Julledigt

Åh va skönt att det är över nu. Det var jättejobbigt att gå ifrån kontoret idag eftersom jag inte är tillbaka förrän sjunde januari. Hur ska man veta att man inte glömt nåt? Fy fan säger jag bara. Men jag hoppas och tror att allting blev klart. Annars sitter man väl lite pyrt till.
Idag var vi två assistenter på plats och INGEN projektledare. Så jag och M bestämde att vi skulle slå oss fria med frasen "vi har inget ekonomiskt ansvar, det står i vår arbetsbeskrivning". Vi får väl se om det håller... Men allvarligt, egentligen ska det vara minst fyra på plats och arbeta under semestertider och dessutom ska det vara minst två projektledare. Hallå, chefen? Kanske ska ta och styra upp det här lite.

Ah, well, nu skiter vi i det. Jag behöver inte tänka på det förrän i januari igen! Om de inte ringer förstås, vilket de lär göra på måndag när de som jobbar inser att de fått uppgifter att ta tag i under tiden de var borta. Men den dagen, den sorgen.

Nu sitter jag med en otroligt klängig och orolig kisse i knät som svassar runt mina ben och vill gosa och vägrar lämna min sida och väntar på att taxin ska komma och hämta upp mig och mina fyra (!) väskor med julklappar.
Jag tror jag lägger ner dateriet tills efter nyår. Vi hörs 2009!!!

Tills dess:

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Petra Mede

Jag har aldrig förstått hennes storhet. Jag tycker hon är babblig, okoncentrerad och inte särskilt rolig. Hon tappar ofta tråden och säger extremt mycket "eeeh" emellan sina ord och så skriker hon. Hon ska ju föreställa en lyckad kvinnlig komiker men jag är högst tveksam till att hon är det. Jag tycker hon är skitjobbig, helt enkelt.
Och nu ska hon leda Melodifestivalen? Jag är måttligt road.

Inför julen

Det är alldeles för mkt att göra så här inför julen. Jag förstår inte. Det ska vara lugnt och behagligt och ingenting att göra så att man bara kan dricka glögg och prata med kollegorna och springa på stan och handla klappar. Men icke! Denna december har varit helt hysteriskt. Förra veckan var helt galen, jag trodde inte att jag skulle orka med. Men nu känns det bättre, jag tror jag har kontroll på grejerna och att jag kommer att kunna gå på julledighet trots allt... =)

Julfesten var trevlig. Vi åt och drack och Attack! spelade Oa hela natten. Och sen fick jag skjuts hem vid halv elva så det blev inte så sent. Så på torsdagen var jag inte bakis! SKÖNT.

Julfest

Idag ska vi ha julfest på jobbet. Jag tillhör inte de som får ångest och tycker sånt är trist/jobbigt/oroligt på nåt sätt. Jag tycker det är ganska trevligt. Jag har inga problem med att se mina kollegor som just kollegor heller, det betyder ju inte att man måste aldrig umgås utanför arbetet. En del är ju väldigt avgränsande på att "det här är jobb" och "det här är privat".
Läste nån krönika häromdagen om temat julfest och den personen skrev typ att alla tappar hämningarna, allt är tillåtet, folk blir fulla, folk gör dumma saker och så vidare och så vidare och varför måste man umgås med sina kollegor om man inte vill?
Jamen, gör inte det då. Gå inte. Eller om du känner dig tvingad att gå, avlägsna dig så fort middagen är klar. Jag menar, varför göra det till en sån stor grej?

Jag fattar inte varför man öht måste göra en massa saker till stora grejer. Saker är vad saker är. Punkt slut.

Gävle borta

Det här kommer att gå till världshistorien!
Jag är så sjukt taggad. Bränn bocken Djurgårn!

vilken jäkla vecka

Vanligtvis i december är det lugnt och skönt här på kontoret och man har tid att göra allt det där man inte hinner med annars (eller så kan man bara surfa runt på nätet...) men denna vecka har varit helt hysterisk.
Fem hemsidor som ska upp, ett gäng individuella biljetter som ska ut före jul, en tv-serie som ska ha en massa deltagare och produktionspersonal ska ut med typ sjuttio individuella biljetter, två förfrågningar i januari som är bråttom, bråttom. Oh, dear. Man får hoppas att det är lugnare nästa vecka.

I helgen var det adventsfika. Man bjuder ju ett gäng med människor på sånt här och så räknar man med att ett par stycken inte dyker upp. M dök inte upp och S+P dök inte upp (och J+familj och P men de bjöds mest för syns skull...). I övrigt dök alla upp! Galet. Det var runt 25-30 personer i vår lägenhet samtidigt. Det hade vi inte riktigt räknat med faktiskt. Det var trång, varmt men ändå rätt trevligt. Tyvärr hann man ju inte umgås med alla samtidigt, det var lite jobbigt. Och dessutom kände ju inte alla varandra så jag vet inte folk hade nåt att prata om. Men fikat och glöggen gick åt i alla fall! Vi får väl se hur många som dyker upp nästa gång, haha! De kanske fick nog detta år.

Och vårat fina pepparkakshus rasade helt ihop, vi var tvungna att hiva det rätt snart efter att gästerna gått... =(

Julstök

Åh, det är underbart att julstöka när det är precis så där härligt och idylliskt som man tror att det ska vara. Vi har gjort årets glögg, bakat pepparkakshus och lyssnat på julmusik och slagit in lite klappar... Lovely!

Årets glögg håller på att hällas upp på flaskan...

Tre flaskor blev det.
Vi har inte varit så ambitiösa att vi gjort vår egen etikett tyvärr...

Pepparkaksdegen kavlas ut...

Årets pepparkakshus skulle bli Cheops Pyramiderna men det blev bara två och dessutom så hamnade de i lingonskogen och står tillsammans med fyra ljusstakar så det blev en alldeles egenkomponerad adventsljusstake! =)

En annan av årets adventsljusstakar.
Den måste brinna lite varje dag för att minska. Myyyys!

helg, helg, helg!!!

Åh jag är så sjuuuuuuuuuuuuuuuuukt glad att det är helg. Jag vill bara hem och vara ledig NU på en gång!

Shoppa?

Funderar på att åka till Globen och handla lite om 15 minuter när jag slutar jobbet. Men jag kan inte riktigt bestämma mig? Är det kul?
Jag tror jag har en sjukt bra julklapp till Oliven där (fast ja, jag vet, det är P som ska handla till hans familj... men jag kan inte låta blì!) och så kanske man kan hitta nåt annat bra som kan inhandlas.

Igår köpte jag en kuljapp till I's 2-åring (snart två). Den är så bra! Men det blev dyrt. Jag hade kanske tänkt mig halva priset men vafan, det är ju en så sjukt bra julklapp så det fanns inte något alternativ, jag var bara tvungen att köpa den!
Jag har även kommit en bit med familjen men det är galet svårt tycker jag. Tonårspojkar, vad fan köper man till de? 18 och 16 år, de är ju knappt ens pojkar längre... Men hur som helst så är det svååååårt att få till nåt. Jag har fått en önskelista från han som är äldst men inte från bror hans. Nåväl, det blir nog bra.

Facebook och bloggar

En sak som jag har kommit på nu när det är lite lugnare på jobbet är att man kan ju gå in på alla ens vänner på facebook och se vilka som har lagt ut sin bloggadress på sin info. Det är lite roligt faktiskt. Men jag tog bort min därifrån för att ingen ska hitta hit. Haha, jag är så långt från blogg-horeriet som man kan komma.

Fylla

I lördags åkte jag på en riktig fylla. Det var faktiskt länge sen jag var så berusad. Jag sms:ade till exempel en massa människor (exempelvis en gammal flirt!) mitt i natten och undrade vad de gjorde för kul och när jag vaknade på morgonen hade jag glömt det. Jag trillade även nerför en trappa och gjorde mig illa i foten, vilket jag också märkte när jag vaknade på morgonen och hade asont och inte kom ihåg varför (till en början, sen kom dock minnet tillbaka). Jag kom inte heller riktigt ihåg hur jag kom hem. Eller jag vet att jag åkte taxi och att det kostade 230 kr och att jag betalade kontant men annars är det nog ett stort svart hål.
Jag tror att jag kanske tog en snabbt, snabbt, litet, litet bloss på en cigarett också eller kanske är det ett påhittat minne för att jag var rätt röksugen (eller ganska mycket) flera gånger under kvällen. Men det försöker jag förtränga om det nu är sant, för det hoppas jag verkligen inte händer igen i så fall.

Ah well, man är fortfarande under trettio, då kan man väl få bete sig på det här viset lite då och nu? Jag menar, jag gör det ju verkligen inte varje gång jag går ut och ens vänner gifter sig ju bara en gång (förhoppningsvis) så då kan man väl få slå på stort? Kom igen, snälla, håll med mig här...

Bloggandets vara eller icke-vara

Idag pratade vi om Rikard Palm (han från SVT som bloggvärlden rasar över petas till nattrapport) på lunchen. Jag sa att det var bloggvärlden och på facebook som förfasandet tagit oanade proportioner.
Då frågade min chef ut alla runt bordet om de bloggar. Jobbigt. Jag kände att jag var tvungen att svara ja men ändå inte för tänk om de letar upp bloggen. Sjukt jobbigt vore ju det. Men jag sa väl ett halvja typ.
Nu är det ju inte så lätt kanske att hitta hit bara sådär men ändå.

Kuljappar!!!!

Uppmanades av Jenny och är väl inte sämre än att man kan delta.

Tre hårda klappar:
1. Plattång
2. En bra kamera
3. Vattenkokare

Tre mjuka klappar:
1. Fina mjuka kuddar och plädar till soffan
2. Bäddattiraljer, som exempelvis påslakanset o dyl
3. Långkalsonger

Tre viktiga klappar:
1. Fred på jorden
2. Ett bredare ansvar för att man faktiskt gör något åt miljön
3. Ett bättre Sverige för alla, inte bara de rika

Uppmaning

Fick en uppmaning av Ida att skriva glädjekällor så here it goes:

Jag är glad för att...

...det är vit och fin snö på marken
...det snart är första advent så man får julpynta
...jag ska måla om i hallen
...vår katt har världens bästa kattvakter som ska ha honom under tiden
...det var så trevligt att ha MASAI i helgen
...jag mår bättre nu

Ja, det var ju ganska trist?
Finns det verkligen inte nånting som jag är sprudlande glad för? Det där var väl lite mer tacksamhet än glädje kanske...

blaj

Snodde denna från nån bloggare nånstans som jag redan glömt. Är lite uttråkad här på jobbet...
DIN/DITT FÖRSTA:
operation: Ja, om man räknar att dra ut en tand som operation så var det -03 men annars: ingen operation gjord
piercing: ingen, endast hål i öron
sport: Handboll
husdjur: nej, mor var allergisk. Men syrran hade förstås fåglar
konsert: Det borde vara typ Orup i Kungsan i slutet av 80-talet
kärlek: Ojdå. På dagis var det Daniel
JUST NU:
äter du: ett päron
dricker du: Inget men siktar på vin ikväll!
lyssnar du på: Mina kollegors sorl i bakgrunden
väntar du på: Att få gå hem
har på du på dig: Blåjeans och en svart Fred Perry-piké
DIN FRAMTID:
barn: Ja gärna!
giftermål: Ja gärna!
karriär: Ja gärna!
VAD DU FÖREDRAR:
kramar eller kyssar? Kramar om de är långa och gosiga, kyssar om de är heta och passionerade
kortare eller längre? kortare arbetstid och längre ledighet
snygg mage eller snygga armar? Mage, of course, fast armarna kan också få bli fina
busig eller lydig? Nä, jag är nog ganska lydig och har alltid varit
HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling? Ja massor! =)
tappat bort glasögon/linser? nej, jag har ju inga från början så det är svårt
brutit ett ben? Nope
rymt hemifrån? Nej, jag gjorde inte sånt, jag var så stillsam
röntgats? Ja, en lungröntgen. Inte kul!
krossat någons hjärta? Hur ska man veta sånt? Det har jag säkert
nobbat någon (som haft känslor för dig)? Ja, haha, H till exempel
gråtit när någon dött? Ja självklart fast jag har varit ganska skonad från dödsfall hittills
TROR DU PÅ:
kärlek vid första ögonkastet? Nej, sånt tar tid. Däremot finns ju attraktion från första ögonkast, sånt tror jag ju stenhårt på men det behöver ju inte leda till kärlek
gud? Icke
mirakel? Ja, jag hoppas på de i alla fall
aliens? Ja, självklart. Spurber!
magi? Jag fattar inte? Vad är det att tro på?
ett himmelrike? Nej, inte sitter några där uppe och tittar ner på oss
tomten? Ja, småtomtar
änglar? Nej men andar
transformers? Haha, JA, självklart. ??? Jag fattar inte?
BLANDAT:
är du kär i någon? Ja absolut!
önskar du att du bodde någon annanstans? Ja, ibland önskar jag att drömvillan på Ingarö vore min NU
tycker andra att du är attraktiv? Vilken fråga! Självklart, jag är galet snygg!
dricker du? Haha, ja
använder du droger? Sånt intresserar mig inte (längre, haha)
vilket schampo använder du? Jag borde försöka göra något åt min mjäll men icke
vilken parfym använder du? DKNY Gröna Äpplet - lovely!
vad är du rädd för? Spindlar och att bli ensam
gillar du att tvätta? Nej, verkligen inte. Gör någon det? Önskar mig en tvättstuga inne, då blir livet så mkt enklare än att behöva dela med hela kvarteret.

Önskar

...att jag kunde lägga upp lite roliga bilder men det har jag inga här på jobbet. Så av det blir det intet.

Ja, nu mår jag i alla fall mycket bättre än jag gjort de senaste dagarna. Kanske för att locket för örat gick över och huvudvärken har gått ner betänkligt. Kanske också för att solen har skinit i tre dagar!!!!! Lovely! Man blir ju glad vid blotta tanken.

Lite irriterad är jag dock ang min mage för det här känns inte normalt alls. Det svider lixom. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske är magsår? Men jag känner mig inte så stressad direkt. Och P sa att när han hade det satt det högre upp. Det här sitter i de lägre regionerna. Ah, well, går det inte över får man väl gå till farbror doktorn och titta på vad det kan vara. Hoppas inte att det är nånting för jag orkar inte med att vara sjuk och gå på medicin.

För övrigt gick jag in på denna blogg idag:
Tungviktaren

Och blev så glad och inspirerad att nu måste jag bara ta tag i mig själv. Det går ju (uppenbarligen) att förändra sitt liv!

Trött i örat

Jag hör ingenting på mitt vänstra öra. Jag vet inte vad det kan bero på. Jag har huvudvärk och är trött som tusan och igår var jag ljuskänslig och matt och lite yr. Eftersom jag aldrig har haft migrän så vet jag inte om man får kalla det för det men det var onekligen tendenser åt det hållet i alla fall. Så det var trist.
Idag sitter jag här på kontoret och hör inte ett dyft på ena örat och är lite vinglig. Sånt där sätter sig ju gärna på balansen.

Dessutom har jag ont i magen. Bara en sån sak.

I fredags var det ett miljöseminarium som vi i miljögruppen var på. Det var jättebra faktiskt, man blir ju alltid så galet inspirerad av allt sånt där. Men döm om min förvåning närIvan Dasa (från "vem kan slå filip och fredrik") plötsligt dök upp som föreläsare. Haha, det blev lite svårt att koncentrera sig.

boooooring

Just nu är det relativt tråkigt här på min arbetsplats. Jag känner mig inte så inspirerad och arbetsuppgifterna börjar sina något - det märks att det är november.
Så imorgon kanske det får bli att ta tag i broschyrskåpet trots allt. Nånting måste jag göra innan jag ruttnar. Fast det kommer typ ta en dag att riva ut all skit och sen en dag att lägga in allting igen. Så det är ju rätt bra för då har två arbetsdagar gått förbi.

För övrigt var det riktigt skoj i helgen. Vi spelade in en skiva bland annat, det var en höjdare. Riktigt kul. Men sen var vi på Golden Hits - inte riktigt lika bra måste jag påstå. Maten var en katastrof och showen var ju inte så särskilt upplyftande. Men vi hade kul i alla fall, man har ju aldrig roligare än man gör sig. Och vi gjorde oss ganska roliga. Och så tog vi en drink eller två efter maten och sen var det dags att sova. Fast jag och min roomie låg och pratade till kl halv fem innan vi lyckades somna. Snacka om att vara helt slut dagen efter, riktigt trött var jag.

Sen var jag och P på Landet på lördagskvällen och åt. Trots att vi bott där vi bor i två års tid har vi aldrig lyckats ta oss dit så det var premiär. Det var trevligt! Vi drack en massa färgglada drinkar och blev ganska fulla, haha.

Det var länge sen jag var ute alla dagar en helg. Inte bra. Det ska inte upprepas på länge, så mkt kan jag säga.

Jobba, jobba, joooobba

Idag har vi haft möte om vad vi ska göra de närmaste veckorna och vi assistenter vill gärna fylla vår tid med diverse nödvändiga ting. Så vi har beslutat att vi + praktikant ska rensa i broschyrskåpet - snacka om skitgöra. Men det är ju bättre att göra det än att inte göra någonting.
Sen får man ju se hur länge det är rensat och städat, lär ju bli kaos igen inom ett halvår skulle jag tippa. Men allt som är organiserat är bra och allt som får oss att fylla vår tid är bra.

Just nu är det alltså lite av en svacka här på kontoret.

Och imorgon ska vi ha jobbaktivitet. Det har varit hemligt vad vi ska göra men eftersom alla andra avdelningar visste så spred sig ordet snabbt. Vår chef tänkte lixom inte på att hålla det hemligt för alla andra, haha.
Men en sak är fortfarande hemlig och det är vår "teambuilding-aktivitet". Just nu spekuleras det i om vi ska spela in en julskiva. Herregud. Vi har provsjungit rudolf med röda mulen och bjällerklang här. Det låter ....sådär.

Avd kontrollbehov

Vid närmare eftertanke har jag mycket kvar vad gäller den biten. Jag är ganska oflexibel, klarar inte av att inte planera saker (till stort förtret och ibland även irritation för min sambo) och har extremt svårt att vara spontan och crazy. Att bara hitta på saker hux flux är inte min grej. Men å andra sidan händer det ju ibland så det kanske finns hopp om livet...

trött på november - redan!

Usch. November är inte någon upplyftande historia, det ska sägas.
Har surfat runt på olika bloggar idag, dumt kanske när man är på jobbet och borde göra sina sysslor haha, men vaf*n. Lite kul kan man väl få ha när allting annat är så trist.

Ibland när jag hamnar på sidor hos de som är, som jag, barn till en far med alkoholproblem så kan jag bli lite lätt nedstämd när jag ser hur mkt vi har gemensamt. Det är klart att det är skönt också på ett sätt att se att det finns fler som jag. Och att det faktiskt finns förklaringar till många av ens idiotiska issues. Eller, klart man inte får en förklaring rätt upp och ner för att någon har samma uppfattning om livet som jag men om det finns likheter mellan oss som har denna uppväxt så är det just dessa:

- man tror att man är värdelös
- man har ett enormt behov av kontroll
- man litar inte på människor
- man mår överlag lite dåligt
- man är irrationell i kritiska situationer

Och när andra, som jag själv, funderar på anledningar till dessa issues så är det nästan alltid så att dessa bottnar i en uppväxt där man:

- inte blev sedd
- inte ville verka onormal och konstig och ville inte att nån skulle veta
- inte har upplevt att personer håller vad de lovar
- inte känt sig älskad (= inte blir sedd)
- inte lärde sig hur man ska hantera sin ynklighet och ledsamhet

Och samtidigt så har ju min mamma gjort allt det där för mig så vafan är problemet lixom? Man pratar ofta om vuxna förebilder när man växer upp. Och det kan tyckas att en person räcker (och det tror jag verkligen) men när det är två närvarande personer och bara en person orkar ge, hur blir det då? Det blir en tomhet efter den andra personens närvaro som inte kan fyllas av den närvarande personen.

Och sen tycker jag ju att jag har sett alla dessa saker hos mig själv och jag försöker och försöker att jobba med de men det är inte så lätt. Det är betydligt enklare att bara stänga av systemet och gå in i de gamla vanorna. En sak som jag blivit mycket bättre på att hantera är mitt kontrollbehov - jag kan sova utan dörr till sovrummet, jag behöver inte passa tider och har överseende när andra inte gör det (fast det är lite känsligt för jag tycker att man ska passa tider), jag behöver inte veta vad alla gör exakt precis hela tiden, jag kan släppa taget.
Men min mor och syster tycker jag ska gå i terapi och kanske jag borde det. Men jag tycker att jag jobbar på rätt bra på egen hand med det här. Fast det är klart, kanske man snabbare fick verktygen att hantera allting med lite proffshjälp.

Och ibland så tänker jag att vafan, jag hade faktiskt en bra uppväxt. Det var inte nåt större fel på min pappa, han var väldigt omtänksam och riktigt rolig emellanåt. Det är bara sen som allting gick fel.

Hur som helst, det här blev ju blödigt. Men det är så det är den här tiden på året. En tid av förmultnande och död.

Så för att muntra upp...

Så bjuder jag här på bilder från Island! =)

Ibland...

... så blir jag så trött. Och jag vill ryta till och skrika ut en massa här på bloggen eller var som helst men det går ju inte för då kan man såra människor och det går ju inte för sig.

Jag behöver hjälp

Jag vet inte vad jag ska köpa till min systerson som fyller arton på fredag. Det är ju skitsvårt tycker jag. Släkten ska samla till en gemensam mycket bra present men jag vill ju ge honom något personligt från mig och P såklart men jag kan inte komma på vad! Och så frågade jag vad han önskade och så fick jag ett sms med en massa bra saker, men det känns som julklappsmaterial, INTE 18-års present. Och jag kan ju inte vara på plats heller så jag skulle verkligen vilja ge något bra. Men jag kan inte komma på något alls!
Jag ska ut idag på lunchen och se om jag kan hitta nåt bra, det känns som att det är dömt att misslyckas dock.
Ah, well, det är ju inte som att vi inte ger honom nånting alls så det är ju bra men det vore kul med något bara från oss. Funderade först på att ge honom en flaska skumpa och ett par fina glas men då sa min kollega "du vet att det är lagning?" och det vill jag ju inte stå till svars för. Så det är ju uteslutet.
Men det måste ju vara nåt vuxet lixom. Kanske nåt typ "ta hand om sig"-set, men jag är inte säker på att han uppskattar det.

Hm, jag får fundera lite till. Nån som har tips så är det bara att komma med de, jag behöver all hjälp jag kan få!

tillgång till bil

I helgen har jag haft bil. Det har varit himla trevligt faktiskt. Vi åkte ut till landet bland annat och min mor följde med och hälsade på P s far + fru. Det kändes ju vuxet innan, att umgås med blandade föräldrar! Men det var inte så farligt såklart när vi satt runt bordet och åt. Även om min mor hade på sig sitt bästa gå-bort-humör och knappt gick att känna igen, vilket jag tyckte var lite jobbigt men självklart sa jag ingenting om det, det hade ju blivit helt knasigt.
Sen på lördagen körde jag in henne till stan igen och passade då på att gå på IKEA och handla, tillsammans med J (och M kom in en sväng och sa hej). Det var en vild chansning att åka till IKEA en löningslördag men det fungerade ganska smärtfritt ändå tycker jag, inte så mycket folk och kön till kassorna var ju inte alls lång. Det är himla smidigt med de där "scanna själv"-kassorna de har, det går fort och det är enkelt.
Hur som helst så åkte jag sen tillbaka till landet och idag när vi hade dumpat katten hemma åkte jag och sambon på en ny tur, bland annat till mataffären och gjorde lite nödvändig handling. Det känns sjukt bra att utnyttja bilen, blev sugen på att skaffa en permanent. Men vi har ju faktiskt inte någon användning för den egentligen i vardagen men helt plötsligt en dag står vi nog där med en bil på halsen utan att ha nånstans att parkera den...
Fast om det nån gång blir barn i den här familjen så kommer jag inte gå med på att vara utan bil, det kan han ju glömma.

Sweet sixteen

Haha, igår fastnade jag i min dagbok från när jag var sexton år. Det var ju hysteriskt roligt (och lite sorgligt) att läsa! Det bästa citatet måste jag bara dela med mig av:

"I lördags hände något väldigt pinsamt. Tyvärr kan jag inte berätta vad som hände eftersom jag inte kommer ihåg. Fatta, jag var så full att jag har minnesluckor! Fan va pinsamt!"

Haha, helt sjukt! För de som var med på den tiden och kanske minns kan jag berätta att ja, det var kvällen som började under en bro i Skärholmen och slutade med att jag spydde i toan och T låg bredvid och skrek i badkaret.

För övrigt var det väldigt mycket förvirring inser jag. Jag fattade ingenting och visste ingenting. Och min pojkvän M gjorde inte saken mycket bättre. Mycket JAG HATAR HONOM och Jag älskar ju honom om vart annat, så där som det är när man är sexton år och full av hormoner och känslor.
Det stod också en del om min familj som jag inte kom ihåg att jag hade antecknat nånstans, det var ju intressant.

Ja, herregud vad det är kul att bli lite nostalgisk och minnas tillbaka även om det mest var svart men emellanåt var det lite rosaskimrande också.

inspiration = noll

Jag är totalt oinspirerad.
Visst är det konstigt att när saker och ting flyter på och det mesta är bra och man känner sig rätt nöjd så är man sjukt dålig på att leva i nuet, man ser bara framåt och strävar efter nån slags "bliss" som ska infinna sig nån gång på andra sidan halvåret, typ.
Men när man mår lite styvtjockt och halvtaskigt och livet känns allmänt deprimerande och man inte har lust med något, då är det omöjligt att inte leva i nuet. Då är det extremt svårt att se längre fram än näsan räcker.
Kan någon tala om varför det är så?

Jag har dessutom en massa saker att se fram emot som är mer eller mindre roliga så det borde inte vara så här. Men så är det. Och det är snart november. Inte särskilt upplyftande, om någon trodde det.

Dimma

Det är dimma idag. Utomhus i alla fall. Man ser knappt husen på andra sidan järnvägen, det är ju sjukt. Lite trött idag, sov rätt dåligt i natt och katten skulle så klart klättra och gosa hur mycket som helst. Det var väl typiskt.
Och inte fick man nån tårta på sängen heller. Men å andra sidan kanske det är lika bra... Gillar inte tårta och fram för allt inte på morgonen. Men man kunde väl fått en kopp kaffe åtminstone! Nej då, sambon är ledig idag så varför ska han gå upp vid sex-halv sju för att hinna gratta mig. Det verkar väl fånigt.

Ont i huvudet

Nu har jag haft ont i huvudet i typ två veckors tid. Jag har aldrig ont i huvudet. Det är sjukt jobbigt kan jag säga.

Bloggosfären

Jag tyckte det var så roligt att blogga från början, det fanns så många intressanta vanliga människor som helst där ute som bloggade om stort och smått. Och så var det ju ett skitbra sätt att hålla reda på vännerna som bloggade, trots att man inte sågs så ofta visste man ändå lite grann om vad som hände i folks liv. Jag blev dessutom helt besatt ett tag, postade kanske 5-6 inlägg per dag och tänkte hela tiden "åh, det måste jag skriva om i bloggen". Jag var dessutom ganska aktiv och surfade runt och kommenterade på andras bloggar så det stod härliga till. På det viset hade man också en del som nyfiket kom och kikade in på min blogg.
Det där har ju lagt sig för länge sen, den tiden är verkligen förbi. Idag bloggar jag mest för att det är skönt att skriva av sig nånstans och ibland för att jag blir förbannad på nåt och måste ventilera eller bara för att jag själv ska kunna hålla koll på mitt liv.
Under den här perioden som jag har bloggat har ju bloggosfären växt och hypats och stötts i vått och torrt. Idag kan bloggare vara "experter" i debattprogram på TV, de räknas som en kraft när det ska pratas om "viktiga beslut" och för att sprida budskap till "den stora massan".
Det finns ett par riktigt stora bloggar som människor följer dagligen (hur har folk tid med det undrar jag stillsamt). Jag har bara orkat masa mig in på ett par stycken och en del är väl helt OK men en del är ju bara hopplösa.
Jag förstår inte storheten med modebloggarna till exempel Kissie och Kenza och Stina-Lee men det är kanske inte så konstigt. Jag kan tycka att Blondinbella har en trist output men kan ändå konstruera en del tänkvärda saker. Hur som helst, bloggosfären är ju större än bara modebloggar.
Men det som gör mig mest irriterad är när man har läst en blogg från början, som jag till exempel läste Peter Käck för att jag tyckte han var trevlig och hade en del roliga saker att säga, och sen blir den personen helt fixerad vid hur många som läser och börjar "styla" för de som läser och får hybris. Då känner jag bara att det är nock! Då har det faktiskt gått för långt. Sånt gör mig bara trött.

Två dagar utraderade

Jaha, igår morse när jag vaknade kände jag att det här går inte. Jag kom helt enkelt inte upp. Jag orkade inte och kände i varje partikel i kroppen att jag kan inte. Ont i huvudet, trött som ett as och hängig i största allmänhet. Som det har varit ett tag nu men då var måttet rågat. Så jag sms:ade min kollega och sa att jag kommer inte idag och somnade om. Jag har typ sovit konstant sen dess. Jag gick och la mig vid elva i onsdags, sov hela natten, vaknade och kände sådär, somnade om och sov till ett, gick till soffan, somnade om, vaknade vid tre, gick upp, på kvällen somnade jag vid halv elva, sov till kl sju när sambon gick upp, somnade om och sov till tio. Nu har jag varit vaken i två timmar i sträck, det är nästan rekord!

Vi åker till London ikväll, känner mig lagom upplagd. Det ska bli jättekul och trevligt men jag är fortfarande helt slut.

Rött tema

I lördags var det min tur att ha Masai. Riktigt trevligt måste jag säga, om man nu får skryta om sitt värdinneskap... =)
Jag hade rött tema. Det var lite svårt att komma på bra rätter att servera på masai men till slut blev det nog godkänt ändå. Svårast var efterrätten. Klart man kan göra typ en hallonpaj men det kändes inte som att det passade ihop med övriga rätterna.
Det var rökta räkor som aptitretare, bruschetta till förrätt, tomatsoppa tillsammans med citron- och vitlöksmarinerade kräftstjärtar till mellanrätt, gratinerad hummer till varmrätt och vaniljbavaroise med vaniljgranité och frukt i rödvin till efterrätt och till slut praliner till kaffet.
Och sen hade jag köpt en massa rött groggvirke så det blev lite spritfest på slutet också haha...! I gav upp vid två (hon skulle ha barnet på söndagen då sambon jobbade) och M och A (som dök in efter jobbets kräftskiva) begav sig hemåt närmare halv sju på morgonen. Det var länge sen jag höll på så länge måste jag säga men det var ju trevligt så varför inte? =)

För övrigt var det kul igår

på hockeypremiären. Riktigt trevligt faktiskt måste jag säga och sen smakar ju aldrig öl fel heller... Plus att DIF gick och vann var ju som kronan på verket.

Idag har varit en riktig skitdag på jobbet.

Så sjukt trött

Jag är sjukligt trött just nu. Tror det beror på att jag jobbar mkt, det är galet stressigt, jag känner mig lite hängig, september i år har inte varit så upplyftande, vädret är skit, jag sover som en kratta.

Men jag vet inte. Det kan ju vara nånting annat också.

För övrigt

Så är jag jävligt trött på den här diskussionen som blir när det är ett derby och saker händer som förra derbyt HIF-AIK. Klart är att Bajen måste få ett straff men det straffet som de får bevisar ju bara hur lite disciplinnämnden förstår om fotboll. Hur hade de tänkt lösa det rent praktiskt? Tror de på allvar att de 8000 som går in på södra istället bestämmer sig för att sitta hemma och lyssna på radio? Nej, inte så troligt. De 8000 kommer skaffa en biljett nån annanstans och det gör ju inte direkt saker tryggare eller bättre. Det ökar snarare tillgängligheten för bråk om man kommer varandra närmare. Och sen drabbas de fotbollsmedlemmar som de helst av allt vill åt (den "nya" städade publiken som de vill ha in) hårdast. Familjemedlemmarna som har biljetter på södra övre och som nog kommer tänka över det hela både en och två gånger innan de går och köper nya biljetter. Ska de som har säsongskort få pengarna tillbaka eller får de köpa nya biljetter utan att få byta in den gamla? Och varför tror man att klacken är roten till allt ont? Har man lixom inte fattat nånting?

Läste för övrigt nånstans i nån tidning att Brå (brottsförebyggande rådet) vill ha in en ny typ av publik till fotbollen. De vill ha show och dans och happenings i samband med match, så att det blir en underhållningskväll. De vill ha längre öpptettider för detta och att säkerhetskontrollerna in på arenan blir likställt med flygplatsers säkerhet så att de som ska gå på kvällen är där "i god tid" för det vet ju alla att man ska vara på flygplatsen i god tid för att hinna med planet. På detta vis ska man minska risken som innebär att folk "hänger" i och utanför arenan för länge.

Men hallå. Är det ingen som reagerar på detta? Alltså vanligt folk, vanliga människor utan fotbolls intresse. Är det verkligen här samhället ska lägga våra insatser för att förebygga brott? Är det inte det att satsa på fel saker?

Och det där med happenings runt fotbollen är ju riktigt märkligt. Är det inte fotbollen i sig som ska vara underhållningen? Jag säger ju det, det går mot en likadan utveckling som hockeyn med alldeles för mkt trams.

hahaha, så roligt

saxat från Bajen Fans hemsida:

2008-09-02
Dags att gå vidare med den här frågan snart. På fredag (2008-09-05) blir det stopp för inlämning av redogörelser till oss.Vi har redan fått in många men ju fler destå bättre.Att bli slagen, påsprungen eller påkörd av ordningsmakten är oakseptabelt.Så se till att även din redogörelse kommer in till oss och gör det omgående. Skicka era iaktagelser till bfsupomb@gmail.com

//Bajen Fans

Så otroligt roligt. Alltså, det är ju verkligen inte roligt att vanliga supportrar blir offer för övervåld från Polisen...det är ju verkligen inte ok. Men Bajenvrak har aldrig passat bättre eller hur? *fnissar*

Hockeypremiär

På torsdag är det premiär för hockeyn. Det tycker jag känns jätteroligt. Det var länge sen jag såg fram emot en hockeypremiär ska jag säga er men i år känns det riktigt kul och inspirerande. Kanske för att fotbollssäsongen har varit som den har varit i år.

Jag är lite trött och oinspirerad över huvud taget just nu känner jag, det mesta känns ganska meningslöst. Men men, det är ju bara typ nio månader kvar till sommaren då livet brukar kännas lite lättare så det är väl bara att stå ut. Typ.

Bebisar

Det är sjukt mkt bebisar nu. Det är ju sex stycken som fått/håller på att få på jobbet. Två kusiner som ska ha i höst, två killkompisar ska ha sina tvåor till vintern, en svägerska fick nyss och kompis som fick i våras. De är så många, man blir alldeles matt!
Igår var en kollega uppe och visade upp sin lilla pingla, bebisen var pytteliten trots att hon var två månader. Idag var en annan kollega uppe och visade sin grabb, en riktig liten söting. Och på söndag ska vi åka och träffa sambons nyfödda lilla systerdotter.

Och frågan dyker lixom oundvikligen upp "jahaja, blir du inte lite sugen?".

Vad ska man svara på det egentligen? Varför förutsätter alla att det är skitenkelt att klämma fram en unge om man är lite sugen. Och varför skulle alla vilja ha barn?
Ingen vet ju hur mitt liv ser ut. Jag och P kanske har försökt få barn i tio år, vi kanske har gått igenom värsta trauman eller så kanske vi helt enkelt inte vill ha barn. Det är så jävla självgott (hm, är det verkligen ett ord?) att utgå ifrån att alla vill ha samma saker i livet och att alla kan skaffa det bara genom att titta på varandra så vips blev det en unge. Jag blir verkligen förbannad över sånt här.

Och tänk om jag verkligen vill ha barn nu men inte P och vi kanske är jätteosams? Eller tänk om jag verkligen vill ha barn men är ofruktsam? Eller vad fan som helst.

Sluta fråga om "det inte är dags att skaffa barn snart" (som om det vore en accesoar dessutom). Alla bestämmer över sina egna liv.

Skit

Jag tycker det mesta är skit just nu. Det är inget kul att leva om saker och ting är skit.

Tecken på att man jobbar för mycket

* Man jobbar över minst en tim varje dag
* Man drömmer mardrömmar om att pricka listor
* Man träffar knappt sin partner
* Man kan inte ha ett fungerande socialt liv eftersom man är på jobbet hela tiden
* Man har konstant dåligt samvete
* Man sover som en kratta
* Man är därför helt slut
* Man blir därför inte nån särskilt kul person

Härligt att hösten är här?? Knappast. Det är den värsta tiden på året för då händer alla de ovanstående sakerna.

Bankjävel

Jag är jätteirriterad på SEB av olika skäl. Så imorgon är det jag som går till deras lokala kontor och avslutar mitt sparkonto och för över det till Handelsbanken istället. HA!
Skitfånigt, jag vet, att bli arg på en bank men ändå. Det handlar trots allt om mina sparpengar.

Jaha, för övrigt var jag i Åre i helgen. Det var jättetrevligt faktiskt. Vi åkte Zip-line, det var faktiskt himla skoj och inte så värst läskigt. Men det första klivet ut var absolut värst, helt klart. Vi bodde bra och spelade pingis och bowlade och sådär.

Trött, trött, trött

Jag orkar inte riktigt med det här. Nu är jag så trött och vill bara gå hem och göra ingenting. Kanske sova exempelvis.

Måste bara lägga upp en sån rolig bild från Irland:

Tjänsteresa

I måndags när jag kom till jobbet fick jag höra "packa väskorna, du ska till Irland" på grund av olika omständigheter kunde inte den som skulle åka komma iväg så då fick jag hoppa in i stället. Det blir nog bra men jag är lite nervös.

Och sen när jag började kolla mitt schema inför de närmaste helgerna insåg jag att jag och P kommer knappt se röken av varandra på fyra helger... det är ju trist men å andra sidan har vi ju precis haft semester och umgåtts dygnet runt.

nu är timmen slagen

Och sommaren tar slut. Det är fan sjukt jobbigt. Att-återgå-till-jobbet-deppen är mycket större än nånsin förr. Jag vill helt enkelt inte. Jag har ingen lust.

Men vilken fantastisk sommar det har varit! En av de absolut bästa nånsin, det måste jag säga. Jag har lixom varit så glad hela tiden och lyckats leva i nuet. Att leva i nuet är annars något jag är extremt dålig på.
Och sol har det varit, och massor av bad och trevliga stunder. Jag har inte solat så mkt så jag är inte alls brun men det spelar ingen roll. Jag har haft det bra ändå.

Men nu är det alltså dags att gå tillbaka till sitt jobb och försöka tjäna ihop till nästa års semester... Eller nåt. Det känns ganska trist att tänka på det sättet, särskilt eftersom jag aldrig har varit en typisk sommar-semester-människa eftersom jag typ alltid har sommarjobbat. Men men, det verkar alltid finnas tid att bli en svensson.

Semestern hägrar

Snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart, snart har jag semester. Men inte så snart som jag skulle vilja.
Halva dagen idag och halva dagen imorgon och sen ÄNTLIGEN bär det av till Tallinn. Det ska bli så kul! Jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig, på mig eller så men det blir nog bra. Det ska vara 22 grader och sol i alla fall, det är ju alltid något!

Barnfria aktiviteter

Jag och min vän J kom fram till att vi två och L borde göra en massa barnfria aktiviteter. Liksom passa på nu, om det nån gång skulle bli så att vi också får barn. Men när vi skulle komma på några dylika aktiviteter dök det inte upp nånting i huvudet.
Fika? Javisst men det går ju lika bra med barn
Picnica? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka och bada? Javisst men det går ju lika bra med barn
Åka till nåns land? Javisst men det går ju lika bra med barn alternativt lämna hos pappa
Äta middag? Javisst men det går ju lika bra med barn
Äta ute? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på SPA? Javisst men då kan man lämna barnen hos pappa
Gå på tivoli? Javisst men det går ju lika bra med barn (vi är ju inte direkt tivoli-typerna iofs...)

Det enda jag kan komma på är att resa bort men det går ju också lika bra med barn, alternativt lämna hos pappa. Så nej... jag vet inte vad vi ska hitta på. Men å andra sidan så kanske vi egentligen menar mer att vi ska passa på att umgås under friare former, typ ja vi kan ses imorgon och dricka vin och inte behöva planera det med barnets tid.

Men som sagt, det kanske aldrig blir några barn för oss så egentligen kanske man inte ska tänka i de banorna...

Vi kräver mer än så

Men vi kanske inte är bättre än så här?
Jag vet inte om jag ska våga mig på nån analys egentligen men allvarligt talat... Det är helt sjukt vilket fegt lag de ställer upp på banan, ingen vågar ta avslut. Så fort DIF kommer till offensivt straffområde är det som att ingen vill bli hjälte, alla är rädda att misslyckas. Det blir en eller två eller fem extra passar för mkt och anfallet rinner ut i sanden.
Vår målvakt har dessvärre tappat självförtroendet helt under sin skada. Han har återigen blivit den här ostabila, fladdriga målvakten som gör tavlor utan dess like. Vilket sprider osäkerhet i försvaret som då blir darrigt och hela laget blir lidande.

Katastrof. Vilket jävla pinsamt resultat. Klart vi ska vinna över FC Flora vilken dag i veckan som helst. Det är inte acceptabelt att inte vinna den matchen och framförallt inte när spelet är som det såg ut igår. Framförallt inte när man inte gör kämpar och gör sitt bästa. Men som sagt, vi kanske inte är bättre än så här...

Ikväll gäller det

Och det är inte roligt. Kanske nånting bra kan komma ur det här. Ikväll vänder det?
Eller så står vi där med gapande munnar och ångande frustration över vårt lag.

KOM IGEN DJURGÅRN, KRIGA!

Fortsatt nedräkning:

Ja, det har ännu inte kommit en cigarett över mina läppar. Nu har det kanske gått så pass lång tid att folk inte bryr sig nämnvärt om att man slutat röka, att det nu mer skulle bli konstigt om man faktiskt skulle stå där och dra in giftet i lungorna igen. Men det människor som aldrig rökt inte förstår är att det blir bara värre ju längre tiden går. Det blir som en tomhet, som endast fylls av nostalgi.

Det är inte lättare idag än det var dagen efter jag tog mitt sista bloss. Det är ungefär lika svårt. Fast just denna gång har det ju varit ganska enkelt för mig att sluta, just därför blir det nästan svårare och svårare. Jag klarar inte av tanken att jag aldrig mer ska röka så den försöker jag undvika så gott jag kan.

Jag vet bara att inte ett uns av rök har kommit innanför mina läppar sen den 31 maj och ju fler dagar som går desto mer förundrad blir jag.

Herr ångest på besök

Jag vet inte hur det är med er andra men jag får såna här korta, små minnesbilder som dyker upp då och då i mitt huvud helt oförhappandes. Det kan vara något som jag sagt, gjort eller bara nåt konstigt som har hänt i mitt liv tidigare som helt plötsligt poppar upp i mitt huvud. Gärna trista minnen som gör mig påmind om alla puckade grejer som har hänt. Och så får jag så ont i magen och ångest över det att jag vill ringa dessa människor och säga förlåt. För nåt som hände för flera år sen. Är det rimligt?
De kanske inte ens har uppfattat saker och ting som jag har gjort och så går jag runt och har ångest över det. Känns ju onödigt. Okej, vissa saker i mitt liv är jag inte stolt över och vissa saker som jag har sagt och gjort är ju verkligen inte alls varken ok eller försvarbart men jag vet inte, ska man ha ångest över sånt hela livet? Och vissa saker är ju jättefåniga. Men till er som läser (jag vet att ni inte är många): FÖRLÅT! Jag hoppas att ni förstår vilka situationer jag menar och jag ber verkligen om ursäkt för mitt idiotiska beteende. Jag har varit en dålig vän. Men jag hoppas att vi har lagt sånt bakom oss och att jag idag är en bra vän.

Hörde för övrigt apropå ingenting att WM bor på hotellet här på andra sidan E4:n ikväll. Hoppas det inte blir efterfest här i krokarna... Och hoppas verkligen inte att min darling råkar illa ut.

Lördagkväll

Det är lördag, solen strålar, Djurgårn möter IFK Göteborg och jag sitter hemma alldeles ensam. Nu kan man undra varför. Och det gör faktiskt jag också.

Ok, nu är klockan nio på kvällen, DIF förlorade på ett jävla skitmål i 91 min (en irriterande ovana de har lagt tills sig med...) och jag sitter fortfarande mol allena i min lägenhet och undrar vad fan jag gör här? Jag borde vara ute och parta och snacka inför Tallinn vid det här laget. Men icke.

semestern känns som en dröm

Såhär såg det ut på sandhamn förresten... =)

Inget nytt

Det är same old, same old. Jag jobbar och det är galet mkt just nu. Jag har skickat i väg alla mail och förfrågningar och väntar nu på alla svar och när de dimper ner (säkert alla på en gång) så kommer jag drukna i jobb. Inte kul.
Plus att imorgon har jag miljö-möte hela dagen så då kommer jag inte att vara tillgänglig för vanligt hederligt arbete.

Jaha, i övrigt ser det ut att ljusna för oss tycker jag! Resorna är bokade, det är bara några detaljer runt betalningarna som ska fixas. Det är skönt att jobba på resebyrå så att man själv kan välja när man kan/vill betala sina biljetter även om de måste ställas ut samma dag. Det är en fördel. En annan fördel är bra priser på hotell. Det är sånt man har nytta av när DIF ska ut i Europa exempelvis.

Det ska bli så kul i Tallinn och det ska bli så skönt med semester!

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig

Det är då ett som är säkert.

Just nu känner jag att jag har fullt upp med att planera resor för mig själv. Det är galet mycket just nu.
Vi har ju Tallinn som är en resa för sig kan jag säga med en massa människor som inte kan bestämma sig. Det är 30jul-01aug.
Norrland ska bokas boende (iofs mamma som bokar det men ändå) och bilar är bokade. Datumen det gäller är 02aug-08aug.
Syrran, jag och hennes äldsta barn ska åka till Åre. Där måste jag fixa hotell och resa för oss alla, 29-31augusti.
En liten tripp med båt är även bokad för mig och I som iofs bara är en natt och som är bokat och klart, den 6-7 september.
Helgen 26-28 september åker jag och P till London (fick ett galet bra erbjudande på 4* hotell skickat till oss, var tvungen att slå till direkt) och jag måste boka flyget. Tror jag slår till på British Airways nu när hotellet kostar nada. Ryan är halva priset men det är ju lite meckigare plus inte så trevligt.

Ja, det kommer bli en dyr historia det här....

Tallinn

Ja, med skräckblandad förtjusning såg jag och min kollega M lottningen för kvalet till Uefa-cupen live på deras hemsida i tisdags. Och tamigtusan om det inte blev helt som vi hade tänkt - börja hemma och spela borta 31 juli då vi båda har semester. Vi jublade över det en stund och började genast planera resandet.

Det är alltså Tallinn som är resmålet och då finns det ju ett par alternativ. Ska man våga åka båt tex kvällen innan eller kan det bli ett sjöslag utav helvete? Eller ska man vara lite vuxen och förståndig och åka samma dag som matchen spelas, dvs torsdag morgon? Alldeles oavsett blir det retur den 1 augusti i vilket fall eftersom vi ska åka till Norrland den 2:a. Det blir lite körigt det där men det kan det ju vara värt! =)

Och så måste man hitta nåt shysst hotell också. Det är lite klurigt men jag och M håller på och filar på det där så det blir nog bra.

tillbaka till verkligheten

Jaha, så var det dags att åka hem och förbereda sig för att gå till jobbet.
Vilket verkligen behövs eftersom det händer de mest sjuka sakerna just nu tydligen. Det har varit tjafs om våra lönetillägg för vissa ansvarsområden, en kollega har blivit uppsagd, en annan kollega har precis gått på mammaledighet så henne ser jag inte på ett år eller så, och tja lite annat smått och gott har de säker hunnit med också under de två veckor jag varit borta. Jag kan säga att det känns som att jag varit ledig mkt längre än så, Sandhamn känns som hundra år sen. Men så fort man är tillbaka på jobbet och faktiskt börjar arbeta istället för att hälsa, prata om semester, läsa igenom alla mail, skvallra och allt sånt så kommer det kännas som att man inte varit ledig på evigheter...

Men vilken underbar semester! Jag hoppas nästa semesterperiod blir minst lika bra. Men det tror jag nog att det blir. Vi ska ju till norr så då blir det i alla fall riktigt miljöombyte. Hoppas bara min kusin kan ta katten! Annars vet jag faktiskt inte vad man gör?

Ingen dag att tala om

Idag har vi varit i Rosendals trädgård och promenerat på djurgårn. Bara en sån sak. Hur ofta gör man det? Typ aldrig fast vi pratar om det rätt ofta.
Det är ju så himla trevligt att göra ingenting. Att man kan bli så lycklig av det, är det inte märkligt?

Imorgon bär det av ut till landet igen. Vill inte sitta hemma och "vänta ut" semestern och kanske hinna bli uttråkad så därför åker vi ut till P's far för att ta vara på de sista härliga dagarna innan jobbet sätter igång igen. Lite fusk är det dock för P börjar sin jobbvecka efter semestern med två lediga dagar! Hallå! Orättvist tycker jag. Han är alltså ledig tills på onsdag men å andra sidan jobbar han helgen så det är väl ok ändå antar jag.

Jag är alltså gräsänka nästa helg och hittar gärna på något som är trevligt om nån är hemma och sugen på att umgås! Jag kommer verkligen vilja umgås nu i juli när man jobbar, så att man tar vara på all den lediga tiden man har där mellan arbetstimmarna.

Nedräkningen fortsätter:

23 dagar utan tobak. Observera att inget nikotin kommit över mina läppar sedan den 31 maj 2008. Hur är det med dig M? Inga ciggaretter i alla fall men kanske en och annan prilla. =)

Jag är förvånad över hur lätt det är. Jag fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. Och jag har varit lite sugen av och till här över midsommar men P sympatislutade nu i helgen så det var bra. Saknar inte själva ciggen egentligen utan snarare stämningen en ciggarett ger. Att det är ett snäpp bättre med en cigg än utan den. Vad ska man fylla ett sånt tomrum med? Det är ju omöjligt. Så man får sucka lite sorgset och acceptera att det är bra ändå. Och bara det att man kan acceptera tanken att det hade varit bättre med en cigg men ändå stå emot det, det måste ju vara det bästa av allt.

Sommar, sommar, sommar!

Åh, det är underbart med sommar och sol och även lite regn och lite blåst. Så länge det är ljust och härligt får det fanimig vara vilket väder som helst. Nu är det juni och vi ska njuta av alla dessa dagar som sommaren ger oss för när vi sitter där i november och funderar på vad livet är värt så måste vi minnas de här dagarna när livet kändes lätt och kul enbart beroende på att det är ljust utanför vår port.

Jag är så fantastiskt glad över att bo i detta land. Visst, vi har skitvinter i flera månader, vi har ett uruselt och fegt fotbollslandslag och vi har en jävla massa nedskärningar och problem i vår berömda välfärdsmaskin. MEN! MEN säger jag igen. Vi har svensk sommar, söta jordgubbar, härlig rabarber, vi har röda torp med vita knutar, vi har hambo, dragspel och midsommar, vi har sill och nubbe, vi har kräftskiva, snapsvisor, vi har fantastiska bad och härliga stränder, vi har fjäll och vandringsstigar, skog, åkerlappar och blå himmel. Vi har vinter med snö, pulka, nyårsraketer, långfärdsskridskor och varm choklad, kaffe med dopp, julskinka och julgranar med julklappar och rim. Vi har också ett vårdsystem som är för alla oavsett pengars status, vi har en generös föräldraförsäkring som garanterar ett minimibelopp istället för inga pengar alls, vi har fri utbildning, vi har toppjobb med topplöner, vi har sjuksystrar som strejkar för sin rätt, vi har gruvarbetare, sjömän, jordbrukare och trafikpoliser, vi har en rättstat och ett juridiskt system som ska se till den svages rätt, vi har debatter och fri press, vi har en grundtanke i vårt samhälle att alla får vara med, vi har rättigheter för homosexuella och handikappade, vi har invandrare som förgyller vårt land med nya influenser, vi har eldsjälar och idrottsparker, vi har ungdomsidrott och akademier.

Vi ska inte vara trötta och klaga för mycket. Tänk på allt det som är bra istället! Och självklart finns det invändingar mot allting jag just lyfte fram här uppe men försök att se det positivt. Bara för en gångs skull, okej?

Bloggtoppen och handväskdebatt

Ja, vad ska man säga. Gick in och tittade på nån slags topp lista på bloggar och av de första tjugo så var det endast typ två som inte handlade om mode. Av de 40 första så var det typ fem. Vafan?
Allvarligt, jag har ingenting emot människor som tar för sig och är framåt och drivande och kan tjäna pengar på att göra ingenting. Självklart ska man tjäna pengar på att göra ingenting om man kan (kapitalisten i mig har tydligen talat...) Men jag fattar inte. Jag förstår inte varför jag, en 27-årig tjej från förorten som är uppvuxen i Stockholm som är en normal person med ointresse för dyra kläder men ändå gillar att shoppa ska lyssna på nån 17-årig tjej från förorten som får pengar för att lyfta fram företagens produkter? Eller snarare, gör folk det? Är det nån som bryr sig? Det är för mig ett mysterium.

Läste på min vännina J's blogg om den så kallade handväsk-debatten. Nu skrevs hennes inlägg medan jag var i det moderna informationssamhällets bakvatten så jag hann inte kommentera och att göra det nu, efter långa förklaringar som sa samma sak en gång till känns lite sådär. Så jag skriver här istället om hur jag uppfattat det hela.

Jag tror vi har uppfattat denna debatt på två helt olika sätt. Vilket inte är så ovanligt vad gäller oss men ganska intressant. Det är ju verkligen intressant att J tar upp ämnet miljö och shyssta förhållanden för arbetarna vad gäller märkeskläder/prylar/accessoarer kontra andra prylar. Eftersom märkeskläder/prylar/accessoarer av hävd brukar inhandlas av den något mer välbeställda delen av befolkningen som kanske bryr sig om miljön men snarare troligtvis går mer efter kvalité, status samt gammal vana (har de nånsin satt sin fot i exempelvis Hennes och Mauritz kan man undra) så fattar jag bara inte vad det argumentet kom in nånstans. Självklart handlar debatten om ekonomiska aspekten av det hela eftersom det är just det som är själva kärnan. Att inhandla en väska för 75.000 kr på ren impuls för att sedan lägga den i garderoben och använda den knapphändigt är inte vad jag skulle vilja kalla "ett bra köp" vare sig det är bra kvalité och att den räcker hela livet eller en härlig känsla att ha "the it-bag". Det kan aldrig vara OK att handla en väska, en båt, mat, en cykel, ett hus, en bil, en tröja, en sko eller egentligen nånting bara för att det är dyrt och innebär status.
Självklart skulle jag också klappa händerna och ropa hurra om det handlade om miljön och arbetarna men det är ju inte det debatten har handlat om. Det är ju inte så att folk generellt står och funderar på när de står inför att handla en tröja för 3500 kr om arbetarna hade det bra som sydde upp de (vilket faktiskt inte är en garanti bara för att det är ett dyrt märke, snarare tvärtom), självklart funderar gemene man om de har råd med det.
Det är ju också så att vi rör oss i lite olika kretsar, J och jag, och det kanske är så att till 90 % är hennes vänner och bekanta trots allt människor som inte funderar på pris när de handlar. I mina fotbollskretsar är det ofta mycket märkesfixering men det handlar definitivt inte om miljötänk, snarare status och uppåtsträvande.
Slit-och-släng-samhället är inte det allra bästa ur rent mänskligt eller miljömässigt perspektiv men å andra sidan så har det samhället gett oss en grund att stå på som gör att fler människor kan ha det ok. Jag köper hellre kläder och prylar som är av god kvalitet och som håller längre men det behöver faktiskt inte vara dyrt för att ha de egenskaperna. Och vissa saker är ju dyra och går sönder på en gång, det kan vi väl vara överens om.

Hursomhelst måste vi tänka mer miljöeffektivt när vi gör val i livet. Vi måste göra saker för vår natur och vår värld för att den ska finnas kvar till kommande generationer. Det är dessvärre svårt när en helt ny kapitalistisk värld och stora marknader som törstar efter den kommersiella välfärden står med nya, friska pengar att spendera. Det är ju där vi måste sätta hårt mot hårt, i den politiska världen. Det är alltid bra att kämpa i det tysta, det är viktigt att vi små människor drar vårat strå till stacken. Och det är ju så att man färgar och färgas av människor omkring sig. Vi utvecklas också som människor tillsammans med vår omgivning, vi kan påverka den lilla klicken som utgör våran bekantskapskrets och familj som i sin tur kan påverka sina kollegor och vänner.

Som på film

I helgen firade jag och P fem år tillsammans. Fem år, det är ju helt sjukt lång tid. Var har alla dessa år tagit vägen? Och vad har jag lyckats åstadkomma under de åren, det är ju verkligen en bra fråga...
Hur som helst, i fredags (då själva årsdagen inträffade) gjorde vi inget särskilt. Vi åt tacos och tittade på TV och softade och ropade högt av glädje varje gång vi kom på att vi numera har semester i två veckor.
På lördagen var det match och hur det gick vet vi alla. Det var även en ordentlig fylla. Och jag blev anklagad för diverse saker. På något sätt ringde min tonårsförälskelses ord i öronen hela kvällen för P och M påstod precis som han gjorde för tio år sen att det finns två sorter av mig. Den glada, fantastiska tjejen som man inte kan undgå att älska och den sura, idiotiska tjejen som man inte kan tycka om överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska säga om sånt. Det är klart att det måste vara sant men om det är sant är det ju verkligen helt fruktansvärt. Har ingenting hänt på tio år??? Och är jag verkligen så melodramatisk? Är jag verkligen uppe på toppen för att rasa i botten i nästa sekund så att de människor som står mig närmast inte kan stå ut med mig? Det är ju hemskt. Jag trodde i min enfald att jag hade utvecklats som människa och ändå kunde kontrollera mina dåliga sidor betydligt bättre idag. Men tydligen inte. Jag måste ju göra något åt det här. Men vad?
Så kom det sedan en söndag och det var bokat för fem-års-firande ute på Sandhamn. Vi gick upp i ottan för att lite bakfulla ta båten ut som gick 9.30. Det var typ vi och kanske en handfull människor till, det var ju skönt. Vi kom ut till ön och åt lunch på värdshuset och solen strålade verkligen men det blåste lite grann. Vi fick inte checka in på hotellet direkt så vi gick bort till den fantastiska stranden på andra sidan och pratade om hur vårat hus ska se ut, som vi ska köpa när vi är stora och har en massa pengar. Vi åt mjukglass och när vi fick tillgång till rummet tittade vi på TV och sov en stund innan det var dags för middag.
Middagen intogs i hotellets restaurang och det var två rätters fantastisk måltid med ett helt sjukt gott rosevin till. Vi hade med oss en flaska champagne så efter middagen gick vi bort till vår strand igen och satt på klipporna medan solen gick ner och det var verkligen så där mysigt som man tror att det ska vara men som det nästan aldrig blir för att man har för höga förväntningar. Under tiden blev vi sugna på att bada så det gjorde vi, ett kvällsdopp i havet innan vi vandrade hemåt till hotellbaren där vi tog en nattfösare och sen i säng. Vilken helt fantastisk dag det var!! Som på film, verkligen.
Och igår slöade vi i sängen, åt frukost, låg vid poolen och solade, gick ner i relaxavdelningen och badade lite i inomhuspoolen, drack kaffe, bastade lite och sen gick båten hem vid fem och vi kom hem lite solbrända och fullkomligt utvilade.

Det är galet skönt med semester!!!

och på den tolfte dagen...

... så går det helt smärtfritt. Det har inte ens varit svårt att sluta röka. Om jag hamnar i en sån situation där det känns som att jag skulle tycka att det är jobbigt så har jag försökt sysselsätta mig med annat. Exempelvis när vi kom ut till landet. Det är alltid så att det första man gör när man kommer ut till landet är att öppna en öl och ta en cigg på altanen. Det är lixom utan undantag. Så det var lite jobbigt. Men jag gick och packade upp mat och annat för att sysselsätta händerna med något annat och så gick det över.
Det var även lite jobbigt när det var fotboll i tisdags, då kände jag suget också ett par gånger under kvällen (och mer och mer ju längre kvällen gick och ölen rann ner och omdömet gradvis försvann) men det var bara att stålsätta sig. Jag tror att jag försökte övertala M nån gång under kvällen till och med att lägga ner det här men då sa han bara "tänk på när du står där på startlinjen" och så gick suget genast över.

För er som inte vet så har jag och M slutat röka den 1 juni. Om vi skulle trilla dit innan 1 sep så måste vi åka Vasaloppet och om vi klarar oss så ska vi åka på lyx-SPA med all inclusive.

Inspirerad av J

I helgen har jag...

...firat T's födelsedag

...hyrt bil

...varit på utflykt till Steninge slott med mor och mormor

...druckit skumpa

...tagit ett kvällsdopp

...druckit vin

...fiskat aborre

...bränt mina axlar

...tittat på fotboll

...grillat

...badat 5 ggr

...solat på bryggan

...druckit kaffe på altan

...promenerat med hunden

...storhandlat

...sovit som en stock

Jag har alltså haft en HELT FANTASTISK helg och det känns som att jag har haft semester i typ en vecka. Vilken underbart härlig start på sommaren! Hoppas bara vädret håller i sig men det lär det ju inte göra. Nästa vecka har jag semester på riktigt! Det ska bli galet skönt. Vi ska göra ingenting, bara vara på landet och göra ovanstående saker förhoppningsvis.

Skatteåterbäringen!!

TJOHO!! Nu kommer skatteåterbäringen! Det är ju helt fantastiskt. Idag när jag gick in och tittade på status på mitt konto så såg jag att pengarna var registrerade för utbetalning imorgon. Jag blir så glad. De kunde ju verkligen inte komma lägligare. Jag har haft så många räkningar denna månad och såna där trista på över tusen spänn så att få tillbaka nästan 7000 är ju precis vad jag behöver!
Jag har tänkt sätta in lite av de (eller en ganska stor del) på pensionsförsäkringen så att jag kan få tillbaka pengar även nästa år och sen tänkte jag spara en liten del på mitt sparkonto och så tänkte jag ta resten på semestern. Är inte det vuxet så säg? Hade man fått tillbaka 7000 spänn när man var typ tjugo hade allting gått till fest och kul. Förra året satte jag in hälften på sparkontot faktiskt och nu lite bättre ändå.

För att räknas som riktig vuxen saknas väl egentligen bara en bil, ett hus och ett barn. Och kanske ett giftermål.

Hmmm... jag har nog rätt långt kvar ändå...

Stressen är mer än jag kan hantera

Just nu är det sjukt jobbigt på jobbet, jag hinner inte med nånting. Jag har en massa möten och en massa annat att göra. Plus att vi ska ha ett miljö-event på onsdag efter jobbet som kräver en massa förberedelser och en massa tankekraft...

I helgen var jag på bröllop, det var jättetrevligt! Vi kände inga andra än brudparet (och knappt det) så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Jag hade sagt till min väninna att hon inte fick sätta oss så långt ifrån varandra men hon gjorde precis tvärtom, vi satt så långt ifrån varandra man kunde komma på helt separata bord i varsin ände av lokalen. Så det var ju lite intressant. Men det gick jättebra och det var himla trevligt! Mycket mat var det och det var gott vin och sådär. Sen var det dans och lite drinkar i baren och jag rökte ett halvt paket.
JAG VET! Jag ska sluta men nu är det faktiskt en hel vecka kvar till 1 juni och det kommer bli ett litet helvete. Men, jag ska göra mitt bästa. Problemet är ju att man tappar lite omdöme med ett par glas innanför västen så det kan bli svårare än man tror.

Snart börjar fotbolls-EM. Det är ju sjukt.

Lasses nya

F A N T A S T I S K T !

Vilken låt!

Var är alla?

Var är alla mina vänner? Varför ses vi aldrig nuförtiden???
Jag vet inte om alla försvinner iväg till respektive landställen så fort vädret blir fint eller vad det är som gör det och jag kanske överdriver... men.... jag vet inte.
Man inser ju dessutom ganska snabbt när man ser bilder på sina vänners barn att de träffar man ju aldrig nuförtiden, barnen hinner ju växa upp innan man träffas nästa gång känns det som. Det känns ju lite konstigt och trist faktiskt.

Och nu när fotbollen har paus (tack och lov för det!) så kanske man reagerar lite mer för att livet går från sjukt social till lite mer lagom social.

Däremot är jag mkt dålig på att vara spontan. Ni vet "nämen, ikväll! Ska vi inte grilla ikväll?". Sånt tycker jag är jobbigt, jag vill ha en plan så jag kan förbereda mig mentalt. Så jag ska väl inte gnälla kanske men jag vet inte. Känns som att jag aldrig träffar nån nuförtiden förutom mina arbetskamrater och det känns sådär...

Men bortsett från det? Livet? Tja, det rullar på.

Usch

Ja, det här känns jobbigt tycker jag just nu:

* DIF spelade uruselt igår mot Bajenvraken och förlorade med 2-0

* Jag är lite bakfull

* Jag ska åka på rock-kryssning hela j*vla helgen

* Idag är det möte för den nybildade BRF i vårat hus

* Jag har tråkigt på jobbet

* En kund ringde och hotade mig idag

* Skaffa-barn-frågan

* Köpa-bil-frågan

Glad första maj!

Eller hur man nu säger... Idag har jag och J varit ute och promenerat. Vi gick ganska långt faktiskt. Det var väldigt skönt tycker jag och mkt trevligt.

Jag försökte komma på en morot och en piska för att sluta röka. Jag tänkte att om jag slutar nu och så har jag en deadline till 1 sep och om jag fortfarande är rökfri då så får jag göra ngt jag verkligen vill eller bjussa mig själv på ngt väldigt speciellt. Men om jag inte är rökfri då så måste jag göra ngt jag verkligen, verkligen inte vill. Problemet är bara att jag inte vet vad dess saker ska vara. Nån som har förslag??
Jag och M bestämde igår att vi skulle köra från 1 juni men det verkar ju lite fånigt. Varför inte bara sätta igång på en gång? Vilket hästjobb som ligger framför en med kommande derby och rock-kryssning och allt... Burr. Vi får väl se hur det här ska gå.

Om det nu blir ngt derby ö h t. Hörde ngt rykte om att polisen inte i dagsläget godkänner DIF's (icke-befintliga) säkerhetsarrangemang. Men vi får väl se hur det blir. Vilken jäkla grej det var/blev efter derbyt. Vilken konstig sits vi har hamnat i.

Farbror Blå

Det är ju verkligen irriterande att polisen alltid har "rätt" - och att det är de som får komma till tals i media när det handlar om supporter"bråk". Det skrivs om upplopp och falanger som ryker ihop och skandalscener. Men inte ett ord om att ridande poliser styr rakt mot folkmassan och börjar slå med hästpiskorna blint och urskillningslöst mot oskyldiga människor. Inte ett ord om att polisen puttar, slår, skriker, hetsar och allmänt bidrar till kaos och oordning.

Man blir ju matt alltså. Stackars alla människor som läser sånt strunt och tror på det. Och stackars oss som hävdar att det inte är farligt att gå på fotboll som återigen måste förklara att så som det framställs i media är det inte i verkligheten. Och stackars supportrar som inte hade en tanke på att slåss i samband med matchen som plötsligt hamnade i skottlinjen på grund av polisen. Och vilka idiotpoliser som har noll koll och inget samarbete. Man kan inte fösa en skock människor åt ett håll samtidigt som en annan patrull stänger av vägen framför från andra sidan. Vad kommer att hända då? Jo, det kommer att bli en människohop som inte vet vad som händer och blir fösta runt som boskap åt alla håll och det kommer att bli irriterat. Det borde varenda människa fatta. Det är ju helt sanslöst och obegripligt att de inte har ngn slags rutin på det här vid det här laget. De är ju sjukt oförberedda varje gång. Och man känner ju deras adrenalin som pumpar - de vill ju slåss med supportrar. De vill ju veva med batonger till höger och vänster. De vill ju vara "där det händer" och i hetluften.

Tröttsamt är ordet.

Tro inte på det ni läser om oss supportrar. Och tro fan inte vad ni läser om polisen. De är en skam för Sverige.

Min katt har gömt sig

Han har en ovana att hoppa in i min garderob och lägga sig och gosa med mina byxor. Ibland när man letar efter honom i lägenheten hittar man inte honom någonstans, då kan man kolla in i garderoben och så kan man se en sömnig katt sticka upp huvet.

Sjukt seg helg för min del. I fredags firade jag och min kollega A att vi klarade våra körkort på första uppkörningen. Det var trevligt. Igår låg jag bara och slappade framför TV'n hela dagen. Jag drack vin, öl och en drink på fredag och kände mig rätt risig i magen. Jag tror L har en poäng i att bara dricka vin och "ren" sprit. Alltså ska jag numer försöka mig på det också tror jag. Endast vitt vin och martini sprite från och med nu. Typ. Eller så kanske jag ska ta mig en vit månad? Ja, varför inte. Det är svårt att dricka vitt vin när man ska på fotboll, lixom.
Idag ska jag försöka att inte dajma ur helt och tänkte nog ta mig en promenad till Hornstull och se vad man kan hitta på i staden.

Ah well, det här var ju helt ointressant.

Med facit i hand...

Oh dear.

Kanske inte skulle ha druckit de där tjugo ölen och rökt ett och ett halvt paket och snubblat hemåt nångång mellan tolv och fem på morgonen. Kanske jag borde sansat och förståndigt och vuxet ha tagit en öl eller två, inte rökt och åkt hem direkt efter slutsignalen. Kanske jag borde ha tänkt efter före.

Men, nu skulle ju inte jag vara jag om jag hade gjort allt detta. Till mitt försvar ska dock sägas, att jag mådde bättre. Jag mådde faktiskt mkt, mkt bättre och jag trodde att alkoholen faktiskt hade gjort mig frisk. Tji fick jag, som man brukar säga, när jag vaknade dagen efter och fick sällskap av inte bara bakizilla utan även snor och host och ingen röst kvar över huvud taget. Och då tänker jag som så att kanske man har lärt sig ngt av detta. Men det känns inte så troligt.
Till mitt försvar kanske också ska sägas att 1) jag hörde aldrig slutsignalen eftersom jag spenderade andra halvlek i öltältet (fast om det är ett försvar vet jag egentligen inte...) och 2) jag hade så mkt roligare på en fotbollsmatch än jag haft på flera flera år. Det var one of those nights, som man brukar säga.

Men imorgon blir det farbror doktorn som får sjukskriva mig för det finns ju inte nån chans att jag kommer kunna jobba nångång på den här sidan av helgen...

Sjukstuga

Usch, här hemma har vi verkligen sjukstuga. Vi hostar och snörvlar och nyser så det står härliga till. Halstabletter, te och snytpapper går åt i drivor. Det är inte roligt att vara sjuk.
Och idag är det hemmapremiär. Bara en sån sak, hur kul blir det med en sjukdom på halsen? Kanske inte blir så mkt öl och ciggaretter för min del idag men det kan man ju leva utan. Det är mer gnistan, humöret på topp och allt det där som kanske är svårt att känna när man helst av allt vill skära av sin hals så att man får vila lite. Men men, det ska nog gå bra.

Det är tydligen 1300 MFF-biljetter sålda. Det har ju typ aldrig hänt förut, att en klack från en annan stad haft så många biljetter på Stadion. Eller det har det säkert men jag kan typ inte påminna mig själv om det. Det är ju galet. Och känns inte alls bra måste jag säga. Fast lite kul också förstås om det blir bra drag.
Men jag hoppas att det blir vi som får jubla, inte de!

Irriterad

Har nu haft diskussioner om fotboll och supporterskap här på jobbet på lunchen med folk som inget vet. Jag vet inte varför folk ska ha så jäkla massa åsikter om saker de inte vet ngt om. Jag blir verkligen irriterad. Och varför ska folk alltid, alltid, alltid utan undantag börja prata om huliganism när man berättar att man ska på fotboll/är intresserad av fotboll/pratar om fotboll? Jag förstår det verkligen inte. Jag tror inte att det händer varje gång en kille pratar om det (för då kan det ju faktiskt vara en huligan på riktigt) men så fort jag pratar om det så är det så utan undantag. Och jag blir så trött.
Varför ska jag behöva försvara mitt supporterskap? Och varför är det så provocerande att vara kvinna och faktiskt gilla fotboll "på riktigt" (nu menar jag en som går på match och inte bara "hejar" på ett lag som man aldrig har sett även om supporterskap kan se ut på väldigt många sätt)?
Och varför finns det fortfarande tjejer som säger att deras killar inte FÅR gå på fotboll (men framförallt inte åka på bortamatch)?

Förlåt men jag förstår det verkligen inte. Min kollega säger att fotbollen tar upp så mkt tid från "deras" liv och att han inte "tar ansvar" för tvätt, disk, läggning, matning, handling, blöjor, etc när det är match. Jag försökte säga att - varför inte lägga tvättiden på en dag när det inte spelas ngn match? - varför inte göra en överenskommelse om hur man lägger upp det? - varför ska EN dag rubba hela deras samliv? men nej.
Nu var hon ändå väldigt förstående (tydligen) eftersom hon faktiskt har tillåtit sin kille att ha kvar säsongskortet så han får gå på hemmamatcherna, till skillnad från sina övriga vänner där killen inte får gå på match överhuvudtaget. Men herregud.

Jag sa "om man inte låter sin kille gå på match överhuvudtaget så har man ju inte förstått sin kille". Jag menar då inte supportrar som inte bryr sig om han/hon går på match eller inte utan jag menar förstås de som verkligen verkligen bryr sig. Det går ju inte att vara ihop med en sån! Som förbjuder en att göra det man vill och älskar. Helt plötsligt förstår jag alla frustrerade killar som mumlat om "tjejen, du vet" när fotbollen kommer på tal. Om man ska träffa en sån person så måste man ju verkligen göra det mitt under brinnande säsong så att hon/han är förberedd på hur mkt tid detta tar av ens liv.
Sen menar jag inte heller förstås att man måste gå på allt, allt, allt hela tiden och åka på samtliga bortamatcher. Men att inte ha förståelse för sin partners intressen måste ju vara livsfarligt för ett förhållande. Eller?

Hon sa även "det passar inte in i vårat liv".
Jag sa "det passar inte in i ditt liv, menar du".

Pirrig

Jag är så sjukt pirrig inför söndagen. Jag och M här på jobbet (tack gode gud för att du gjorde så att M började här så jag har ngn att snacka med!) har inte pratat om annat här på kontoret. Han ska åka mini-buss (avundsjuk!) och jag ska åka tåg. Och så ska vi dricka öl och så ska vi hoppa och sjunga och ha skitkul. Förhoppningsvis kröner vi det hela med en vinst. Runt 4000 djurgårdare beräknas till NRK. Det är inte illa. Kan bli galet.

Jag längtar hur som helst. Mycket.

Boknörd? Nej, inte så mkt som jag skulle vilja....

Eller? Hmm... Jag vet inte. Intressant test måste jag säga.

Trött som ett as

Men nu har jag semester!!!!!!!!! Hurra, hurra va det ska bli galet skönt. Ons-mån är jag ledig. Fy fan va jag verkligen behöver detta, att få vara ledig lite. Åka ut till landet, äta påskmat (kanske ett och annat påskägg?) och framförallt: sova!!! Och köra bil förstås! Det ska bli himla kul tycker jag men också lite läskigt. Jag ska hämta ut bilen på fredag på Vasagatan. Det är iofs lite ångest bara det men det ska nog gå bra. Jag har ju aldrig kört i stan men kl 9 en långfredag ska det väl inte vara så mkt trafik kan man hoppas och så kommer jag ha med mig mor som moraliskt stöd.

Men sen förstår ni! Sen ska jag och P sätta oss i bilen och ratta över först till Ps mor som bor på andra sidan staden och sedan till Ps far efter det som bor på helt andra sidan staden, ute på landet. Hur fan ska det gå??? Med en som inte har körkort och kan hjälpa till. Det kommer att vara mitt eldprov, helt klart. Och sen ska vi köra till en herrgård på lördag för att äta påskbuffe (eftersom P fyller år så "bjuder" jag på det) och sen på söndag ska vi till Runmarö för att hälsa på L + T. Så det blir mkt bilkörning i helgen! Hoppas jag klarar av det. På måndag när vi ska köra hem kommer det kännas som rena barnleken, haha.

Nej. Hörrni. Nu har jag jobbat över i nästan en och en halv timme. Nu är det dags att plocka ihop och gå på påskledighet.

GLAD PÅSK!!!

Fantastiskt!

Vilken lördagskväll! DIF vinner på Hovet inför en (tydligen) fanatisk publik och Charlotte Perelli vinner i Globen. Kunude ju knappast blivit bättre måste jag säga.

Jag är sjukt irriterad på att jag inte kunde gå på matchen. Särskilt eftersom det verkar ha varit ngt alldeles särskilt i publikväg där igår. I tisdags när jag var där var det sjukt bra, kändes som att det skulle bli galet på lördagen. Men men, man får väl hoppas att DIF tar sig vidare från dessa kvartsfinaler så att man kan få en ny chans att sjunga ut.

Skandal

Jag blir faktiskt irriterad.
Här pratar folk om hockey, det börjar hända saker kring hockeyn och det börjar bli en hausse, folk drar folk som bekant och det har känts som att det är ngt riktigt kul på gång. Under säsongen har folk bara pratat om slutspelet och hur kul det ska bli och att det är synd att inte fler fattar hur kul det är med hockey men att "när det gäller ngt brukar det ju bli drag". Slutspelssupporter har jag varit i många år (men inte de två senaste då förstås, rätt svårt att vara sådan om laget i mitt hjärta inte ens går till slutspel...) och vi är fler som varit sådana. Med slutspelssupporter menar jag att man kanske gått på en eller två matcher under säsongen och sen kommit till skott när slutspelet väl börjar. Icke att förväxlas med medgångssupporter (eftersom det som bekant kan sluta lite hur som helst i ett slutspel, det är ju inte säkert att det blir just en medgång...).
Hur som helst. Vad händer denna säsong när hockeyn börjar leva lite sitt eget liv igen för första gången på flera år och DIF tar sig till slutspel?? Jo, folk dyker inte upp. Det är fanimig värdelöst.
Det finns hur många biljetter kvar som helst, det är fortfarande gröna gubbar på ticnet. Det är dåligt. Vad väntar ni på? Lördagsmatch? Semifinaler? Get real och ta dig i kragen och gå och köp en biljett till kvartsfinalspelet - nu är det faktiskt på allvar.

För att fira mitt körkort...

...hade jag tänkt att jag skulle köpa ngt till mig själv som jag velat ha hur länge som helst. Men jag kunde inte komma på ngt, plus att jag råkade gå in och köpa sju böcker istället.
Och den här månaden är sjukt knaper med tanke på CSN pengar som ska betalas plus det sista på körkortet som jag har betalat och uppkörningspengar och en hel massa annat. Och så har ju hyran höjts med 2,6% också. Hmpfh. Så nu blir det ingenting av med det.
Men å andra sidan har jag ju en hel massa böcker att läsa. Bl a Flyga Drake, En spricka i kristallen och sen köpte jag hela Millenium-trilogin till P i födelsedagspresent också så de kanske inte räknas till mig. Och så handlade jag ju böcker igår också, haha. Galet. Bl a en kokbok.

Jaha, en bok jag håller på och läser just nu är Mig Äger Ingen av Åsa Linderborg. Jag börjar gråta så fort jag tar upp den, det är hemskt. Jag kan bara läsa några sidor i taget. Det gick jättebra i början, de första 50 sidorna men nånstans där började tårarna rinna. Och nu kan jag inte sluta. Men nu är det inte så mkt kvar av boken så nu behöver jag bara gråta mig igenom kanske två kvällar till.

Ja, så har det då äntligen hänt! Ska det va, ska det va 100%...

...och så vidare.
Jag har fått tusen miljarder mer vuxenpoäng idag jämfört med vad jag hade igår - jag tog mitt körkort idag!!! På första försöket! Tjoho, jag är så sjukt bra. Körningen var utan anmärkning också, bara en sån sak. Provkillen sa bara när vi hade parkerat efter körningen "vill du veta hur det gick nu på en gång eller vill du få hemskickat i brevlådan?" va, sa jag, klart jag vill veta nu (fattade lixom inte att han menade att om jag får hem papper i brevlådan så är det ju klart...) så sa han bara "det gick jättebra, du är godkänd" varpå jag skrek ut ett litet tjooohooo och sträckte armarna i luften. Min körlärare skrattade åt mig (han var nämligen med hela tiden i baksätet - ngt nervöst!).
Sen körde han hem till körskolan, jag var alldeles för uppspelt och han hade lite bråttom (fast han sa faktiskt "det tar ju lika lång tid för mig som för dig att köra tillbaka" vilket ju inte riktigt stämmer men det var vänligt av honom).
Och eftersom körskolan ligger vid jobbet var jag bara tvungen att gå upp och visa för alla att jag hade klarat mig. Jag fick massor av kramar och grattis, kände mig som värsta stjärnan...

Fy fanken va skööööönt att det är över. Nu måste jag bara köpa en bil också... =) Om ngn vet ngn som ska sälja, hör av er till mig! Men än så länge tänker jag hyra bil, på OK har de ingen begränsning för hur länge man ska ha haft körkortet för att få hyra. Jag har inte kollat med hyrbilsfirmorna men det får bli ett senare problem.

Bara ett sista hurra! för mig för att jag har varit så duktig och tagit mig igenom det här med hedern i behåll.

Trött på systemet

Åh, sitter på jobbet och sliter mitt hår i förtvivlan över det här j*vla systemet för att göra hemsidor. Jag tror jag blir tokig. Inte vill det som jag vill, direkt. MYCKET frustrerad.

Annars händer det verkligen inte mkt. Har haft två helger av ingenting och god mat. Skönt måste jag säga. Speciellt eftersom det händer sjukt mkt den här veckan.. Fest tors-fre-lör och sen fika hos J på sön. Tur att jag inte ska gå på Grand Travel Awards på måndagen också, då hade jag nog fått en knäck.
Men sen är det rätt lugnt helgen efter det. Det jag vet händer är Säsongskortutlämning. Kan ju bli en öl eller två efter det... =)

Helgen som var

Ja, i helgen hann jag med att dricka öl på Kellys (galet länge sen man var där!), mysa med P, ta två promenader, träffa nyaste bebisen i gänget, äta mkt god mat och ja, klappa katten och leka med nya leksaken (en boll i ett snöre). Jag hann också sova ordentligt (i min nya underbara säng) och ta ett varmt bad, läsa tidning, låna en bok (men inte börja på den), plocka undan kläder och skräp som legat framme i flera veckor, göra lite fint och piffa med ljus och sånt.

Aöllt det här känns ju jättebra! Synd bara att jag inte orkade skrubba badkaret, dammsuga, torka av alla ytor, damma böcker, rensa garderoben, osv, osv. Men man får väl vara glad för det lilla. Det kommer ju ännu en helt oplanerad helg nu så då kanske man får ta tag i allt det som man inte hann när man plötsligt skulle vara bara ledig.

Som sagt, igår var vi och träffade den ljuvliga lilla bäbisen Henry. Vilket underverk! Har tyvärr inga bilder för jag hade (min idiot) inte bytt batterier i kameran trots att de var slut. Fantastiskt trevligt också att träffa alla tjejorna (+ O som ju var med som stolt fader)!

Snart 500

Ja, om fem inlägg (-det här) så har jag skrivit 500 inlägg på den här bloggen. Det är ju sjukt. Att man orkar hitta på så mkt. Men å andra sidan har det sträckt sig över en två-års-period. Eller? Hm? Jo, var det inte 2005 jag började?
Jaja, fan va mkt som har hänt sen bloggen startade! En massa barn har kommit till världen, jag har fått och bytt jobb, jag har flyttat och en hel massa annat som hänt! Kul att läsa gamla inlägg tycker jag idag! Kanske också lite inspirerande.

hurra hurra

Nu är äntligen M's bebis född!! Som vi har väntat men äntligen pep det till i mobilen och han är här! Välommen till världen Henry! Jag längtar efter att få träffa dig.

idag är en okej dag, inte mer

Nej, det är en sån där dag som bara kommer och går. Inte ngt särskilt som händer... Det är NU jag vill att M ska messa/ringa och säga att bebis kom i natt! Så att även denna dag blir speciell på ngt vis... men jag får nog vänta. Jag hoppas att de orkar ha mottagning i helgen, det skulle vara så roligt att äntligen få se den lilla krabaten!

Idag har jag gjort sju omskrivningar av biljetter. Det ni! Det var mkt länge sen jag gjorde det men det gick bra som tur var! =)
I övrigt, inte mkt. Nej, inte mkt alls faktiskt. Det är februari och i helgen är det första träningsmatchen på stadshagen, kan bli kul.

Träning och mental boost

Jag fattar inte vad det är med mig, jag är så galet trött hela tiden. Jag fattar verkligen inte. Borde verkligen ta vara på ljustimmarna under dagstid och promenera mera. Jag har ju tänkt börja ett lite mer hälsosamt liv så det är väl bra om jag kan komma igång där också. Nu börjar man väl iofs tappa räkningen på alla gånger som jag ska ha börjat ett nytt liv... Men det har inte funkat de senaste två månaderna alls med semestrar och jul och sånt. Men i januari har jag faktiskt tränat ett par gånger när jag kommit åt så det är ju bra. Nu ska jag ta tag i det här igen eftersom min februari knappt har bokats upp ngt alls ännu. Så är det ngn som vill hitta på ngt kul i februari, hör av er! =)
Jag tränade igår tex. Step up. Det var faktiskt riktigt jobbigt men kul i vanlig ordning.

En annan sak jag gör nu är att jag självförtroende boostar mig själv vad gäller körkortet. Jag går hela tiden och säger för mig själv "jag kan köra bil, jag ska fan visa honom (körläraren som blev så irriterad och besviken på mig sist eftersom jag slarvar för mkt...)" och så övar jag på sånt jag slarvade med sist mentalt i huvudet. Som ex titta i döda vinkeln, inte gena vid vänstersväng och sånt där. Parkeringar kan också vara lite av ett problem för mig så det måste jag öva på. Men det kommer att komma med de lektionerna som är innan jag ska köra upp också, jag måste bli mer bestämd och självsäker. Så från och med igår har jag peppat mig själv så fort jag kommer åt. En annan populär ramsa i mitt huvud är "jag ska fanimig klara uppkörningen på första gången, jag klarar det, jag är bäst på att köra bil!".
Vi får väl se hur det går... Men nu vill jag bara bli av med det, jag vill ju verkligen bara bli klar nu. Har hållit på alldeles för länge.

Sjukt trött

Jag är så sjukt trött. Jet-leggad kanske? Hur som helst har jag haft det helt sjukt bra i det stora äpplet. Stan var verkligen så bra som jag trodde. Och shoppingen helt fantastisk. Ska man åka till NY ska man göra det i januari, vilka jäkla rea-priser! Jag tyckte att jag shoppade väldigt mkt när jag var på plats men sen när jag kom hem så kändes det som att jag inte hade handlat nånting. Men jag får väl åka tillbaka helt enkelt... =)

Här kommer ett litet smakprov av de typ 300 bilder jag tagit:

McDonald's i Chinatown

Vi tog en tur upp till vår agent som sitter på 75:e våningen i Empire state Building

Den sjukt patriotiska New York-subway. En amerikansk flagga på varje dörrpar.

Jag och officer Dwight Morales - NYPD

Empire State Building, sett från Rockefeller centers takterrass.

Gatuskylt