Sweet sixteen

Haha, igår fastnade jag i min dagbok från när jag var sexton år. Det var ju hysteriskt roligt (och lite sorgligt) att läsa! Det bästa citatet måste jag bara dela med mig av:

"I lördags hände något väldigt pinsamt. Tyvärr kan jag inte berätta vad som hände eftersom jag inte kommer ihåg. Fatta, jag var så full att jag har minnesluckor! Fan va pinsamt!"

Haha, helt sjukt! För de som var med på den tiden och kanske minns kan jag berätta att ja, det var kvällen som började under en bro i Skärholmen och slutade med att jag spydde i toan och T låg bredvid och skrek i badkaret.

För övrigt var det väldigt mycket förvirring inser jag. Jag fattade ingenting och visste ingenting. Och min pojkvän M gjorde inte saken mycket bättre. Mycket JAG HATAR HONOM och Jag älskar ju honom om vart annat, så där som det är när man är sexton år och full av hormoner och känslor.
Det stod också en del om min familj som jag inte kom ihåg att jag hade antecknat nånstans, det var ju intressant.

Ja, herregud vad det är kul att bli lite nostalgisk och minnas tillbaka även om det mest var svart men emellanåt var det lite rosaskimrande också.

inspiration = noll

Jag är totalt oinspirerad.
Visst är det konstigt att när saker och ting flyter på och det mesta är bra och man känner sig rätt nöjd så är man sjukt dålig på att leva i nuet, man ser bara framåt och strävar efter nån slags "bliss" som ska infinna sig nån gång på andra sidan halvåret, typ.
Men när man mår lite styvtjockt och halvtaskigt och livet känns allmänt deprimerande och man inte har lust med något, då är det omöjligt att inte leva i nuet. Då är det extremt svårt att se längre fram än näsan räcker.
Kan någon tala om varför det är så?

Jag har dessutom en massa saker att se fram emot som är mer eller mindre roliga så det borde inte vara så här. Men så är det. Och det är snart november. Inte särskilt upplyftande, om någon trodde det.

Dimma

Det är dimma idag. Utomhus i alla fall. Man ser knappt husen på andra sidan järnvägen, det är ju sjukt. Lite trött idag, sov rätt dåligt i natt och katten skulle så klart klättra och gosa hur mycket som helst. Det var väl typiskt.
Och inte fick man nån tårta på sängen heller. Men å andra sidan kanske det är lika bra... Gillar inte tårta och fram för allt inte på morgonen. Men man kunde väl fått en kopp kaffe åtminstone! Nej då, sambon är ledig idag så varför ska han gå upp vid sex-halv sju för att hinna gratta mig. Det verkar väl fånigt.

Ont i huvudet

Nu har jag haft ont i huvudet i typ två veckors tid. Jag har aldrig ont i huvudet. Det är sjukt jobbigt kan jag säga.

Bloggosfären

Jag tyckte det var så roligt att blogga från början, det fanns så många intressanta vanliga människor som helst där ute som bloggade om stort och smått. Och så var det ju ett skitbra sätt att hålla reda på vännerna som bloggade, trots att man inte sågs så ofta visste man ändå lite grann om vad som hände i folks liv. Jag blev dessutom helt besatt ett tag, postade kanske 5-6 inlägg per dag och tänkte hela tiden "åh, det måste jag skriva om i bloggen". Jag var dessutom ganska aktiv och surfade runt och kommenterade på andras bloggar så det stod härliga till. På det viset hade man också en del som nyfiket kom och kikade in på min blogg.
Det där har ju lagt sig för länge sen, den tiden är verkligen förbi. Idag bloggar jag mest för att det är skönt att skriva av sig nånstans och ibland för att jag blir förbannad på nåt och måste ventilera eller bara för att jag själv ska kunna hålla koll på mitt liv.
Under den här perioden som jag har bloggat har ju bloggosfären växt och hypats och stötts i vått och torrt. Idag kan bloggare vara "experter" i debattprogram på TV, de räknas som en kraft när det ska pratas om "viktiga beslut" och för att sprida budskap till "den stora massan".
Det finns ett par riktigt stora bloggar som människor följer dagligen (hur har folk tid med det undrar jag stillsamt). Jag har bara orkat masa mig in på ett par stycken och en del är väl helt OK men en del är ju bara hopplösa.
Jag förstår inte storheten med modebloggarna till exempel Kissie och Kenza och Stina-Lee men det är kanske inte så konstigt. Jag kan tycka att Blondinbella har en trist output men kan ändå konstruera en del tänkvärda saker. Hur som helst, bloggosfären är ju större än bara modebloggar.
Men det som gör mig mest irriterad är när man har läst en blogg från början, som jag till exempel läste Peter Käck för att jag tyckte han var trevlig och hade en del roliga saker att säga, och sen blir den personen helt fixerad vid hur många som läser och börjar "styla" för de som läser och får hybris. Då känner jag bara att det är nock! Då har det faktiskt gått för långt. Sånt gör mig bara trött.

Två dagar utraderade

Jaha, igår morse när jag vaknade kände jag att det här går inte. Jag kom helt enkelt inte upp. Jag orkade inte och kände i varje partikel i kroppen att jag kan inte. Ont i huvudet, trött som ett as och hängig i största allmänhet. Som det har varit ett tag nu men då var måttet rågat. Så jag sms:ade min kollega och sa att jag kommer inte idag och somnade om. Jag har typ sovit konstant sen dess. Jag gick och la mig vid elva i onsdags, sov hela natten, vaknade och kände sådär, somnade om och sov till ett, gick till soffan, somnade om, vaknade vid tre, gick upp, på kvällen somnade jag vid halv elva, sov till kl sju när sambon gick upp, somnade om och sov till tio. Nu har jag varit vaken i två timmar i sträck, det är nästan rekord!

Vi åker till London ikväll, känner mig lagom upplagd. Det ska bli jättekul och trevligt men jag är fortfarande helt slut.

Rött tema

I lördags var det min tur att ha Masai. Riktigt trevligt måste jag säga, om man nu får skryta om sitt värdinneskap... =)
Jag hade rött tema. Det var lite svårt att komma på bra rätter att servera på masai men till slut blev det nog godkänt ändå. Svårast var efterrätten. Klart man kan göra typ en hallonpaj men det kändes inte som att det passade ihop med övriga rätterna.
Det var rökta räkor som aptitretare, bruschetta till förrätt, tomatsoppa tillsammans med citron- och vitlöksmarinerade kräftstjärtar till mellanrätt, gratinerad hummer till varmrätt och vaniljbavaroise med vaniljgranité och frukt i rödvin till efterrätt och till slut praliner till kaffet.
Och sen hade jag köpt en massa rött groggvirke så det blev lite spritfest på slutet också haha...! I gav upp vid två (hon skulle ha barnet på söndagen då sambon jobbade) och M och A (som dök in efter jobbets kräftskiva) begav sig hemåt närmare halv sju på morgonen. Det var länge sen jag höll på så länge måste jag säga men det var ju trevligt så varför inte? =)

För övrigt var det kul igår

på hockeypremiären. Riktigt trevligt faktiskt måste jag säga och sen smakar ju aldrig öl fel heller... Plus att DIF gick och vann var ju som kronan på verket.

Idag har varit en riktig skitdag på jobbet.

Så sjukt trött

Jag är sjukligt trött just nu. Tror det beror på att jag jobbar mkt, det är galet stressigt, jag känner mig lite hängig, september i år har inte varit så upplyftande, vädret är skit, jag sover som en kratta.

Men jag vet inte. Det kan ju vara nånting annat också.

För övrigt

Så är jag jävligt trött på den här diskussionen som blir när det är ett derby och saker händer som förra derbyt HIF-AIK. Klart är att Bajen måste få ett straff men det straffet som de får bevisar ju bara hur lite disciplinnämnden förstår om fotboll. Hur hade de tänkt lösa det rent praktiskt? Tror de på allvar att de 8000 som går in på södra istället bestämmer sig för att sitta hemma och lyssna på radio? Nej, inte så troligt. De 8000 kommer skaffa en biljett nån annanstans och det gör ju inte direkt saker tryggare eller bättre. Det ökar snarare tillgängligheten för bråk om man kommer varandra närmare. Och sen drabbas de fotbollsmedlemmar som de helst av allt vill åt (den "nya" städade publiken som de vill ha in) hårdast. Familjemedlemmarna som har biljetter på södra övre och som nog kommer tänka över det hela både en och två gånger innan de går och köper nya biljetter. Ska de som har säsongskort få pengarna tillbaka eller får de köpa nya biljetter utan att få byta in den gamla? Och varför tror man att klacken är roten till allt ont? Har man lixom inte fattat nånting?

Läste för övrigt nånstans i nån tidning att Brå (brottsförebyggande rådet) vill ha in en ny typ av publik till fotbollen. De vill ha show och dans och happenings i samband med match, så att det blir en underhållningskväll. De vill ha längre öpptettider för detta och att säkerhetskontrollerna in på arenan blir likställt med flygplatsers säkerhet så att de som ska gå på kvällen är där "i god tid" för det vet ju alla att man ska vara på flygplatsen i god tid för att hinna med planet. På detta vis ska man minska risken som innebär att folk "hänger" i och utanför arenan för länge.

Men hallå. Är det ingen som reagerar på detta? Alltså vanligt folk, vanliga människor utan fotbolls intresse. Är det verkligen här samhället ska lägga våra insatser för att förebygga brott? Är det inte det att satsa på fel saker?

Och det där med happenings runt fotbollen är ju riktigt märkligt. Är det inte fotbollen i sig som ska vara underhållningen? Jag säger ju det, det går mot en likadan utveckling som hockeyn med alldeles för mkt trams.

hahaha, så roligt

saxat från Bajen Fans hemsida:

2008-09-02
Dags att gå vidare med den här frågan snart. På fredag (2008-09-05) blir det stopp för inlämning av redogörelser till oss.Vi har redan fått in många men ju fler destå bättre.Att bli slagen, påsprungen eller påkörd av ordningsmakten är oakseptabelt.Så se till att även din redogörelse kommer in till oss och gör det omgående. Skicka era iaktagelser till bfsupomb@gmail.com

//Bajen Fans

Så otroligt roligt. Alltså, det är ju verkligen inte roligt att vanliga supportrar blir offer för övervåld från Polisen...det är ju verkligen inte ok. Men Bajenvrak har aldrig passat bättre eller hur? *fnissar*

Hockeypremiär

På torsdag är det premiär för hockeyn. Det tycker jag känns jätteroligt. Det var länge sen jag såg fram emot en hockeypremiär ska jag säga er men i år känns det riktigt kul och inspirerande. Kanske för att fotbollssäsongen har varit som den har varit i år.

Jag är lite trött och oinspirerad över huvud taget just nu känner jag, det mesta känns ganska meningslöst. Men men, det är ju bara typ nio månader kvar till sommaren då livet brukar kännas lite lättare så det är väl bara att stå ut. Typ.

Bebisar

Det är sjukt mkt bebisar nu. Det är ju sex stycken som fått/håller på att få på jobbet. Två kusiner som ska ha i höst, två killkompisar ska ha sina tvåor till vintern, en svägerska fick nyss och kompis som fick i våras. De är så många, man blir alldeles matt!
Igår var en kollega uppe och visade upp sin lilla pingla, bebisen var pytteliten trots att hon var två månader. Idag var en annan kollega uppe och visade sin grabb, en riktig liten söting. Och på söndag ska vi åka och träffa sambons nyfödda lilla systerdotter.

Och frågan dyker lixom oundvikligen upp "jahaja, blir du inte lite sugen?".

Vad ska man svara på det egentligen? Varför förutsätter alla att det är skitenkelt att klämma fram en unge om man är lite sugen. Och varför skulle alla vilja ha barn?
Ingen vet ju hur mitt liv ser ut. Jag och P kanske har försökt få barn i tio år, vi kanske har gått igenom värsta trauman eller så kanske vi helt enkelt inte vill ha barn. Det är så jävla självgott (hm, är det verkligen ett ord?) att utgå ifrån att alla vill ha samma saker i livet och att alla kan skaffa det bara genom att titta på varandra så vips blev det en unge. Jag blir verkligen förbannad över sånt här.

Och tänk om jag verkligen vill ha barn nu men inte P och vi kanske är jätteosams? Eller tänk om jag verkligen vill ha barn men är ofruktsam? Eller vad fan som helst.

Sluta fråga om "det inte är dags att skaffa barn snart" (som om det vore en accesoar dessutom). Alla bestämmer över sina egna liv.

Skit

Jag tycker det mesta är skit just nu. Det är inget kul att leva om saker och ting är skit.

Tecken på att man jobbar för mycket

* Man jobbar över minst en tim varje dag
* Man drömmer mardrömmar om att pricka listor
* Man träffar knappt sin partner
* Man kan inte ha ett fungerande socialt liv eftersom man är på jobbet hela tiden
* Man har konstant dåligt samvete
* Man sover som en kratta
* Man är därför helt slut
* Man blir därför inte nån särskilt kul person

Härligt att hösten är här?? Knappast. Det är den värsta tiden på året för då händer alla de ovanstående sakerna.

Bankjävel

Jag är jätteirriterad på SEB av olika skäl. Så imorgon är det jag som går till deras lokala kontor och avslutar mitt sparkonto och för över det till Handelsbanken istället. HA!
Skitfånigt, jag vet, att bli arg på en bank men ändå. Det handlar trots allt om mina sparpengar.

Jaha, för övrigt var jag i Åre i helgen. Det var jättetrevligt faktiskt. Vi åkte Zip-line, det var faktiskt himla skoj och inte så värst läskigt. Men det första klivet ut var absolut värst, helt klart. Vi bodde bra och spelade pingis och bowlade och sådär.

Trött, trött, trött

Jag orkar inte riktigt med det här. Nu är jag så trött och vill bara gå hem och göra ingenting. Kanske sova exempelvis.

Måste bara lägga upp en sån rolig bild från Irland:

Tjänsteresa

I måndags när jag kom till jobbet fick jag höra "packa väskorna, du ska till Irland" på grund av olika omständigheter kunde inte den som skulle åka komma iväg så då fick jag hoppa in i stället. Det blir nog bra men jag är lite nervös.

Och sen när jag började kolla mitt schema inför de närmaste helgerna insåg jag att jag och P kommer knappt se röken av varandra på fyra helger... det är ju trist men å andra sidan har vi ju precis haft semester och umgåtts dygnet runt.

nu är timmen slagen

Och sommaren tar slut. Det är fan sjukt jobbigt. Att-återgå-till-jobbet-deppen är mycket större än nånsin förr. Jag vill helt enkelt inte. Jag har ingen lust.

Men vilken fantastisk sommar det har varit! En av de absolut bästa nånsin, det måste jag säga. Jag har lixom varit så glad hela tiden och lyckats leva i nuet. Att leva i nuet är annars något jag är extremt dålig på.
Och sol har det varit, och massor av bad och trevliga stunder. Jag har inte solat så mkt så jag är inte alls brun men det spelar ingen roll. Jag har haft det bra ändå.

Men nu är det alltså dags att gå tillbaka till sitt jobb och försöka tjäna ihop till nästa års semester... Eller nåt. Det känns ganska trist att tänka på det sättet, särskilt eftersom jag aldrig har varit en typisk sommar-semester-människa eftersom jag typ alltid har sommarjobbat. Men men, det verkar alltid finnas tid att bli en svensson.

Semestern hägrar

Snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart har jag semester. Men inte så snart som jag skulle vilja.
Halva dagen idag och halva dagen imorgon och sen ÄNTLIGEN bär det av till Tallinn. Det ska bli så kul! Jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig, på mig eller så men det blir nog bra. Det ska vara 22 grader och sol i alla fall, det är ju alltid något!

Barnfria aktiviteter

Jag och min vän J kom fram till att vi två och L borde göra en massa barnfria aktiviteter. Liksom passa på nu, om det nån gång skulle bli så att vi också får barn. Men när vi skulle komma på några dylika aktiviteter dök det inte upp nånting i huvudet.
Fika? Javisst men det går ju lika bra med barn
Picnica? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka och bada? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka till nåns land? Javisst men det går ju lika bra med barn alternativt lämna hos pappa
Äta middag? Javisst men det går ju lika bra med barn
Äta ute? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på SPA? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på tivoli? Javisst men det går ju lika bra med barn (vi är ju inte direkt tivoli-typerna iofs...)

Det enda jag kan komma på är att resa bort men det går ju också lika bra med barn, alternativt lämna hos pappa. Så nej... jag vet inte vad vi ska hitta på. Men å andra sidan så kanske vi egentligen menar mer att vi ska passa på att umgås under friare former, typ ja vi kan ses imorgon och dricka vin och inte behöva planera det med barnets tid.

Men som sagt, det kanske aldrig blir några barn för oss så egentligen kanske man inte ska tänka i de banorna...

Vi kräver mer än så

Men vi kanske inte är bättre än så här?
Jag vet inte om jag ska våga mig på nån analys egentligen men allvarligt talat... Det är helt sjukt vilket fegt lag de ställer upp på banan, ingen vågar ta avslut. Så fort DIF kommer till offensivt straffområde är det som att ingen vill bli hjälte, alla är rädda att misslyckas. Det blir en eller två eller fem extra passar för mkt och anfallet rinner ut i sanden.
Vår målvakt har dessvärre tappat självförtroendet helt under sin skada. Han har återigen blivit den här ostabila, fladdriga målvakten som gör tavlor utan dess like. Vilket sprider osäkerhet i försvaret som då blir darrigt och hela laget blir lidande.

Katastrof. Vilket jävla pinsamt resultat. Klart vi ska vinna över FC Flora vilken dag i veckan som helst. Det är inte acceptabelt att inte vinna den matchen och framförallt inte när spelet är som det såg ut igår. Framförallt inte när man inte gör kämpar och gör sitt bästa. Men som sagt, vi kanske inte är bättre än så här...

Ikväll gäller det

Och det är inte roligt. Kanske nånting bra kan komma ur det här. Ikväll vänder det?
Eller så står vi där med gapande munnar och ångande frustration över vårt lag.

KOM IGEN DJURGÅRN, KRIGA!

Fortsatt nedräkning:

Ja, det har ännu inte kommit en cigarett över mina läppar. Nu har det kanske gått så pass lång tid att folk inte bryr sig nämnvärt om att man slutat röka, att det nu mer skulle bli konstigt om man faktiskt skulle stå där och dra in giftet i lungorna igen. Men det människor som aldrig rökt inte förstår är att det blir bara värre ju längre tiden går. Det blir som en tomhet, som endast fylls av nostalgi.

Det är inte lättare idag än det var dagen efter jag tog mitt sista bloss. Det är ungefär lika svårt. Fast just denna gång har det ju varit ganska enkelt för mig att sluta, just därför blir det nästan svårare och svårare. Jag klarar inte av tanken att jag aldrig mer ska röka så den försöker jag undvika så gott jag kan.

Jag vet bara att inte ett uns av rök har kommit innanför mina läppar sen den 31 maj och ju fler dagar som går desto mer förundrad blir jag.

Herr ångest på besök

Jag vet inte hur det är med er andra men jag får såna här korta, små minnesbilder som dyker upp då och då i mitt huvud helt oförhappandes. Det kan vara något som jag sagt, gjort eller bara nåt konstigt som har hänt i mitt liv tidigare som helt plötsligt poppar upp i mitt huvud. Gärna trista minnen som gör mig påmind om alla puckade grejer som har hänt. Och så får jag så ont i magen och ångest över det att jag vill ringa dessa människor och säga förlåt. För nåt som hände för flera år sen. Är det rimligt?
De kanske inte ens har uppfattat saker och ting som jag har gjort och så går jag runt och har ångest över det. Känns ju onödigt. Okej, vissa saker i mitt liv är jag inte stolt över och vissa saker som jag har sagt och gjort är ju verkligen inte alls varken ok eller försvarbart men jag vet inte, ska man ha ångest över sånt hela livet? Och vissa saker är ju jättefåniga. Men till er som läser (jag vet att ni inte är många): FÖRLÅT! Jag hoppas att ni förstår vilka situationer jag menar och jag ber verkligen om ursäkt för mitt idiotiska beteende. Jag har varit en dålig vän. Men jag hoppas att vi har lagt sånt bakom oss och att jag idag är en bra vän.

Hörde för övrigt apropå ingenting att WM bor på hotellet här på andra sidan E4:n ikväll. Hoppas det inte blir efterfest här i krokarna... Och hoppas verkligen inte att min darling råkar illa ut.

Lördagkväll

Det är lördag, solen strålar, Djurgårn möter IFK Göteborg och jag sitter hemma alldeles ensam. Nu kan man undra varför. Och det gör faktiskt jag också.

Ok, nu är klockan nio på kvällen, DIF förlorade på ett jävla skitmål i 91 min (en irriterande ovana de har lagt tills sig med...) och jag sitter fortfarande mol allena i min lägenhet och undrar vad fan jag gör här? Jag borde vara ute och parta och snacka inför Tallinn vid det här laget. Men icke.

semestern känns som en dröm

Såhär såg det ut på sandhamn förresten... =)

Inget nytt

Det är same old, same old. Jag jobbar och det är galet mkt just nu. Jag har skickat i väg alla mail och förfrågningar och väntar nu på alla svar och när de dimper ner (säkert alla på en gång) så kommer jag drukna i jobb. Inte kul.
Plus att imorgon har jag miljö-möte hela dagen så då kommer jag inte att vara tillgänglig för vanligt hederligt arbete.

Jaha, i övrigt ser det ut att ljusna för oss tycker jag! Resorna är bokade, det är bara några detaljer runt betalningarna som ska fixas. Det är skönt att jobba på resebyrå så att man själv kan välja när man kan/vill betala sina biljetter även om de måste ställas ut samma dag. Det är en fördel. En annan fördel är bra priser på hotell. Det är sånt man har nytta av när DIF ska ut i Europa exempelvis.

Det ska bli så kul i Tallinn och det ska bli så skönt med semester!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig

Det är då ett som är säkert.

Just nu känner jag att jag har fullt upp med att planera resor för mig själv. Det är galet mycket just nu.
Vi har ju Tallinn som är en resa för sig kan jag säga med en massa människor som inte kan bestämma sig. Det är 30jul-01aug.
Norrland ska bokas boende (iofs mamma som bokar det men ändå) och bilar är bokade. Datumen det gäller är 02aug-08aug.
Syrran, jag och hennes äldsta barn ska åka till Åre. Där måste jag fixa hotell och resa för oss alla, 29-31augusti.
En liten tripp med båt är även bokad för mig och I som iofs bara är en natt och som är bokat och klart, den 6-7 september.
Helgen 26-28 september åker jag och P till London (fick ett galet bra erbjudande på 4* hotell skickat till oss, var tvungen att slå till direkt) och jag måste boka flyget. Tror jag slår till på British Airways nu när hotellet kostar nada. Ryan är halva priset men det är ju lite meckigare plus inte så trevligt.

Ja, det kommer bli en dyr historia det här....

Tallinn

Ja, med skräckblandad förtjusning såg jag och min kollega M lottningen för kvalet till Uefa-cupen live på deras hemsida i tisdags. Och tamigtusan om det inte blev helt som vi hade tänkt - börja hemma och spela borta 31 juli då vi båda har semester. Vi jublade över det en stund och började genast planera resandet.

Det är alltså Tallinn som är resmålet och då finns det ju ett par alternativ. Ska man våga åka båt tex kvällen innan eller kan det bli ett sjöslag utav helvete? Eller ska man vara lite vuxen och förståndig och åka samma dag som matchen spelas, dvs torsdag morgon? Alldeles oavsett blir det retur den 1 augusti i vilket fall eftersom vi ska åka till Norrland den 2:a. Det blir lite körigt det där men det kan det ju vara värt! =)

Och så måste man hitta nåt shysst hotell också. Det är lite klurigt men jag och M håller på och filar på det där så det blir nog bra.

tillbaka till verkligheten

Jaha, så var det dags att åka hem och förbereda sig för att gå till jobbet.
Vilket verkligen behövs eftersom det händer de mest sjuka sakerna just nu tydligen. Det har varit tjafs om våra lönetillägg för vissa ansvarsområden, en kollega har blivit uppsagd, en annan kollega har precis gått på mammaledighet så henne ser jag inte på ett år eller så, och tja lite annat smått och gott har de säker hunnit med också under de två veckor jag varit borta. Jag kan säga att det känns som att jag varit ledig mkt längre än så, Sandhamn känns som hundra år sen. Men så fort man är tillbaka på jobbet och faktiskt börjar arbeta istället för att hälsa, prata om semester, läsa igenom alla mail, skvallra och allt sånt så kommer det kännas som att man inte varit ledig på evigheter...

Men vilken underbar semester! Jag hoppas nästa semesterperiod blir minst lika bra. Men det tror jag nog att det blir. Vi ska ju till norr så då blir det i alla fall riktigt miljöombyte. Hoppas bara min kusin kan ta katten! Annars vet jag faktiskt inte vad man gör?

Ingen dag att tala om

Idag har vi varit i Rosendals trädgård och promenerat på djurgårn. Bara en sån sak. Hur ofta gör man det? Typ aldrig fast vi pratar om det rätt ofta.
Det är ju så himla trevligt att göra ingenting. Att man kan bli så lycklig av det, är det inte märkligt?

Imorgon bär det av ut till landet igen. Vill inte sitta hemma och "vänta ut" semestern och kanske hinna bli uttråkad så därför åker vi ut till P's far för att ta vara på de sista härliga dagarna innan jobbet sätter igång igen. Lite fusk är det dock för P börjar sin jobbvecka efter semestern med två lediga dagar! Hallå! Orättvist tycker jag. Han är alltså ledig tills på onsdag men å andra sidan jobbar han helgen så det är väl ok ändå antar jag.

Jag är alltså gräsänka nästa helg och hittar gärna på något som är trevligt om nån är hemma och sugen på att umgås! Jag kommer verkligen vilja umgås nu i juli när man jobbar, så att man tar vara på all den lediga tiden man har där mellan arbetstimmarna.

Nedräkningen fortsätter:

23 dagar utan tobak. Observera att inget nikotin kommit över mina läppar sedan den 31 maj 2008. Hur är det med dig M? Inga ciggaretter i alla fall men kanske en och annan prilla. =)

Jag är förvånad över hur lätt det är. Jag fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. Och jag har varit lite sugen av och till här över midsommar men P sympatislutade nu i helgen så det var bra. Saknar inte själva ciggen egentligen utan snarare stämningen en ciggarett ger. Att det är ett snäpp bättre med en cigg än utan den. Vad ska man fylla ett sånt tomrum med? Det är ju omöjligt. Så man får sucka lite sorgset och acceptera att det är bra ändå. Och bara det att man kan acceptera tanken att det hade varit bättre med en cigg men ändå stå emot det, det måste ju vara det bästa av allt.

Sommar, sommar, sommar!

Åh, det är underbart med sommar och sol och även lite regn och lite blåst. Så länge det är ljust och härligt får det fanimig vara vilket väder som helst. Nu är det juni och vi ska njuta av alla dessa dagar som sommaren ger oss för när vi sitter där i november och funderar på vad livet är värt så måste vi minnas de här dagarna när livet kändes lätt och kul enbart beroende på att det är ljust utanför vår port.

Jag är så fantastiskt glad över att bo i detta land. Visst, vi har skitvinter i flera månader, vi har ett uruselt och fegt fotbollslandslag och vi har en jävla massa nedskärningar och problem i vår berömda välfärdsmaskin. MEN! MEN säger jag igen. Vi har svensk sommar, söta jordgubbar, härlig rabarber, vi har röda torp med vita knutar, vi har hambo, dragspel och midsommar, vi har sill och nubbe, vi har kräftskiva, snapsvisor, vi har fantastiska bad och härliga stränder, vi har fjäll och vandringsstigar, skog, åkerlappar och blå himmel. Vi har vinter med snö, pulka, nyårsraketer, långfärdsskridskor och varm choklad, kaffe med dopp, julskinka och julgranar med julklappar och rim. Vi har också ett vårdsystem som är för alla oavsett pengars status, vi har en generös föräldraförsäkring som garanterar ett minimibelopp istället för inga pengar alls, vi har fri utbildning, vi har toppjobb med topplöner, vi har sjuksystrar som strejkar för sin rätt, vi har gruvarbetare, sjömän, jordbrukare och trafikpoliser, vi har en rättstat och ett juridiskt system som ska se till den svages rätt, vi har debatter och fri press, vi har en grundtanke i vårt samhälle att alla får vara med, vi har rättigheter för homosexuella och handikappade, vi har invandrare som förgyller vårt land med nya influenser, vi har eldsjälar och idrottsparker, vi har ungdomsidrott och akademier.

Vi ska inte vara trötta och klaga för mycket. Tänk på allt det som är bra istället! Och självklart finns det invändingar mot allting jag just lyfte fram här uppe men försök att se det positivt. Bara för en gångs skull, okej?

Bloggtoppen och handväskdebatt

Ja, vad ska man säga. Gick in och tittade på nån slags topp lista på bloggar och av de första tjugo så var det endast typ två som inte handlade om mode. Av de 40 första så var det typ fem. Vafan?
Allvarligt, jag har ingenting emot människor som tar för sig och är framåt och drivande och kan tjäna pengar på att göra ingenting. Självklart ska man tjäna pengar på att göra ingenting om man kan (kapitalisten i mig har tydligen talat...) Men jag fattar inte. Jag förstår inte varför jag, en 27-årig tjej från förorten som är uppvuxen i Stockholm som är en normal person med ointresse för dyra kläder men ändå gillar att shoppa ska lyssna på nån 17-årig tjej från förorten som får pengar för att lyfta fram företagens produkter? Eller snarare, gör folk det? Är det nån som bryr sig? Det är för mig ett mysterium.

Läste på min vännina J's blogg om den så kallade handväsk-debatten. Nu skrevs hennes inlägg medan jag var i det moderna informationssamhällets bakvatten så jag hann inte kommentera och att göra det nu, efter långa förklaringar som sa samma sak en gång till känns lite sådär. Så jag skriver här istället om hur jag uppfattat det hela.

Jag tror vi har uppfattat denna debatt på två helt olika sätt. Vilket inte är så ovanligt vad gäller oss men ganska intressant. Det är ju verkligen intressant att J tar upp ämnet miljö och shyssta förhållanden för arbetarna vad gäller märkeskläder/prylar/accessoarer kontra andra prylar. Eftersom märkeskläder/prylar/accessoarer av hävd brukar inhandlas av den något mer välbeställda delen av befolkningen som kanske bryr sig om miljön men snarare troligtvis går mer efter kvalité, status samt gammal vana (har de nånsin satt sin fot i exempelvis Hennes och Mauritz kan man undra) så fattar jag bara inte vad det argumentet kom in nånstans. Självklart handlar debatten om ekonomiska aspekten av det hela eftersom det är just det som är själva kärnan. Att inhandla en väska för 75.000 kr på ren impuls för att sedan lägga den i garderoben och använda den knapphändigt är inte vad jag skulle vilja kalla "ett bra köp" vare sig det är bra kvalité och att den räcker hela livet eller en härlig känsla att ha "the it-bag". Det kan aldrig vara OK att handla en väska, en båt, mat, en cykel, ett hus, en bil, en tröja, en sko eller egentligen nånting bara för att det är dyrt och innebär status.
Självklart skulle jag också klappa händerna och ropa hurra om det handlade om miljön och arbetarna men det är ju inte det debatten har handlat om. Det är ju inte så att folk generellt står och funderar på när de står inför att handla en tröja för 3500 kr om arbetarna hade det bra som sydde upp de (vilket faktiskt inte är en garanti bara för att det är ett dyrt märke, snarare tvärtom), självklart funderar gemene man om de har råd med det.
Det är ju också så att vi rör oss i lite olika kretsar, J och jag, och det kanske är så att till 90 % är hennes vänner och bekanta trots allt människor som inte funderar på pris när de handlar. I mina fotbollskretsar är det ofta mycket märkesfixering men det handlar definitivt inte om miljötänk, snarare status och uppåtsträvande.
Slit-och-släng-samhället är inte det allra bästa ur rent mänskligt eller miljömässigt perspektiv men å andra sidan så har det samhället gett oss en grund att stå på som gör att fler människor kan ha det ok. Jag köper hellre kläder och prylar som är av god kvalitet och som håller längre men det behöver faktiskt inte vara dyrt för att ha de egenskaperna. Och vissa saker är ju dyra och går sönder på en gång, det kan vi väl vara överens om.

Hursomhelst måste vi tänka mer miljöeffektivt när vi gör val i livet. Vi måste göra saker för vår natur och vår värld för att den ska finnas kvar till kommande generationer. Det är dessvärre svårt när en helt ny kapitalistisk värld och stora marknader som törstar efter den kommersiella välfärden står med nya, friska pengar att spendera. Det är ju där vi måste sätta hårt mot hårt, i den politiska världen. Det är alltid bra att kämpa i det tysta, det är viktigt att vi små människor drar vårat strå till stacken. Och det är ju så att man färgar och färgas av människor omkring sig. Vi utvecklas också som människor tillsammans med vår omgivning, vi kan påverka den lilla klicken som utgör våran bekantskapskrets och familj som i sin tur kan påverka sina kollegor och vänner.

Som på film

I helgen firade jag och P fem år tillsammans. Fem år, det är ju helt sjukt lång tid. Var har alla dessa år tagit vägen? Och vad har jag lyckats åstadkomma under de åren, det är ju verkligen en bra fråga...
Hur som helst, i fredags (då själva årsdagen inträffade) gjorde vi inget särskilt. Vi åt tacos och tittade på TV och softade och ropade högt av glädje varje gång vi kom på att vi numera har semester i två veckor.
På lördagen var det match och hur det gick vet vi alla. Det var även en ordentlig fylla. Och jag blev anklagad för diverse saker. På något sätt ringde min tonårsförälskelses ord i öronen hela kvällen för P och M påstod precis som han gjorde för tio år sen att det finns två sorter av mig. Den glada, fantastiska tjejen som man inte kan undgå att älska och den sura, idiotiska tjejen som man inte kan tycka om överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska säga om sånt. Det är klart att det måste vara sant men om det är sant är det ju verkligen helt fruktansvärt. Har ingenting hänt på tio år??? Och är jag verkligen så melodramatisk? Är jag verkligen uppe på toppen för att rasa i botten i nästa sekund så att de människor som står mig närmast inte kan stå ut med mig? Det är ju hemskt. Jag trodde i min enfald att jag hade utvecklats som människa och ändå kunde kontrollera mina dåliga sidor betydligt bättre idag. Men tydligen inte. Jag måste ju göra något åt det här. Men vad?
Så kom det sedan en söndag och det var bokat för fem-års-firande ute på Sandhamn. Vi gick upp i ottan för att lite bakfulla ta båten ut som gick 9.30. Det var typ vi och kanske en handfull människor till, det var ju skönt. Vi kom ut till ön och åt lunch på värdshuset och solen strålade verkligen men det blåste lite grann. Vi fick inte checka in på hotellet direkt så vi gick bort till den fantastiska stranden på andra sidan och pratade om hur vårat hus ska se ut, som vi ska köpa när vi är stora och har en massa pengar. Vi åt mjukglass och när vi fick tillgång till rummet tittade vi på TV och sov en stund innan det var dags för middag.
Middagen intogs i hotellets restaurang och det var två rätters fantastisk måltid med ett helt sjukt gott rosevin till. Vi hade med oss en flaska champagne så efter middagen gick vi bort till vår strand igen och satt på klipporna medan solen gick ner och det var verkligen så där mysigt som man tror att det ska vara men som det nästan aldrig blir för att man har för höga förväntningar. Under tiden blev vi sugna på att bada så det gjorde vi, ett kvällsdopp i havet innan vi vandrade hemåt till hotellbaren där vi tog en nattfösare och sen i säng. Vilken helt fantastisk dag det var!! Som på film, verkligen.
Och igår slöade vi i sängen, åt frukost, låg vid poolen och solade, gick ner i relaxavdelningen och badade lite i inomhuspoolen, drack kaffe, bastade lite och sen gick båten hem vid fem och vi kom hem lite solbrända och fullkomligt utvilade.

Det är galet skönt med semester!!!

och på den tolfte dagen...

... så går det helt smärtfritt. Det har inte ens varit svårt att sluta röka. Om jag hamnar i en sån situation där det känns som att jag skulle tycka att det är jobbigt så har jag försökt sysselsätta mig med annat. Exempelvis när vi kom ut till landet. Det är alltid så att det första man gör när man kommer ut till landet är att öppna en öl och ta en cigg på altanen. Det är lixom utan undantag. Så det var lite jobbigt. Men jag gick och packade upp mat och annat för att sysselsätta händerna med något annat och så gick det över.
Det var även lite jobbigt när det var fotboll i tisdags, då kände jag suget också ett par gånger under kvällen (och mer och mer ju längre kvällen gick och ölen rann ner och omdömet gradvis försvann) men det var bara att stålsätta sig. Jag tror att jag försökte övertala M nån gång under kvällen till och med att lägga ner det här men då sa han bara "tänk på när du står där på startlinjen" och så gick suget genast över.

För er som inte vet så har jag och M slutat röka den 1 juni. Om vi skulle trilla dit innan 1 sep så måste vi åka Vasaloppet och om vi klarar oss så ska vi åka på lyx-SPA med all inclusive.

Inspirerad av J

I helgen har jag...

...firat T's födelsedag

...hyrt bil

...varit på utflykt till Steninge slott med mor och mormor

...druckit skumpa

...tagit ett kvällsdopp

...druckit vin

...fiskat aborre

...bränt mina axlar

...tittat på fotboll

...grillat

...badat 5 ggr

...solat på bryggan

...druckit kaffe på altan

...promenerat med hunden

...storhandlat

...sovit som en stock

Jag har alltså haft en HELT FANTASTISK helg och det känns som att jag har haft semester i typ en vecka. Vilken underbart härlig start på sommaren! Hoppas bara vädret håller i sig men det lär det ju inte göra. Nästa vecka har jag semester på riktigt! Det ska bli galet skönt. Vi ska göra ingenting, bara vara på landet och göra ovanstående saker förhoppningsvis.

Skatteåterbäringen!!

TJOHO!! Nu kommer skatteåterbäringen! Det är ju helt fantastiskt. Idag när jag gick in och tittade på status på mitt konto så såg jag att pengarna var registrerade för utbetalning imorgon. Jag blir så glad. De kunde ju verkligen inte komma lägligare. Jag har haft så många räkningar denna månad och såna där trista på över tusen spänn så att få tillbaka nästan 7000 är ju precis vad jag behöver!
Jag har tänkt sätta in lite av de (eller en ganska stor del) på pensionsförsäkringen så att jag kan få tillbaka pengar även nästa år och sen tänkte jag spara en liten del på mitt sparkonto och så tänkte jag ta resten på semestern. Är inte det vuxet så säg? Hade man fått tillbaka 7000 spänn när man var typ tjugo hade allting gått till fest och kul. Förra året satte jag in hälften på sparkontot faktiskt och nu lite bättre ändå.

För att räknas som riktig vuxen saknas väl egentligen bara en bil, ett hus och ett barn. Och kanske ett giftermål.

Hmmm... jag har nog rätt långt kvar ändå...

Stressen är mer än jag kan hantera

Just nu är det sjukt jobbigt på jobbet, jag hinner inte med nånting. Jag har en massa möten och en massa annat att göra. Plus att vi ska ha ett miljö-event på onsdag efter jobbet som kräver en massa förberedelser och en massa tankekraft...

I helgen var jag på bröllop, det var jättetrevligt! Vi kände inga andra än brudparet (och knappt det) så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Jag hade sagt till min väninna att hon inte fick sätta oss så långt ifrån varandra men hon gjorde precis tvärtom, vi satt så långt ifrån varandra man kunde komma på helt separata bord i varsin ände av lokalen. Så det var ju lite intressant. Men det gick jättebra och det var himla trevligt! Mycket mat var det och det var gott vin och sådär. Sen var det dans och lite drinkar i baren och jag rökte ett halvt paket.
JAG VET! Jag ska sluta men nu är det faktiskt en hel vecka kvar till 1 juni och det kommer bli ett litet helvete. Men, jag ska göra mitt bästa. Problemet är ju att man tappar lite omdöme med ett par glas innanför västen så det kan bli svårare än man tror.

Snart börjar fotbolls-EM. Det är ju sjukt.

Lasses nya

F A N T A S T I S K T !

Vilken låt!

Var är alla?

Var är alla mina vänner? Varför ses vi aldrig nuförtiden???
Jag vet inte om alla försvinner iväg till respektive landställen så fort vädret blir fint eller vad det är som gör det och jag kanske överdriver... men.... jag vet inte.
Man inser ju dessutom ganska snabbt när man ser bilder på sina vänners barn att de träffar man ju aldrig nuförtiden, barnen hinner ju växa upp innan man träffas nästa gång känns det som. Det känns ju lite konstigt och trist faktiskt.

Och nu när fotbollen har paus (tack och lov för det!) så kanske man reagerar lite mer för att livet går från sjukt social till lite mer lagom social.

Däremot är jag mkt dålig på att vara spontan. Ni vet "nämen, ikväll! Ska vi inte grilla ikväll?". Sånt tycker jag är jobbigt, jag vill ha en plan så jag kan förbereda mig mentalt. Så jag ska väl inte gnälla kanske men jag vet inte. Känns som att jag aldrig träffar nån nuförtiden förutom mina arbetskamrater och det känns sådär...

Men bortsett från det? Livet? Tja, det rullar på.

Usch

Ja, det här känns jobbigt tycker jag just nu:

* DIF spelade uruselt igår mot Bajenvraken och förlorade med 2-0

* Jag är lite bakfull

* Jag ska åka på rock-kryssning hela j*vla helgen

* Idag är det möte för den nybildade BRF i vårat hus

* Jag har tråkigt på jobbet

* En kund ringde och hotade mig idag

* Skaffa-barn-frågan

* Köpa-bil-frågan

Glad första maj!

Eller hur man nu säger... Idag har jag och J varit ute och promenerat. Vi gick ganska långt faktiskt. Det var väldigt skönt tycker jag och mkt trevligt.

Jag försökte komma på en morot och en piska för att sluta röka. Jag tänkte att om jag slutar nu och så har jag en deadline till 1 sep och om jag fortfarande är rökfri då så får jag göra ngt jag verkligen vill eller bjussa mig själv på ngt väldigt speciellt. Men om jag inte är rökfri då så måste jag göra ngt jag verkligen, verkligen inte vill. Problemet är bara att jag inte vet vad dess saker ska vara. Nån som har förslag??
Jag och M bestämde igår att vi skulle köra från 1 juni men det verkar ju lite fånigt. Varför inte bara sätta igång på en gång? Vilket hästjobb som ligger framför en med kommande derby och rock-kryssning och allt... Burr. Vi får väl se hur det här ska gå.

Om det nu blir ngt derby ö h t. Hörde ngt rykte om att polisen inte i dagsläget godkänner DIF's (icke-befintliga) säkerhetsarrangemang. Men vi får väl se hur det blir. Vilken jäkla grej det var/blev efter derbyt. Vilken konstig sits vi har hamnat i.

Farbror Blå

Det är ju verkligen irriterande att polisen alltid har "rätt" - och att det är de som får komma till tals i media när det handlar om supporter"bråk". Det skrivs om upplopp och falanger som ryker ihop och skandalscener. Men inte ett ord om att ridande poliser styr rakt mot folkmassan och börjar slå med hästpiskorna blint och urskillningslöst mot oskyldiga människor. Inte ett ord om att polisen puttar, slår, skriker, hetsar och allmänt bidrar till kaos och oordning.

Man blir ju matt alltså. Stackars alla människor som läser sånt strunt och tror på det. Och stackars oss som hävdar att det inte är farligt att gå på fotboll som återigen måste förklara att så som det framställs i media är det inte i verkligheten. Och stackars supportrar som inte hade en tanke på att slåss i samband med matchen som plötsligt hamnade i skottlinjen på grund av polisen. Och vilka idiotpoliser som har noll koll och inget samarbete. Man kan inte fösa en skock människor åt ett håll samtidigt som en annan patrull stänger av vägen framför från andra sidan. Vad kommer att hända då? Jo, det kommer att bli en människohop som inte vet vad som händer och blir fösta runt som boskap åt alla håll och det kommer att bli irriterat. Det borde varenda människa fatta. Det är ju helt sanslöst och obegripligt att de inte har ngn slags rutin på det här vid det här laget. De är ju sjukt oförberedda varje gång. Och man känner ju deras adrenalin som pumpar - de vill ju slåss med supportrar. De vill ju veva med batonger till höger och vänster. De vill ju vara "där det händer" och i hetluften.

Tröttsamt är ordet.

Tro inte på det ni läser om oss supportrar. Och tro fan inte vad ni läser om polisen. De är en skam för Sverige.

Min katt har gömt sig

Han har en ovana att hoppa in i min garderob och lägga sig och gosa med mina byxor. Ibland när man letar efter honom i lägenheten hittar man inte honom någonstans, då kan man kolla in i garderoben och så kan man se en sömnig katt sticka upp huvet.

Sjukt seg helg för min del. I fredags firade jag och min kollega A att vi klarade våra körkort på första uppkörningen. Det var trevligt. Igår låg jag bara och slappade framför TV'n hela dagen. Jag drack vin, öl och en drink på fredag och kände mig rätt risig i magen. Jag tror L har en poäng i att bara dricka vin och "ren" sprit. Alltså ska jag numer försöka mig på det också tror jag. Endast vitt vin och martini sprite från och med nu. Typ. Eller så kanske jag ska ta mig en vit månad? Ja, varför inte. Det är svårt att dricka vitt vin när man ska på fotboll, lixom.
Idag ska jag försöka att inte dajma ur helt och tänkte nog ta mig en promenad till Hornstull och se vad man kan hitta på i staden.

Ah well, det här var ju helt ointressant.

Med facit i hand...

Oh dear.

Kanske inte skulle ha druckit de där tjugo ölen och rökt ett och ett halvt paket och snubblat hemåt nångång mellan tolv och fem på morgonen. Kanske jag borde sansat och förståndigt och vuxet ha tagit en öl eller två, inte rökt och åkt hem direkt efter slutsignalen. Kanske jag borde ha tänkt efter före.

Men, nu skulle ju inte jag vara jag om jag hade gjort allt detta. Till mitt försvar ska dock sägas, att jag mådde bättre. Jag mådde faktiskt mkt, mkt bättre och jag trodde att alkoholen faktiskt hade gjort mig frisk. Tji fick jag, som man brukar säga, när jag vaknade dagen efter och fick sällskap av inte bara bakizilla utan även snor och host och ingen röst kvar över huvud taget. Och då tänker jag som så att kanske man har lärt sig ngt av detta. Men det känns inte så troligt.
Till mitt försvar kanske också ska sägas att 1) jag hörde aldrig slutsignalen eftersom jag spenderade andra halvlek i öltältet (fast om det är ett försvar vet jag egentligen inte...) och 2) jag hade så mkt roligare på en fotbollsmatch än jag haft på flera flera år. Det var one of those nights, som man brukar säga.

Men imorgon blir det farbror doktorn som får sjukskriva mig för det finns ju inte nån chans att jag kommer kunna jobba nångång på den här sidan av helgen...

Sjukstuga

Usch, här hemma har vi verkligen sjukstuga. Vi hostar och snörvlar och nyser så det står härliga till. Halstabletter, te och snytpapper går åt i drivor. Det är inte roligt att vara sjuk.
Och idag är det hemmapremiär. Bara en sån sak, hur kul blir det med en sjukdom på halsen? Kanske inte blir så mkt öl och ciggaretter för min del idag men det kan man ju leva utan. Det är mer gnistan, humöret på topp och allt det där som kanske är svårt att känna när man helst av allt vill skära av sin hals så att man får vila lite. Men men, det ska nog gå bra.

Det är tydligen 1300 MFF-biljetter sålda. Det har ju typ aldrig hänt förut, att en klack från en annan stad haft så många biljetter på Stadion. Eller det har det säkert men jag kan typ inte påminna mig själv om det. Det är ju galet. Och känns inte alls bra måste jag säga. Fast lite kul också förstås om det blir bra drag.
Men jag hoppas att det blir vi som får jubla, inte de!

Irriterad

Har nu haft diskussioner om fotboll och supporterskap här på jobbet på lunchen med folk som inget vet. Jag vet inte varför folk ska ha så jäkla massa åsikter om saker de inte vet ngt om. Jag blir verkligen irriterad. Och varför ska folk alltid, alltid, alltid utan undantag börja prata om huliganism när man berättar att man ska på fotboll/är intresserad av fotboll/pratar om fotboll? Jag förstår det verkligen inte. Jag tror inte att det händer varje gång en kille pratar om det (för då kan det ju faktiskt vara en huligan på riktigt) men så fort jag pratar om det så är det så utan undantag. Och jag blir så trött.
Varför ska jag behöva försvara mitt supporterskap? Och varför är det så provocerande att vara kvinna och faktiskt gilla fotboll "på riktigt" (nu menar jag en som går på match och inte bara "hejar" på ett lag som man aldrig har sett även om supporterskap kan se ut på väldigt många sätt)?
Och varför finns det fortfarande tjejer som säger att deras killar inte FÅR gå på fotboll (men framförallt inte åka på bortamatch)?

Förlåt men jag förstår det verkligen inte. Min kollega säger att fotbollen tar upp så mkt tid från "deras" liv och att han inte "tar ansvar" för tvätt, disk, läggning, matning, handling, blöjor, etc när det är match. Jag försökte säga att - varför inte lägga tvättiden på en dag när det inte spelas ngn match? - varför inte göra en överenskommelse om hur man lägger upp det? - varför ska EN dag rubba hela deras samliv? men nej.
Nu var hon ändå väldigt förstående (tydligen) eftersom hon faktiskt har tillåtit sin kille att ha kvar säsongskortet så han får gå på hemmamatcherna, till skillnad från sina övriga vänner där killen inte får gå på match överhuvudtaget. Men herregud.

Jag sa "om man inte låter sin kille gå på match överhuvudtaget så har man ju inte förstått sin kille". Jag menar då inte supportrar som inte bryr sig om han/hon går på match eller inte utan jag menar förstås de som verkligen verkligen bryr sig. Det går ju inte att vara ihop med en sån! Som förbjuder en att göra det man vill och älskar. Helt plötsligt förstår jag alla frustrerade killar som mumlat om "tjejen, du vet" när fotbollen kommer på tal. Om man ska träffa en sån person så måste man ju verkligen göra det mitt under brinnande säsong så att hon/han är förberedd på hur mkt tid detta tar av ens liv.
Sen menar jag inte heller förstås att man måste gå på allt, allt, allt hela tiden och åka på samtliga bortamatcher. Men att inte ha förståelse för sin partners intressen måste ju vara livsfarligt för ett förhållande. Eller?

Hon sa även "det passar inte in i vårat liv".
Jag sa "det passar inte in i ditt liv, menar du".

Pirrig

Jag är så sjukt pirrig inför söndagen. Jag och M här på jobbet (tack gode gud för att du gjorde så att M började här så jag har ngn att snacka med!) har inte pratat om annat här på kontoret. Han ska åka mini-buss (avundsjuk!) och jag ska åka tåg. Och så ska vi dricka öl och så ska vi hoppa och sjunga och ha skitkul. Förhoppningsvis kröner vi det hela med en vinst. Runt 4000 djurgårdare beräknas till NRK. Det är inte illa. Kan bli galet.

Jag längtar hur som helst. Mycket.

Boknörd? Nej, inte så mkt som jag skulle vilja....

Eller? Hmm... Jag vet inte. Intressant test måste jag säga.

Trött som ett as

Men nu har jag semester!!!!!!!!! Hurra, hurra va det ska bli galet skönt. Ons-mån är jag ledig. Fy fan va jag verkligen behöver detta, att få vara ledig lite. Åka ut till landet, äta påskmat (kanske ett och annat påskägg?) och framförallt: sova!!! Och köra bil förstås! Det ska bli himla kul tycker jag men också lite läskigt. Jag ska hämta ut bilen på fredag på Vasagatan. Det är iofs lite ångest bara det men det ska nog gå bra. Jag har ju aldrig kört i stan men kl 9 en långfredag ska det väl inte vara så mkt trafik kan man hoppas och så kommer jag ha med mig mor som moraliskt stöd.

Men sen förstår ni! Sen ska jag och P sätta oss i bilen och ratta över först till Ps mor som bor på andra sidan staden och sedan till Ps far efter det som bor på helt andra sidan staden, ute på landet. Hur fan ska det gå??? Med en som inte har körkort och kan hjälpa till. Det kommer att vara mitt eldprov, helt klart. Och sen ska vi köra till en herrgård på lördag för att äta påskbuffe (eftersom P fyller år så "bjuder" jag på det) och sen på söndag ska vi till Runmarö för att hälsa på L + T. Så det blir mkt bilkörning i helgen! Hoppas jag klarar av det. På måndag när vi ska köra hem kommer det kännas som rena barnleken, haha.

Nej. Hörrni. Nu har jag jobbat över i nästan en och en halv timme. Nu är det dags att plocka ihop och gå på påskledighet.

GLAD PÅSK!!!

Fantastiskt!

Vilken lördagskväll! DIF vinner på Hovet inför en (tydligen) fanatisk publik och Charlotte Perelli vinner i Globen. Kunude ju knappast blivit bättre måste jag säga.

Jag är sjukt irriterad på att jag inte kunde gå på matchen. Särskilt eftersom det verkar ha varit ngt alldeles särskilt i publikväg där igår. I tisdags när jag var där var det sjukt bra, kändes som att det skulle bli galet på lördagen. Men men, man får väl hoppas att DIF tar sig vidare från dessa kvartsfinaler så att man kan få en ny chans att sjunga ut.

Skandal

Jag blir faktiskt irriterad.
Här pratar folk om hockey, det börjar hända saker kring hockeyn och det börjar bli en hausse, folk drar folk som bekant och det har känts som att det är ngt riktigt kul på gång. Under säsongen har folk bara pratat om slutspelet och hur kul det ska bli och att det är synd att inte fler fattar hur kul det är med hockey men att "när det gäller ngt brukar det ju bli drag". Slutspelssupporter har jag varit i många år (men inte de två senaste då förstås, rätt svårt att vara sådan om laget i mitt hjärta inte ens går till slutspel...) och vi är fler som varit sådana. Med slutspelssupporter menar jag att man kanske gått på en eller två matcher under säsongen och sen kommit till skott när slutspelet väl börjar. Icke att förväxlas med medgångssupporter (eftersom det som bekant kan sluta lite hur som helst i ett slutspel, det är ju inte säkert att det blir just en medgång...).
Hur som helst. Vad händer denna säsong när hockeyn börjar leva lite sitt eget liv igen för första gången på flera år och DIF tar sig till slutspel?? Jo, folk dyker inte upp. Det är fanimig värdelöst.
Det finns hur många biljetter kvar som helst, det är fortfarande gröna gubbar på ticnet. Det är dåligt. Vad väntar ni på? Lördagsmatch? Semifinaler? Get real och ta dig i kragen och gå och köp en biljett till kvartsfinalspelet - nu är det faktiskt på allvar.

För att fira mitt körkort...

...hade jag tänkt att jag skulle köpa ngt till mig själv som jag velat ha hur länge som helst. Men jag kunde inte komma på ngt, plus att jag råkade gå in och köpa sju böcker istället.
Och den här månaden är sjukt knaper med tanke på CSN pengar som ska betalas plus det sista på körkortet som jag har betalat och uppkörningspengar och en hel massa annat. Och så har ju hyran höjts med 2,6% också. Hmpfh. Så nu blir det ingenting av med det.
Men å andra sidan har jag ju en hel massa böcker att läsa. Bl a Flyga Drake, En spricka i kristallen och sen köpte jag hela Millenium-trilogin till P i födelsedagspresent också så de kanske inte räknas till mig. Och så handlade jag ju böcker igår också, haha. Galet. Bl a en kokbok.

Jaha, en bok jag håller på och läser just nu är Mig Äger Ingen av Åsa Linderborg. Jag börjar gråta så fort jag tar upp den, det är hemskt. Jag kan bara läsa några sidor i taget. Det gick jättebra i början, de första 50 sidorna men nånstans där började tårarna rinna. Och nu kan jag inte sluta. Men nu är det inte så mkt kvar av boken så nu behöver jag bara gråta mig igenom kanske två kvällar till.

Ja, så har det då äntligen hänt! Ska det va, ska det va 100%...

...och så vidare.
Jag har fått tusen miljarder mer vuxenpoäng idag jämfört med vad jag hade igår - jag tog mitt körkort idag!!! På första försöket! Tjoho, jag är så sjukt bra. Körningen var utan anmärkning också, bara en sån sak. Provkillen sa bara när vi hade parkerat efter körningen "vill du veta hur det gick nu på en gång eller vill du få hemskickat i brevlådan?" va, sa jag, klart jag vill veta nu (fattade lixom inte att han menade att om jag får hem papper i brevlådan så är det ju klart...) så sa han bara "det gick jättebra, du är godkänd" varpå jag skrek ut ett litet tjooohooo och sträckte armarna i luften. Min körlärare skrattade åt mig (han var nämligen med hela tiden i baksätet - ngt nervöst!).
Sen körde han hem till körskolan, jag var alldeles för uppspelt och han hade lite bråttom (fast han sa faktiskt "det tar ju lika lång tid för mig som för dig att köra tillbaka" vilket ju inte riktigt stämmer men det var vänligt av honom).
Och eftersom körskolan ligger vid jobbet var jag bara tvungen att gå upp och visa för alla att jag hade klarat mig. Jag fick massor av kramar och grattis, kände mig som värsta stjärnan...

Fy fanken va skööööönt att det är över. Nu måste jag bara köpa en bil också... =) Om ngn vet ngn som ska sälja, hör av er till mig! Men än så länge tänker jag hyra bil, på OK har de ingen begränsning för hur länge man ska ha haft körkortet för att få hyra. Jag har inte kollat med hyrbilsfirmorna men det får bli ett senare problem.

Bara ett sista hurra! för mig för att jag har varit så duktig och tagit mig igenom det här med hedern i behåll.

Trött på systemet

Åh, sitter på jobbet och sliter mitt hår i förtvivlan över det här j*vla systemet för att göra hemsidor. Jag tror jag blir tokig. Inte vill det som jag vill, direkt. MYCKET frustrerad.

Annars händer det verkligen inte mkt. Har haft två helger av ingenting och god mat. Skönt måste jag säga. Speciellt eftersom det händer sjukt mkt den här veckan.. Fest tors-fre-lör och sen fika hos J på sön. Tur att jag inte ska gå på Grand Travel Awards på måndagen också, då hade jag nog fått en knäck.
Men sen är det rätt lugnt helgen efter det. Det jag vet händer är Säsongskortutlämning. Kan ju bli en öl eller två efter det... =)

Helgen som var

Ja, i helgen hann jag med att dricka öl på Kellys (galet länge sen man var där!), mysa med P, ta två promenader, träffa nyaste bebisen i gänget, äta mkt god mat och ja, klappa katten och leka med nya leksaken (en boll i ett snöre). Jag hann också sova ordentligt (i min nya underbara säng) och ta ett varmt bad, läsa tidning, låna en bok (men inte börja på den), plocka undan kläder och skräp som legat framme i flera veckor, göra lite fint och piffa med ljus och sånt.

Aöllt det här känns ju jättebra! Synd bara att jag inte orkade skrubba badkaret, dammsuga, torka av alla ytor, damma böcker, rensa garderoben, osv, osv. Men man får väl vara glad för det lilla. Det kommer ju ännu en helt oplanerad helg nu så då kanske man får ta tag i allt det som man inte hann när man plötsligt skulle vara bara ledig.

Som sagt, igår var vi och träffade den ljuvliga lilla bäbisen Henry. Vilket underverk! Har tyvärr inga bilder för jag hade (min idiot) inte bytt batterier i kameran trots att de var slut. Fantastiskt trevligt också att träffa alla tjejorna (+ O som ju var med som stolt fader)!

Snart 500

Ja, om fem inlägg (-det här) så har jag skrivit 500 inlägg på den här bloggen. Det är ju sjukt. Att man orkar hitta på så mkt. Men å andra sidan har det sträckt sig över en två-års-period. Eller? Hm? Jo, var det inte 2005 jag började?
Jaja, fan va mkt som har hänt sen bloggen startade! En massa barn har kommit till världen, jag har fått och bytt jobb, jag har flyttat och en hel massa annat som hänt! Kul att läsa gamla inlägg tycker jag idag! Kanske också lite inspirerande.

hurra hurra

Nu är äntligen M's bebis född!! Som vi har väntat men äntligen pep det till i mobilen och han är här! Välommen till världen Henry! Jag längtar efter att få träffa dig.

idag är en okej dag, inte mer

Nej, det är en sån där dag som bara kommer och går. Inte ngt särskilt som händer... Det är NU jag vill att M ska messa/ringa och säga att bebis kom i natt! Så att även denna dag blir speciell på ngt vis... men jag får nog vänta. Jag hoppas att de orkar ha mottagning i helgen, det skulle vara så roligt att äntligen få se den lilla krabaten!

Idag har jag gjort sju omskrivningar av biljetter. Det ni! Det var mkt länge sen jag gjorde det men det gick bra som tur var! =)
I övrigt, inte mkt. Nej, inte mkt alls faktiskt. Det är februari och i helgen är det första träningsmatchen på stadshagen, kan bli kul.

Träning och mental boost

Jag fattar inte vad det är med mig, jag är så galet trött hela tiden. Jag fattar verkligen inte. Borde verkligen ta vara på ljustimmarna under dagstid och promenera mera. Jag har ju tänkt börja ett lite mer hälsosamt liv så det är väl bra om jag kan komma igång där också. Nu börjar man väl iofs tappa räkningen på alla gånger som jag ska ha börjat ett nytt liv... Men det har inte funkat de senaste två månaderna alls med semestrar och jul och sånt. Men i januari har jag faktiskt tränat ett par gånger när jag kommit åt så det är ju bra. Nu ska jag ta tag i det här igen eftersom min februari knappt har bokats upp ngt alls ännu. Så är det ngn som vill hitta på ngt kul i februari, hör av er! =)
Jag tränade igår tex. Step up. Det var faktiskt riktigt jobbigt men kul i vanlig ordning.

En annan sak jag gör nu är att jag självförtroende boostar mig själv vad gäller körkortet. Jag går hela tiden och säger för mig själv "jag kan köra bil, jag ska fan visa honom (körläraren som blev så irriterad och besviken på mig sist eftersom jag slarvar för mkt...)" och så övar jag på sånt jag slarvade med sist mentalt i huvudet. Som ex titta i döda vinkeln, inte gena vid vänstersväng och sånt där. Parkeringar kan också vara lite av ett problem för mig så det måste jag öva på. Men det kommer att komma med de lektionerna som är innan jag ska köra upp också, jag måste bli mer bestämd och självsäker. Så från och med igår har jag peppat mig själv så fort jag kommer åt. En annan populär ramsa i mitt huvud är "jag ska fanimig klara uppkörningen på första gången, jag klarar det, jag är bäst på att köra bil!".
Vi får väl se hur det går... Men nu vill jag bara bli av med det, jag vill ju verkligen bara bli klar nu. Har hållit på alldeles för länge.

Sjukt trött

Jag är så sjukt trött. Jet-leggad kanske? Hur som helst har jag haft det helt sjukt bra i det stora äpplet. Stan var verkligen så bra som jag trodde. Och shoppingen helt fantastisk. Ska man åka till NY ska man göra det i januari, vilka jäkla rea-priser! Jag tyckte att jag shoppade väldigt mkt när jag var på plats men sen när jag kom hem så kändes det som att jag inte hade handlat nånting. Men jag får väl åka tillbaka helt enkelt... =)

Här kommer ett litet smakprov av de typ 300 bilder jag tagit:

McDonald's i Chinatown

Vi tog en tur upp till vår agent som sitter på 75:e våningen i Empire state Building

Den sjukt patriotiska New York-subway. En amerikansk flagga på varje dörrpar.

Jag och officer Dwight Morales - NYPD

Empire State Building, sett från Rockefeller centers takterrass.

Gatuskylt

New York - here I come!

Yep, imorgon bär det i väg. Det ska bli så sjukt kul, jag ser verkligen fram emot det. Hoppas bara att flygen går och att allting funkar som det ska så att vi verkligen kommer dit.
Vi ska titta på hotell och sånt men har rätt mkt fri tid så lite shopping och lite turisteri och lite sådär blir det nog.

Jag har lite tråkigt här nu på jobbet, har inte så mkt att göra. Och jag är ju, som sagt, halvvägs till NY redan. Åtminstone är jag där i mina tankar.

Att köra bil

Ja, att köra bil är en konst i sig. Och idag gick det faktiskt bra att köra.
Jag hade bestämt mig för att se på det som att jag skulle ut och köra med min egen bil och att han skulle vara min "kartläsare" som skulle säga saker som "kör mot Sollentuna" eller "ta av höger här" och sånt där som han brukar säga. För när man har en kartläsare så är det väl så det fungerar egentligen...så det tänkte jag var bra.
Och så hade jag bestämt mig för att jag inte skulle fråga så mkt, utan mest köra på och försöka lösa situationerna på egen hand.
Det gick faktiskt mkt bra, han var nöjd med mig och de val jag gjorde och att min uppmärksamhet faktiskt finns där och jag valde fil och läste skyltar och svängde rätt och sånt där. Vissa saker kanske tog lite längre tid än normalt men det var OK. Och så hade jag faktiskt svårt att hålla hastigheterna idag när jag svängde av från motorvägen, inte bra! Och så skulle jag backa runt ett hörn (som jag var så duktig på i höstas!) men det gick nästan inte alls, jag fick göra om det en gång extra. Men till mitt försvar så var hörnet inte rakt utan en kurva liksom.

Han var så nöjd med mig att han sa att vi ska boka tid för utbildningskontroll! Herregud alltså, nu börjar det verkligen närma sig det stora eldprovet... Usch.

Kalla

Och sen måste jag bara säga det... Charlotte Kalla, vilken tjej. Helt galet.
Jag såg det första av alla hennes hämta-upp-35sek-eller-mer-lopp innan nyår och jävlar va impad jag blev. När hon sen gjorde det igen på nyårsdagen och sedan ännu en gång i lördags (efter det där fallet)... ja, herregud. Vilken jävla styrka. Jag fattar inte var man får sånt där ifrån, men det är väl kanske därför jag inte är elit-idrottare också....
Men, igår när man låg halvbakis i soffan och slöade framför TV:n, det är då man är sjukt glad för SVT's satsning Vinterstudion. Jag som gillar vintersport gillar det mycket! En hel dag med längdskidor, skidskytte och alpint. Sen är det förstås ännu bättre om det går bra för Sverige. Och det kan man ju säga att det gjorde igår, i alla fall för Kalla. När hon gjorde rycket, i det brantaste partiet, hade verkligen inte Kuitunen nånting att sätta emot. Var fick hon kraften ifrån? Helt jävla galet. Det såg verkligen ut som att Kuitunen stod prick still. Och sen, när Kalla gick i mål, såg man verkligen att krafterna var helt slut, det fanns inte mkt kvar i de benen... och ändå stakar hon sig fram de där en och en halv metern till strecket som man var tvungen att passera med utrustningen på... haha, en klassiker.

Ojdå

Det har visst hunnit gå en vecka av det nya året.

Ja, i helgen var det ju den efterlängtade hockeyn. En sak som är rolig med den är att det är så sjukt kul att träffa folk igen efter en tids tystnad. Och sen är det ju kul att alla är så glada.
Men i år var inte ett av de bästa åren. Förra året var ju helt massivt och galet, det var betydligt beskedligare i år. Det var kul såklart och DIF vann ju så det var bra. Och i vissa stunder var trycket på läktaren rätt fantastiskt. Men ändå, den där riktiga tok-glöden saknades.
I tredje blev det bättre igen, då hade folk fyllnat till också och sen var det slaggis, då var ljudet öronbedövande! Men som sagt, på det stora hela OK och mer än godkänt men inte sådär galet bra.

Däremot kul att gå ut efter matchen!

Konstig i magen

Jag är så sjukt konstig i magen. Jag har mått illa, svällt upp som en ballong, är hungrig typ hela tiden fast samtidigt proppmätt. Är det inte konstigt så säg? Det är väl julmaten som gjort sitt till antar jag, med gaser och allt fett.... Men ändå.
Jag har kräkts också. Och sovit. Men idag tog jag mig ur mitt sängläge och åkte in till staden för att lämna tillbaka lite julklappar som vi aldrig gav och byta P's jeans som han fick (för små) och lite sånt. Det gick väldigt bra. Inte en kotte ute. Och P fick istället två par jeans för det paret han lämnade tillbaka plus 200 kr över, bara en sån sak.

Ikväll ska vi till M och fira nyår. Jag hoppas verkligen att magen vill uppföra sig.

Ännu ett år har alltså gått, och ändå har fan ingenting hänt. Inte i mitt liv i alla fall.... Nej, det enda jag kan komma på är att jag har bytt jobb. Och det är iofs bättre betalt än innan och jag trivs bra men är det kul?
Har förstås rest en del i år... Kittelfjäll, Berlin, Göteborg, Italien, Cannes, SPA, Visby, Strömstad SPA, Fuerte. Och så har jag varit på tre bortaresor i år, det var ett tag sen! Örebro, GAIS och Gefle borta. Mycket bra!
Ah, well, det har varit ett helt OK år. Och om man jämför med de svarta åren 2005-2006 så har det ju varit himmelskt! Det mest spännande är förstås Milo och han är inte ens en förändring i mitt eget liv...suck!

Vi får hoppas att 2008 blir ännu bättre och mer spännande än 2007 helt enkelt.

Längtar till januari

Det är så trevligt att ha ngt att se fram emot. Och järnkaminernas storsatsning är verkligen ngt att se fram emot! Jag har suttit den senaste kvarten och tittat på alla klipp från YouTube som ligger på hemsidan och lyssnat, läst, ryst och längtat. Det ska bli så galet kul!
Det som är det roligaste med de här matcherna är att det är inte ngn som helst ångest inblandad. Eftersom man inte följer hockeyn lika markant som fotbollen så betyder matcherna inte lika mkt allvar. Och dessutom finns det ett gäng matcher att ta igen det på, även om såklart alla poäng räknas även i hockeyn... Men det jag försöker säga är att det är endast KUL, alltså alla går dit för att ha roligt. Det finns inga som helst antagonister som försöker sjunga emot och man får inga ramsor mot sig. Det är en enda stor DIF-orgie. Och alla har så förbannat kul bara.

Ja, herregud va jag längtar dit!

Nu är glada julen slut, slut, slut

Och inte ett ord har jag skrivit eller så... inte sen Fuerte. Orkar inte summera riktigt.

Julen var i alla fall riktigt bra, skönt att vara hemma. En sak som var bra med att åka bort och komma hem veckan innan jul var att man inte alls hade ngn julstress. Men det hade nog kanske inte gått om det hade varit min familjs år att fira jul, då hade jag blivit dubbelt så stressad på de knappa dagarna efter hemresan eftersom vi har många klappar när vi firar jul.

Vi var endast fyra personer hemma hos oss i år, kändes lite lagomt. Lugnt och skönt när man inte hade några barn men lite tomt också. Men det är ju galet bra att ha julen hemma. En annan bra sak vi gjorde i år var att ha julgranspåklädning så att vi slapp göra det själva, bara jag och P. Det hade ju känts galet fjuttigt och inte det minsta jul-mysigt.

Men nu är det tillbaka till vardagen igen här med jobb och dylikt. Sitter just nu och försöker att få SAS att byta namn på en kille som ska till Las Vegas. Dessvärre är det helt utanför ramarna men vi kan betala, vi vill gärna betala bara vi får platsen. De håller på att konferera nu och jag hoppas att vi kan lösa det här...

Äntligen ! ! !

Fuerte, here we come! Det ska bli så fantastiskt roligt att se ön igen. Underbart! Hoppas bara att det blir trevligt väder så att vi och Milo kan gå till stranden och roa oss eller åtminstone hänga i poolen. Såna här sjuka saker som att det ska faktiskt bli KUL att gå och handla på HiperDino! Bara en sån sak. Hur ofta är det kul att handla mat? Och vilka affärer som är nya och vilka restauranger och barer som har varit tvungna att stänga igen.
Och så måste vi gå till Avenidas, det är ju självklart. Jag vet vad jag ska ha dessutom, det blir kyckling i currysås. Som vanligt. När jag bodde där så visste alltid kyparen (av nån anledning hade vi alltid samma kille också...) vad jag skulle ha så han frågade aldrig mig... haha, sjukt. Och sen brukade vi avsluta middagen med jordgubbar och vispgrädde och om vi hade tur hällde han i en skvätt cointreau i den. Det var tider! Och så självklart, världens godaste sangria.

Min kollega ska till Fuerteventura i januari, det är jättekul! Jag måste bara lyckas förklara för honom var Avenidas ligger för det är ju ett måste.

Det ser lixom aldrig likadant ut från gång till gång så det ska bli intressant. Och superkul att träffa alla som är där förstås!

Nu ser jag här på TV4vädret.se att det ska vara lite mulet och till slut regna på torsdag. Men fredag strålande sol. Vi får väl se hur exakt den bilden är....
Ha det bra hörrni, det ska jag ha!

Vi tänder ett ljus i advent...

Ja, idag har jag haft tjejerna här på kombinerad lunch/fika. Det var mkt trevligt tycker jag! Vi tände dock inte första advent-ljuset men däremot datumljuset fick brinna ner till ettan. Helt galet att det är 1 december idag.
Idag har jag skrivit julkort med inbjudan, så ni får hålla utkik i brevlådan om ni har äran att få komma hem till oss... =) Det tog lite tid och sen kunde jag inte komma på vilka jag skulle skicka till heller så jag har säkert glömt några som jag får skicka sms till när det börjar närma sig eller nåt.
Igår var vi hos P's mor och käkade middag. Egentligen borde jag nog inte följt med, var ju lite förkyld men det var så länge sen man träffade den där delen av familjen så det blev så i vilket fall. Och det var ju verkligen stillsamt. Men då tog vi en massa beslut om julen, det var skönt. Exempelvis vad vi ska ha för mat och saker som man kan hoppa över och sådär. Och så vet vi nu att P's bror+familj inte kommer att komma så då vet man hur många man ska beräkna maten på.

Det är ju helt galet att det är en vecka kvar till Fuerte! Jag kan knappt bärga mig! Men jag måste handla en hel del saker inför resan, exempelvis Dove Summer Glow. Man blir ju galet brun om man använder den och man vill ju inte komma helt blekfet dit ner och lysa upp stranden. Så det måste jag inhandla snarast och solkräm. I övrigt finns det ju inte mkt sommarkläder att inhandla så man får väl rota fram det som funkade i somras. Gud, jag önskar att jag kunde gå ner tio kilo på en vecka men det är nog rätt omöjligt.
Gjorde fettmätning i torsdags, inte bra. Jag måste verkligen göra något åt min övervikt. Även om jag försöker och tänka lite mer på maten som jag stoppar i mig och försöker träna åtminstone två ggr i veckan. Men jag har faktiskt gått ner 2,5 kilo de senaste två veckorna så det kanske man får vara lite nöjd med i alla falla, det går ju åt rätt håll.

ont i huvudet

Och egentligen helt oinspirerad att skriva men vad gör man inte.
Nu är det bara skit på tv och jag har just ätit mat. Och katten sitter bredvid och piper. Jag vet inte riktigt vad det är han vill, det är ju lite svårt att förstå en katt.

Körde idag. Det gick åt skogen. Inte ett rätt kändes det som. Tänk om man får ett sånt här riktigt botten napp när man ska köra upp, fy fan va hemskt. Det skulle väl vara typiskt så att man får köpa nya lektioner i all oändlighet. Det är ju verkligen inte billigt att ta körkort, om nån nu trodde det. I såfall skulle man nog ha tagit en intensivkurs och kört hemma för att hålla nere kostnaderna. Men om inte livet ser ut så får man snällt betala. Men det kan det ju kanske vara värt ändå i slutändan, i alla fall om man verkligen kör bil när det är klart. Nu vet ju inte jag om det är så det kommer bli riktigt i mitt fall...

Nej, nu måste jag plugga lite körkortsteori.

Snart på landet

Snart är det dags att packa ihop katten och alla saker som tillhör honom och släpa med honom på bussjäveln till Liljeholmen för att där ta tunnelbanan till Slussen för att sedan ta ytterligare en buss (med bussbyte) för att komma ut till landet. Dessutom kommer vi inte hela vägen ut utan måste även ta sista biten med bil.
Hej, ge mig körkort nu PLS!
Fattar ni hur mkt jag längtar tills det är så här istället när man ska ut till landet: stuva in katten i kattlåda, bära ner honom och kattsaker till bilen, köra, vara framme och allt på ca 45 min istället för en och en halv timme kommunalt (ev 1 tim om man stannar och handlar på vägen...)
Nåväl, man ska väl inte klaga. Man ska väl vara glad att man har nånstans att åka och en katt att ta med sig. Eller nåt.

Hej, det går rätt bra med mina träningar nu måste jag säga! Jag har nog tränat två gånger i veckan sen jag kickade igång med T för två veckor sen (tredje nu alltså). Jag tänkte gå stora rundan på landet (5km) nämligen. Och så tänkte jag plugga körkortsteori.

Men man tänker ju så mkt...

bokmal

Nu när jag varit sjuk har jag hunnit läsa en del. Jag har läst Linda Skugges "ett tal till min systers bröllop" och Isobel Hadley-Kamptz "jag går bara ut en stund" och Jens Lapidus "snabba cash".

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Första boken var mycket bra tycker jag. Precis som J blev jag galet stressad av den boken. Och det tar lixom aldrig slut, det är bara hektiskt och jobbigt hela boken igenom och man känner verkligen att det inte är sunt. Och barnen! Galet stressande barn. Och sjuka barn.

Den andra boken var lite för mkt tycker jag. Lite för mkt utav allt. Tragik, sorg, självdestruktion och så vidare. Och lite för mkt "uttänkt" språk (alltså, lite pretentiöst kanske man kan kalla det).

Den tredje förstod jag mig inte alls på. Denna uppskrivna bok! Jag fattar ingenting. Inte särskilt bra, inte särskilt roligt språk och den extremt tuffa jargongen vet jag inte var den tog vägen. Och jag blev aldrig särskilt intresserad av karaktärerna. Nej, ingen höjdare.

Haha, som att jag nånsin skulle kunna bli bokrecencent? Haha!

nej, nu tog den över

Jag kommer inte gå ner fem kilo till fuerte
Jag kommer inte bli lyckligare än så här
Jag kommer inte att få barn
Jag kommer aldrig lyckas
Jag kommer aldrig bli vild och vacker
Jag kommer aldrig göra allt det där jag drömmer om
Det kommer aldrig hända mig, det där goda livet.
Jag kommer vara fast i min förortstrea med min karl och vi kommer aldrig få barn och vi kommer ruttna på varandra så att det är försent att träffa ngn ny och så kommer vi vara olyckliga för resten av våra liv.

Fy fan, varför ska man leva när livet är fullt av allt sånt? Alla saker som man aldrig kommer göra/aldrig kommer få/aldrig kommer hända. Och om man nu ska försöka uppnå alla dessa saker och inte lyckas, då är man ju på köpet en misslyckad människa också. Det är inte rättvisst. Jag skulle vilja vara 25 kilo lättare, vara vacker så det gör ont, bo i en fin villa på Ingarö med min vackra man och våra tre fantastiskt välartade barn. Det är saker som händer i böcker och film, jag vet. Men är man uppvuxen med den typen av filmer så är det svårt att veta vad som är dikt och vad som är verklighet. Samma som videovåld? hmm....
Nej, men seriöst. Jag måste sänka mina krav, jag måste tillåta mig själv att misslyckas. Jag klarar inte allt men det är ok. Man kan inte klara allt, man klarar det man måste.

Men träning och vikt, ja. Där kan jag faktiskt göra ngt. Och där skulle man kunna lyckas. Jag får väl rikta in mig på det.

nära-döden-upplevelse

Har ni nånsin såna? Eller kanske inte nära-döden på riktigt med ljus i tunnel och allt vad det innebär. Men att ni tror att ni ska avlida?
Idag hade jag en, igen. Jag vaknade upp och mådde illa. Riktigt illa, var tvungen att gå upp och försöka hulka över toaletten men det kom bara lite spott och sådär, inget på riktigt. Men det var jättejobbigt i vilket fall. Somnade om, efter att ha messat T och sagt att jag inte kunde jobba, helt galet trött. P gick till jobbet (han är fan aldrig sjuk, den jäveln!). Vaknade en dryg timme senare av molande värk i magen. Riktigt jobbig värk och jag visste precis hur det skulle bli. Det är det som är det värsta också, man vet vad som kommer och det finns typ inget man kan göra. Sprang till toan, försökte få ut smärtan. Omöjligt. Försökte åt båda håll, till slut lossnade det lite. Vilket bara gjorde smärtan värre, såklart. Fruktansvärt. Kallsvettig och hal som en ål pga det låg jag på toalettgolvet och ville dö. Till slut är hela kroppen nedfrusen och då kyls smärtan av och man kan kravla tillbaka till sängen igen för att helt utmattad somna om.
Ja, så var min dag idag. Någon som känner igen det här?

trött på hela skiten

Ja, nu är jag less.

Idag var jag och C på bio (gratis bio) och såg en mycket skum film - "skuggspel" med Michael Caine och Jude Law. Den handlar om absolut ingenting och det är bara de två och ett hus i hela filmen. Det ni. Jag kan inte bestämma mig för om jag tyckte den var bra eller inte... Men det var iaf inte tråkigt, snarare absurt. Och de spelade väldigt väl.

Några som inte spelade väl var DIF igår men det orkar jag inte ens fundera på.

This is England

Jag såg den filmen idag. Jag tyckte den var bra och P tyckte den var mindre bra. Jag gillar ju verkligen kläderna, musiken och hänget. Jag gillar häng!
Jag kan sakna den tiden när man bara allmänt satt och hängde tillsammans utan att det hände så mkt mer. Jag minns när vi hängde hos Pablo och kollade på Tre Kronor, eller spelade Streetfighter, eller bara satt rakt upp och ner och snackade och rökte. Eller var på balkongen. Haha, det var tider det.
Herregud, så fort man egentligen började gå på krogen försvann ju allt det där. Dricka te i tre timmar på ett café? Nej, varför göra det när man kan dricka en, två, fem eller tjugo öl istället och snacka lika bra (om inte bättre!)... Varför hänga hemma hos någon och dricka öl istället för att göra det på krogen?
Nej, jag skulle vilja säga fram för mer häng!

För övrigt är ju han som spelar Shaun i filmen heeeeelt galet bra.

En helt annan sak.

Jo, jag tänkte att nu när julafton är på en måndag så kanske man ska passa på att fira tillsammans på lördagen eller söndagen! Då tänkte jag att man kanske kan klä granen tillsammans och äta nygjord skinka och dricka whiskey för de som vill och glögg och äta pepparkakor. Vore inte det jättemysigt??!! Förra året blev det ju ingen adventsfika så nu tänkte jag köra så här istället. Vi kanske kan diskutera dag som passar bäst nån gång och så skickar jag ut sms och på facebook sen, när det börjar närma sig.

Back to my roots

På lördag är det samefest igen. Det ska bli himla trevligt. Pratade med mamma nyss, hon sa att det inte är så många anmälda dessvärre men det ska bli trevligt att äta blodpalt och renkött. Det duger för mig. Och dricka vin förstås! =) Då kanske man kan passa på att gå ut sen på kvällen om nån skulle råka vara ute. Fast, det är kanske bra att vara uppvilad till söndag.

Jag har svalt min stolthet nu och kan erkänna att jag tycker det är helt ok om det inte blir guld. Nu (efter skitmålet) är det ju i princip ändå kört så nu har jag sakta börjat glädjas över säsongen som faktiskt varit en bra säsong för djurgårn och en kul säsong för mig. Jag har gått på många matcher, varit på flera bortamatcher och haft riktigt skoj, sådär som jag inte haft på ett par år. Efter 100%-iga säsongen 2003 blev man lite mätt, dessvärre. Så nu känner jag att jag bara vill fira en bra säsong och E U R O P A -platsen! Och om det skulle råka trilla in tio mål till DIF så gör ju det ingenting...

Vilken tjej

Jag känner mig nöjd med mig själv. Idag har jag tränat. På gym. PÅ GYM! Helt galet. Och det gick rätt bra om jag får säga det själv... Efter jobbet åkte jag och T och tränade alltså, vi har lagt upp ett litet träningsschema och vi har ett mål som vi ska nå. Det känns verkligen skitbra! På fredag ska jag handla lite träningssaker (ex gympabrallor, jag äger inga såna). Det blir så bra det här, det tror jag verkligen.

För övrigt är jag lite trött på mitt jobb just nu. Sitter med trista saker. Eller egentligen är det faktiskt rätt roliga resor just nu men vissa kunder. Jag säger bara det.. Men det är som det är. Skulle gärna ha semester, även om jag faktiskt hade det bara för nån vecka sen. Fast det känns som hundra år sen faktiskt.

Hösten. Vad ska man säga. Det här är verkligen inte ett land att må bra i. Det är mörkt och kallt större delen av året. Hösten är mysig till en början med fantastiska färger och sån där kyla som det inte gör ngt om den biter lite i kinden. Men nu, nu börjar det sakta gå över till skithöst. Alla löv är på marken och förmultnar och det blåser och regnar. Men snart, snart, snart är det dags att åka till Fuerte! Det ä ju sjukt bra att ha ngt så kul att se fram emot, det gör det hela mkt lättare faktiskt.

Jag blir så sorgsen

Har läst Linda Skugge idag och all hennes ångest och sorg och hat.
Och jag tänker, så där är det ju. Så där är ju jag. Inte alla saker hon skriver. Men många.
Och så tänker jag men så där är ju inte jag. Inte nu.

Och så läser jag D:s blogg från tips av M. Och jag blir så ledsen.

Och så spelas just nu "om du lämnade mig nu" av Lasse på datorn. Då kan man ju inte låta bli att känna sig helt sjukt nere.

Varför är livet så jävla svårt och sorgligt?

En söndag till utan bakfylla

Där ser ni! Det går ju om man vill. Nu är det alltså två veckor in på min vita månad. Man kan säga att det går BRA. Igår höll jag på att falla till föga. Skulle hem till J för att basta/äta middag. Jag hade redan klargjort att vin inte var för mig denna gång. Och eftersom M ska ha barn så ska hon inte dricka vin och då visste jag att J kanske inte skulle dricka vin ensam och då inte hade inhandlat ngt. Så när jag var på väg dit igår så kände jag att det skulle vara gott med lite vin efter bastun men då var kl tre minuter i tre så jag räddades av bellen.

Och det var riktigt trevligt för vi drack te istället och talade om livet som det såg ut när man var 16 ungefär och trodde att man visste så mkt fast man inte hade ngn aning. Tänker på mitt ex (om man nu ska räkna honom, egentligen, som just ett EX. Men vi var ändå tillsammans i sex måndader vilket var sjukt länge för att vara 16 år. Och vi, eller i alla fall jag, var ju vanvettigt förälskad i honom). Ok, vi kan nöja oss med min dåvarande pojkvän. Herregud, vi var så små. Jag var så jävla förbannad på honom och han var så jävla dum i huvet emellanåt. Men han var ju bara femton! Vad visste man då lixom?
Det som är det värsta med att man är dum i huvudet och inte fattar hur livet hänger ihop är ju att man rusar framåt i sin jakt och iver mot att bli vuxen. Saker som händer när man är sexton sitter kvar. Länge. Nån kan säga eller göra ngt som man kanske aldrig kommer över. Man är så sjukt påverkningsbar. Om man träffar en kille som gör en illa så tror man ett ganska bra tag att alla killar gör så. Vilket ju är helt fel (förhoppningsvis i alla fall). Om man dessutom toppar det med ett tragiskt hemliv så är det ju inte så konstigt att man gör idiotiska saker när man är i de åren.

Det gäller att man i slutändan blir en hel person och en person som man själv gillar. Jag tror att det är först då så man egentligen blir vuxen. När man kan tycka om sig själv och stå för sina val.

Om du lämnade mig nu...

Lasse, Lasse, Lasse... man vill ju bara lägga sig ner och dö. Eller åtminstone gråta en skvätt.

Jaha, hörrni. Jag tror jag har blivit biten nu. Av Facebook alltså. Nu har jag börjat inse varför folk fastnar. Jag har ännu inte blivit sådär galen att jag måste uppdatera hela tiden och springa in och se vad alla gör eller försöka hitta folk och sådär. Men jag är definitivt mer intresserad. Framförallt är det ju galet kul att hitta en massa människor från det förflutna (ja, jag menar tokfrallorna) och se hur sjukt gamla de har blivit. De är ju lixom vuxna människor! Även om vissa kanske ser exakt likadana ut (ja, jag menar....)
Haha, det är ju faktiskt riktigt skoj.

söndag och inte bakfull

Känns väldigt bra faktiskt. Jag har tränat till och med så jag har varit riktigt duktig denna helg.
Sitter här och har lite ångest för mitt eventuella körkort. Just nu känns det som att jag inte kommer klara det. Tidigare har jag haft mest noja inför teori-provet (och det har jag verkligen fortfarande också, men det kan till viss del bero på att jag inte pluggar något på det...) men nu råkade jag surfa in på vägverkets hemsida och såg en liten fakta-film om hur körprovet går till och då kände jag verkligen att det här kommer aldrig gå vägen. Jag kommer inte få nåt jäkla kort. Usch och fy! Och jag som redan planerar att jag ska köra överallt. Men allvarligt, om jag nu lyckas ta det där kortet krävs det ju verkligen att jag håller uppe körningen. Jag får hyra bil på OK emellanåt för att hålla liv i det innan vi köper en bil för det är klart att vi måste ha en bil om jag lyckas. Det får väl bli nån skruttig sak, men om jag brukar har rätt svårt för sånt. Fint ska det va! =)

Jag har tänkt vara vit i oktober. Det gick väl sådär förra veckan eftersom jag fyllde år och jag var på bröllop men det hade jag räknat med så det var inget brott mot min vithet. Och, om det nu skulle bli så underbart att DIF vinner guld så kommer jag självklart att dricka champagne och yla. Så det räknar jag också med. Så totalt blir det ju typ tre veckor och två helger som jag varit vit i slutändan. Eller nåt. Tänkte fortsätta med det i november också, har inget inplanerat då så det bli bra att vara vit. Och om det händer ngt kul så får jag ta ställning till det då.

Gräsänka

Och det är jätteskönt faktiskt. Jag kan sitta här och dona framför datorn, underhålla min facebook och blogg och dricka rödvin och lyssna på Lasse.

Jaha, jag har tex näthandlat nu. Jag har fyndat på Zoovillage. Ett par skor och en tröja och en skjorta. Trevligt! Och så har jag hittat pacman på facebook, haha, det kan man ju bli galet fast i. Snacka om beroendeframkallande. Och så har jag gjort allt möjligt annat kul. Jag har gjort ungefär allt som jag inte skulle göra. Min fina tanke var att jag skulle plugga teori till körkortet. Men nej då, så fort det ska pluggas är det ju inte så kul.

Fast jag måste faktiskt ta tag i det här. Men det är ju en dag imorgon också... =)

Det är hemskt

En sak som är hemsk med att ha mycket att göra samtidigt är att man upptäcker att man glömmer saker, de lixom tappas bort i minnet nånstans och kommer aldrig igen förrän det är för sent. Och då var det så dags.
Det här händer mig verkligen titt som tätt hela tiden just nu och det är skitjobbigt. Sitter på en skitstor grej som ska vara klar till imorgon och jag bara känner mig helt lost och förvirrad. Samtidigt måste jag ju hjälpa alla andra också som behöver support och då tappas helt enkelt saker bort i tid. Inte bra.

Så döm om min förvåning när jag under min körlektion idag körde som bäst. Det har faktiskt aldrig gått så här bra nånsin förut. Jag körde på rätt växlar, jag tittade mig omkring, mina backningar runt hörn satt som en smäck. Ja, det rullade på helt enkelt. Det kanske handlar om att jag inte orkar tänka och då går det redan en del på automatik. Eller jag vet inte. Nå, det går åtminstone framåt och min körlärare är så nöjd med mig. Han tycker jag ska vara nöjd också. Hurra för mig.

Blä för IFK Göteborg som vann med exakt samma mål som DIF så att djurgårn, trots vinst med 4-1 inte kom ett dugg närmare. Det hade varit mer ok om götet vunnit med 1-0 för då hade DIF bara haft två upp. Men, ja....
Det kommer inte att gå vägen det här, jag har insett det nu. Men ändå åker jag till Gävle för att se gulddrömmen raseras. Man måste nog vara lite dum i huvet för att orka med det här.

Då var det över...

....och så jävla kul var det ju inte. Eller jo, jag hade faktiskt riktigt roligt igår, det var länge sen det var så kul på match senast. Men själva matchen var ju inte så mkt att hänga i julgranen. Och jag klarade inte av att se sista kvarten efter Gnagets kvittering. Vi var kanske femton människor som gick fram och tillbaka i gången under södra läktaren och bet i läpparna och koncentrerade oss hårt på att inte försöka lyssna på matchen. Det var faktiskt nästan lite komiskt.

Jag är trött på att jobba. På allvar. Fast jag trivs bra på jobbet och sådär men nu har det varit
sådär hysteriskt mycket igen och man har jobbat över till sju-åtta flera kvällar i veckan. Det är ju inte ok. Nu har det lugnat ner sig lite igen men det är inte kul.

Jag fattar inte hur ni hinner med både bloggande och facebook, jag har aldrig tid eller ork att skriva ngt och dessutom fattar jag ändå ingenting av facebook. Jag förstår faktiskt inte varför jag måste adda alla dessa konstiga saker man kan kasta/skicka vidare/jämföra/skoja eller vad det nu är man gör med andra människor. Är det verkligen nödvändigt? Men, jag antar att det har sin charm. Jag har bara inte fattat det där än. Och så fattar jag inte hur man hittar människor förutom genom att sno någon annans kompis. Och egentligen kan man väl tycka att vissa är rätt menlösa att ha med men, jaja, det blir nog bra det här.

sjuknisse

Jag är sjuk. Det är inte speciellt kul faktiskt. Även om jag har städat hemma och diskat och rensat undan en massa gamla kläder och papper. Jag är så att säga uttråkad. Jag sover, snorar, hostar och vill bara sova och däremellan får jag ryck och måste göra ngt. En sak jag funderar på att ta itu med är att sy upp alla dessa byxor som ligger i en påse och väntar på att läggas upp. Det kan väl inte vara så ansträngande?

Sverige är på väg ut ur fotbolls-VM för damer. Inte så oväntat kanske.

Apropå fotboll så är det två saker jag skulle vilja kommentera.
Dels det märkliga ryktet om att GAIS, Häcken och ÖIS ska gå ihop. Det är väl ändå lite väl.... ja, lite märkligt? Eller? Iofs kan jag förstå de som inte har pengarna och behöver göra ngt radikalt för att komma på fötter igen men jag vet inte. Men å andra sidan kanske det är skitbra.

Det andra är derbyt som stundar. Jag får verkligen ont i magen när jag tänker på det. Förstår ni att det kan vara direkt avgörande för guldet? Den som vinner där har en större chans att nå guldet. Det är ju ångest, ångest, ångest. Det är typ en och en halv vecka kvar och jag har haft ångest för den här matchen i snart två veckors tid. Det känns som att det kommer bli en fruktansvärd dag. Såg på Bloody sunday igår (usch vilken hemsk film) och kände att det kommer bli så där!! Ok, kanske inte riktigt så med folk som skjuter och liknande. Men kravaller, räkna med det. Vinner DIF kommer gnagarna att gå bärsärkargång och vinner Gnaget vet jag inte vad som kommer hända. De får bara inte vinna!
Omgången som följer nu i nästa vecka är otroligt viktig. DIF måste vinna och AIK måste förlora. Då kommer det iallfall skilja lagen fyra poäng istället för EN. EN! På förhand känns det som att det kommer bli som tre-tre-derbyt 2002, en match där allting rinner ur händerna på en och man kan bara stå där som ett fån och se det hända. Nej, usch.