Hahahahaha

Det här var bland det roligaste jag läst på länge... Det är indeed en samling märkliga personer som håller på mäcktiga AIK...

Saxat från det ryktas om DIF:
Jan Olof Olsson var AIK:are och journalist på DN åren 1945-1974. I dagarna släpptes en bok med ett sextiotal av hans idrottstexter genom åren. Här är några utdrag.

DIF - Aik, 1959 - supporterobservation:
"Allmänt sett föreligger en skillnad mellan Djurgårdens och AIK:s supporters.De förra är unga, progressiva män, som infinner sig i varannandagsansad crew cut, skrynkelfria kalifornienkostymer, krympfria konstfiberskjortor och gärna kragnål under slipsen, att inte tala om prydliga fästmör.AIK-supportrarna är mera tunna och tärda bröder, som inte har någon särskild ordning på slipsknuten, förvarar cigarrettstumpar i tändsticksasken och har frun hemma vid kvällskaffet, ofta utan att i förväg ha underrättat henne om sin frånvaro från hemmet och sin närvaro vid "matsen".De putsade djurgårdarna hejar friskt och taktfast på de sina. AIK-arna betraktar sina svarta män med till synes tomma, ibland något plirande ögon, skakar menande på huvudet, när de gör bort sig och tar fram en fimp ur tändsticksasken när de gör mål, för att fira händelsen på sitt stillsamma sätt."

Hammarby - Aik, 1954 - om Aik:s supportrar:
"Detta är samma surmulna grupp som alltid, alltid redo med ett hemskt hånskratt åt sina gunstlingar och i samma utsträckning snål med uppmuntran och applåder när det ser illa ut för dem. AIK:s mål hälsades med ödsliga och reserverade handklappningar. Det är en mycket egendomlig samling personer som älskar AIK."

Klockan är fem över tolv, det är söndag natt och jag har fortfarande inte kommit hem från jobbet. Jag sitter med busslistor, med passagerarlistor och med sjuttioelva andra listor och försöker få min trötta hjärna att fatta vad det är jag håller på med.

De åker imorgon. Vi har lyckats få in alla på andra flyg och vi har lyckats boka in alla anslutningar på andra flyg eller tåg. Det är 250 personer som vi har varit tvungna att göra ngt åt som drabbades av det här, i bara det här projektet. Så jävla typiskt. Från och med i torsdags förmiddag har vi inte kunnat göra all logistik eftersom den inte ens varit klar eftersom vi har fått boka om så många och alla program måste göras om efter de nya flygen. Ja, herregud. Jag har inte tittat på nyheter, inte sett ngn TV, inte pratat med ngn av mina vänner, knappt träffat min familj. Och det värsta är att det är MITT fack. Ska det verkligen vara så här, vi borde gå ut i motstrejk.

MEN det positiva är att de åker imorgon. Så då ska det här eländet snart vara över. Vi måste också ordna med danmarks-resenärerna men de åker först den 13 juni och är hälften så många så det känns som piece of cake jämfört med det här.

Jag är så trött så jag orkar inte ens bli nervös inför morgondagens match. Någonstans där inne i mig är det dock inte så positiva vibbar. Det blir väl förlust som vanligt.

Efterlysning!!

Hallå, var tog mitt liv vägen? Ni vet det där när man gör trevliga saker tillsammans med människor man gillar. När man äter gott, dricker gott och inte behöver jobba över varje dag...

Ok, nu var jag på bio igår och det var MYCKET trevligt att få tänka på ngt annat än att jobba.

Jag gör härmed ett desperat utrop till de som råkar känna mig IRL. Kom och umgås med mig! Ät lunch med mig! Träffa mig efter jobbet (om jag nånsin kommer därifrån...)!
Jag tror jag blir tokig. Det enda jag ser är mitt kontor, min dator, min lägenhet och samma människor varje dag.

Running with scissors

Alltså, var på bio igår och såg ovan nämnda film. Mycket intressant film skulle jag vilja säga. Alla karaktärer var ju verkligen speciella på sitt vis. Men jag gillade den. Den var tragikomisk.

Just nu sitter jag och förbannar mitt eget fack för att de vill strejka på SAS. Jag tror jag blir tokig, de håller ju på så här jämt. Och vi har 250 biljetter med SAS på mån-tis-ons för EN grupp. Självklart har vi fler berörda grupper också men just de här jobbar jag med och nu vet jag inte hur jag ska göra. Det är hur mkt som helst att hålla reda på. Usch.
Men det blir nog bra till slut. Kanske.

Guess whos back...

...back again...
Hej, det var ju sjukt länge sen man hörde den låten. Eller ja, egentligen inte så länge sen kanske, häromdagen i Is bil. Helt galet att I har körkort förresten! Jag känner mig sjukt inspirerad och ska ta tag i det här själv. Jag ska ta körkort, hörrni! Så här i miljö-tider.... =)

Jaha, anledningen till att jag är tillbaka är att vi har köpt en ny fin, svart dator med platt skärm. Och det tar ingen plats! Men det bästa av allt är att vi har också köpt en router så nu kan vi sitta i andra rummet och surfa och knappa på tangenter utan att störa TV-tittande. Plus att vi får ett mkt trevligare vardagsrum eftersom vi slipper datorn där inne.
Så här lagom till allt pluggande tar slut dessutom så kan jag nu sitta och knappa i fred. Det är dock en hemtenta kvar att göra, så jag kommer nog spendera en hel del tid här den närmaste framtiden. Tyvärr. Känns sådär, måste jag säga.

Nej, jag kommer inte på ngt annat värdelöst att skriva. Jag ber att få återkomma.

Sjukt mkt att göra

Mitt internet hemma har ju gått ner eftersom hela vår dator har pajjat om ni undrar var jag är. Jag finns men ändå inte, typ.

Jag drömmer om mitt jobb hela tiden nu. Sitter ju med ett jätteprojekt med anslutningar från SWE, FIN och DAN. Jag har drömt bl a att inte en jävel var nöjd och alla ville omboka. dvs 200 personer ville ha en helt annan resa, och inte en enda biljett är avbokningsbar som jag bokat. Inatt drömde jag om excel-ark i olika färger (det är så det är upplagt - grön betyder flyg, gul betyder tåg) och ingenting stämde.
Förstår ni. Det är ju galet! Ska det verkligen vara så här på riktigt kan man undra. En annan sak man kan undra är om man inte borde vara involverad i projektet om man ska kunna assistera, dvs få vara med på möten. Så att man vet senaste direktiven. Men de bara förutsätter att jag ska läsa deras tankar. Jag försöker att inte vara negativ, men det blir svårare och svårare för varje dag. Dessutom är det sjukt mkt dubbeljobb och omständigt fast det inte behöver vara det. Nej, usch!

Jaha, och idag har jag tenta i retorik. Kul.

Den tomma blicken...

Helt galet. Jag känner mig helt urlakad. Jag orkar inte ens tänka längre. Men det är bara bita ihop och inse att det är två veckor till av det här men sen är det slut!

Dessutom så har det idag blivit klart med vår kontorsresa! Tjoho, ännu en resa för mig alltså. Fast med nytt företag. Spännande. Denna gång ska vi glassa på Rivieran. Kan bli bra. Betyder också lite ångest. Jag menar, vad ska man ha på sig?! Vi ska alltså till Cannes, för en helg och bo på sjukt trevligt hotell.
Jag måste alltså snabbt gå ner i vikt. Jag har en plan. Jag ska berätta hur den fortskrider.

1 maj

Inte ett demonstrationståg varken deltog eller såg jag. Jag såg ingen eld på Valborg. Jag har högaktningsfullt skitit i traditionen alltså. Det jag gjorde under dessa helgdagar var följande:

* varit på biblioteket och lånat om en bok
* shoppat för ca 1500 kr (ångest!)
* umgåtts endast med min mor (och lite med pojkvännen)
* gått igenom skulden till mor och kommit fram till en summa
* ätit försenad påskmiddag med snaps
* tittat på tre filmer (frihetens pris, en geishas memoarer och den bästa av mödrar)
* ätit mums-mums i oändlighet
* promenerat

Visst låter det skönt..? Hej, jag kan säga att den här sistnämnda filmen här uppe...herregud va sorgligt. Jag och mor grät och grät och grät. Och de fick ju lixom aldrig bli lyckliga! Det var bara sorgligt precis hela tiden.

Idag hade jag tänkt storhandla och sen var det slut på pengar för den här månaden. Underbart. Var tar alla pengar vägen? Jag fattar inte. Jag och P levde på ca 7000 /mån under nästan två års tid. Hur i helvete kan två inkomster förvandlas till noll så snabbt? Man tycker ju att man borde ha lärt sig att snåla. Iofs, om man shoppar för 1500 kr så får man väl skylla sig själv... =/ Och så har vi betalat av skulder varje månad också...
När vi gick igenom skulden till mor och startade på en summa långt över 20000 hamnade vi till slut på den nätta summan av 10654 kr i resterande skuld. Det kändes det genast mkt mer överkomligt.

På tisdag har jag tenta, det känns ju helt galet.

Helg

Var på Blidö Värdshus i helgen på SPA-weekend. Jag vet egentligen inte hur det gick till att jag hittade det. Men de har ett paket med 25min behandling, övernattning, 2rätters middag frukost, tillgång till vedeldad tunna och bastu och lite sånt. Jättemysigt var det, solen sken och jag satt ute och läste min bok. Jag har typ aldrig sovit så mkt som den här helgen, vi sov konstant.

Vi åt ute också i fredags, på Söderkisen, helt spontant. Det var faktiskt väldigt trevligt! Jag gillar söderkisen, det är god mat för helt ok priser. (inte om man förväntar sig mat för typ 68 kr dock) Jäkligt mysig inredning och trevlig personal. Rekommenderas verkligen.

Och så slutade helgen med en katastrof-match av DIF. Det var ju en trist avslutning på en annars mycket trevlig helg.

Man kan ju faktiskt dra iväg och sova över nån natt på ngt vandrarhem i skärgården, det behöver inte vara så avancerat. Då får man komma iväg en stund och få miljöombyte! Man tar en båt tur och retur och bor på ngt billigt vandrarhem och sover gott och solar och läser en bok och bara slappar. Helt klart kan det vara värt de pengarna, en mini-semester.

lunch eller inte

Var ska man äta, vad ska man äta, hur ska man äta.
Det är galet vad det kan vara svårt att hitta en bra lunch. Och vem ska man äta med, framförallt. Eller har man mat med sig? Idag har jag med mig torrvaror till mat så det kan man ju faktiskt spara till senare när ekonomin inte direkt flyter på. Så kan man lyxa till det med en lunch ute nu när man just fått lön. Hmmm... hur göra?
På onsdag ska jag och I luncha på indiern i vilket fall. Ngn annan som är ledig och vill haka är välkommen till Sumpan any time. =)

En liten paus i arbetet

Jag är helt slut i huvudet av den här gruppen som jag håller på med. Och nu visar det sig att det kanske inte stämmer i anmälningslistorna så vissa kan ha blivit felbokade. Det är inte bra. Så nu är det bokningsstopp till imorgon. Idag är nämligen sista anmälningsdag för alla de inbjudna. Det här är ett evighetsprojekt, det känner jag ju.

Igår skulle jag träna tänkte jag men jag hamnade på ölhaket som blivit lite av ett stamställe här i Sumpan - Greens. Anledningen till det var att jag jobbade över till sju och därför ändå inte hade hunnit till träningen. Och så kände vi att det var dags att prata av sig lite så vi gick och tog några after-work och snackade skit om våra arbetskamrater. Det är så skönt att göra det!

Hade just fruktstund här. Orkat inte pyssla mer just nu i Word och vänta på besked så nu har jag tagit en paus. Kände att det är ju helt sjukt skönt att vara halvledig på måndag och ledig på tisdag. Jag har ju aldrig sett mig själv som en kontorsmänniska men jag inser att det är faktiskt himla najs. Man får en massa extra lediga dagar! Jag menar, inom vården är det ju skit samma om dagen är röd eller svart i almenackan, om det är julafton, midsommarafton eller whatever. Det är bara att jobba på. Usch. Jag saknar det inte alls, förutom känslan man har när man jobbar med människor på det sättet. Man får ju helt sjukt mkt tillbaka och det på en gång också. Här kan man vara glad om man får ett tack.
Uppmaning - om ni bokar en resa (och alldeles särskilt om ni känner med er att ni är lite krångliga, typ aldrig kan bestämma er, namnändrar, drar ut på det, är lite snåla men vill ha sjukt bra service, klagar på allt och tja, ni fattar vinken...) SÄG FAN I MIG TACK till resesäljaren.

Olika verkligheter

Jag har tänkt på det här med livet. (hahaha...hur pretentiöst får det bli egentligen på en skala...) Eller, det jag egentligen har tänkt på är hur livet förändras och hur det gestaltar sig i vissa lägen.
Som min kompis som är helt galet rättvise-tänkande och miljömedveten och gröna vågen och sådär. Det är ju hennes verklighet som hon tycker är helt normal. Om man inte håller med brukar man ju, lite klyschigt, säga "det där är så långt ifrån min verklighet man kan komma". Så då funderade jag över det här med verkligheter. Och insåg att verkligheter förändras med tiden. Det hjälper att skapa normer och relationer, samtidigt som de hjälper att skapa en verklighet att bygga upp. Det påverkar i sin tur hur man ser på saker och ting.
Ett väldigt tydligt exempel är min vän I som just fått barn. Hon lever ju i sin mamma-barn-verklighet. Då är det naturligt att tänka, prata och fundera över saker som har med den verkligheten att göra. Hon söker sig då till likasinnade. Hon har kontakt med hennes "gamla" verklighet genom att hitta på saker med människorna som ingår i den.

Alltså, verkligheten är föränderlig. Och den verklighet jag lever i behöver inte vara samma verklighet som du lever i. De kanske snuddar varandra men man kan inte utgå ifrån att ens verklighet är normen.

Äsch, det här blev flummigt. Men det är viktigt tror jag att tänka på att man inte alls lever i samma verkligheter.
Som i mitt tidigare inlägg, där jag ondgjorde mig över de som lever i den här mode-hysterien. De lever ju (uppenbarligen) mitt i den verkligheten. So, who am I to judge?

För övrigt...

...fick jag min slutavräkning från gamla jobbet. Hurra, hurra, hurra. Jag säger bara det så har jag det sagt.

Det ordnar sig, det gör det alltid, ja det löser sig...

Debattinlägg

Jag var så sjukt omotiverad idag när jag åkte till Retoriken så jag funderade till och med på att inte åka dit. Hade lite ångest också eftersom jag inte alls hade förberett mig särskilt mkt. Men det gick jättebra och det var faktiskt lite kul också! I min lilla tre-manna-grupp diskuterade vi köphysterin och hur den får oss människor att må. Eller, det var tanken i alla fall. Sen säger man ju inte alltid det man har tänkt från början när man väl står där. Men tjejerna var skitduktiga och det blev till och med lite hetsigt på slutet. Jag var debattledare och skulle fördela ordet. Gulp, var min tanke.

Hur som helst. Vi kunde ju inte låta bli att diskutera lite i största allmänhet när det var paus. Jag tror att jag är lite dum i huvet faktiskt, att jag lever i en egen liten bubbla där man lixom inte tar saker på allvar. Vi tre var väl iofs rätt rörande överens om att vi tar avstånd från det mesta av allt det där och att man tar ju "modeexperter", inredningsprogram o dyl med en nypa salt. Men vissa människor tycker ju verkligen att typ Ebba von Sydow är det smartaste de hört och hänger vid hennes ord. Jag måste säga, att jag är mer på Magnus Betners sida där.
Och som typ programmet Lyxfällan, på TV3. Det är ju helt galet. Hur tänker människor? Nu har jag iofs inte sett ett enda helt program men själva grejen är ju att människor konsumerar för pengar de inte har och låter räkningarna ligga i oöppnade högar för att glömmas bort, typ. Det är ju galet! Hur kan man bara skita i att betala sina räkningar? (om man nu inte har ngt förståndshandikapp på riktigt och behöver hjälp med sånt) Hur kan man bara ta SMS-lån på flera tusen mot en skyhög ränta och tro att det ska hjälpa? Jag tycker det är helt galet.

Min tid är nu

Jag tycker verkligen om våren, jag har insett det nu. Jag gillar när allt det döda får liv igen. När saker och ting känns hoppfulla och livliga och överkomliga. Jag har aldrig förstått mig på de som mår dåligt på våren, det är ju nu allt det roliga börjar! Jag ser verkligen fram emot att vara halvledig på måndag och helledig på tisdag tex. Underbart! Det är ju en hel drös med helger så här på vårkanten när man kan få vila upp sig efter den sjukt jobbiga vintern.

Har fått jordens största projekt på jobbet. Det är typ 400 personer som ska ha anslutningar och färdhandlingar och jag ska fixa alltihop. Plus att det ska vara klart till 7 maj. Katastrof. Men det blir nog bra.

Jag hade ngt skitbra att skriva, som jag tänkt på under dagen, men nu när jag sitter här har det fallit bort. Så tyvärr, ni får nöja er här.

ingenting

Jag känner mig lite stressad på jobbet, de vill ha hjälp allihop och jag måste försöka ha koll på vad jag gör och till vem jag gör det. Mycket att hålla reda på med andra ord. Men det är ju roligt att man har att göra iaf, det vore ju mkt värre att inte ha ngt alls att hålla på med.

I helgen var det match igen, jag vann ju två biljetter. Det var riktigt kul faktiskt. Jag var på Östra innan och efter match och jag gillade det! Det var ett tag sen jag kände suget efter fotbollen och människorna runt omkring men den här säsongen känns som att den kan bli jävligt kul faktiskt. Det som är synd är jag numer är ensam brutta! Det känns lite jobbigt faktiskt, saknar I vid min sida. Det blev lixom extra tydligt när jag satt där med åtta killar i 35-45 års åldern och drack öl. Men, det är ju tur att man inte har känslig hud om man säger så.

I fredags när jag åkte hem på tunnelbanan satt det ett killgäng runt 20-22 år som satt och pratade om tjejer och sillisar och tuffa killar som sätter på allt som rör sig. Jag är nog lite naiv, men är det verkligen tufft att prata om sånt i den åldern? Jag menar, ok (eller inte...) när man är 16 och oskuld men när man är 20 år?!

Djurgårn

Haha, det var en tävling idag i City om vem som hade spelat i DIF. Om man sms:ade innan kl 12 idag hade man chans att vinna 2 biljetter till matchen på lördag. Frågan var simpel - vem har spelat i Djurgårn? 1 teddy sheringham x teddy lukic 2 teddy bear. Så jag slängde iväg ett sms och nu har jag vunnit två biljetter till matchen. Alldeles gratis var det ju förstås inte, det kostade 10 kr för sms: et...! =)

Matchen i måndags var det bästa jag sett DIF prestera på länge. Det fanns lixom lite tanke bakom spelet, och de sprang ju där bollarna kom. Det kändes som ett lag som spelade för varandra och allra helst för Mattias Jonson. Han var fan grym. Kul både före och efter match också för en gångs skull. Jag har dock inte varit så nykter på en match sen jag vet inte när.

I övrigt i mitt liv har jag helt plötsligt helt sjukt mkt att göra på jobbet - kul men också lite ångest. Jag kan ju fortfarande ingenting. Än så länge får jag iofs mest göra saker jag kan (som typ individuella biljetter och färdhandlingar) så det är inte så svårt men ändå.

Inspiration

Tittade på Js blogg och läste vad hon hade gjort under påsken. Inte så mycket visade det sig. Inte jag heller. Det här har jag gjort:

Fotboll
Bakfylla
Söndags-påsk-middag hos svärmor (högst motvilligt)
Läst ut två böcker
Dajmat två dagar i sängen
Ätit sjuuuuukt mkt godis
Talat i klartext med min pojkvän

Vidare skrev J att hon inte hade umgåtts med ngn utom hennes pojkvän, inte suttit på uteservering och inte druckit öl. Och att hon ska ta över min och Is "operation GÅ!" som i stort sett går ut på att det inte finns ngn anledning att säga nej när ngn kommer med ett förslag till umgänge. Det var ett fint initiativ vi hade jag och I. Lite naivt kanske (det blir ju rätt dyrt i längden, vilket vi rätt snart blev varse...) men trevligt. I samma veva som "operation GÅ!" inleddes startade även "operation ta tag i" som betydde att alla de lösa ...åh, vi måste ha picnic, vi måste bada på långholmen, vi måste spela brännboll, vi måste sitta på din balkong och dricka vin... skulle bli verklighet. Dessutom skulle vi alltså få med alla andra som var med på de lösa meningarna. Det var en hektiskt tid.

Jag saknar det inte. Jag saknar inte ändlösa trista kvällar, saknar inte fyllor som urartade, saknar inte det där att vara så jävla tuff tjej hela tiden, saknar inte människorna. Snarare skönt att slippa det.

Jesus dog på korset för våra synders skull..

Det får man inte glömma.

Jaha, vad mycket bättre det känns idag när Gnaget torskade sin premiär också. Det gör ju inte DIFs förlust lättare men livet i sig. Fredagen (dagen då allsvenskan inleddes...) var en solig men snöig historia. Det var också en historia och bakfylla och öl. En historia om ett kallt Råsunda som inte värmdes av något vidare spel.

Men nu har jag iallafall börjat på mitt nya jobb. Jag har fått accept på min första offert, jag har gjort re-issue och jag har hjälpt till där jag kan. Ändå. Man känner sig ju inte som jordens brightaste hjärna direkt. Och man känner sig riktigt tossig i huvet. Som tur är har jag ju T där som jag kan ställa alla dumma frågor till. Det blir nog bra det här. Jag har lämnat in min semesteransökan, bara en sån sak.

Tillbaka i fjällhöga norden

Eller, så värst många fjäll har vi väl förstås inte i just Stockholm men ändock. Tillbaka i moder Svea igen och det känns rikigt trist. Det rycker i min rese-tarm nu, ganska så mkt dessutom. Ska försöka övertala min karl att åka på lång semester med mig så snart vi bara har möjlighet och råd. Alla skulder måste betalas först men det är vi ju på god väg med så det blir nog bra. Och nu får ju jag löneförhöjning också plus en extra semester-lön från gamla jobbet. Plus att jag fick min deklaration och när man bara har jobbat ett halvår brukar man alltid få tillbaka eftersom skatten dras på helår. Mycket riktigt, pengar tillbaka. Sex och ett halvt tusen närmare bestämt! Jag har redan deklarerat, genom SMS så jag hoppas jag får pengarna innan midsommar.

Hur som helst, hur var Italien undrar förstås ni. Och jag måste säga att det var en riktigt bra semester, jag tänkte inte på hemma en enda gång och kände mig verkligen helt avslappnad och ville inte åka hem. Vi har sett Florens, Rom och en hel drös med små gulliga bergsbyar och så har vi ätit fantastisk mat och druckit en hel massa vin, gått på vinprovning och promenerat och åkt en hel massa bil. Jag har bara handlat skinka, ost, vin och olivolja (plus ett par skor...) och känner mig väldigt nöjd med mina inköp.

Huset som vi bodde i var helt fantastiskt med ett gudomligt kök där man samlades helt naturligt. De hade sin egen olivoljeproduktion så vi fick köpa flaskor med en bild av huset på. Fantastiskt!