Händelselöst

Igår var jag, J och L på bio och såg Revolutionary Road. Oh my god vilken tung historia. Man sjönk djupare och djupare ner i stolen i takt med att misären blev mer och mer tydlig. Men jag tyckte att själva filmen var bra. En sak som jag också tyckte var bra var att trots att det handlar om föräldrar till två barn som knappt står ut så var inte barnen så framträdande i filmen. Det handlar ju trots allt inte om de. Men det är ju förstås inte så up to date om man säger. Det är trots allt 50-tal i filmen och då kunde man inte skilja sig eller skaffa sig ett jobb om man var kvinna. Det var bara acceptera läget. *burr*

Men just nu är jag inne i ett tänk som handlar om att det inte händer nånting i mitt liv (apropå deras händelselösa förortsliv). Det är same old, same old hela tiden. Det är så trååååkigt. Det känns som att när man träffar människor nuförtiden så är det alltid nånting som händer i deras liv som är spännande och kul. Typ barn, husköp, nytt jobb, spännande nya partners, giftermål, ja ni vet. Nåt KUL!
I mitt liv? Nope, ingenting alls. Inte ett jota. Bara samma gamla katt, samma gamla kille, samma gamla lägenhet, samma gamla jobb, inte en ring på fingret så långt ögat kan nå, inga spännande nya projekt. Bara BLÄ och ingenting. Det finns ingen framtidstro när man känner så här, det känns som att det aldrig kommer att gå över.

Stockholm - den kalla staden?

Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen av Stockholm som kall och cynisk och en hård tillvaro att befinna sig i. Det är väl inte hårdare eller svårare här än någon annanstans?
Det är ofta tycker jag som (kända) människor får frågan om deras syn på vår huvudstad och drar till med nåt klyschigt i stil med att det är ett hårt klimat och många måsten och man kan gå under i det kalla och hårda livet som Stockholm innebär. Det låter så bittert lixom. Oj, jag passar inte in där. Vadå passa in? Och var?
Jag tror faktiskt att det är tusen gånger värre i en småstad om man inte passar in eftersom det är så mycket mindre, det gör kanske att man sticker ut från mängden. Och mer cyniskt också, att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte passar in i nån självpåtagen elit Sthlm så rycker folk på axlarna åt det, vem fan bryr sig lixom? Man blir en del av en grå massa, staden är ju anonym, du kan försvinna i mängden snarare.
Jag fattar inte heller riktigt var det är man ska passa in, ha ha. Men det beror nog på att jag är totalt ointresserad av Stureplan. Och att jag inte har några ambitioner att bli känd.

I det Stockholm jag lever i så är det varken kallt, cyniskt eller opersonligt. Kom och lev i mitt Stockholm, vettja!

600 inlägg!

Det firar vi med alla hjärtans dag-buketten som min älskling kom hem med!

Uttråkad

Jag skulle verkligen vilja hitta på nåt kul snart. Iofs ska vi till Värmland nästa helg och det blir nog bra med både lite snowboard och mycket SPA. Men jag vill hitta på nåt! Jag har ingenting uppbokat på hela våren typ. Det känns mkt märkligt med tanke på att jag typ alltid är uppbokad. Men nu är det vännerna som istället inte kan träffas. Det känns skittrist faktiskt. Jag vet inte om det är en släng av februari-sjukan som kommit över mig, ni vet när allt känns trist och segt, eller om det är nånting annat men alldeles oavsett är det tråkigt.

Det här vore ju inte så dumt till exempel:

Bästa svängen, Hökarängen!

att ta kort

Jag har tagit en massa kort som jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen med (exempelvis plastinslaget sovrum, alla-hjärtans-dag-buketten, kissen i olika former, osv osv. Men icke. Det blir lixom ingenting av med det där. Jag är så dålig på att sitta framför datorn hemma just nu, det är som ett motstånd i mig. Jag vet inte riktigt varför men det tar emot av nån anledning.

Nåväl, idag är åter måndag. Igår var jag sjukt slapp. Jag låg i sängen och läste tidningarna och slumrade och gjorde absolut ingenting. Visst är det skönt men nu för tiden tycker jag att jag på nåt sätt har "slösat bort" en dag. Jag vet inte, men visst måste det vara tant-varning på det??!

Igår gifte sig L&T i hemlighet på Arlanda. Så trevligt! Grattis till de, hoppas det var fint och härligt och att de får en underbar smekmånad!

Både effektiv och uttråkad

Jag jobbar på i effektiva stunder och har ett rasande tempo. Och sen unnar jag mig en paus efter ett tag, då jag vill göra ingenting. Tyvärr blir jag lite lätt uttråkad eftersom jag inte har kollat alla sidor jag brukar kolla vid det här laget. Det är trist.
Jag kollade i alla fall in på 365 saker du kan göra alldeles nyss. Det kan ju vara nåt?

som att kliva in i ET

Igår när jag kom hem stod toaletten och handfatet i trapphuset. Jag klev försiktigt in i lägenheten och svängde runt hörnet in i lilla hallen och ett plast-hem. Allting var instoppat i plast och silvertejp, kändes lite som nån rymdfilm... Det susade från nån typ av fläkt också vilket gjorde det hela än mer påtagligt.
Men så är det tydligen att leva med ett stambyte. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Det enda som skulle kunna ha räknats är väl vattenläckan hos I när vi var mindre och de bodde i vår gamla förort. Men det minns jag inte som särskilt inplastat, bara stängd dörr.

Rötterna

Haha, googlade på Nils Gorek som min mammas kusin sa att jag skulle göra och hittade följande: Klitvallen

Fantastiskt! Det står dock bara att bröderna flyttade till Grönfjäll, inget om systrarna. Men det var kanske redan i Stockholm vid det laget när jag tänker efter...

Schlagern - dagen efter

Haha, sitter här och surfar runt på nätet. Det verkar som att Melodifestivalen inte var någon hit. Jag måste säga att jag tycker att låtarna var riktigt kassa och att de två låtarna som var bäst var Emilias och af Ugglas. Alcazar får också OK av mig för åttiotalsinfluensen men resten låg ju nånstans mellan uselt och uruselt. Och Shirley Clamp var ju rent plågsamt att se. Det var trots allt lite elakt av SVT att välja just den sekvensen där hon sjöng alla toner fel typ, som "snabbgenomgång". Det gjorde ju att man tvingades se den biten om och om igen och det var ju inte direkt vackert...
Men Petra Mede var faktiskt bättre än förväntat om än lite skrikig emellanåt. Å andra sidan kan ju hon dra lite skämt som inte så många vågar göra, hon är ju på nåt sätt lite orädd. Fast vi får väl se hur det går i nästföljande program.
Och det nya röstningssystemet - jag fattar inte vad folk tycker är så krångligt?

Jag tyckte faktiskt att af Ugglas var bäst. Det tyckte inte Kikki, om någon ville veta... Hahaha!Men det var såå mkt Joplin att det nästan var lite för mkt.

Vattenläcka

Det är tydligen en vattenläcka i vår lilla toa fick vi veta igår. Det är egentligen inte i vår toa men röret har gått av precis i golvet så det rinner rakt igenom till de där nere. Hittade en lapp igår som det stod "obs akut, spola inte" och ett nummer jag skulle ringa. Nu slumpade det sig så att P var ledig idag så han tog emot Skanska-gubben idag när denne skulle komma och kolla på spektaklet. Och mycket riktigt, två-tre veckors stambyte. Härligt!
Det är tur att vi har två toaletter men samtidigt trist för då kanske vi inte får avdrag på hyran från svebo.. vi får väl se. Och om de ska springa ut och in i vår lägenhet så måste vi ju komma på nån lösning med katten. Usch, det känns inte alls bra det här.

Finnjonna

Jag har läst Finnjonnas blogg sedan ett par månader tillbaka och följt hennes och Marcus kamp för att få ett syskon till hennes små som aldrig fick leva, Dante och Liten. Och imorgon är det dags för snitt. Det är nästan så jag står här och gråter på jobbet. Att det äntligen är dags! Och allting har gått bra! Jag har varit rädd många gånger för att klicka mig in till henne och mötas av tystnad eller ett helvetes-jävla-fan-så-orättvist men det har ju gått vägen. Jag ska hålla alla tummar jag har imorgon när de ska in på op.

onsdag

Jaha, nu är det dagen mitt i veckan och man kan väl säga att det blir en liten lill-lördag. Vi ska ju nämligen ut på jakt ikväll, haha!
Jag måste säga att det här med alkohol är ju verkligen överskattat! Man kan ha sjukt trevligt alldeles oavsett öl i handen eller inte. Men det är också fortfarande en mkt bra stämningshöjare, när man vill ha jävligt roligt. För även om jag har trevligt och gärna hänger med ut även utan alkohol så håller man ju inte för en hel natt, det är ju bara att inse. Och så jävla kul är det ju inte att sitta på krogen och pimpla cola en hel kväll, det finns ju en gräns för hur mkt cola man klarar. Plus att jag tycker att jag blir typ bakis ändå om jag är ute, trots att jag inte dricker. I lördags exempelvis så var jag ju på krogen mellan kl 14 och 23, det är ändå en väsentlig tid. När jag kom hem sov jag som en stock men på söndagen så var jag ändå trött och lixom dagen efter. Så jag gjorde ingenting mer än att plantera om våra blommor. Så kan det gå. Den här överskottsenergien och piggheten som folk pratar om kommer under nykterheten har jag inte sett röken av...

rörigt i huvudet men nystädat golv iaf...

Igår provade jag (äntligen!) den nya dammsugaren. En ny, fin röd Miele som kostade 2800 kr. Det ska fan vara bra om det kostar nästan tretusen. Och jag måste säga att jag är supernöjd! Så här långt i alla fall, jag har ju bara provat den en gång. Men den tjöt inte (som den förra gjorde) och den sög upp allt skräp och det är väl tanken med en dammsugare, som jag förstår det.

Idag skulle vi prova ut hyllorna till badrummet också! Vi kanske skulle ha mätt våra väggar först och handlat hyllor sen. Eller åtminstone inte monterat ihop hyllorna, slängt kartongerna och SEN mätt väggen två veckor senare för att inse att nej, det där går ju inte. Då får vi helt enkelt tänka om. Men det blir nog bra det där...

I fredags fick jag i alla fall veta att jag sitter säkert. Jag blev inkallad till vår HR och då tänkte jag direkt att nu är det klippt men då sa hon att hon visste att jag tycker den här situationen är jobbig och för att jag skulle kunna ha en lugn och trevlig helg så ville hon att jag skulle veta att jag hade mitt jobb kvar. Dagen innan hade jag nämligen sagt till min chef att jag tycker det är förjävligt alltihop. Detta efter att jag fått veta att vissa som blivit uppsagda har fått erbjudande om assistent-tjänst (det vill säga samma tjänst som mig) och min "bästa" på kontoret hade fått arbetsbefrian från måndag. Det var så tungt och ledsamt i mig att jag var tvungen att gå in till min chef och säga att jag inte alls tyckte om detta. Till råga på allt så gick en arbetskamrats man bort under onsdagen så det spädde på hela röran och ledsamheten något. Vi stod handfallna inför det faktum att ett stort möte äger rum på måndag och hon som är ansvarig för detta möte plötsligt inte är tillgänglig. Såklart hennes personliga tragedi är så mkt större än vad som händer på vårat kontor men det är ju tyvärr business as usual och någon måste ta över hela skutan. Så det blev ett väldigt märkligt och tungt avslut på förra veckan.
Nu vet jag bara inte hur det ska bli för mina två kollegor med samma tjänst, om de ryker och blir ersatta av mindre kompetent personal. Det känns verkligen förjävligt och en nedvärdering av våran kunskap. Sätt vilken idiot som helst på en ass-tjänst så löser det sig, typ. Inte för att de andra två är idioter men de är ju verkligen inte lämpade för våran tjänst. Nej, usch, jag tycker det är så dåligt. Det är så dåligt skött också. Ska man verkligen behöva få höra från sina arbetskollegor att ens jobb är i fara? Är det inte en chefs ansvar att meddela sånt? Eller är det bara chefens ansvar att meddela det när det har blivit verklighet?