas. Jag drack vin i fredags, det var så jäkla gott! Till maten som också var helt sjukt god. Efter en flaska tyckte jag och P att vi gott kunde öppna en till så det gjorde vi. Det fick jag surt erfara dagen efter. Oh my god, vilken huvudvärk. Jag mådde lite lätt illa också men huvudvärken var från helvetet. Jag och mor skulle ha tränat Body Pump men icke.
Men det var ju så galet fint väder så det kunde jag ju inte slösa bort med att ligga bakfull i sängen så jag beslutade mig för att gå till mor och lämna lite saker. Jag bunkrade med äpple och vatten och solglasögon och det gick bra. Där drack jag te och sen gick jag hem till A+H som bor där. Det var supertrevligt. Vi åt paj och solade på deras balkong och det kändes som juni ungefär. Sen gick jag hem och drack mer vin.
Idag har jag träffat svägerska med barn och promenerat runt Djurgårdsbrunns kanalen. Jag tror vi kom fram till någon gång att den är 7 km. Sen avslutade vi med lunch på Kulturhuset. Efter det åkte jag till L och fikade med tjejerna. Mycket trevligt, som alltid när vi ses!

Så helgen har varit social. Jag fick inte så mkt gjort här hemma som hade behövts ta tag i, typ dammsugning, diskning, städning och så vidare. Men jag har bokat tvättid till veckan i alla fall, alltid något...

Imorgon smäller det! Allsvenskan, här kommer vi!

Åh shit va sugen jag är på fotboll nu!!

Sitter och tittar runt på nätet och banne mig, jag vill gå nu! Det ska bli så kul, kul, kul!
Jag hoppas vi slipper marginalsupprtrar och medgångare och allt det där jävla gnället som varit (inklusive från mig förra året...) och bara siktar på att hitta tillbaka till glädjen! Att bara ha kul! Samba Djurgårn!

sjukt taggad!

Så här ska det se ut!

MASAI

Igår var det Masai hemma hos I. Det brukar vara kul, se bara här:

Denna bild är dock inte från igår, den är från TEMA RÖTT-masai hos mig i höstas. Det var mkt trevligt igår också men jag hade ingen kamera med mig (utom mobilen förstås men det tänkte jag inte på). Vår kamera har ju tyvärr gått sönder (eller det var kissen som tyckte det var en lämplig leksak...) och det är jättejobbigt tycker jag. Jag funderar på om man ska orka köpa en ny innan Istanbul eller om man ska ta kort med mobilen då. Vi har beslutat om att köpa ny kamera åtminstone till sommaren men då kan jag ju egentligen köpa en redan nu. Hm, vilka bekymmer. Vi får se om jag har råd och tid att fixa innan dess.

Men annars tror jag inte att jag behöver köpa något nytt? Dammsugare är inhandlad och vin, haha. Jag tror inte vi är i desperat behov av något annat nytt. Vi har hyllor till lilla toan (som förhoppningsvis blir klar inom kort efter stambytet). Det skulle kunna behövas är små kärl av olika slag att stoppa toalettartiklar i men det är ju inget större inköp. Och till köket behövs en sprits och en potatisstomp men herregud, det kan man ju klara sig utan.

Vin

Vi har köpt hur mkt vin som helst nu, det har blivit en mani i mitt huvud. Jag kan inte sluta köpa vin!! Det är faktiskt lite jobbigt.
Alkoholskatten går ju upp med typ 20% eller om det var 30 till och med. Eller kanske bara 10%? Äh, jag vet inte mer än att den går upp. Och så pratade jag och P om att vi skulle handla lite vin, eller åtmintone fylla upp vinstället. Det var ca 4 flaskor kort för att det skulle vara fullt. Vi tog fram höstens Allt om mat-vinspecial (de har ett nummer varje år som är vigt till vin) och tittade bara på fynd. Vi bestämde oss också för att köpa vin för över 90 kr, annars är det ju ingen större skillnad. Dessa kommer ju kosta över 100 kr sen. Haha, helt bisarrt.
Men så köpte P fyra flaskor och jag köpte fyra flaskor på lunchen i fredags plus att idag när jag var ute på stan så köpte jag fyra till! Haha, det måste få ett slut! Vi har så mkt vin så jag vet inte när vi ska hinna dricka upp allting. Och jag som inte ens dricker alkohol för tillfället... Ojoj. Men det kommer ju en sommar, då kan man dricka bäst man vill. Och mitt alkoholstopp är ju över inom kort så det är nog lugnt.

Idag är det Masai hos I. Det ska bli så trevligt! Jag funderar på att tillåta mig ett glas vin till middagen, det är ju trots allt bara en vecka kvar och jag har ju inte druckit sen 5 januari. Vi får se hur det känns på plats (och om hon "räknat" med det...)

För övrigt går mina tankar till Ps syster som har det lite jobbigt just nu. Hoppas hon känner mina goda tankar!

Namn på barn

En rolig sysselsättning som jag och P har är att vi brukar prata om vad våra eventuella framtida barn ska och inte ska heta. Mest vad de inte ska heta. Ibland förvånar han mig stort. Jag sa tex igår att våra barn inte ska heta Alfred iaf och det opponerade han sig mot. Jag förklarade att det inte är nåt fel på namnet Alfred men att mitt barn aldrig kommer heta det, lika lite som Albin. Det var två namn som jag aldrig hade trott han skulle gilla men tydligen.
Och sen förvånade han mig ännu mer med att gilla ett namn som jag gillar (men som jag inte avslöjar här, haha!) så det var ju skönt. Jag trodde vi låg ganska långt ifrån varandra.

Hur som helst så pratade vi massor om det här i Köpenhamn, typ "våra barn ska iaf aldrig heta Peder eller Hans Christian eller Morten, osv" *fniss*

Rätt låt vann!

Det tycker jag åtminstone. En av anledningarna till det är att det blev fullkomligt tyst i soffan när Malena framträdde. Under alla andra låtar pratade vi stup i kvarten men så fort Malena klev upp på scenen blev det knäpptyst - vi var helt absorberade av hennes utstrålning.

Sjukt bra!

Jaha

Jag har ju startat denna vecka med att vara positivt till ALLT!
Nu kom det en liten missberäkning men då får man tänka att sånt händer och det finns alltid lösningar på alla problem och annat käckt som man kan komma på. Det är ju inte alltid så lätt men jag ska inte klaga! =)

Nu lyssnar jag på Imperiet och surfar på nätet i väntan på min sambo som ska laga mat har jag bestämt när han kommer hem. Jag skulle ha varit på pubkväll men hade ingen lust och då tänkte jag att nej, jag ska tänka på vad JAG vill denna positiva vecka så det blir ingen pub för mig.

Och vår Istanbul-resa med jobbet blir nog av! Det är ju positivt.

Idag hade vi ett spontant möte och då gnällde min kollega så mkt att jag tänkte "fy fan va tråkigt att vara sån!" och så insåg jag att det är ju precis som jag varit de senaste (typ 52...) veckorna. Det var ju inte så kul men då är det desto roligare att det är slut på det nu!

Nu får det faan vara nog!!

Nu ska den här surkärringen bort! Nu får det vara nog med gnäll. Jag orkar inte vara sån här längre, det måste bli lite bot och bättring. Jag får helt enkelt ta tag i de bitar som jag tycker känns trista och meningslösa. Man måste ju försöka vända trenden lixom!
Nu är vi inne i mars och februari blev precis sådär som man fasar för men nu har vi kommit ut på andra sidan och nu är det ju faktiskt bara typ en och en halv månad kvar till maj!!! MAJ!!!!! VÅR!!!!!!!!!!!!!! UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så nu får vi rycka upp oss och glädjas över livet!

Betingning

Så fort jag kommer till min plats på jobbet så blir det totalt stillestånd i mig. Jag tappar helt sugen! Det har blivit som en ond cirkel som jag knappt kan komma ur. Eller i alla fall inte vet vad jag ska göra åt för att komma ur.
Jag tycker att det är tråkigt att jobba. Det är tyvärr så enkelt. Jag tycker att min arbetsplats har förändrats för mkt till det sämre på senaste för att det ska kännas inspirerande och roligt att gå till jobbet. Det är bara ett jobb som man måste genomlida, typ. Det känns skittrist.
För ett år sen var ju situationen helt annorlunda här, då hade vi också mer roligt med varandra. Vi pratade med varandra och tyckte det var trevligt att hitta på saker och var betydligt mer påhittiga. Men nu är allt det borta. Med tanke på det senaste året är det kanske inte så konstigt men det är onekligen tråkigt.
Jag ska säga allt jag har på hjärtat om mitt jobb till min chef när vi har utvecklingssamtal. Jag hoppas att jag gör det i alla fall.

Händelselöst

Igår var jag, J och L på bio och såg Revolutionary Road. Oh my god vilken tung historia. Man sjönk djupare och djupare ner i stolen i takt med att misären blev mer och mer tydlig. Men jag tyckte att själva filmen var bra. En sak som jag också tyckte var bra var att trots att det handlar om föräldrar till två barn som knappt står ut så var inte barnen så framträdande i filmen. Det handlar ju trots allt inte om de. Men det är ju förstås inte så up to date om man säger. Det är trots allt 50-tal i filmen och då kunde man inte skilja sig eller skaffa sig ett jobb om man var kvinna. Det var bara acceptera läget. *burr*

Men just nu är jag inne i ett tänk som handlar om att det inte händer nånting i mitt liv (apropå deras händelselösa förortsliv). Det är same old, same old hela tiden. Det är så trååååkigt. Det känns som att när man träffar människor nuförtiden så är det alltid nånting som händer i deras liv som är spännande och kul. Typ barn, husköp, nytt jobb, spännande nya partners, giftermål, ja ni vet. Nåt KUL!
I mitt liv? Nope, ingenting alls. Inte ett jota. Bara samma gamla katt, samma gamla kille, samma gamla lägenhet, samma gamla jobb, inte en ring på fingret så långt ögat kan nå, inga spännande nya projekt. Bara BLÄ och ingenting. Det finns ingen framtidstro när man känner så här, det känns som att det aldrig kommer att gå över.

Stockholm - den kalla staden?

Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen av Stockholm som kall och cynisk och en hård tillvaro att befinna sig i. Det är väl inte hårdare eller svårare här än någon annanstans?
Det är ofta tycker jag som (kända) människor får frågan om deras syn på vår huvudstad och drar till med nåt klyschigt i stil med att det är ett hårt klimat och många måsten och man kan gå under i det kalla och hårda livet som Stockholm innebär. Det låter så bittert lixom. Oj, jag passar inte in där. Vadå passa in? Och var?
Jag tror faktiskt att det är tusen gånger värre i en småstad om man inte passar in eftersom det är så mycket mindre, det gör kanske att man sticker ut från mängden. Och mer cyniskt också, att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte passar in i nån självpåtagen elit Sthlm så rycker folk på axlarna åt det, vem fan bryr sig lixom? Man blir en del av en grå massa, staden är ju anonym, du kan försvinna i mängden snarare.
Jag fattar inte heller riktigt var det är man ska passa in, ha ha. Men det beror nog på att jag är totalt ointresserad av Stureplan. Och att jag inte har några ambitioner att bli känd.

I det Stockholm jag lever i så är det varken kallt, cyniskt eller opersonligt. Kom och lev i mitt Stockholm, vettja!

600 inlägg!

Det firar vi med alla hjärtans dag-buketten som min älskling kom hem med!

Uttråkad

Jag skulle verkligen vilja hitta på nåt kul snart. Iofs ska vi till Värmland nästa helg och det blir nog bra med både lite snowboard och mycket SPA. Men jag vill hitta på nåt! Jag har ingenting uppbokat på hela våren typ. Det känns mkt märkligt med tanke på att jag typ alltid är uppbokad. Men nu är det vännerna som istället inte kan träffas. Det känns skittrist faktiskt. Jag vet inte om det är en släng av februari-sjukan som kommit över mig, ni vet när allt känns trist och segt, eller om det är nånting annat men alldeles oavsett är det tråkigt.

Det här vore ju inte så dumt till exempel:

Bästa svängen, Hökarängen!

att ta kort

Jag har tagit en massa kort som jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen med (exempelvis plastinslaget sovrum, alla-hjärtans-dag-buketten, kissen i olika former, osv osv. Men icke. Det blir lixom ingenting av med det där. Jag är så dålig på att sitta framför datorn hemma just nu, det är som ett motstånd i mig. Jag vet inte riktigt varför men det tar emot av nån anledning.

Nåväl, idag är åter måndag. Igår var jag sjukt slapp. Jag låg i sängen och läste tidningarna och slumrade och gjorde absolut ingenting. Visst är det skönt men nu för tiden tycker jag att jag på nåt sätt har "slösat bort" en dag. Jag vet inte, men visst måste det vara tant-varning på det??!

Igår gifte sig L&T i hemlighet på Arlanda. Så trevligt! Grattis till de, hoppas det var fint och härligt och att de får en underbar smekmånad!

Både effektiv och uttråkad

Jag jobbar på i effektiva stunder och har ett rasande tempo. Och sen unnar jag mig en paus efter ett tag, då jag vill göra ingenting. Tyvärr blir jag lite lätt uttråkad eftersom jag inte har kollat alla sidor jag brukar kolla vid det här laget. Det är trist.
Jag kollade i alla fall in på 365 saker du kan göra alldeles nyss. Det kan ju vara nåt?

som att kliva in i ET

Igår när jag kom hem stod toaletten och handfatet i trapphuset. Jag klev försiktigt in i lägenheten och svängde runt hörnet in i lilla hallen och ett plast-hem. Allting var instoppat i plast och silvertejp, kändes lite som nån rymdfilm... Det susade från nån typ av fläkt också vilket gjorde det hela än mer påtagligt.
Men så är det tydligen att leva med ett stambyte. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Det enda som skulle kunna ha räknats är väl vattenläckan hos I när vi var mindre och de bodde i vår gamla förort. Men det minns jag inte som särskilt inplastat, bara stängd dörr.

Rötterna

Haha, googlade på Nils Gorek som min mammas kusin sa att jag skulle göra och hittade följande: Klitvallen

Fantastiskt! Det står dock bara att bröderna flyttade till Grönfjäll, inget om systrarna. Men det var kanske redan i Stockholm vid det laget när jag tänker efter...

Schlagern - dagen efter

Haha, sitter här och surfar runt på nätet. Det verkar som att Melodifestivalen inte var någon hit. Jag måste säga att jag tycker att låtarna var riktigt kassa och att de två låtarna som var bäst var Emilias och af Ugglas. Alcazar får också OK av mig för åttiotalsinfluensen men resten låg ju nånstans mellan uselt och uruselt. Och Shirley Clamp var ju rent plågsamt att se. Det var trots allt lite elakt av SVT att välja just den sekvensen där hon sjöng alla toner fel typ, som "snabbgenomgång". Det gjorde ju att man tvingades se den biten om och om igen och det var ju inte direkt vackert...
Men Petra Mede var faktiskt bättre än förväntat om än lite skrikig emellanåt. Å andra sidan kan ju hon dra lite skämt som inte så många vågar göra, hon är ju på nåt sätt lite orädd. Fast vi får väl se hur det går i nästföljande program.
Och det nya röstningssystemet - jag fattar inte vad folk tycker är så krångligt?

Jag tyckte faktiskt att af Ugglas var bäst. Det tyckte inte Kikki, om någon ville veta... Hahaha!Men det var såå mkt Joplin att det nästan var lite för mkt.

Vattenläcka

Det är tydligen en vattenläcka i vår lilla toa fick vi veta igår. Det är egentligen inte i vår toa men röret har gått av precis i golvet så det rinner rakt igenom till de där nere. Hittade en lapp igår som det stod "obs akut, spola inte" och ett nummer jag skulle ringa. Nu slumpade det sig så att P var ledig idag så han tog emot Skanska-gubben idag när denne skulle komma och kolla på spektaklet. Och mycket riktigt, två-tre veckors stambyte. Härligt!
Det är tur att vi har två toaletter men samtidigt trist för då kanske vi inte får avdrag på hyran från svebo.. vi får väl se. Och om de ska springa ut och in i vår lägenhet så måste vi ju komma på nån lösning med katten. Usch, det känns inte alls bra det här.

Finnjonna

Jag har läst Finnjonnas blogg sedan ett par månader tillbaka och följt hennes och Marcus kamp för att få ett syskon till hennes små som aldrig fick leva, Dante och Liten. Och imorgon är det dags för snitt. Det är nästan så jag står här och gråter på jobbet. Att det äntligen är dags! Och allting har gått bra! Jag har varit rädd många gånger för att klicka mig in till henne och mötas av tystnad eller ett helvetes-jävla-fan-så-orättvist men det har ju gått vägen. Jag ska hålla alla tummar jag har imorgon när de ska in på op.

onsdag

Jaha, nu är det dagen mitt i veckan och man kan väl säga att det blir en liten lill-lördag. Vi ska ju nämligen ut på jakt ikväll, haha!
Jag måste säga att det här med alkohol är ju verkligen överskattat! Man kan ha sjukt trevligt alldeles oavsett öl i handen eller inte. Men det är också fortfarande en mkt bra stämningshöjare, när man vill ha jävligt roligt. För även om jag har trevligt och gärna hänger med ut även utan alkohol så håller man ju inte för en hel natt, det är ju bara att inse. Och så jävla kul är det ju inte att sitta på krogen och pimpla cola en hel kväll, det finns ju en gräns för hur mkt cola man klarar. Plus att jag tycker att jag blir typ bakis ändå om jag är ute, trots att jag inte dricker. I lördags exempelvis så var jag ju på krogen mellan kl 14 och 23, det är ändå en väsentlig tid. När jag kom hem sov jag som en stock men på söndagen så var jag ändå trött och lixom dagen efter. Så jag gjorde ingenting mer än att plantera om våra blommor. Så kan det gå. Den här överskottsenergien och piggheten som folk pratar om kommer under nykterheten har jag inte sett röken av...

rörigt i huvudet men nystädat golv iaf...

Igår provade jag (äntligen!) den nya dammsugaren. En ny, fin röd Miele som kostade 2800 kr. Det ska fan vara bra om det kostar nästan tretusen. Och jag måste säga att jag är supernöjd! Så här långt i alla fall, jag har ju bara provat den en gång. Men den tjöt inte (som den förra gjorde) och den sög upp allt skräp och det är väl tanken med en dammsugare, som jag förstår det.

Idag skulle vi prova ut hyllorna till badrummet också! Vi kanske skulle ha mätt våra väggar först och handlat hyllor sen. Eller åtminstone inte monterat ihop hyllorna, slängt kartongerna och SEN mätt väggen två veckor senare för att inse att nej, det där går ju inte. Då får vi helt enkelt tänka om. Men det blir nog bra det där...

I fredags fick jag i alla fall veta att jag sitter säkert. Jag blev inkallad till vår HR och då tänkte jag direkt att nu är det klippt men då sa hon att hon visste att jag tycker den här situationen är jobbig och för att jag skulle kunna ha en lugn och trevlig helg så ville hon att jag skulle veta att jag hade mitt jobb kvar. Dagen innan hade jag nämligen sagt till min chef att jag tycker det är förjävligt alltihop. Detta efter att jag fått veta att vissa som blivit uppsagda har fått erbjudande om assistent-tjänst (det vill säga samma tjänst som mig) och min "bästa" på kontoret hade fått arbetsbefrian från måndag. Det var så tungt och ledsamt i mig att jag var tvungen att gå in till min chef och säga att jag inte alls tyckte om detta. Till råga på allt så gick en arbetskamrats man bort under onsdagen så det spädde på hela röran och ledsamheten något. Vi stod handfallna inför det faktum att ett stort möte äger rum på måndag och hon som är ansvarig för detta möte plötsligt inte är tillgänglig. Såklart hennes personliga tragedi är så mkt större än vad som händer på vårat kontor men det är ju tyvärr business as usual och någon måste ta över hela skutan. Så det blev ett väldigt märkligt och tungt avslut på förra veckan.
Nu vet jag bara inte hur det ska bli för mina två kollegor med samma tjänst, om de ryker och blir ersatta av mindre kompetent personal. Det känns verkligen förjävligt och en nedvärdering av våran kunskap. Sätt vilken idiot som helst på en ass-tjänst så löser det sig, typ. Inte för att de andra två är idioter men de är ju verkligen inte lämpade för våran tjänst. Nej, usch, jag tycker det är så dåligt. Det är så dåligt skött också. Ska man verkligen behöva få höra från sina arbetskollegor att ens jobb är i fara? Är det inte en chefs ansvar att meddela sånt? Eller är det bara chefens ansvar att meddela det när det har blivit verklighet?

Det blir bara värre och värre

Igår flödade ryktena här på kontoret om vem som får gå och vem som får ta vems plats och vem som ska göra vad och hur det ska bli. Vi får väl se men vi ska få svar på fredag förhoppningsvis. Vi vet iaf några som det är helt klart att de får gå och det känns ju helt hemskt. Fy fan.
Jag hoppas att jag inte ryker men samtidigt så beror det ju helt på hur situationen ser ut om man överhuvudtaget kan stanna kvar. Man kan ju inte jobba under vilka förutsättningar som helst. Faktiskt inte. Men å andra sidan, vad är alternativet?

Den sanna lyckan

Detta är den renaste formen av lycka. Se bara på ansiktsuttrycken (klicka på bilden så blir den större och tydligare...). När Djurgårn gör mål är det bästa som finns. Det är bara där och då och man är bara så sjukt jävla glad.

Klart man kan vara lycklig och bli lycklig av andra saker som ex sin partner, fantastiska dagar, stora händelser i sittt liv och så vidare. Man kan finna extas i mycket. Men ingenting slår denna orgie av lycka som endast varar ett par sekunder. Det finns inget så flyktigt som denna sanna lycka. Och det är därför tror jag som man fortsätter att gå match efter match, år efter år. Vi strävar efter denna ouppnåeliga lycka som inte går att hitta någon annanstans.

Härliga Djurgårn!

Hockeyfest?

Jag är sjukt nervös inför drabbningen ikväll faktiskt. Det kan ju sluta precis hur som helst men eftersom DIF vunnit de senaste fyra matcherna så känns ju sannolikheten att de vinner igen ganska minimal..

Hur som helst är det slutsålt så jag hoppas att det blir riktigt kul och bra drag ikväll!

Väntar otåligt

Det värsta med varsel är ju att ingen vet vad som händer. Utom ledningen förstås men de kniper igen såklart. Och så sa vår chef på morgonmötet "är det nån som har några frågor?". Såklart vi har frågor men hon kan/får ju inte svara på de så det spelar ju ändå ingen roll.
Jag hoppas de börjar tala om namnen i nästa vecka så man vet snart. Vi vet än så länge två definitiva namn i Göteborg och det känns ju hemskt att veta samtidigt vilka som får gå. Usch, det är ingen rolig historia det här.

Varsel

OK, det är inte 900 pax som får gå som i Telia och Volvos fall men ändock. Det är 14 tjänster som ska väck. Det var det som mötte oss måndag morgon kl 09.00. Vi vet inte så mkt mer än så men det är klart att de vet vilka de vill bli av med, de har ju antagligen gjort en lista. Om man tittar tjänster så är det ju så att jag är den med längst anställningstid på min tjänst. Men å andra sidan kanske de tar bort hela typen av tjänst och då har man ju inte mycket för det.
Det har spekulerats och funderats en del idag på kontoret men man kommer ju inte fram till så mkt. Det visar sig i sinom tid ändå, lixom. De sa i alla fall att alla enheter och kontor kommer att drabbas, det kommer att slå jämnt mot alla. Vårat ena kontor läggs ner men de som blir kvar i anställning flyttas till övriga Stockholms-kontor där de som fått gå har lämnat en tom stol.
Så nu har jag suttit och plöjt igenom LAS för att inte missa nånting som man har rätt till och så där. Jag är ju inte fackligt ansluten men å andra sidan har vi inte kollektivavtal ändå så jag vet inte vad jag skulle haft för nytta av de ändå. Håhåjaja. Det blir inte så kul stämning direkt.
Och jag som inte skulle dricka alkohol! Det har vi pratat om hela dagen idag att vi måste ta en öl och gnälla över våra chefer och våran situation. Så jag får det tufft nu framöver.

Och så tänker man ändå att ja, det är tur att man har betalat till a-kassan i alla fall! Men sen när man börjar se sig omkring lite och höra sig för så inser man att man får i alla fall inte ut mer än 80% av 18.700 kr, dvs 14.960 kr. FÖRE skatt. Men hallå, det betyder att efter skatt får man alltså ut ca 10.450 kr att leva på i månaden. Oavsett hur mkt man har tjänat innan. Det är ju inte rimligt nånstans. Det är ju faktiskt helt sjukt måste jag säga. Så det hade man ju inte mkt för, att betala de där jävla pengarna. Men å andra sidan, klart man ska vara glad för det är ju trots allt pengar som rullar in.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg här för jag är ju inte uppsagd ännu! =)

dajme i huvudet och ont i halsen

Så mår jag precis just nu.

Det är intressant det här med att vara nykter. Det har ju inte varat så länge och tillfällen att vara vit har ju inte ramlat över mig direkt sen jag började för tio dagar sen.. men ändå. Jag har ju inte sagt det till nån för det känns så fånigt att säga det, det blir så stor grej. Och ändå är det ju inte det. Det är här det intressanta kommer in i bilden.
Varför är det egentligen så konstigt att vara vit? Att välja att inte dricka utan egentlig anledning? Alltså, en allmänt vedertagen anledning. Man måste antingen vara sjuk eller gravid för att det ska vara OK att man inte dricker. Det här vet jag ju verkligen sen innan men herregud, det är ju ändå lite fånigt inser jag. Och att ens vänner blir besvikna för att man inte dricker. Det var trots allt lite oväntat. Jag hoppas att jag är en rolig person att hänga med även utan alkohol??

Nåja, det blir väl till en vana till slut när jag har avstått ett visst antal gånger så kanske det inte är så konstigt längre. Det jag kommer att sakna mest är att dricka vin till maten! Bara sådär, när lusten faller på.

Åh, nu kom jag på att jag hoppas att det inte är nån jobb-grej planerad snart, det kommer ju verkligen sätta igång rykten som är helt ogrundade.

Bäbisar

Alla dessa nyfödda eller strax to be-bäbisar.
Är det bara jag som tycker det eller är de överallt?

Funderingar

Min syster ringde mig i veckan och berättade att pappa hade ringt. Hon var inte hemma men kände sig tvungen att ringa upp och då var han nykter och de hade tydligen ett rätt intressant samtal. Han sa bland annat att han hade träffat sin bror med familj (kors i taket! när vi fortfarande var en "familj" så var det mamma som skötte de kontakterna...) och att våra kusiner "jättegärna vill ha kontakt" med oss. Eh? Jag har inte träffat de sen -97 eller nåt liknande. Om de så gärna vill ha kontakt är det väl bara att höra av sig.
Han frågade även om jag var arg på honom och om jag var det så kunde hon hälsa att jag skulle ringa honom så han fick veta för han ville gärna ha kontakt med mig (intressant är ju att han tror att jag är arg på honom, då tycker han alltså att jag har anledning att vara det - eller?). Han sa att han inte hade pratat med mig sen jag bodde i Karlstad. Jag har aldrig bott i Karlstad men jag antar att han menade Branäs-säsongen. Jag minns knappt att jag sett honom sen före tvåtusentalet men jag antar att han med "pratat med mig" menar att han kom hem och skottade/klippte gräset och muttrade ett hej i förbifarten nån gång. P har ju faktiskt träffat honom nån gång sådär så det måste ju varit efter 2003 som jag såg honom sist men jag har inget minne av att ha pratat med honom ordentligt sen typ 97 kanske. Han var ju exempelvis inte med på min artonårsfest 98 (och jag minns att M's mamma frågade vart min pappa var och jag svarade att jag inte visste, det hade hon inte riktigt räknat med som svar).

Och i helgen läste jag Hillevi Wahls bok "kärleksbarnet". Jag har ju läst "Anhörig" och "Mig äger ingen" också om att växa upp med alkoholberoende föräldrar. Det är ju sån misär! Jag hade ju aldrig nån sån misär, såklart (eller vadå såklart, jag var tvungen att ringa syrran och dubbelkolla att jag inte hade förträngt nåt eller så och att det faktiskt inte var den där misären i våra liv när vi växte upp men hon gjorde mig lugn på den punkten). Hur som helst, jag funderade mycket på det här alltså under helgen.
Men det som jag mest tänkte på var att han sa att han vill ha kontakt med mig och hur det fick mig att känna. Kändes det bra? Tröttsamt? Irriterande? Läskigt? Vill jag ha kontakt? Orkar jag med det? Eller har jag lagt det bakom mig?
Jag kom förstås inte fram till nåt. Men jag tänker inte ringa honom, iallafall inte nu. Jag vill inte. Men jag försökte vara uppmärksam på mina känslor när jag pratade med syrran. Blev jag glad över att han vill träffa mig? Jag tror inte det. Jag är lite luttrad kanske, man har blivit besviken så många gånger. Men å andra sidan, det kanske behövs för att bli hel?

Boken gav mig även tillfälle att fundera på mina relationer. Jag har ju aldrig trott på när nån säger till mig att de tycker om/älskar mig. Jag har ju lixom ansett mig vara ovärdig kärlek (alltså på ett undermedvetet plan, självklart är jag värd att älska och älskas, det är ALLA människor!) och har extremt svårt för att ta emot kärlek. Jag tänkte på P och hur mkt skit jag har gett honom under åren. Jag menar, vi har varit tillsammans i snart 6 år och jag är fortfarande övertygad om att han kommer lämna mig imorgon. Men han kanske faktiskt inte kommer göra det? Han kanske faktiskt vill vara med mig för resten av livet?
Jag kan säga att DET var en överväldigande tanke, nästan så jag knappt klarade av den när den kom över mig.

Att köra bil

Jag är trött idag. Har börjat åtta eftersom jag vill gå hem tidigare idag då vi ska till landet. Och P och katten får skjuts ut av hans far idag på dagen eftersom de båda är lediga idag så jag ska åka ut själv. Jättebra tänkte jag, jag går och hämtar bilen på lunchen så jag kan sticka direkt vid halv fem. Men sen tänkte jag ett steg längre och insåg då att jag får köra ut helt själv i totalt mörker på vinterväglag. Det är inte min starkaste sida kan jag säga så så nu fick jag lite ångest över det. Men det ska nog gå bra. Jag sa till P att om jag inte kommit ut i rimlig tid får de väl åka ut och leta efter mig...

Oförskämt pigg

Jag är faktiskt det. Det kan ha med att göra att jag har varit ledig i två veckor och helt kopplat bort jobbet (vilket jag är mkt bra på faktiskt för övrigt, när man går från jobbet lämnar det bakom sig tills det är dags att gå tillbaka nästa gång).
Nu ska jag pricka listor för ett visst program som kommer att sändas i TV4 i vår. Hoppas alla kom med, annars har vi ett problem.

Orkar man verkligen uppdatera?

Eller ska man kanske bara konstatera att ledigheten har varit bra, jag fick en del av det jag önskade i julklapp och nyår var mkt trevligt hemma hos J. Jag tror det.

I helgen ska vi till landet. Jag tror att det kan hjälpa mig att förlänga ledigheten. Det är trots allt bara tre arbetsdagar denna vecka.

Idag har jag varit effektiv, jag har bokat in en klipp- och färgtid hos frissan (MYCKET nödvändigt), ändrat min tid hos optiker, bokat biljetter och bokat bil inför helgen. Däremot har jag inte jobbat så mkt men det kan man ju börja med imorgon, haha.

Julledigt

Åh va skönt att det är över nu. Det var jättejobbigt att gå ifrån kontoret idag eftersom jag inte är tillbaka förrän sjunde januari. Hur ska man veta att man inte glömt nåt? Fy fan säger jag bara. Men jag hoppas och tror att allting blev klart. Annars sitter man väl lite pyrt till.
Idag var vi två assistenter på plats och INGEN projektledare. Så jag och M bestämde att vi skulle slå oss fria med frasen "vi har inget ekonomiskt ansvar, det står i vår arbetsbeskrivning". Vi får väl se om det håller... Men allvarligt, egentligen ska det vara minst fyra på plats och arbeta under semestertider och dessutom ska det vara minst två projektledare. Hallå, chefen? Kanske ska ta och styra upp det här lite.

Ah, well, nu skiter vi i det. Jag behöver inte tänka på det förrän i januari igen! Om de inte ringer förstås, vilket de lär göra på måndag när de som jobbar inser att de fått uppgifter att ta tag i under tiden de var borta. Men den dagen, den sorgen.

Nu sitter jag med en otroligt klängig och orolig kisse i knät som svassar runt mina ben och vill gosa och vägrar lämna min sida och väntar på att taxin ska komma och hämta upp mig och mina fyra (!) väskor med julklappar.
Jag tror jag lägger ner dateriet tills efter nyår. Vi hörs 2009!!!

Tills dess:

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Petra Mede

Jag har aldrig förstått hennes storhet. Jag tycker hon är babblig, okoncentrerad och inte särskilt rolig. Hon tappar ofta tråden och säger extremt mycket "eeeh" emellan sina ord och så skriker hon. Hon ska ju föreställa en lyckad kvinnlig komiker men jag är högst tveksam till att hon är det. Jag tycker hon är skitjobbig, helt enkelt.
Och nu ska hon leda Melodifestivalen? Jag är måttligt road.

Inför julen

Det är alldeles för mkt att göra så här inför julen. Jag förstår inte. Det ska vara lugnt och behagligt och ingenting att göra så att man bara kan dricka glögg och prata med kollegorna och springa på stan och handla klappar. Men icke! Denna december har varit helt hysteriskt. Förra veckan var helt galen, jag trodde inte att jag skulle orka med. Men nu känns det bättre, jag tror jag har kontroll på grejerna och att jag kommer att kunna gå på julledighet trots allt... =)

Julfesten var trevlig. Vi åt och drack och Attack! spelade Oa hela natten. Och sen fick jag skjuts hem vid halv elva så det blev inte så sent. Så på torsdagen var jag inte bakis! SKÖNT.

Julfest

Idag ska vi ha julfest på jobbet. Jag tillhör inte de som får ångest och tycker sånt är trist/jobbigt/oroligt på nåt sätt. Jag tycker det är ganska trevligt. Jag har inga problem med att se mina kollegor som just kollegor heller, det betyder ju inte att man måste aldrig umgås utanför arbetet. En del är ju väldigt avgränsande på att "det här är jobb" och "det här är privat".
Läste nån krönika häromdagen om temat julfest och den personen skrev typ att alla tappar hämningarna, allt är tillåtet, folk blir fulla, folk gör dumma saker och så vidare och så vidare och varför måste man umgås med sina kollegor om man inte vill?
Jamen, gör inte det då. Gå inte. Eller om du känner dig tvingad att gå, avlägsna dig så fort middagen är klar. Jag menar, varför göra det till en sån stor grej?

Jag fattar inte varför man öht måste göra en massa saker till stora grejer. Saker är vad saker är. Punkt slut.

Gävle borta

Det här kommer att gå till världshistorien!
Jag är så sjukt taggad. Bränn bocken Djurgårn!

vilken jäkla vecka

Vanligtvis i december är det lugnt och skönt här på kontoret och man har tid att göra allt det där man inte hinner med annars (eller så kan man bara surfa runt på nätet...) men denna vecka har varit helt hysterisk.
Fem hemsidor som ska upp, ett gäng individuella biljetter som ska ut före jul, en tv-serie som ska ha en massa deltagare och produktionspersonal ska ut med typ sjuttio individuella biljetter, två förfrågningar i januari som är bråttom, bråttom. Oh, dear. Man får hoppas att det är lugnare nästa vecka.

I helgen var det adventsfika. Man bjuder ju ett gäng med människor på sånt här och så räknar man med att ett par stycken inte dyker upp. M dök inte upp och S+P dök inte upp (och J+familj och P men de bjöds mest för syns skull...). I övrigt dök alla upp! Galet. Det var runt 25-30 personer i vår lägenhet samtidigt. Det hade vi inte riktigt räknat med faktiskt. Det var trång, varmt men ändå rätt trevligt. Tyvärr hann man ju inte umgås med alla samtidigt, det var lite jobbigt. Och dessutom kände ju inte alla varandra så jag vet inte folk hade nåt att prata om. Men fikat och glöggen gick åt i alla fall! Vi får väl se hur många som dyker upp nästa gång, haha! De kanske fick nog detta år.

Och vårat fina pepparkakshus rasade helt ihop, vi var tvungna att hiva det rätt snart efter att gästerna gått... =(

Julstök

Åh, det är underbart att julstöka när det är precis så där härligt och idylliskt som man tror att det ska vara. Vi har gjort årets glögg, bakat pepparkakshus och lyssnat på julmusik och slagit in lite klappar... Lovely!

Årets glögg håller på att hällas upp på flaskan...

Tre flaskor blev det.
Vi har inte varit så ambitiösa att vi gjort vår egen etikett tyvärr...

Pepparkaksdegen kavlas ut...

Årets pepparkakshus skulle bli Cheops Pyramiderna men det blev bara två och dessutom så hamnade de i lingonskogen och står tillsammans med fyra ljusstakar så det blev en alldeles egenkomponerad adventsljusstake! =)

En annan av årets adventsljusstakar.
Den måste brinna lite varje dag för att minska. Myyyys!

helg, helg, helg!!!

Åh jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt glad att det är helg. Jag vill bara hem och vara ledig NU på en gång!

Shoppa?

Funderar på att åka till Globen och handla lite om 15 minuter när jag slutar jobbet. Men jag kan inte riktigt bestämma mig? Är det kul?
Jag tror jag har en sjukt bra julklapp till Oliven där (fast ja, jag vet, det är P som ska handla till hans familj... men jag kan inte låta blì!) och så kanske man kan hitta nåt annat bra som kan inhandlas.

Igår köpte jag en kuljapp till I's 2-åring (snart två). Den är så bra! Men det blev dyrt. Jag hade kanske tänkt mig halva priset men vafan, det är ju en så sjukt bra julklapp så det fanns inte något alternativ, jag var bara tvungen att köpa den!
Jag har även kommit en bit med familjen men det är galet svårt tycker jag. Tonårspojkar, vad fan köper man till de? 18 och 16 år, de är ju knappt ens pojkar längre... Men hur som helst så är det svååååårt att få till nåt. Jag har fått en önskelista från han som är äldst men inte från bror hans. Nåväl, det blir nog bra.

Facebook och bloggar

En sak som jag har kommit på nu när det är lite lugnare på jobbet är att man kan ju gå in på alla ens vänner på facebook och se vilka som har lagt ut sin bloggadress på sin info. Det är lite roligt faktiskt. Men jag tog bort min därifrån för att ingen ska hitta hit. Haha, jag är så långt från blogg-horeriet som man kan komma.

Fylla

I lördags åkte jag på en riktig fylla. Det var faktiskt länge sen jag var så berusad. Jag sms:ade till exempel en massa människor (exempelvis en gammal flirt!) mitt i natten och undrade vad de gjorde för kul och när jag vaknade på morgonen hade jag glömt det. Jag trillade även nerför en trappa och gjorde mig illa i foten, vilket jag också märkte när jag vaknade på morgonen och hade asont och inte kom ihåg varför (till en början, sen kom dock minnet tillbaka). Jag kom inte heller riktigt ihåg hur jag kom hem. Eller jag vet att jag åkte taxi och att det kostade 230 kr och att jag betalade kontant men annars är det nog ett stort svart hål.
Jag tror att jag kanske tog en snabbt, snabbt, litet, litet bloss på en cigarett också eller kanske är det ett påhittat minne för att jag var rätt röksugen (eller ganska mycket) flera gånger under kvällen. Men det försöker jag förtränga om det nu är sant, för det hoppas jag verkligen inte händer igen i så fall.

Ah well, man är fortfarande under trettio, då kan man väl få bete sig på det här viset lite då och nu? Jag menar, jag gör det ju verkligen inte varje gång jag går ut och ens vänner gifter sig ju bara en gång (förhoppningsvis) så då kan man väl få slå på stort? Kom igen, snälla, håll med mig här...

Bloggandets vara eller icke-vara

Idag pratade vi om Rikard Palm (han från SVT som bloggvärlden rasar över petas till nattrapport) på lunchen. Jag sa att det var bloggvärlden och på facebook som förfasandet tagit oanade proportioner.
Då frågade min chef ut alla runt bordet om de bloggar. Jobbigt. Jag kände att jag var tvungen att svara ja men ändå inte för tänk om de letar upp bloggen. Sjukt jobbigt vore ju det. Men jag sa väl ett halvja typ.
Nu är det ju inte så lätt kanske att hitta hit bara sådär men ändå.

Kuljappar!!!!

Uppmanades av Jenny och är väl inte sämre än att man kan delta.

Tre hårda klappar:
1. Plattång
2. En bra kamera
3. Vattenkokare

Tre mjuka klappar:
1. Fina mjuka kuddar och plädar till soffan
2. Bäddattiraljer, som exempelvis påslakanset o dyl
3. Långkalsonger

Tre viktiga klappar:
1. Fred på jorden
2. Ett bredare ansvar för att man faktiskt gör något åt miljön
3. Ett bättre Sverige för alla, inte bara de rika

Uppmaning

Fick en uppmaning av Ida att skriva glädjekällor så here it goes:

Jag är glad för att...

...det är vit och fin snö på marken
...det snart är första advent så man får julpynta
...jag ska måla om i hallen
...vår katt har världens bästa kattvakter som ska ha honom under tiden
...det var så trevligt att ha MASAI i helgen
...jag mår bättre nu

Ja, det var ju ganska trist?
Finns det verkligen inte nånting som jag är sprudlande glad för? Det där var väl lite mer tacksamhet än glädje kanske...

blaj

Snodde denna från nån bloggare nånstans som jag redan glömt. Är lite uttråkad här på jobbet...
DIN/DITT FÖRSTA:
operation: Ja, om man räknar att dra ut en tand som operation så var det -03 men annars: ingen operation gjord
piercing: ingen, endast hål i öron
sport: Handboll
husdjur: nej, mor var allergisk. Men syrran hade förstås fåglar
konsert: Det borde vara typ Orup i Kungsan i slutet av 80-talet
kärlek: Ojdå. På dagis var det Daniel
JUST NU:
äter du: ett päron
dricker du: Inget men siktar på vin ikväll!
lyssnar du på: Mina kollegors sorl i bakgrunden
väntar du på: Att få gå hem
har på du på dig: Blåjeans och en svart Fred Perry-piké
DIN FRAMTID:
barn: Ja gärna!
giftermål: Ja gärna!
karriär: Ja gärna!
VAD DU FÖREDRAR:
kramar eller kyssar? Kramar om de är långa och gosiga, kyssar om de är heta och passionerade
kortare eller längre? kortare arbetstid och längre ledighet
snygg mage eller snygga armar? Mage, of course, fast armarna kan också få bli fina
busig eller lydig? Nä, jag är nog ganska lydig och har alltid varit
HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling? Ja massor! =)
tappat bort glasögon/linser? nej, jag har ju inga från början så det är svårt
brutit ett ben? Nope
rymt hemifrån? Nej, jag gjorde inte sånt, jag var så stillsam
röntgats? Ja, en lungröntgen. Inte kul!
krossat någons hjärta? Hur ska man veta sånt? Det har jag säkert
nobbat någon (som haft känslor för dig)? Ja, haha, H till exempel
gråtit när någon dött? Ja självklart fast jag har varit ganska skonad från dödsfall hittills
TROR DU PÅ:
kärlek vid första ögonkastet? Nej, sånt tar tid. Däremot finns ju attraktion från första ögonkast, sånt tror jag ju stenhårt på men det behöver ju inte leda till kärlek
gud? Icke
mirakel? Ja, jag hoppas på de i alla fall
aliens? Ja, självklart. Spurber!
magi? Jag fattar inte? Vad är det att tro på?
ett himmelrike? Nej, inte sitter några där uppe och tittar ner på oss
tomten? Ja, småtomtar
änglar? Nej men andar
transformers? Haha, JA, självklart. ??? Jag fattar inte?
BLANDAT:
är du kär i någon? Ja absolut!
önskar du att du bodde någon annanstans? Ja, ibland önskar jag att drömvillan på Ingarö vore min NU
tycker andra att du är attraktiv? Vilken fråga! Självklart, jag är galet snygg!
dricker du? Haha, ja
använder du droger? Sånt intresserar mig inte (längre, haha)
vilket schampo använder du? Jag borde försöka göra något åt min mjäll men icke
vilken parfym använder du? DKNY Gröna Äpplet - lovely!
vad är du rädd för? Spindlar och att bli ensam
gillar du att tvätta? Nej, verkligen inte. Gör någon det? Önskar mig en tvättstuga inne, då blir livet så mkt enklare än att behöva dela med hela kvarteret.

Önskar

...att jag kunde lägga upp lite roliga bilder men det har jag inga här på jobbet. Så av det blir det intet.

Ja, nu mår jag i alla fall mycket bättre än jag gjort de senaste dagarna. Kanske för att locket för örat gick över och huvudvärken har gått ner betänkligt. Kanske också för att solen har skinit i tre dagar!!!!! Lovely! Man blir ju glad vid blotta tanken.

Lite irriterad är jag dock ang min mage för det här känns inte normalt alls. Det svider lixom. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske är magsår? Men jag känner mig inte så stressad direkt. Och P sa att när han hade det satt det högre upp. Det här sitter i de lägre regionerna. Ah, well, går det inte över får man väl gå till farbror doktorn och titta på vad det kan vara. Hoppas inte att det är nånting för jag orkar inte med att vara sjuk och gå på medicin.

För övrigt gick jag in på denna blogg idag:
Tungviktaren

Och blev så glad och inspirerad att nu måste jag bara ta tag i mig själv. Det går ju (uppenbarligen) att förändra sitt liv!

Trött i örat

Jag hör ingenting på mitt vänstra öra. Jag vet inte vad det kan bero på. Jag har huvudvärk och är trött som tusan och igår var jag ljuskänslig och matt och lite yr. Eftersom jag aldrig har haft migrän så vet jag inte om man får kalla det för det men det var onekligen tendenser åt det hållet i alla fall. Så det var trist.
Idag sitter jag här på kontoret och hör inte ett dyft på ena örat och är lite vinglig. Sånt där sätter sig ju gärna på balansen.

Dessutom har jag ont i magen. Bara en sån sak.

I fredags var det ett miljöseminarium som vi i miljögruppen var på. Det var jättebra faktiskt, man blir ju alltid så galet inspirerad av allt sånt där. Men döm om min förvåning närIvan Dasa (från "vem kan slå filip och fredrik") plötsligt dök upp som föreläsare. Haha, det blev lite svårt att koncentrera sig.

boooooring

Just nu är det relativt tråkigt här på min arbetsplats. Jag känner mig inte så inspirerad och arbetsuppgifterna börjar sina något - det märks att det är november.
Så imorgon kanske det får bli att ta tag i broschyrskåpet trots allt. Nånting måste jag göra innan jag ruttnar. Fast det kommer typ ta en dag att riva ut all skit och sen en dag att lägga in allting igen. Så det är ju rätt bra för då har två arbetsdagar gått förbi.

För övrigt var det riktigt skoj i helgen. Vi spelade in en skiva bland annat, det var en höjdare. Riktigt kul. Men sen var vi på Golden Hits - inte riktigt lika bra måste jag påstå. Maten var en katastrof och showen var ju inte så särskilt upplyftande. Men vi hade kul i alla fall, man har ju aldrig roligare än man gör sig. Och vi gjorde oss ganska roliga. Och så tog vi en drink eller två efter maten och sen var det dags att sova. Fast jag och min roomie låg och pratade till kl halv fem innan vi lyckades somna. Snacka om att vara helt slut dagen efter, riktigt trött var jag.

Sen var jag och P på Landet på lördagskvällen och åt. Trots att vi bott där vi bor i två års tid har vi aldrig lyckats ta oss dit så det var premiär. Det var trevligt! Vi drack en massa färgglada drinkar och blev ganska fulla, haha.

Det var länge sen jag var ute alla dagar en helg. Inte bra. Det ska inte upprepas på länge, så mkt kan jag säga.

Jobba, jobba, joooobba

Idag har vi haft möte om vad vi ska göra de närmaste veckorna och vi assistenter vill gärna fylla vår tid med diverse nödvändiga ting. Så vi har beslutat att vi + praktikant ska rensa i broschyrskåpet - snacka om skitgöra. Men det är ju bättre att göra det än att inte göra någonting.
Sen får man ju se hur länge det är rensat och städat, lär ju bli kaos igen inom ett halvår skulle jag tippa. Men allt som är organiserat är bra och allt som får oss att fylla vår tid är bra.

Just nu är det alltså lite av en svacka här på kontoret.

Och imorgon ska vi ha jobbaktivitet. Det har varit hemligt vad vi ska göra men eftersom alla andra avdelningar visste så spred sig ordet snabbt. Vår chef tänkte lixom inte på att hålla det hemligt för alla andra, haha.
Men en sak är fortfarande hemlig och det är vår "teambuilding-aktivitet". Just nu spekuleras det i om vi ska spela in en julskiva. Herregud. Vi har provsjungit rudolf med röda mulen och bjällerklang här. Det låter ....sådär.

Avd kontrollbehov

Vid närmare eftertanke har jag mycket kvar vad gäller den biten. Jag är ganska oflexibel, klarar inte av att inte planera saker (till stort förtret och ibland även irritation för min sambo) och har extremt svårt att vara spontan och crazy. Att bara hitta på saker hux flux är inte min grej. Men å andra sidan händer det ju ibland så det kanske finns hopp om livet...

trött på november - redan!

Usch. November är inte någon upplyftande historia, det ska sägas.
Har surfat runt på olika bloggar idag, dumt kanske när man är på jobbet och borde göra sina sysslor haha, men vaf*n. Lite kul kan man väl få ha när allting annat är så trist.

Ibland när jag hamnar på sidor hos de som är, som jag, barn till en far med alkoholproblem så kan jag bli lite lätt nedstämd när jag ser hur mkt vi har gemensamt. Det är klart att det är skönt också på ett sätt att se att det finns fler som jag. Och att det faktiskt finns förklaringar till många av ens idiotiska issues. Eller, klart man inte får en förklaring rätt upp och ner för att någon har samma uppfattning om livet som jag men om det finns likheter mellan oss som har denna uppväxt så är det just dessa:

- man tror att man är värdelös
- man har ett enormt behov av kontroll
- man litar inte på människor
- man mår överlag lite dåligt
- man är irrationell i kritiska situationer

Och när andra, som jag själv, funderar på anledningar till dessa issues så är det nästan alltid så att dessa bottnar i en uppväxt där man:

- inte blev sedd
- inte ville verka onormal och konstig och ville inte att nån skulle veta
- inte har upplevt att personer håller vad de lovar
- inte känt sig älskad (= inte blir sedd)
- inte lärde sig hur man ska hantera sin ynklighet och ledsamhet

Och samtidigt så har ju min mamma gjort allt det där för mig så vafan är problemet lixom? Man pratar ofta om vuxna förebilder när man växer upp. Och det kan tyckas att en person räcker (och det tror jag verkligen) men när det är två närvarande personer och bara en person orkar ge, hur blir det då? Det blir en tomhet efter den andra personens närvaro som inte kan fyllas av den närvarande personen.

Och sen tycker jag ju att jag har sett alla dessa saker hos mig själv och jag försöker och försöker att jobba med de men det är inte så lätt. Det är betydligt enklare att bara stänga av systemet och gå in i de gamla vanorna. En sak som jag blivit mycket bättre på att hantera är mitt kontrollbehov - jag kan sova utan dörr till sovrummet, jag behöver inte passa tider och har överseende när andra inte gör det (fast det är lite känsligt för jag tycker att man ska passa tider), jag behöver inte veta vad alla gör exakt precis hela tiden, jag kan släppa taget.
Men min mor och syster tycker jag ska gå i terapi och kanske jag borde det. Men jag tycker att jag jobbar på rätt bra på egen hand med det här. Fast det är klart, kanske man snabbare fick verktygen att hantera allting med lite proffshjälp.

Och ibland så tänker jag att vafan, jag hade faktiskt en bra uppväxt. Det var inte nåt större fel på min pappa, han var väldigt omtänksam och riktigt rolig emellanåt. Det är bara sen som allting gick fel.

Hur som helst, det här blev ju blödigt. Men det är så det är den här tiden på året. En tid av förmultnande och död.

Så för att muntra upp...

Så bjuder jag här på bilder från Island! =)

Ibland...

... så blir jag så trött. Och jag vill ryta till och skrika ut en massa här på bloggen eller var som helst men det går ju inte för då kan man såra människor och det går ju inte för sig.

Jag behöver hjälp

Jag vet inte vad jag ska köpa till min systerson som fyller arton på fredag. Det är ju skitsvårt tycker jag. Släkten ska samla till en gemensam mycket bra present men jag vill ju ge honom något personligt från mig och P såklart men jag kan inte komma på vad! Och så frågade jag vad han önskade och så fick jag ett sms med en massa bra saker, men det känns som julklappsmaterial, INTE 18-års present. Och jag kan ju inte vara på plats heller så jag skulle verkligen vilja ge något bra. Men jag kan inte komma på något alls!
Jag ska ut idag på lunchen och se om jag kan hitta nåt bra, det känns som att det är dömt att misslyckas dock.
Ah, well, det är ju inte som att vi inte ger honom nånting alls så det är ju bra men det vore kul med något bara från oss. Funderade först på att ge honom en flaska skumpa och ett par fina glas men då sa min kollega "du vet att det är lagning?" och det vill jag ju inte stå till svars för. Så det är ju uteslutet.
Men det måste ju vara nåt vuxet lixom. Kanske nåt typ "ta hand om sig"-set, men jag är inte säker på att han uppskattar det.

Hm, jag får fundera lite till. Nån som har tips så är det bara att komma med de, jag behöver all hjälp jag kan få!

tillgång till bil

I helgen har jag haft bil. Det har varit himla trevligt faktiskt. Vi åkte ut till landet bland annat och min mor följde med och hälsade på P s far + fru. Det kändes ju vuxet innan, att umgås med blandade föräldrar! Men det var inte så farligt såklart när vi satt runt bordet och åt. Även om min mor hade på sig sitt bästa gå-bort-humör och knappt gick att känna igen, vilket jag tyckte var lite jobbigt men självklart sa jag ingenting om det, det hade ju blivit helt knasigt.
Sen på lördagen körde jag in henne till stan igen och passade då på att gå på IKEA och handla, tillsammans med J (och M kom in en sväng och sa hej). Det var en vild chansning att åka till IKEA en löningslördag men det fungerade ganska smärtfritt ändå tycker jag, inte så mycket folk och kön till kassorna var ju inte alls lång. Det är himla smidigt med de där "scanna själv"-kassorna de har, det går fort och det är enkelt.
Hur som helst så åkte jag sen tillbaka till landet och idag när vi hade dumpat katten hemma åkte jag och sambon på en ny tur, bland annat till mataffären och gjorde lite nödvändig handling. Det känns sjukt bra att utnyttja bilen, blev sugen på att skaffa en permanent. Men vi har ju faktiskt inte någon användning för den egentligen i vardagen men helt plötsligt en dag står vi nog där med en bil på halsen utan att ha nånstans att parkera den...
Fast om det nån gång blir barn i den här familjen så kommer jag inte gå med på att vara utan bil, det kan han ju glömma.

Sweet sixteen

Haha, igår fastnade jag i min dagbok från när jag var sexton år. Det var ju hysteriskt roligt (och lite sorgligt) att läsa! Det bästa citatet måste jag bara dela med mig av:

"I lördags hände något väldigt pinsamt. Tyvärr kan jag inte berätta vad som hände eftersom jag inte kommer ihåg. Fatta, jag var så full att jag har minnesluckor! Fan va pinsamt!"

Haha, helt sjukt! För de som var med på den tiden och kanske minns kan jag berätta att ja, det var kvällen som började under en bro i Skärholmen och slutade med att jag spydde i toan och T låg bredvid och skrek i badkaret.

För övrigt var det väldigt mycket förvirring inser jag. Jag fattade ingenting och visste ingenting. Och min pojkvän M gjorde inte saken mycket bättre. Mycket JAG HATAR HONOM och Jag älskar ju honom om vart annat, så där som det är när man är sexton år och full av hormoner och känslor.
Det stod också en del om min familj som jag inte kom ihåg att jag hade antecknat nånstans, det var ju intressant.

Ja, herregud vad det är kul att bli lite nostalgisk och minnas tillbaka även om det mest var svart men emellanåt var det lite rosaskimrande också.

inspiration = noll

Jag är totalt oinspirerad.
Visst är det konstigt att när saker och ting flyter på och det mesta är bra och man känner sig rätt nöjd så är man sjukt dålig på att leva i nuet, man ser bara framåt och strävar efter nån slags "bliss" som ska infinna sig nån gång på andra sidan halvåret, typ.
Men när man mår lite styvtjockt och halvtaskigt och livet känns allmänt deprimerande och man inte har lust med något, då är det omöjligt att inte leva i nuet. Då är det extremt svårt att se längre fram än näsan räcker.
Kan någon tala om varför det är så?

Jag har dessutom en massa saker att se fram emot som är mer eller mindre roliga så det borde inte vara så här. Men så är det. Och det är snart november. Inte särskilt upplyftande, om någon trodde det.

Dimma

Det är dimma idag. Utomhus i alla fall. Man ser knappt husen på andra sidan järnvägen, det är ju sjukt. Lite trött idag, sov rätt dåligt i natt och katten skulle så klart klättra och gosa hur mycket som helst. Det var väl typiskt.
Och inte fick man nån tårta på sängen heller. Men å andra sidan kanske det är lika bra... Gillar inte tårta och fram för allt inte på morgonen. Men man kunde väl fått en kopp kaffe åtminstone! Nej då, sambon är ledig idag så varför ska han gå upp vid sex-halv sju för att hinna gratta mig. Det verkar väl fånigt.

Ont i huvudet

Nu har jag haft ont i huvudet i typ två veckors tid. Jag har aldrig ont i huvudet. Det är sjukt jobbigt kan jag säga.

Bloggosfären

Jag tyckte det var så roligt att blogga från början, det fanns så många intressanta vanliga människor som helst där ute som bloggade om stort och smått. Och så var det ju ett skitbra sätt att hålla reda på vännerna som bloggade, trots att man inte sågs så ofta visste man ändå lite grann om vad som hände i folks liv. Jag blev dessutom helt besatt ett tag, postade kanske 5-6 inlägg per dag och tänkte hela tiden "åh, det måste jag skriva om i bloggen". Jag var dessutom ganska aktiv och surfade runt och kommenterade på andras bloggar så det stod härliga till. På det viset hade man också en del som nyfiket kom och kikade in på min blogg.
Det där har ju lagt sig för länge sen, den tiden är verkligen förbi. Idag bloggar jag mest för att det är skönt att skriva av sig nånstans och ibland för att jag blir förbannad på nåt och måste ventilera eller bara för att jag själv ska kunna hålla koll på mitt liv.
Under den här perioden som jag har bloggat har ju bloggosfären växt och hypats och stötts i vått och torrt. Idag kan bloggare vara "experter" i debattprogram på TV, de räknas som en kraft när det ska pratas om "viktiga beslut" och för att sprida budskap till "den stora massan".
Det finns ett par riktigt stora bloggar som människor följer dagligen (hur har folk tid med det undrar jag stillsamt). Jag har bara orkat masa mig in på ett par stycken och en del är väl helt OK men en del är ju bara hopplösa.
Jag förstår inte storheten med modebloggarna till exempel Kissie och Kenza och Stina-Lee men det är kanske inte så konstigt. Jag kan tycka att Blondinbella har en trist output men kan ändå konstruera en del tänkvärda saker. Hur som helst, bloggosfären är ju större än bara modebloggar.
Men det som gör mig mest irriterad är när man har läst en blogg från början, som jag till exempel läste Peter Käck för att jag tyckte han var trevlig och hade en del roliga saker att säga, och sen blir den personen helt fixerad vid hur många som läser och börjar "styla" för de som läser och får hybris. Då känner jag bara att det är nock! Då har det faktiskt gått för långt. Sånt gör mig bara trött.

Två dagar utraderade

Jaha, igår morse när jag vaknade kände jag att det här går inte. Jag kom helt enkelt inte upp. Jag orkade inte och kände i varje partikel i kroppen att jag kan inte. Ont i huvudet, trött som ett as och hängig i största allmänhet. Som det har varit ett tag nu men då var måttet rågat. Så jag sms:ade min kollega och sa att jag kommer inte idag och somnade om. Jag har typ sovit konstant sen dess. Jag gick och la mig vid elva i onsdags, sov hela natten, vaknade och kände sådär, somnade om och sov till ett, gick till soffan, somnade om, vaknade vid tre, gick upp, på kvällen somnade jag vid halv elva, sov till kl sju när sambon gick upp, somnade om och sov till tio. Nu har jag varit vaken i två timmar i sträck, det är nästan rekord!

Vi åker till London ikväll, känner mig lagom upplagd. Det ska bli jättekul och trevligt men jag är fortfarande helt slut.

Rött tema

I lördags var det min tur att ha Masai. Riktigt trevligt måste jag säga, om man nu får skryta om sitt värdinneskap... =)
Jag hade rött tema. Det var lite svårt att komma på bra rätter att servera på masai men till slut blev det nog godkänt ändå. Svårast var efterrätten. Klart man kan göra typ en hallonpaj men det kändes inte som att det passade ihop med övriga rätterna.
Det var rökta räkor som aptitretare, bruschetta till förrätt, tomatsoppa tillsammans med citron- och vitlöksmarinerade kräftstjärtar till mellanrätt, gratinerad hummer till varmrätt och vaniljbavaroise med vaniljgranité och frukt i rödvin till efterrätt och till slut praliner till kaffet.
Och sen hade jag köpt en massa rött groggvirke så det blev lite spritfest på slutet också haha...! I gav upp vid två (hon skulle ha barnet på söndagen då sambon jobbade) och M och A (som dök in efter jobbets kräftskiva) begav sig hemåt närmare halv sju på morgonen. Det var länge sen jag höll på så länge måste jag säga men det var ju trevligt så varför inte? =)

För övrigt var det kul igår

på hockeypremiären. Riktigt trevligt faktiskt måste jag säga och sen smakar ju aldrig öl fel heller... Plus att DIF gick och vann var ju som kronan på verket.

Idag har varit en riktig skitdag på jobbet.

Så sjukt trött

Jag är sjukligt trött just nu. Tror det beror på att jag jobbar mkt, det är galet stressigt, jag känner mig lite hängig, september i år har inte varit så upplyftande, vädret är skit, jag sover som en kratta.

Men jag vet inte. Det kan ju vara nånting annat också.

För övrigt

Så är jag jävligt trött på den här diskussionen som blir när det är ett derby och saker händer som förra derbyt HIF-AIK. Klart är att Bajen måste få ett straff men det straffet som de får bevisar ju bara hur lite disciplinnämnden förstår om fotboll. Hur hade de tänkt lösa det rent praktiskt? Tror de på allvar att de 8000 som går in på södra istället bestämmer sig för att sitta hemma och lyssna på radio? Nej, inte så troligt. De 8000 kommer skaffa en biljett nån annanstans och det gör ju inte direkt saker tryggare eller bättre. Det ökar snarare tillgängligheten för bråk om man kommer varandra närmare. Och sen drabbas de fotbollsmedlemmar som de helst av allt vill åt (den "nya" städade publiken som de vill ha in) hårdast. Familjemedlemmarna som har biljetter på södra övre och som nog kommer tänka över det hela både en och två gånger innan de går och köper nya biljetter. Ska de som har säsongskort få pengarna tillbaka eller får de köpa nya biljetter utan att få byta in den gamla? Och varför tror man att klacken är roten till allt ont? Har man lixom inte fattat nånting?

Läste för övrigt nånstans i nån tidning att Brå (brottsförebyggande rådet) vill ha in en ny typ av publik till fotbollen. De vill ha show och dans och happenings i samband med match, så att det blir en underhållningskväll. De vill ha längre öpptettider för detta och att säkerhetskontrollerna in på arenan blir likställt med flygplatsers säkerhet så att de som ska gå på kvällen är där "i god tid" för det vet ju alla att man ska vara på flygplatsen i god tid för att hinna med planet. På detta vis ska man minska risken som innebär att folk "hänger" i och utanför arenan för länge.

Men hallå. Är det ingen som reagerar på detta? Alltså vanligt folk, vanliga människor utan fotbolls intresse. Är det verkligen här samhället ska lägga våra insatser för att förebygga brott? Är det inte det att satsa på fel saker?

Och det där med happenings runt fotbollen är ju riktigt märkligt. Är det inte fotbollen i sig som ska vara underhållningen? Jag säger ju det, det går mot en likadan utveckling som hockeyn med alldeles för mkt trams.

hahaha, så roligt

saxat från Bajen Fans hemsida:

2008-09-02
Dags att gå vidare med den här frågan snart. På fredag (2008-09-05) blir det stopp för inlämning av redogörelser till oss.Vi har redan fått in många men ju fler destå bättre.Att bli slagen, påsprungen eller påkörd av ordningsmakten är oakseptabelt.Så se till att även din redogörelse kommer in till oss och gör det omgående. Skicka era iaktagelser till bfsupomb@gmail.com

//Bajen Fans

Så otroligt roligt. Alltså, det är ju verkligen inte roligt att vanliga supportrar blir offer för övervåld från Polisen...det är ju verkligen inte ok. Men Bajenvrak har aldrig passat bättre eller hur? *fnissar*

Hockeypremiär

På torsdag är det premiär för hockeyn. Det tycker jag känns jätteroligt. Det var länge sen jag såg fram emot en hockeypremiär ska jag säga er men i år känns det riktigt kul och inspirerande. Kanske för att fotbollssäsongen har varit som den har varit i år.

Jag är lite trött och oinspirerad över huvud taget just nu känner jag, det mesta känns ganska meningslöst. Men men, det är ju bara typ nio månader kvar till sommaren då livet brukar kännas lite lättare så det är väl bara att stå ut. Typ.

Bebisar

Det är sjukt mkt bebisar nu. Det är ju sex stycken som fått/håller på att få på jobbet. Två kusiner som ska ha i höst, två killkompisar ska ha sina tvåor till vintern, en svägerska fick nyss och kompis som fick i våras. De är så många, man blir alldeles matt!
Igår var en kollega uppe och visade upp sin lilla pingla, bebisen var pytteliten trots att hon var två månader. Idag var en annan kollega uppe och visade sin grabb, en riktig liten söting. Och på söndag ska vi åka och träffa sambons nyfödda lilla systerdotter.

Och frågan dyker lixom oundvikligen upp "jahaja, blir du inte lite sugen?".

Vad ska man svara på det egentligen? Varför förutsätter alla att det är skitenkelt att klämma fram en unge om man är lite sugen. Och varför skulle alla vilja ha barn?
Ingen vet ju hur mitt liv ser ut. Jag och P kanske har försökt få barn i tio år, vi kanske har gått igenom värsta trauman eller så kanske vi helt enkelt inte vill ha barn. Det är så jävla självgott (hm, är det verkligen ett ord?) att utgå ifrån att alla vill ha samma saker i livet och att alla kan skaffa det bara genom att titta på varandra så vips blev det en unge. Jag blir verkligen förbannad över sånt här.

Och tänk om jag verkligen vill ha barn nu men inte P och vi kanske är jätteosams? Eller tänk om jag verkligen vill ha barn men är ofruktsam? Eller vad fan som helst.

Sluta fråga om "det inte är dags att skaffa barn snart" (som om det vore en accesoar dessutom). Alla bestämmer över sina egna liv.

Skit

Jag tycker det mesta är skit just nu. Det är inget kul att leva om saker och ting är skit.

Tecken på att man jobbar för mycket

* Man jobbar över minst en tim varje dag
* Man drömmer mardrömmar om att pricka listor
* Man träffar knappt sin partner
* Man kan inte ha ett fungerande socialt liv eftersom man är på jobbet hela tiden
* Man har konstant dåligt samvete
* Man sover som en kratta
* Man är därför helt slut
* Man blir därför inte nån särskilt kul person

Härligt att hösten är här?? Knappast. Det är den värsta tiden på året för då händer alla de ovanstående sakerna.

Bankjävel

Jag är jätteirriterad på SEB av olika skäl. Så imorgon är det jag som går till deras lokala kontor och avslutar mitt sparkonto och för över det till Handelsbanken istället. HA!
Skitfånigt, jag vet, att bli arg på en bank men ändå. Det handlar trots allt om mina sparpengar.

Jaha, för övrigt var jag i Åre i helgen. Det var jättetrevligt faktiskt. Vi åkte Zip-line, det var faktiskt himla skoj och inte så värst läskigt. Men det första klivet ut var absolut värst, helt klart. Vi bodde bra och spelade pingis och bowlade och sådär.

Trött, trött, trött

Jag orkar inte riktigt med det här. Nu är jag så trött och vill bara gå hem och göra ingenting. Kanske sova exempelvis.

Måste bara lägga upp en sån rolig bild från Irland:

Tjänsteresa

I måndags när jag kom till jobbet fick jag höra "packa väskorna, du ska till Irland" på grund av olika omständigheter kunde inte den som skulle åka komma iväg så då fick jag hoppa in i stället. Det blir nog bra men jag är lite nervös.

Och sen när jag började kolla mitt schema inför de närmaste helgerna insåg jag att jag och P kommer knappt se röken av varandra på fyra helger... det är ju trist men å andra sidan har vi ju precis haft semester och umgåtts dygnet runt.

nu är timmen slagen

Och sommaren tar slut. Det är fan sjukt jobbigt. Att-återgå-till-jobbet-deppen är mycket större än nånsin förr. Jag vill helt enkelt inte. Jag har ingen lust.

Men vilken fantastisk sommar det har varit! En av de absolut bästa nånsin, det måste jag säga. Jag har lixom varit så glad hela tiden och lyckats leva i nuet. Att leva i nuet är annars något jag är extremt dålig på.
Och sol har det varit, och massor av bad och trevliga stunder. Jag har inte solat så mkt så jag är inte alls brun men det spelar ingen roll. Jag har haft det bra ändå.

Men nu är det alltså dags att gå tillbaka till sitt jobb och försöka tjäna ihop till nästa års semester... Eller nåt. Det känns ganska trist att tänka på det sättet, särskilt eftersom jag aldrig har varit en typisk sommar-semester-människa eftersom jag typ alltid har sommarjobbat. Men men, det verkar alltid finnas tid att bli en svensson.

Semestern hägrar

Snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart har jag semester. Men inte så snart som jag skulle vilja.
Halva dagen idag och halva dagen imorgon och sen ÄNTLIGEN bär det av till Tallinn. Det ska bli så kul! Jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig, på mig eller så men det blir nog bra. Det ska vara 22 grader och sol i alla fall, det är ju alltid något!

Barnfria aktiviteter

Jag och min vän J kom fram till att vi två och L borde göra en massa barnfria aktiviteter. Liksom passa på nu, om det nån gång skulle bli så att vi också får barn. Men när vi skulle komma på några dylika aktiviteter dök det inte upp nånting i huvudet.
Fika? Javisst men det går ju lika bra med barn
Picnica? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka och bada? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka till nåns land? Javisst men det går ju lika bra med barn alternativt lämna hos pappa
Äta middag? Javisst men det går ju lika bra med barn
Äta ute? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på SPA? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på tivoli? Javisst men det går ju lika bra med barn (vi är ju inte direkt tivoli-typerna iofs...)

Det enda jag kan komma på är att resa bort men det går ju också lika bra med barn, alternativt lämna hos pappa. Så nej... jag vet inte vad vi ska hitta på. Men å andra sidan så kanske vi egentligen menar mer att vi ska passa på att umgås under friare former, typ ja vi kan ses imorgon och dricka vin och inte behöva planera det med barnets tid.

Men som sagt, det kanske aldrig blir några barn för oss så egentligen kanske man inte ska tänka i de banorna...

Vi kräver mer än så

Men vi kanske inte är bättre än så här?
Jag vet inte om jag ska våga mig på nån analys egentligen men allvarligt talat... Det är helt sjukt vilket fegt lag de ställer upp på banan, ingen vågar ta avslut. Så fort DIF kommer till offensivt straffområde är det som att ingen vill bli hjälte, alla är rädda att misslyckas. Det blir en eller två eller fem extra passar för mkt och anfallet rinner ut i sanden.
Vår målvakt har dessvärre tappat självförtroendet helt under sin skada. Han har återigen blivit den här ostabila, fladdriga målvakten som gör tavlor utan dess like. Vilket sprider osäkerhet i försvaret som då blir darrigt och hela laget blir lidande.

Katastrof. Vilket jävla pinsamt resultat. Klart vi ska vinna över FC Flora vilken dag i veckan som helst. Det är inte acceptabelt att inte vinna den matchen och framförallt inte när spelet är som det såg ut igår. Framförallt inte när man inte gör kämpar och gör sitt bästa. Men som sagt, vi kanske inte är bättre än så här...

Ikväll gäller det

Och det är inte roligt. Kanske nånting bra kan komma ur det här. Ikväll vänder det?
Eller så står vi där med gapande munnar och ångande frustration över vårt lag.

KOM IGEN DJURGÅRN, KRIGA!

Fortsatt nedräkning:

Ja, det har ännu inte kommit en cigarett över mina läppar. Nu har det kanske gått så pass lång tid att folk inte bryr sig nämnvärt om att man slutat röka, att det nu mer skulle bli konstigt om man faktiskt skulle stå där och dra in giftet i lungorna igen. Men det människor som aldrig rökt inte förstår är att det blir bara värre ju längre tiden går. Det blir som en tomhet, som endast fylls av nostalgi.

Det är inte lättare idag än det var dagen efter jag tog mitt sista bloss. Det är ungefär lika svårt. Fast just denna gång har det ju varit ganska enkelt för mig att sluta, just därför blir det nästan svårare och svårare. Jag klarar inte av tanken att jag aldrig mer ska röka så den försöker jag undvika så gott jag kan.

Jag vet bara att inte ett uns av rök har kommit innanför mina läppar sen den 31 maj och ju fler dagar som går desto mer förundrad blir jag.

Herr ångest på besök

Jag vet inte hur det är med er andra men jag får såna här korta, små minnesbilder som dyker upp då och då i mitt huvud helt oförhappandes. Det kan vara något som jag sagt, gjort eller bara nåt konstigt som har hänt i mitt liv tidigare som helt plötsligt poppar upp i mitt huvud. Gärna trista minnen som gör mig påmind om alla puckade grejer som har hänt. Och så får jag så ont i magen och ångest över det att jag vill ringa dessa människor och säga förlåt. För nåt som hände för flera år sen. Är det rimligt?
De kanske inte ens har uppfattat saker och ting som jag har gjort och så går jag runt och har ångest över det. Känns ju onödigt. Okej, vissa saker i mitt liv är jag inte stolt över och vissa saker som jag har sagt och gjort är ju verkligen inte alls varken ok eller försvarbart men jag vet inte, ska man ha ångest över sånt hela livet? Och vissa saker är ju jättefåniga. Men till er som läser (jag vet att ni inte är många): FÖRLÅT! Jag hoppas att ni förstår vilka situationer jag menar och jag ber verkligen om ursäkt för mitt idiotiska beteende. Jag har varit en dålig vän. Men jag hoppas att vi har lagt sånt bakom oss och att jag idag är en bra vän.

Hörde för övrigt apropå ingenting att WM bor på hotellet här på andra sidan E4:n ikväll. Hoppas det inte blir efterfest här i krokarna... Och hoppas verkligen inte att min darling råkar illa ut.

Lördagkväll

Det är lördag, solen strålar, Djurgårn möter IFK Göteborg och jag sitter hemma alldeles ensam. Nu kan man undra varför. Och det gör faktiskt jag också.

Ok, nu är klockan nio på kvällen, DIF förlorade på ett jävla skitmål i 91 min (en irriterande ovana de har lagt tills sig med...) och jag sitter fortfarande mol allena i min lägenhet och undrar vad fan jag gör här? Jag borde vara ute och parta och snacka inför Tallinn vid det här laget. Men icke.

semestern känns som en dröm

Såhär såg det ut på sandhamn förresten... =)

Inget nytt

Det är same old, same old. Jag jobbar och det är galet mkt just nu. Jag har skickat i väg alla mail och förfrågningar och väntar nu på alla svar och när de dimper ner (säkert alla på en gång) så kommer jag drukna i jobb. Inte kul.
Plus att imorgon har jag miljö-möte hela dagen så då kommer jag inte att vara tillgänglig för vanligt hederligt arbete.

Jaha, i övrigt ser det ut att ljusna för oss tycker jag! Resorna är bokade, det är bara några detaljer runt betalningarna som ska fixas. Det är skönt att jobba på resebyrå så att man själv kan välja när man kan/vill betala sina biljetter även om de måste ställas ut samma dag. Det är en fördel. En annan fördel är bra priser på hotell. Det är sånt man har nytta av när DIF ska ut i Europa exempelvis.

Det ska bli så kul i Tallinn och det ska bli så skönt med semester!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig

Det är då ett som är säkert.

Just nu känner jag att jag har fullt upp med att planera resor för mig själv. Det är galet mycket just nu.
Vi har ju Tallinn som är en resa för sig kan jag säga med en massa människor som inte kan bestämma sig. Det är 30jul-01aug.
Norrland ska bokas boende (iofs mamma som bokar det men ändå) och bilar är bokade. Datumen det gäller är 02aug-08aug.
Syrran, jag och hennes äldsta barn ska åka till Åre. Där måste jag fixa hotell och resa för oss alla, 29-31augusti.
En liten tripp med båt är även bokad för mig och I som iofs bara är en natt och som är bokat och klart, den 6-7 september.
Helgen 26-28 september åker jag och P till London (fick ett galet bra erbjudande på 4* hotell skickat till oss, var tvungen att slå till direkt) och jag måste boka flyget. Tror jag slår till på British Airways nu när hotellet kostar nada. Ryan är halva priset men det är ju lite meckigare plus inte så trevligt.

Ja, det kommer bli en dyr historia det här....

Tallinn

Ja, med skräckblandad förtjusning såg jag och min kollega M lottningen för kvalet till Uefa-cupen live på deras hemsida i tisdags. Och tamigtusan om det inte blev helt som vi hade tänkt - börja hemma och spela borta 31 juli då vi båda har semester. Vi jublade över det en stund och började genast planera resandet.

Det är alltså Tallinn som är resmålet och då finns det ju ett par alternativ. Ska man våga åka båt tex kvällen innan eller kan det bli ett sjöslag utav helvete? Eller ska man vara lite vuxen och förståndig och åka samma dag som matchen spelas, dvs torsdag morgon? Alldeles oavsett blir det retur den 1 augusti i vilket fall eftersom vi ska åka till Norrland den 2:a. Det blir lite körigt det där men det kan det ju vara värt! =)

Och så måste man hitta nåt shysst hotell också. Det är lite klurigt men jag och M håller på och filar på det där så det blir nog bra.