tillbaka till verkligheten

Jaha, så var det dags att åka hem och förbereda sig för att gå till jobbet.
Vilket verkligen behövs eftersom det händer de mest sjuka sakerna just nu tydligen. Det har varit tjafs om våra lönetillägg för vissa ansvarsområden, en kollega har blivit uppsagd, en annan kollega har precis gått på mammaledighet så henne ser jag inte på ett år eller så, och tja lite annat smått och gott har de säker hunnit med också under de två veckor jag varit borta. Jag kan säga att det känns som att jag varit ledig mkt längre än så, Sandhamn känns som hundra år sen. Men så fort man är tillbaka på jobbet och faktiskt börjar arbeta istället för att hälsa, prata om semester, läsa igenom alla mail, skvallra och allt sånt så kommer det kännas som att man inte varit ledig på evigheter...

Men vilken underbar semester! Jag hoppas nästa semesterperiod blir minst lika bra. Men det tror jag nog att det blir. Vi ska ju till norr så då blir det i alla fall riktigt miljöombyte. Hoppas bara min kusin kan ta katten! Annars vet jag faktiskt inte vad man gör?

Ingen dag att tala om

Idag har vi varit i Rosendals trädgård och promenerat på djurgårn. Bara en sån sak. Hur ofta gör man det? Typ aldrig fast vi pratar om det rätt ofta.
Det är ju så himla trevligt att göra ingenting. Att man kan bli så lycklig av det, är det inte märkligt?

Imorgon bär det av ut till landet igen. Vill inte sitta hemma och "vänta ut" semestern och kanske hinna bli uttråkad så därför åker vi ut till P's far för att ta vara på de sista härliga dagarna innan jobbet sätter igång igen. Lite fusk är det dock för P börjar sin jobbvecka efter semestern med två lediga dagar! Hallå! Orättvist tycker jag. Han är alltså ledig tills på onsdag men å andra sidan jobbar han helgen så det är väl ok ändå antar jag.

Jag är alltså gräsänka nästa helg och hittar gärna på något som är trevligt om nån är hemma och sugen på att umgås! Jag kommer verkligen vilja umgås nu i juli när man jobbar, så att man tar vara på all den lediga tiden man har där mellan arbetstimmarna.

Nedräkningen fortsätter:

23 dagar utan tobak. Observera att inget nikotin kommit över mina läppar sedan den 31 maj 2008. Hur är det med dig M? Inga ciggaretter i alla fall men kanske en och annan prilla. =)

Jag är förvånad över hur lätt det är. Jag fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. Och jag har varit lite sugen av och till här över midsommar men P sympatislutade nu i helgen så det var bra. Saknar inte själva ciggen egentligen utan snarare stämningen en ciggarett ger. Att det är ett snäpp bättre med en cigg än utan den. Vad ska man fylla ett sånt tomrum med? Det är ju omöjligt. Så man får sucka lite sorgset och acceptera att det är bra ändå. Och bara det att man kan acceptera tanken att det hade varit bättre med en cigg men ändå stå emot det, det måste ju vara det bästa av allt.

Sommar, sommar, sommar!

Åh, det är underbart med sommar och sol och även lite regn och lite blåst. Så länge det är ljust och härligt får det fanimig vara vilket väder som helst. Nu är det juni och vi ska njuta av alla dessa dagar som sommaren ger oss för när vi sitter där i november och funderar på vad livet är värt så måste vi minnas de här dagarna när livet kändes lätt och kul enbart beroende på att det är ljust utanför vår port.

Jag är så fantastiskt glad över att bo i detta land. Visst, vi har skitvinter i flera månader, vi har ett uruselt och fegt fotbollslandslag och vi har en jävla massa nedskärningar och problem i vår berömda välfärdsmaskin. MEN! MEN säger jag igen. Vi har svensk sommar, söta jordgubbar, härlig rabarber, vi har röda torp med vita knutar, vi har hambo, dragspel och midsommar, vi har sill och nubbe, vi har kräftskiva, snapsvisor, vi har fantastiska bad och härliga stränder, vi har fjäll och vandringsstigar, skog, åkerlappar och blå himmel. Vi har vinter med snö, pulka, nyårsraketer, långfärdsskridskor och varm choklad, kaffe med dopp, julskinka och julgranar med julklappar och rim. Vi har också ett vårdsystem som är för alla oavsett pengars status, vi har en generös föräldraförsäkring som garanterar ett minimibelopp istället för inga pengar alls, vi har fri utbildning, vi har toppjobb med topplöner, vi har sjuksystrar som strejkar för sin rätt, vi har gruvarbetare, sjömän, jordbrukare och trafikpoliser, vi har en rättstat och ett juridiskt system som ska se till den svages rätt, vi har debatter och fri press, vi har en grundtanke i vårt samhälle att alla får vara med, vi har rättigheter för homosexuella och handikappade, vi har invandrare som förgyller vårt land med nya influenser, vi har eldsjälar och idrottsparker, vi har ungdomsidrott och akademier.

Vi ska inte vara trötta och klaga för mycket. Tänk på allt det som är bra istället! Och självklart finns det invändingar mot allting jag just lyfte fram här uppe men försök att se det positivt. Bara för en gångs skull, okej?

Bloggtoppen och handväskdebatt

Ja, vad ska man säga. Gick in och tittade på nån slags topp lista på bloggar och av de första tjugo så var det endast typ två som inte handlade om mode. Av de 40 första så var det typ fem. Vafan?
Allvarligt, jag har ingenting emot människor som tar för sig och är framåt och drivande och kan tjäna pengar på att göra ingenting. Självklart ska man tjäna pengar på att göra ingenting om man kan (kapitalisten i mig har tydligen talat...) Men jag fattar inte. Jag förstår inte varför jag, en 27-årig tjej från förorten som är uppvuxen i Stockholm som är en normal person med ointresse för dyra kläder men ändå gillar att shoppa ska lyssna på nån 17-årig tjej från förorten som får pengar för att lyfta fram företagens produkter? Eller snarare, gör folk det? Är det nån som bryr sig? Det är för mig ett mysterium.

Läste på min vännina J's blogg om den så kallade handväsk-debatten. Nu skrevs hennes inlägg medan jag var i det moderna informationssamhällets bakvatten så jag hann inte kommentera och att göra det nu, efter långa förklaringar som sa samma sak en gång till känns lite sådär. Så jag skriver här istället om hur jag uppfattat det hela.

Jag tror vi har uppfattat denna debatt på två helt olika sätt. Vilket inte är så ovanligt vad gäller oss men ganska intressant. Det är ju verkligen intressant att J tar upp ämnet miljö och shyssta förhållanden för arbetarna vad gäller märkeskläder/prylar/accessoarer kontra andra prylar. Eftersom märkeskläder/prylar/accessoarer av hävd brukar inhandlas av den något mer välbeställda delen av befolkningen som kanske bryr sig om miljön men snarare troligtvis går mer efter kvalité, status samt gammal vana (har de nånsin satt sin fot i exempelvis Hennes och Mauritz kan man undra) så fattar jag bara inte vad det argumentet kom in nånstans. Självklart handlar debatten om ekonomiska aspekten av det hela eftersom det är just det som är själva kärnan. Att inhandla en väska för 75.000 kr på ren impuls för att sedan lägga den i garderoben och använda den knapphändigt är inte vad jag skulle vilja kalla "ett bra köp" vare sig det är bra kvalité och att den räcker hela livet eller en härlig känsla att ha "the it-bag". Det kan aldrig vara OK att handla en väska, en båt, mat, en cykel, ett hus, en bil, en tröja, en sko eller egentligen nånting bara för att det är dyrt och innebär status.
Självklart skulle jag också klappa händerna och ropa hurra om det handlade om miljön och arbetarna men det är ju inte det debatten har handlat om. Det är ju inte så att folk generellt står och funderar på när de står inför att handla en tröja för 3500 kr om arbetarna hade det bra som sydde upp de (vilket faktiskt inte är en garanti bara för att det är ett dyrt märke, snarare tvärtom), självklart funderar gemene man om de har råd med det.
Det är ju också så att vi rör oss i lite olika kretsar, J och jag, och det kanske är så att till 90 % är hennes vänner och bekanta trots allt människor som inte funderar på pris när de handlar. I mina fotbollskretsar är det ofta mycket märkesfixering men det handlar definitivt inte om miljötänk, snarare status och uppåtsträvande.
Slit-och-släng-samhället är inte det allra bästa ur rent mänskligt eller miljömässigt perspektiv men å andra sidan så har det samhället gett oss en grund att stå på som gör att fler människor kan ha det ok. Jag köper hellre kläder och prylar som är av god kvalitet och som håller längre men det behöver faktiskt inte vara dyrt för att ha de egenskaperna. Och vissa saker är ju dyra och går sönder på en gång, det kan vi väl vara överens om.

Hursomhelst måste vi tänka mer miljöeffektivt när vi gör val i livet. Vi måste göra saker för vår natur och vår värld för att den ska finnas kvar till kommande generationer. Det är dessvärre svårt när en helt ny kapitalistisk värld och stora marknader som törstar efter den kommersiella välfärden står med nya, friska pengar att spendera. Det är ju där vi måste sätta hårt mot hårt, i den politiska världen. Det är alltid bra att kämpa i det tysta, det är viktigt att vi små människor drar vårat strå till stacken. Och det är ju så att man färgar och färgas av människor omkring sig. Vi utvecklas också som människor tillsammans med vår omgivning, vi kan påverka den lilla klicken som utgör våran bekantskapskrets och familj som i sin tur kan påverka sina kollegor och vänner.

Som på film

I helgen firade jag och P fem år tillsammans. Fem år, det är ju helt sjukt lång tid. Var har alla dessa år tagit vägen? Och vad har jag lyckats åstadkomma under de åren, det är ju verkligen en bra fråga...
Hur som helst, i fredags (då själva årsdagen inträffade) gjorde vi inget särskilt. Vi åt tacos och tittade på TV och softade och ropade högt av glädje varje gång vi kom på att vi numera har semester i två veckor.
På lördagen var det match och hur det gick vet vi alla. Det var även en ordentlig fylla. Och jag blev anklagad för diverse saker. På något sätt ringde min tonårsförälskelses ord i öronen hela kvällen för P och M påstod precis som han gjorde för tio år sen att det finns två sorter av mig. Den glada, fantastiska tjejen som man inte kan undgå att älska och den sura, idiotiska tjejen som man inte kan tycka om överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska säga om sånt. Det är klart att det måste vara sant men om det är sant är det ju verkligen helt fruktansvärt. Har ingenting hänt på tio år??? Och är jag verkligen så melodramatisk? Är jag verkligen uppe på toppen för att rasa i botten i nästa sekund så att de människor som står mig närmast inte kan stå ut med mig? Det är ju hemskt. Jag trodde i min enfald att jag hade utvecklats som människa och ändå kunde kontrollera mina dåliga sidor betydligt bättre idag. Men tydligen inte. Jag måste ju göra något åt det här. Men vad?
Så kom det sedan en söndag och det var bokat för fem-års-firande ute på Sandhamn. Vi gick upp i ottan för att lite bakfulla ta båten ut som gick 9.30. Det var typ vi och kanske en handfull människor till, det var ju skönt. Vi kom ut till ön och åt lunch på värdshuset och solen strålade verkligen men det blåste lite grann. Vi fick inte checka in på hotellet direkt så vi gick bort till den fantastiska stranden på andra sidan och pratade om hur vårat hus ska se ut, som vi ska köpa när vi är stora och har en massa pengar. Vi åt mjukglass och när vi fick tillgång till rummet tittade vi på TV och sov en stund innan det var dags för middag.
Middagen intogs i hotellets restaurang och det var två rätters fantastisk måltid med ett helt sjukt gott rosevin till. Vi hade med oss en flaska champagne så efter middagen gick vi bort till vår strand igen och satt på klipporna medan solen gick ner och det var verkligen så där mysigt som man tror att det ska vara men som det nästan aldrig blir för att man har för höga förväntningar. Under tiden blev vi sugna på att bada så det gjorde vi, ett kvällsdopp i havet innan vi vandrade hemåt till hotellbaren där vi tog en nattfösare och sen i säng. Vilken helt fantastisk dag det var!! Som på film, verkligen.
Och igår slöade vi i sängen, åt frukost, låg vid poolen och solade, gick ner i relaxavdelningen och badade lite i inomhuspoolen, drack kaffe, bastade lite och sen gick båten hem vid fem och vi kom hem lite solbrända och fullkomligt utvilade.

Det är galet skönt med semester!!!

och på den tolfte dagen...

... så går det helt smärtfritt. Det har inte ens varit svårt att sluta röka. Om jag hamnar i en sån situation där det känns som att jag skulle tycka att det är jobbigt så har jag försökt sysselsätta mig med annat. Exempelvis när vi kom ut till landet. Det är alltid så att det första man gör när man kommer ut till landet är att öppna en öl och ta en cigg på altanen. Det är lixom utan undantag. Så det var lite jobbigt. Men jag gick och packade upp mat och annat för att sysselsätta händerna med något annat och så gick det över.
Det var även lite jobbigt när det var fotboll i tisdags, då kände jag suget också ett par gånger under kvällen (och mer och mer ju längre kvällen gick och ölen rann ner och omdömet gradvis försvann) men det var bara att stålsätta sig. Jag tror att jag försökte övertala M nån gång under kvällen till och med att lägga ner det här men då sa han bara "tänk på när du står där på startlinjen" och så gick suget genast över.

För er som inte vet så har jag och M slutat röka den 1 juni. Om vi skulle trilla dit innan 1 sep så måste vi åka Vasaloppet och om vi klarar oss så ska vi åka på lyx-SPA med all inclusive.

Inspirerad av J

I helgen har jag...

...firat T's födelsedag

...hyrt bil

...varit på utflykt till Steninge slott med mor och mormor

...druckit skumpa

...tagit ett kvällsdopp

...druckit vin

...fiskat aborre

...bränt mina axlar

...tittat på fotboll

...grillat

...badat 5 ggr

...solat på bryggan

...druckit kaffe på altan

...promenerat med hunden

...storhandlat

...sovit som en stock

Jag har alltså haft en HELT FANTASTISK helg och det känns som att jag har haft semester i typ en vecka. Vilken underbart härlig start på sommaren! Hoppas bara vädret håller i sig men det lär det ju inte göra. Nästa vecka har jag semester på riktigt! Det ska bli galet skönt. Vi ska göra ingenting, bara vara på landet och göra ovanstående saker förhoppningsvis.

Skatteåterbäringen!!

TJOHO!! Nu kommer skatteåterbäringen! Det är ju helt fantastiskt. Idag när jag gick in och tittade på status på mitt konto så såg jag att pengarna var registrerade för utbetalning imorgon. Jag blir så glad. De kunde ju verkligen inte komma lägligare. Jag har haft så många räkningar denna månad och såna där trista på över tusen spänn så att få tillbaka nästan 7000 är ju precis vad jag behöver!
Jag har tänkt sätta in lite av de (eller en ganska stor del) på pensionsförsäkringen så att jag kan få tillbaka pengar även nästa år och sen tänkte jag spara en liten del på mitt sparkonto och så tänkte jag ta resten på semestern. Är inte det vuxet så säg? Hade man fått tillbaka 7000 spänn när man var typ tjugo hade allting gått till fest och kul. Förra året satte jag in hälften på sparkontot faktiskt och nu lite bättre ändå.

För att räknas som riktig vuxen saknas väl egentligen bara en bil, ett hus och ett barn. Och kanske ett giftermål.

Hmmm... jag har nog rätt långt kvar ändå...