sjukt trött

Jag har så sjukt mkt att göra just nu. Jag fattar inte. Jag jobbar hela dagar och sen har jag ngn kvällsaktivitet hela denna vecka, hela nästa vecka och veckan efter det.
On top of this ska vi ha vår kick-off i helgen, hela långa helgen så det blir ju som att jobba tolv dagar i sträck - inte roligt. Nästa gång jag får sova är helgen efter och då är jag också uppbokad. Men iofs med ett hemma-spa så det känns ju avslappnande och relaxat i alla fall.

Jaha, allt väl så långt. Jag har inte tid med blogg, facebook eller fritid. så då vet ni, tänker jag.

Inspirerad av I

Jag blev så glad över att hon hittat 13 personer från vår tid på Fuerte via Facebook att jag också registrerade mig av bara farten. Men det är ju så sjuuuukt seeeeeegt. Det går inte att göra ngt alls. Asirriterande. Jag får fortsätta en annan dag. Men nu finns jag i vilket fall!
Och varför I, har du inte mailat mig att du vill bli min kompis där? =)

Anledningen

till mitt förra inlägg var att jag blev lite ledsen och sårad över ngt min kära pojkvän sa och så ville jag bara skriva av mig lite och funderade på om jag verkligen kunde skriva det eller om det var elakt mot honom. Jag menar, resten av världen skiter väl i vem han (och jag är) och har ingen relation till honom och då borde man ju kunna skriva lite vad som helst. Men det finns ju faktiskt människor som känner honom (mer eller mindre i vilket fall) som läser här. Och vad vet jag, hans familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater eller vad som helst kanske råkar hamna här av ngn anledning.
Jag bestämde mig ju tidigt för att inte skriva ut några namn på de jag skriver om men det är ju ändå inte så svårt att räkna ut vem jag är, och således också vem jag skriver om, om man vet vilka mina IRL-vänner är. Så det är såklart inget skydd. Nu har det bara blivit en vana och skulle kännas helt fel att skriva ut namnen (men det kommer säkert hända ngn dag av bara farten). Hur som helst. Nu har ju det som jag var lite upprörd över tidigare hunnit lägga sig. Så det är väl bra att jag inte skrev ngt i onödan.

Men visst kan man bli helt sjukt trött, irriterad och förbannad på sin partner och ibland tänker man att nej, nu SKITER jag i allting, jag drar till skogs och bosätter mig i en hydda och slipper människor (och därmed känslor). Men det går ju oftast över. Och det är väl bara mänskligt. Eller?

Ointressant

Jag läste en post på Js blogg om att vara utelämnande och inte hymla så mkt med vad man skriver om vem, att hänga ut sitt innersta och sig själv (och därmed andra) på bloggen. Jag vet inte, jag är kluven.
Jag skulle gärna vara lite intressantare än den personen jag är men det är jag ju inte. Det här är ju jag. Och det är ju verkligen dötrist att läsa om mina ändlösa vardagar som är grå och innehållsfattiga och huruvida jag ska gå ner i vikt eller inte. Jag skulle också gärna vara lite mer glödande, ha lite fler spännande åsikter, en förmåga att uttrycka allt det så där träffsäkert och på ett sådant intressant sätt att det är roligt för andra att läsa. Att skriva om mitt förhållande till livet, män, jobbet och fotboll på ett levande sätt och som gör mig lite mer intressant.
Men, lets face it. Jag är inte så särskilt kul och spännande, jag har nog inte så många åsikter och jag lever ju inte direkt ett liv i hetluften där allt händer. Jag är inte mer än en helt vanlig människa med högst ordinära drömmar och tankar. Jag har en passion - fotboll. Och till och med den är inte särskilt passionerad längre. Man skulle startat en blogg 2003 när man var 100 %-ig (gick på alla hemma-, borta-, cup- och europamatcher).
Samtidigt, jag orkar inte med tanken på att allt jag skulle skriva här på bloggen skulle vara om fotboll, eller ur ett feministiskt perspektiv, att jag skulle vara arg hela tiden på allt och alla eller överhuvudtaget följa "en mall" för hur min blogg skulle vara.

Själva bloggandet i sig har jag ju också trappat ner på. I början var det sjukt roligt, jag var helt besatt. Jag får ju mina besattheter (nu senast: bröllop) (som fick ett abrupt slut när jag hade semester och inte längre hängde på BT 24 tim om dygnet) (även om jag fortfarande gärna vill gifta mig och jag och P faktiskt har pratat om det på riktigt nu och insett att nej, vi har inte råd hur mkt vi än vill så vi får försöka spara ihop pengar först) (och då kommer säkert en unge komma emellan och så kommer det inte bli ngt av bara farten...) (hoppsan, nu tappade jag tråden, hmmmm var var jag?) besattheter ja, som jag går in för med liv och lust. Och sen händer ngt eller så tappar jag glöden. Jag är ju, som jag nämt tidigare, inte en sån som avslutar saker och ting. Vilket är skitsorgligt eftersom jag alltid trott att jag var en sån (avslutare alltså).

Ja, där ser ni. Inte så mkt glöd här inte. Mest gnäll. Och lite ointressant.
Men jag fortsätter ändå. Dels för att det är lite trevligt och för att jag nånstans tror att det ska vända igen och bli lite roligare. Och dels som uppmuntran till andra bloggare att uppdatera för det är ROLIGT att läsa om era tankar och vardagar (framförallt mina vänner). Och jag hoppas att ngn blev glad att läsa om att jag lever idag också och att ni kanske fick ngn behållning av att jag åtminstone skrev ngt. För det är ju det jag får när jag läser era poster - oavsett om det handlar om er, jobbet, livet, män eller bara ingenting.

Lappsjuk?

Jag vet inte. Man känner sig lite uttråkad så här när man kommer hem till en lägenhet och inte kan göra ngt alls. Har varit på landet i ca två veckor, med undantag för måndagens derby mot Bajen. Det har varit slött och trevligt och inte särskilt ansträngande. Men det bästa är att man behöver faktiskt inte göra ngt för bara grejen "att vara på landet" är att göra ngt. Så vill du spendera tre dagar i rad framför TV och titta på usla filmer är det helt ok. Men du kan också gå utanför dörren och fiska, bada och vad det nu än är man gör på landet. Om vädret tillåter det vill säga.
Jag har mest varit lat. Och säkert gått upp tjugo kilo i vikt på köpet.

Jaha, och så är DIF serieledare, där ser man. Så kan det gå. Synd att det bara blev en pinne mot IFK i torsdags, hade behövt tre poäng där.

Trötter är jag

Jag har inte gjort särskilt mkt ansträngande idag. Det har dock varit en toppendag, verkligen. Jag och P åkte ut till Sandhamn och solade och badade och hade det allmänt trevligt. Åt glass och tittade på byn och folk. Åt lax och potatis. Ja, hade det gött helt enkelt. Jag har aldrig varit där tidigare så det var verkligen en hit. Värsta fina sandstränderna! Varför har ingen sagt det förut? Dit kommer jag definitivt att åka igen, ett som är säkert!

det var fiiiiint väder...

Hej, det var ju sjukt länge sen man sjöng på den låten.
Jaha, idag har det typ varit den varmaste sommardagen och jag har slösat bort den med att vara bakfull - visst är det bra. Fast jag har faktiskt varit ute och promenerat och njutit av solen ändå. Och så gick vi till Thai kiosken och köpte take away men det kanske inte räknas riktigt som att njuta av dagen, särskilt inte som klockan var sju på kvällen.

I tre dagar har jag inte haft ngn mobil eftersom jag glömde laddaren på jobbet och jag numer har semester. Så jag har inte kunnat prata med ngn. Ett tag var det nästan lite skönt och trevligt på ngt vis men sen insåg jag att jag hade eventuella planer på torsdag som behövde bekräftas så min kollega stannade till hos mig idag efter jobbet på vägen hem. Så nu är jag alldeles nåbar igen.

Igår var vi i Göte-la-borg och tittade på fotboll. Det var riktigt kul faktiskt. Det var länge sen jag var på en organiserad resa på det här sättet så det var shysst. Vi åkte JK-tåg. Ölen kostade inte så farligt mkt och det verkar som att de hade tänkt ett steg längre än vanligt för den tog inte slut. Det kan ju annars vara en viss fara med det när fotbollshuliganer är på väg ngn stans. Som när vi flög till Belgrad exempelvis och barvagnarna var tomma innan de ens hade kommit typ fem rader. Inte bra.
Hur som helst, matchen var väl sådär. Andra halvlek blev det bättre, både på planen och på läktaren. Det var stundtals grym sång faktiskt, inte en enda gång blev det tyst. Det bara manglades vidare, riktigt bra var det. Ett tag kändes som att DIF vann men det gjorde de ju tyvärr inte. Sen var det lite ruff på Centralen. Eller snarare var det så att när vi kom in så stod det typ 25-30 smågrabbar och radade upp sig och sprang omkring och letade efter stockholmare att spöa. Alla vi gick till krogen istället. Stod precis utanför puben där och funderade på om jag skulle hinna sänka en öl på tjugo minuter eller om jag skulle strunta i det när en kille som suttit på trottoaren plötsligt skriker "jävla gårdare" (eller ngt åt det hållet åtminstone) och kastar in en cykel på pubens uteservering där alla står och dricker öl i godan ro. Sen kutade han och sjuttioelva ölglas ven genom luften och krossades mot gatan. En annan kille som ingen hann se vem det var eller var han kom ifrån, sprang efter och hann få in ett par smällar innan polisen kom fram, varpå han springer därifrån och får halva göteborgspolisen efter sig. Cykelkastaren försvann i vimlet, jag såg inte var han tog vägen. Alla skrek att polisen skulle ta honom istället och att alla kunde peka ut vem det var om de bara höll honom. Till slut sa jag att jag kunde peka ut honom om han var infångad så jag fick följa med en kvinnlig polis (hon tyckte jag var ett mer trovärdigt vittne, av ngn anledning, kan det vara för att jag är tjej? Störtlöjligt på ett sätt men om man tänker på vilka jag jämfördes med så ok då). Han satt på trottoaren och hade ont men klart de hade tagit rätt kille. Det skulle verkligen vara Göteborgspolisen som skulle kunna göra ngt sånt, haffa fel kille trots att han ligger på gatan och det helt uppenbart är han. Man har ju inte precis blivit imponerad av deras arbete förr. Hursomhelst, sen gick vi på tåget och åkte hem.
Vi pratade om vårat fritids och de roliga lekar man lekte - exempelvis farfars långkalsinger, klädpoker och "svarta madam, kom fram".

Imorgon - fortfarande semester (eller kompledigt, om man ska vara petnoga). Sandhamn står på menyn.

Herrgårdsvistelse

Ja, i helgen var jag och I på herrgård och åt en massa (och då menar jag verkligen jättemycket) god mat och hade det allmänt trevligt. Vi tog aldrig ngn eka och rodde i väg och vi frågade aldrig efter kanoten, vi blev lite sega på eftermiddagen.
Först när vi kom fick vi en visning av hela herrgården och sen dukades det upp en afternoon tea-buffé som var heeeelt fantastisk. Det var tre olika sorters snittar som var sjukt goda, scones med sylt och ost och vad man ville ha till och två olika tårtor. Och te, kaffe, juice.
Efter det låg vi i sofforna ett tag och diskuterade bröllop (nähä? så ovanligt eller hur...). Jag har ju inte pratat med I om det tidigare fastän jag pratar med alla om det. J hade tydligen drömt om att vi båda satt och planerade våra bröllop, haha... Bridezilla är vi allihopa, allihopa, allihopa... =)
Hur som helst, gick upp på rummet och degade en stund och gjorde oss i ordning för herrgårdsmiddagen. Tog en lokalt bryggd öl innan maten, mkt god. Från Skebobruks bryggeri. Sen var det en fyra rätters meny enligt pappret men de la in två "hemliga" surprise-rätter så egentligen var det en sex rätters middag. Helt galet. Men det var också fantastiskt gott alltihop och det var utvalda viner till som också ingick i det hela. Vitt till laxen, rött till köttet och en sherry till ostarna/desserten.
Det var en riktigt bra dag faktiskt.

Sjukt egentligen, det är jättefint väder idag och här sitter jag framför datorn. Kanske ska sätta mig på balkongen en stund och sola så att man inte ser helt blekfet ut.

Lasse-hysteri

Sitter och lägger in en massa CD-skivor på datorn så att man kan sitta här och lyssna på trevlig musik när man gör vad det nu är man gör framför en dator.
Har lagt in alla mina Lasse-skivor! Har fortfarande inte införskaffat Singel. Eller jo, det har jag visst! Har bara glömt den i min stereo! *springer glatt iväg och hämtar*

Jaha, ska lägga in en massa annat också och sen hade jag tänkt att göra spellistor som jag kan ladda över till min mobil. Ja, förstår ni vad härligt det ska bli att åka till jobbet varje dag om jag har min ljuva Lasse i örat. För övrigt har jag läst att den nya skivan kommer 26 september. Måste ha.

Och en annan sak jag kan berätta är att jag har blivit en bridezilla nu. Jag hänger typ på BT (Bröllopstorget för er som inte är initierade...) jämt. Och funderar på sådana viktiga ting som: vem ska sjunga på vårat bröllop, vem ska fota (eller ska vi ha fotograf?), var kan man ordna håret, vilken kyrka ska vi gifta oss i, vill vi ha en bygdegård typ och laga all mat själva eller ska vi ha det på en herrgård med färdig meny till kuvertpris, hur ska inbjudningarna se ut, osv, osv, osv i aaaaaaaaaall oändlighet. Jag har helt enkelt blivit knäpp. För, som jag sa tidigare, JAG SKA JU FÖR FAN INTE ENS GIFTA MIG!!!

Pinsamt!!!

Jag och P hade kärlekskväll igår. Vi åt BBQ på Hässelby slott i deras slottspark och drack lite öl, sedan gick vi på bio och såg piraterna och så sov vi på hotell Rica Sthlm. Jättetrevligt att sätta lite guldkant på tillvaron sådär hux flux.
Imorse kompade jag ut en tim och tog sovmorgon för att hinna med hotellfrukosten. Jätteskönt! Duschade, gjorde oss i ordning och gick ner till frukosten för att bli mätta innan jobbet. När vi var klara var det lite bråttom till tåget så vi fick skynda oss. Kom till jobbet, jobbat lite och faxar iväg en voucher till ett hotell och inser att FAN jag har inte checkat ut från hotellet!!!
Fy fan va pinsamt! Jag fick ringa och säga att "ja, hehe, jag är ju inte kvar, hade lite bråttom i morse men nu checkar jag ut". Usch! Kunde inte låta bli att lägga till "ja, vi som är i branschen är ju värst på sånt här", då skrattade hon bara.

Det är verkligen sant. Vi resesäljare har en tendens att säga till våra kunder att det är så smidigt och du behöver bara ett bokningsnr och checka in i automaten, jättelätt! Men när vi själva ska ut och resa glömmer vi pass, bokningsnr, procedurer och allt som man bara kan glömma. Vi är verkligen värst när det gäller sånt där. Verkligen pinsamt. Vi vet ju hur viktigt det är med rättstavade namn och att vara i tid för incheckning och sånt men vi är alltid ute i sista minuten.
Ja, herregud. Det hade kunnat blivit dyrt det här, kl 12 gick utcheckningstiden ut. Man får hoppas att man har lärt sig en läxa.

Bröllop

Jag har dragits med av den här bröllopshetsen som är här på jobbet och tänker bara på hur mitt bröllop ska vara. Jag har surfat runt på bröllopstorget, tittat på (hiskeliga) bröllopsklänningar, tittat på ringar och börjat fundera så smått på i vilken typ av lokal man ska vara i. Hallå, jag ska inte gifta mig!!! I alla fall inte NU.
Och så var jag på middag hos J igår, jättetrevligt var det. Vi åt tomatsoppa med fetaost i och typ världens godaste bröd. Och pratade bara om bröllop. Hela kvällen. Och hon ska inte heller gifta sig än på ett tag. Ingen av oss är ens förlovade! Vi pratade förutom om klänningar och ringar, om pengar, tidsperspektiv (helst innan man skaffar barn, tyckte vi båda), vilka man ska/måste/vill bjuda, barnfritt eller inte, lokaler och kyrkbröllop vs borgerligt. Vi hann med andra ord täcka in ganska mycket. Jag tycker det är jätteroligt att tänka på allting sånt men jag vet inte vad min karl skulle säga om han visste vad jag går och planerar. Han skulle nog mest bara sucka djupt.
Men igår när jag kom hem frågade jag honom två viktiga frågor: om vi gifter oss - vill du gifta dig i kyrkan? och om vi gifter oss - kommer/vill du vara med och planera då? Svaren blev: "spelar ingen roll" och "du kommer ju planera allt än då så det tror jag inte". Hmmm. Vilket engagemang va. Men å andra sidan så har vi ju inte börjat prata om det "på riktigt" så varför skulle han engagera sig?

Nej, jag måste slå dessa tankar ur huvudet nu innan jag blir knäpp. Vi har ändå inte råd att gifta oss än på ett tag. Vi ska ju köpa säng för sjutton!

Ok, snilleblixten har slagit ner

Jag har funderat på det här med min vikt. Det var ju inget nytt förstås, det gör jag ju mest hela tiden. Men så tänkte jag, hur ska jag göra för att på allvar försöka förändra något?
Och så kom jag fram till två helt simpla saker som inte (egentligen) är ngt nytt men som det ändå på ngt sätt har tagit lång tid att ta till mig på riktigt.
1. Vad som kommer in måste också ut. Om jag äter och äter och aldrig rör på mig är det ju inte så konstigt att det lägger sig på höfter/lår/mage. Allt som kommer in måste också ta vägen någonstans och om det inte motioneras bort, var ska det annars ta vägen än in i fettsamlingen?
2. Jag måste hitta ngt sätt att tycka om mig själv. Det är ju så självklart men ändå inte. Det är ju faktiskt ett stort problem. Om inte jag tycker om mig själv och om jag klagar på hur jag ser ut så kommer ju till slut min kille tycka precis likadant.

Och då kommer man till det stora dilemmat, hur förverkligar man dessa ting?
Och jag har en plan för den första punkten. Jag tänker börja med en rivstart och sedan försöka ändra min kost till att bestå av mer frukt och grönt till maten, mer fisk, mindre av vita saker. I övrigt tycker jag ändå att vi äter någorlunda ok mat ur hälsosynpunkt.
Och sen tänkte jag att jag skulle ta tag i min träning. Träna två pass i veckan, som jag gjorde tidigare. Och i höst, när min provanställning går ut, ska jag köpa ett multiträningskort på alla sthlms badhallar för då kan jag träna med mor och med T och hon är ju träningsgalen så då kan jag hänga med på ett hörn. Och vi ska stavgå också.
Men det viktigaste är att INTE kolla vågen förrän om typ ett halvår-åtta månader. Jag har en tendens att komma igång, köra två-tre månader, titta på vågen och se resultat och tro att det ska hålla i sig och så slutar jag. Det ska jag inte göra denna gång. Jag ska göra träningen till en del av mitt liv innan jag ser resultat (eller icke-resultat, det vet man ju inte...) för att inte tappa det sen.

Hur jag ska lösa nummer två har jag inte riktigt kommit fram till än. Att stå framför spegeln naken och upprepa mantran känns inte riktigt som jag faktiskt men det kanske är värt att prova. Problemet är ju att jag inte känner mig särskilt vacker. Men tänka positivt, det måste jag lära mig. Hur gör man?

Vilken kalabalik

En tjej på jobbet hade med sig en tvestjärt i en glasburk. Hon visste inte vad det var och hade fått in flera hemma och var jätterädd och nervös.

Jaha, nu är det snart helg och jag vill hitta på ngt men ingen är hemma. Och jag vill vara lite somrig, bada och sådär. Äta glass. Men icke. Det blir till att sitta hemma mol allena. Eventuellt kanske min mor kunde ställa upp.
Synd tycker jag. Det är reagge-festival på runmarö krog. Synd att I eller T inte är hemma, då hade vi kunnat åka till det blivande äkta paret och varit hos de i helgen och chillat till lite shysst ragga. Men icke.

Nej, man ska inte gräva ner sig och man ska inte deppa men ärligt, det är rätt trist när ingen är hemma och man inte kan hitta på ngt. Men man ska väl vara glad att det är sommar i vilket fall. Jag får väl ta en bok och gå och lägga mig i Vinterviken. Nej, just det. Det är ju festival där i helgen. Hm. Jag måste nog ta mig en funderare.

Sommar och sol

Idag är det hur fint väder som helst. Varför var det inte det igår morse så att vi kände att vi kunde åka till Sandhamn? Det blev ju väldigt fint sen på eftermiddagen men när vi vaknade var det mulet och det kändes som att det kunde börja regna när som helst så det blev ingen båtutflykt tyvärr... =(
Det får bli på semestern istället. Om vi har tid till det. Iofs har vi absolut inte planerat ngt alls till vår semester, det ska bli så skönt. Det enda som är bokat är Gais borta och bajen-derbyt på måndagen (årsdagen av 9-1 derbyt!!!). Men utöver det blir det nog bara landet, landet, landet. Jag har varken tid, lust eller ork att hitta på ngt annat. Jag har kollat på eventuella tre-dagars-resa ngn stans men vi har ju faktiskt inte råd egentligen och vi hade ju semester i våras. Så det blir bara slapp.

Vad ska man hitta på

Det är ju sjukt fint väder idag. Vi hade en fundering på att åka till Sandhamn idag men vi kom på det vid ett på natten så det fick skjutas på lite. Vi orkade inte ställa klockan. Det kanske får bli imorgon. Jag har aldrig varit på Sandhamn.

Men nu funderar vi på att se hur långt det är till Vinterviken istället. Något måste man göra när det är så här fint ute! Sätta på sig en kjol och gå ut och känna på solen. Nu när det regnar mest hela tiden måste man passa på när det faktiskt är fint väder, annars får man ju ingen sommar.

3:e gången gillt.

Ok, nu ger jag det här ett försök till. De senaste tre inläggen jag har skrivit har försvunnit i tomma intet. Hur det har gått till vet jag inte och jag har försökt säkerhetsspara men nej.

Hur som helst. Nu är vi i mitten av juli. Kan ni fatta. Jag gör det inte i vilket fall. Det har gått så himla fort att komma hit, lite för fort. Och det regnar mest hela tiden så det gör ju inte saken bättre. Men det är ok så länge man jobbar, det är när man är ledig som man vill ha sunshine. Jag har ju haft en semestervecka och förra veckan kompade jag och T två dagar och åkte ut till landet. Sen har jag två veckor till i augusti så jag känner mig riktigt nöjd med det. Det känns redan som att jag har haft sommar och så kommer det ännu mer senare!
Och igår skrev vi upp oss på tågresan till GAIS borta i augusti, det blir bra.

Igår var jag även på Gröna Lund och det var faktiskt riktigt trevligt. Jag hade bestämt mig för att inte åka ngt men efter två öl så började känna pirret i magen och kl 19 sänker de priset på åkbandet så då fanns det inget att diskutera. Jag åkte en hel massa saker. Och skrek. Jag skriker ju för allt, det är ju lixom ingen idé att hålla det inne. En gubbe och hans två söner skrattade hur mkt som helst åt mig i flygande mattan för att jag skrek. Hmmm... Men kul var det. Jag var alltså där med syster och familj, som kom ner i tisdags kväll så det fanns en anledning att gå dit.

Årets första kantareller åt vi idag

Alltså färskplockade på landet så sent som igår. Det är ju fantastiskt, och gott var det också.

Sitter och surfar runt på diverse möbelaffärers hemsida och funderar över hur jag ska göra med sängar. Vi behöver ju verkligen en ny säng, helst borde den ha inhandlats igår. Och vi har ju varit i gång och nästan köpt en ny säng flera gånger men det är ju det här med pengarna. Men sen tänker jag efter och inser att jag köpte en ny dator för typ sextusen utan att blinka (eller jo, det gjorde jag väl men det var ändå inte så mkt att fundera över...) men en ny säng som kanske hamnar runt samma pris, det är väldigt svårt att inhandla. Varför är det så? Är inte det lite felprioriterat? Jag kan tycka det iallfall, särskilt eftersom jag vet hur vår säng är att sova i (inte skön). Helst skulle jag ju köpa en säng som man verkligen vet är bra för typ trettiotusen men det känns ju ännu mer orimligt. Jag menar, om jag inte ens kan köpa en för under tio, hur ska det då gå att köpa ngt för tre ggr så mkt...
Och sen har vi den berömda bromsklossen, i det här fallet min kära sambo. Han är inte direkt sprudlande initiativrik i den här frågan och tycker mest det är jobbigt och obekvämt att åka och kolla på en säng. Och visst, det kanske inte är så upphetsande men det måste ju göras. Jaja, det blir väl IKEA för att det är lättast så.

Tänkte att jag skulle försöka bredda mina jaktmarker lite och köpa en lampa på ngn annan affär än just IKEA men den jag hade riktat in mig på var tyvärr stängd på söndagar så det fick bli åhlens istället och där hittade jag en inte så snygg rund vit sak som nu hänger i mitt sovrum. Den kostade bara trettio kr så det kändes som att det är gott alternativ tills jag hittar det jag vill ha. Men egentligen vill jag ha en brun lampa. Men först måste jag ju skaffa mig en säng så att jag vet hur jag ska möblera och inreda.

Imorgon är det dags att jobba, det känns sådär.

Örebro är inte särskilt vackert så här års...

och så försvann hela mitt inlägg så nu har jag ingen lust att skriva om det. Ni får undra bäst ni vill om Örebro.
Ibland hatar jag datorer.

Mina killar

ååååh, va min katt är fin när han ligger här bredvid mig och sover på skrivbordet. Han har vikt in sina tassar under sig och ser så himla nöjd ut. Jag älskar min kisse!

åååh, va min kille har fått stå ut med mig den senaste tiden. Jag har knappt varit hemma, inte packat upp efter resan, när jag kommer hem har jag slängt mina saker på golvet och gått och lagt mig på en gång. Och han bara pussar och kramar mig som om inget hade hänt. Jag älskar min kille!

En midsommarnatts dröm...

...skulle ju tex kunna vara att min kära karl får arslet ur vagnen och friar. Men det lär ju aldrig hända tyvärr. Eller, om vi får barn kan jag säkert få honom att gå med på det av rent praktiska skäl. Allt är så mkt enklare när man är gift om man har barn, har jag förstått.
Nu visar det sig dessutom att hans far har gjort som Ps bror och åkt på resa för att gifta sig i största hemlighet. Vad är dealen lixom? Är det ngn slags familjetradition eller? Jag fattar inte.

Jaha, midsommarafton som sagt imorgon. Det ska bli trevligt faktiskt. Har inte varit på mitt land och firat midsommar sen jag var typ tio år eller nåt. Man går ner till stora bryggan och firar där med lotter och kaffe och en midsommarstång och sen går man hem och äter sill. Eller om man gör det i omvänd ordning, det vet jag inte. Sen ska vi grilla på kvällen. Som vanligt, när min familj är inblandad, är maten i centrum. Vad ska vi äta??!
Men jag borde raka benen och packa. Jag har bara ingen lust just nu. Har precis städat och packat upp efter Cannes och Is land (jag har varit lite seg på den fronten....) så jag är lite matt. P har gjort en matjesilltårta. Det är så gott!

OCH JAG HAR SEMESTER!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tjoho!