Winnerbäck

Lyssnar på Lasses nya skiva, den är helt fantastisk. Jag hade lite svårt med förra skivan, Daugava, och blev aldrig riktigt vän med den. Visst lyssnar jag på den men inte på samma sätt som övriga skivor. Men den nya! My god, jag ÄLSKAR den. Från första stund. Jag bara dör, så bra är den.

Ska man skratta eller gråta?

Alltså, jag har inte läst Anna Ankas text om hur underbart det är att bo i Amerika förrän idag. Oh my god, säger jag bara. Menar människan allvar?!

Att skriva saker som:
Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

Det är ju bara bisarrt. Det finns massor av romantiska killar här också. Och om min kille skulle få panik av att vara ensam med barnet i 20 min skulle jag tycka det var tragiskt. Jag vill att mina barn ska ha en fin relation till båda föräldrarna.

och:
Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?

Vad fan menar människan egentligen? Allvarligt talat? Det här är ju bara helt sjukt, snacka om att spä på dagens fixering vid kändisskap. Vad hände med att ta vara på sig själv och jobba hårt, lixom.

och:
En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.
Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården.

Vad är det för människosyn den här människan går omkring med och för vidare till sina barn?

Det är ju bara tragiskt.

Här har ni en framtida bostadsägare

Idag var det röstning angående ombildning till bostadsrätt och med förkrossande majoritet blev det JA. Det var 3 av 25 lägenheter som inte var på plats och automatiskt röstade nej, resten var där och alla som var där röstade ja. Så nu ska vi bli kontaktade av banken för att diskutera lån. Herregud, jag kan ju ingenting om sånt där. Och sen ska vi köpa bil och i februari kommer baby. Snacka om att hamna på miljoners plus vad gäller vuxenpoäng...

När vi hade röstat och allt var klart sa vårt ombud att han inte har fått/velat säga något tidigare men att det är en av de bästa affärerna han har sett på länge, med vårt billiga pris samt jämförelsen mot våra hyror. Det ligger relativt nära så merkostnaden för oss blir inte så stor varje månad. Det känns ju bra. Plus att om man räknar in hyreshöjningar och sånt så kommer vi ju verkligen att få det enklare i framtiden och om föreningen går bra så kan man ju till och med sänka avgifterna men det är ju inte förrän om kanske 2-3 år. Och då kanske vi inte ens bor kvar här, haha.

Trött och mätt

Idag har vi ätit scones - oh my god vad det var gott. Med smör, ost och olika sylt/marmelader på. MUMS! Men jag är så sjukt proppmätt just nu, det gör typ lite ont i magen.

Just nu känner jag att det inte händer så mkt i mitt liv. Alltså, jag gör saker; har nåt inplanerat nästan varje dag efter jobbet. Men det är lixom höstsäsong nu känner jag. Mycket på jobbet, trött på kvällarna.

På torsdag ska jag försöka prova på Yoga, det ska i alla fall bli riktigt kul!

ja, det är inte mkt att säga...

jag har ju verkligen inte orkat skriva särskilt mkt här. Av den enkla anledningen att jag inte vet vad jag ska skriva.
Så jag hänvisar nog vidare till bebisbloggen så länge och så får vi se om denna kommer att uppdateras då och då.