För övrigt

var derbyt HELT fantastiskt. Det var en såndär match som kan avgöra en hel säsong och hur den kommer att se ut i framtiden. Och det var en såndär match när människor som inte går regelbundet på fotboll kommer att bli "hooked". När DIF gjorde 2-1 trodde jag att jag skulle få hjärtsnörp. Och som de krigade sista tio! Helt underbart, vilken moral.

Sen var det lite hederliga gammeldags kravaller i tunnelbanan. Vi visade dessutom stort hjärta och förståelse när vi ringde ambulans till en kille som visade sig vara gnagare (det hade jag aldrig trott att jag skulle göra i hela mitt liv faktiskt). Vi stod hur som helst på första parkett och tittade på när folkmassan böljade fram och tillbaka och när folk sprang omkring som yra höns. Det var en del tjejer som grät också. Det var ju intressant tyckte jag. Jag har lixom aldrig fattat det där som folk säger, att det är farligt att gå på fotboll. Men de där tjejerna var verkligen rädda. Så har jag lixom aldrig sett på saken. Jag tycker inte det är så mkt att vara rädd för - jag menar, det är ju bara att gå undan. Men å andra sidan, om man inte är van vid fotbollskretsar och hets och det adrenalin som skapas i sådana situationer så är det inte så konstigt att man inte förstår vad som händer och blir rädd. Ja, jag vet inte. Jag var aldrig rädd i alla fall, i ärlighetens namn hade jag väldigt roligt!

Ser fram emot ett hett derby mot Bajen 19 juni.

Min trötthet har ingen gräns

Nu har jag snart jobbat tolv dagar i sträck. Jag har en hemtenta som ska in idag! Idag! Jag satte mig och skrev den igår. Fyra frågor på en gång. Det är ett under om jag blir godkänd. Ska sätta mig och finslipa lite och kanske lägga in lite referenser till litteratur för det har jag inte gjort. Men å andra sidan vill han inte ha det heller så...

Jag hade tänkt raka benen idag också eftersom det ska bli strålande sol i helgen och jag ska till landet. Om man har tur kanske man kan åka ut och fiska i bikinitopp och shorts. Det kan bli en höjdare i så fall! Det ska ju bli galet fint har jag hört. Och jag tycker att jag kan vara värd det. Lite sol, lite sömn och lite skärgård så kommer jag att vara på banan igen sen!
Det är också jäkligt skönt att vi inte jobbar hela veckan nästa vecka! Plus att på fredag drar vi till Cannes, det känns ju faktiskt heeelt sjukt. Vad ska jag ha med mig??? Skor?? Byxor?? Bikini?? Hallå, en hel massa shopping måste göras innan dess, det förstår ju varenda människa. Och hur det ska gå till kan man ju undra. Jag hade ju tänkt vara smal också till den här veckan som kommer, det var ju ett skämt. Det gick rätt bra ett tag men sen kom helvetesveckan förra veckan och förstörde min inslagna väg. Men jag kämpar tappert på!

Träffade I och barnet idag på lunchen, himla trevligt tycker jag. Det är verkligen ngt jag kommer sakna när hon inte längre är mamma-ledig. Men då kanske ngn annan är det och kan ta hennes plats, haha! =)

Idag fick vi en flaska champagne av vår VD som tack för hjälpen med det här enorma projektet som vi faktiskt, hör och häpna, rodde i land. Nu är alla hemma, ingen kom bort och alla kom med. Fantastiskt! Det trodde jag aldrig!

Hahahahaha

Det här var bland det roligaste jag läst på länge... Det är indeed en samling märkliga personer som håller på mäcktiga AIK...

Saxat från det ryktas om DIF:
Jan Olof Olsson var AIK:are och journalist på DN åren 1945-1974. I dagarna släpptes en bok med ett sextiotal av hans idrottstexter genom åren. Här är några utdrag.

DIF - Aik, 1959 - supporterobservation:
"Allmänt sett föreligger en skillnad mellan Djurgårdens och AIK:s supporters.De förra är unga, progressiva män, som infinner sig i varannandagsansad crew cut, skrynkelfria kalifornienkostymer, krympfria konstfiberskjortor och gärna kragnål under slipsen, att inte tala om prydliga fästmör.AIK-supportrarna är mera tunna och tärda bröder, som inte har någon särskild ordning på slipsknuten, förvarar cigarrettstumpar i tändsticksasken och har frun hemma vid kvällskaffet, ofta utan att i förväg ha underrättat henne om sin frånvaro från hemmet och sin närvaro vid "matsen".De putsade djurgårdarna hejar friskt och taktfast på de sina. AIK-arna betraktar sina svarta män med till synes tomma, ibland något plirande ögon, skakar menande på huvudet, när de gör bort sig och tar fram en fimp ur tändsticksasken när de gör mål, för att fira händelsen på sitt stillsamma sätt."

Hammarby - Aik, 1954 - om Aik:s supportrar:
"Detta är samma surmulna grupp som alltid, alltid redo med ett hemskt hånskratt åt sina gunstlingar och i samma utsträckning snål med uppmuntran och applåder när det ser illa ut för dem. AIK:s mål hälsades med ödsliga och reserverade handklappningar. Det är en mycket egendomlig samling personer som älskar AIK."

Klockan är fem över tolv, det är söndag natt och jag har fortfarande inte kommit hem från jobbet. Jag sitter med busslistor, med passagerarlistor och med sjuttioelva andra listor och försöker få min trötta hjärna att fatta vad det är jag håller på med.

De åker imorgon. Vi har lyckats få in alla på andra flyg och vi har lyckats boka in alla anslutningar på andra flyg eller tåg. Det är 250 personer som vi har varit tvungna att göra ngt åt som drabbades av det här, i bara det här projektet. Så jävla typiskt. Från och med i torsdags förmiddag har vi inte kunnat göra all logistik eftersom den inte ens varit klar eftersom vi har fått boka om så många och alla program måste göras om efter de nya flygen. Ja, herregud. Jag har inte tittat på nyheter, inte sett ngn TV, inte pratat med ngn av mina vänner, knappt träffat min familj. Och det värsta är att det är MITT fack. Ska det verkligen vara så här, vi borde gå ut i motstrejk.

MEN det positiva är att de åker imorgon. Så då ska det här eländet snart vara över. Vi måste också ordna med danmarks-resenärerna men de åker först den 13 juni och är hälften så många så det känns som piece of cake jämfört med det här.

Jag är så trött så jag orkar inte ens bli nervös inför morgondagens match. Någonstans där inne i mig är det dock inte så positiva vibbar. Det blir väl förlust som vanligt.

Efterlysning!!

Hallå, var tog mitt liv vägen? Ni vet det där när man gör trevliga saker tillsammans med människor man gillar. När man äter gott, dricker gott och inte behöver jobba över varje dag...

Ok, nu var jag på bio igår och det var MYCKET trevligt att få tänka på ngt annat än att jobba.

Jag gör härmed ett desperat utrop till de som råkar känna mig IRL. Kom och umgås med mig! Ät lunch med mig! Träffa mig efter jobbet (om jag nånsin kommer därifrån...)!
Jag tror jag blir tokig. Det enda jag ser är mitt kontor, min dator, min lägenhet och samma människor varje dag.

Running with scissors

Alltså, var på bio igår och såg ovan nämnda film. Mycket intressant film skulle jag vilja säga. Alla karaktärer var ju verkligen speciella på sitt vis. Men jag gillade den. Den var tragikomisk.

Just nu sitter jag och förbannar mitt eget fack för att de vill strejka på SAS. Jag tror jag blir tokig, de håller ju på så här jämt. Och vi har 250 biljetter med SAS på mån-tis-ons för EN grupp. Självklart har vi fler berörda grupper också men just de här jobbar jag med och nu vet jag inte hur jag ska göra. Det är hur mkt som helst att hålla reda på. Usch.
Men det blir nog bra till slut. Kanske.

Guess whos back...

...back again...
Hej, det var ju sjukt länge sen man hörde den låten. Eller ja, egentligen inte så länge sen kanske, häromdagen i Is bil. Helt galet att I har körkort förresten! Jag känner mig sjukt inspirerad och ska ta tag i det här själv. Jag ska ta körkort, hörrni! Så här i miljö-tider.... =)

Jaha, anledningen till att jag är tillbaka är att vi har köpt en ny fin, svart dator med platt skärm. Och det tar ingen plats! Men det bästa av allt är att vi har också köpt en router så nu kan vi sitta i andra rummet och surfa och knappa på tangenter utan att störa TV-tittande. Plus att vi får ett mkt trevligare vardagsrum eftersom vi slipper datorn där inne.
Så här lagom till allt pluggande tar slut dessutom så kan jag nu sitta och knappa i fred. Det är dock en hemtenta kvar att göra, så jag kommer nog spendera en hel del tid här den närmaste framtiden. Tyvärr. Känns sådär, måste jag säga.

Nej, jag kommer inte på ngt annat värdelöst att skriva. Jag ber att få återkomma.

Sjukt mkt att göra

Mitt internet hemma har ju gått ner eftersom hela vår dator har pajjat om ni undrar var jag är. Jag finns men ändå inte, typ.

Jag drömmer om mitt jobb hela tiden nu. Sitter ju med ett jätteprojekt med anslutningar från SWE, FIN och DAN. Jag har drömt bl a att inte en jävel var nöjd och alla ville omboka. dvs 200 personer ville ha en helt annan resa, och inte en enda biljett är avbokningsbar som jag bokat. Inatt drömde jag om excel-ark i olika färger (det är så det är upplagt - grön betyder flyg, gul betyder tåg) och ingenting stämde.
Förstår ni. Det är ju galet! Ska det verkligen vara så här på riktigt kan man undra. En annan sak man kan undra är om man inte borde vara involverad i projektet om man ska kunna assistera, dvs få vara med på möten. Så att man vet senaste direktiven. Men de bara förutsätter att jag ska läsa deras tankar. Jag försöker att inte vara negativ, men det blir svårare och svårare för varje dag. Dessutom är det sjukt mkt dubbeljobb och omständigt fast det inte behöver vara det. Nej, usch!

Jaha, och idag har jag tenta i retorik. Kul.

Den tomma blicken...

Helt galet. Jag känner mig helt urlakad. Jag orkar inte ens tänka längre. Men det är bara bita ihop och inse att det är två veckor till av det här men sen är det slut!

Dessutom så har det idag blivit klart med vår kontorsresa! Tjoho, ännu en resa för mig alltså. Fast med nytt företag. Spännande. Denna gång ska vi glassa på Rivieran. Kan bli bra. Betyder också lite ångest. Jag menar, vad ska man ha på sig?! Vi ska alltså till Cannes, för en helg och bo på sjukt trevligt hotell.
Jag måste alltså snabbt gå ner i vikt. Jag har en plan. Jag ska berätta hur den fortskrider.

1 maj

Inte ett demonstrationståg varken deltog eller såg jag. Jag såg ingen eld på Valborg. Jag har högaktningsfullt skitit i traditionen alltså. Det jag gjorde under dessa helgdagar var följande:

* varit på biblioteket och lånat om en bok
* shoppat för ca 1500 kr (ångest!)
* umgåtts endast med min mor (och lite med pojkvännen)
* gått igenom skulden till mor och kommit fram till en summa
* ätit försenad påskmiddag med snaps
* tittat på tre filmer (frihetens pris, en geishas memoarer och den bästa av mödrar)
* ätit mums-mums i oändlighet
* promenerat

Visst låter det skönt..? Hej, jag kan säga att den här sistnämnda filmen här uppe...herregud va sorgligt. Jag och mor grät och grät och grät. Och de fick ju lixom aldrig bli lyckliga! Det var bara sorgligt precis hela tiden.

Idag hade jag tänkt storhandla och sen var det slut på pengar för den här månaden. Underbart. Var tar alla pengar vägen? Jag fattar inte. Jag och P levde på ca 7000 /mån under nästan två års tid. Hur i helvete kan två inkomster förvandlas till noll så snabbt? Man tycker ju att man borde ha lärt sig att snåla. Iofs, om man shoppar för 1500 kr så får man väl skylla sig själv... =/ Och så har vi betalat av skulder varje månad också...
När vi gick igenom skulden till mor och startade på en summa långt över 20000 hamnade vi till slut på den nätta summan av 10654 kr i resterande skuld. Det kändes det genast mkt mer överkomligt.

På tisdag har jag tenta, det känns ju helt galet.