Helt slut

Vilken sjukt jobbig dag det har varit idag. Jag är helt slut. Känner mig helt dränerad. Morfar begravdes idag och det började med att pendeltåget var inställd och nästa var försenad så jag fick ta en taxi men det tänker jag ta på SLs resegaranti. Sen var vi i kyrkan och cermonin var jättefin och alla grät. Min morbror grät som ett litet barn, det var hjärtskärande att se. Och så tycker jag det är otroligt jobbigt att gå upp och säga sitt hej då och lägga blomma på kistan. Man är på display lixom, alla tittar på en. Jaha, så ledsen är hon eller, så ledsen var inte hon. Nej, det är obehagligt tycker jag.

Efteråt åt vi smörgåstårta i klockargården och då var det en man där som vi hade sett i kyrkan men ingen riktigt visste vem det var. Så vi gick alla och funderade och frågade varandra lite diskret, om det kanske var ngn som jobbade på sjukhemmet eller sådär. Men ingen visste vem det var så till slut frågade mormor honom och han svarade att han hade skrivit om morfar. Han satt vid mormors bord och åt och drack.
Efter ett tag gick min mor fram och frågade om han kände morfar och han svarade att han hade så starkt band till vårat efternamn och såg dödsnotisen i tidningen så han kände att han var tvungen att gå. Jamen, sa mamma, kände du pappa? Nej, svarade han, jag låg i lumpen med en som hette som ni och har en så stark relation till namnet. Men hörrudu, sa mor, om du inte kände min far tycker jag att du ska gå nu. Varpå han svarar "om det är din önskan så..." lite surt. Mamma gick till sitt bord och satte sig. Han gick inte. Till slut sa min moster till honom och då reste han sig och gick runt bland jackorna ett tag. Mycket mystiskt tyckte vi och skickade ut lite folk för att hålla koll på honom. Efter mycket om och men gick han till slut.
Helt sjukt. Jättefräckt att komma och snylta på ngns minnesstund efter en begravning och äta och dricka.
Men själva cermonin var jättefin och jag grät hur mycket som helst och tänkte på hur det var när jag var liten och morfar alltid fanns där.

Hej då, älskade morfar, vi minns dig med glädje och sörjer dig stort.