Barn

Min kusin ska ha barn.

Jag vet att man faktiskt är i den åldern när det är helt normalt eller kanske till och med förväntat att man ska skaffa barn men jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag vet inte om det beror på att jag har svårt att acceptera min ålder eller om jag bara har svårt att se människor som föräldrar eller om det är för att det ligger så pass långt från mig själv fortfarande eller vad det nu än må vara. Det är iaf intressant.

Och såklart kul också!

Resandet...

Just nu sitter vi och diskuterar var vi skulle vilja åka nu i vår. Min kollega pratar om att åka iväg över påsken till Lissabon. Och nu pratar vi bara kortresor förstås, det går ju inte att sticka iväg var som helst hur länge som helst. Och så tänkte jag att ja, varför inte åka ngn stans. Och sen tänkte jag en gång till och insåg att det blir svårt. Nästa helg jag inte har ngt alls inbokat är helgen 17 mars. Så här ser mitt helg-liv ut närmaste framtiden:

Nu i helgen: schlager hos I (iofs inte så mkt resande men väl en inbokad aktivitet)
Nästa helg: Ps land (han är ledig och vi behöver göra ingenting ihop ngn annanstans än hemma)
Helgen 17 feb: PATA-kryssning (resebranschen)
Helgen efter det: Kittelfjäll (med min familj, ons-sön)
Helgen 2 mars: Berlin (med jobbet)
Helgen 9 mars: Studieresa till Göteborg med SJ (med jobbet, fre-lör) lör: masai
Helgen 16-18 mars: ingenting!
Veckan 24-31 mars: Italien, toscana (med Ps familj, ska bli astrevligt, massa god mat!)
och sen ingenting fram till 28 april: hemlig aktivittet med min darling!

Jaha, så nu vet ni det. Fattar ni hur mycket pengar det kommer att kosta mig det här? Det känns väl sådär måste jag säga... Men det ska bli himla kul förstås! Alltihop känns himla kul.

Utom att jag inte kan träffa Milo på helgerna när jag är upptagen. =( Det känns surt, jag skulle kunna hänga med I och krabaten jämt om jag kunde och fick... Jag är helt fascinerad av den lilla varelsen. Att han finns nu lixom, inte bara som en abstrakt tanke i Is mage.

Lugn stund på telefon

Ja, inte ringer det mycket iaf. Det ska ju sägas. Jag vet inte var kunderna har tagit vägen, de kanske har vänt sig till ngn annan byrå.

Till imorgon ska jag har läst ca 50 sidor till retoriken, analysera ett specifikt tal och prata ihop mig med en kursare (som det så fint heter på högskolespråk) och sammanställa lite punkter. Det är rätt svårt att lyckas med det med tanke på att jag inte ens har införskaffat själva studiematerialet än. Men, på ngt vis ska det väl ordna sig. Eller så gör det inte det och jag får stå där med skammen, det är ju också ett alternativ.
I fredags var jag helt slut efter torsdagens ledsamma aktivitet så jag orkade inte ta mig ngn stans för att köpa bok även om jag faktiskt varit så förutseende att jag tagit ledigt från jobbet.

Och idag har jag bokat klipptid. Efter nästa lön. Skulle behöva färga håret innan dess så att jag inte ser ut som ett risigt fågelbo i huvet.

Helt slut

Vilken sjukt jobbig dag det har varit idag. Jag är helt slut. Känner mig helt dränerad. Morfar begravdes idag och det började med att pendeltåget var inställd och nästa var försenad så jag fick ta en taxi men det tänker jag ta på SLs resegaranti. Sen var vi i kyrkan och cermonin var jättefin och alla grät. Min morbror grät som ett litet barn, det var hjärtskärande att se. Och så tycker jag det är otroligt jobbigt att gå upp och säga sitt hej då och lägga blomma på kistan. Man är på display lixom, alla tittar på en. Jaha, så ledsen är hon eller, så ledsen var inte hon. Nej, det är obehagligt tycker jag.

Efteråt åt vi smörgåstårta i klockargården och då var det en man där som vi hade sett i kyrkan men ingen riktigt visste vem det var. Så vi gick alla och funderade och frågade varandra lite diskret, om det kanske var ngn som jobbade på sjukhemmet eller sådär. Men ingen visste vem det var så till slut frågade mormor honom och han svarade att han hade skrivit om morfar. Han satt vid mormors bord och åt och drack.
Efter ett tag gick min mor fram och frågade om han kände morfar och han svarade att han hade så starkt band till vårat efternamn och såg dödsnotisen i tidningen så han kände att han var tvungen att gå. Jamen, sa mamma, kände du pappa? Nej, svarade han, jag låg i lumpen med en som hette som ni och har en så stark relation till namnet. Men hörrudu, sa mor, om du inte kände min far tycker jag att du ska gå nu. Varpå han svarar "om det är din önskan så..." lite surt. Mamma gick till sitt bord och satte sig. Han gick inte. Till slut sa min moster till honom och då reste han sig och gick runt bland jackorna ett tag. Mycket mystiskt tyckte vi och skickade ut lite folk för att hålla koll på honom. Efter mycket om och men gick han till slut.
Helt sjukt. Jättefräckt att komma och snylta på ngns minnesstund efter en begravning och äta och dricka.
Men själva cermonin var jättefin och jag grät hur mycket som helst och tänkte på hur det var när jag var liten och morfar alltid fanns där.

Hej då, älskade morfar, vi minns dig med glädje och sörjer dig stort.

Otålig

Jag är så sjukt otålig. Jag vill att allt ska hända nu. Tex vill jag ha barn nu (fast egentligen inte), jag vill gifta mig nu (fast egentligen inte), jag vill ha en sommarstuga nu (men har inte råd), jag vill ha en tiomiljonersvilla på Ingarö nu (fast jag inser det orealistiska i det...), jag vill, jag vill, jag vill. Och samtidigt vill jag inte alls.
Jag vill ha ett nytt välbetalt jobb, jag vill vinna på triss, jag vill bli miljonär. Varför händer det aldrig mig?

Ett litet mirakel

Jag och Milo pratar hemma hos J i lördags. Jag antar att det är ok att lägga ut bilder på barnet här eftersom du lagt ut flera på honom själv, I! Jag känner mig så löjligt stolt och mammig. =)

Jag försökte visa bilderna jag tog i lördags för P så att han kanske skulle bli lite sugen på att skaffa bebis men jag vet inte om det gick hem. Han nickade och log mest. Och skrattade åt bilden av Milo-paketet nedan:

Avslut

Imorgon är det begravningen. Det känns väl... sådär måste jag säga. Jag vet att jag kommer gråta hur mycket som helst men det får man ju så det är väl ok. Men ändå, jag vet inte. Jag funderade och funderade på om jag ville att P skulle vara med men jag beslutade mig för att det nog inte vore så bra. För det första kände han ju aldrig morfar när han var frisk och för det andra skulle jag nog mest tycka att det var jobbigt och oroa mig för att han skulle tycka att det är jobbigt.

Men vi ska ha släktmiddag sen och då ska han vara med iaf.

gnagande känsla i magen

Inte bra. Men jag måste avvakta lite innan jag bestämmer mig för att tro på det.

Jag har haft en bra helg. Jag har inte gjort ngt alls känns det som. I lördags var vi hemma hos J och fikade. I hade med sig bebis och han var lika liten och söt som sist vi sågs. Det blir intressant när han blir lite större att se om han blir mest lik sin mor eller sin far. Nu är han ju mest en bebis till utseendet.
På kvällen lagade jag och P tre rätters och öppnade en flaska rosé. Vi pratade och pratade och det kändes nästan som när vi först träffades. När man hade så sjukt mkt att prata om. Det är onekligen lätt att hamna i en vardag som består av att göra som man alltid gjort och tänka i de banor man har fastnat i. Jag bestämde mig för att det är dags att faktiskt vakna till lite och inte bara köra på i slentrian. Typ. Alltså göra saker ihop. Som ex resa ngn stans. Eller gå på bio, äta ute, se på teater. Det har vi ju inte kunnat göra sen 2004 typ. Vi öppnade en till flaska och såg på 24 hour party people. Intressant.

Och igår låg jag i sängen och läste hela dagen och gick inte utanför dörren alls. Jätteskönt! Jag läste Isprinsessan av Camilla Läckberg och sedan började jag på Predikanten av samma författare.

Jobbtankar

Den går till Berlin istället för Amsterdam. Det känns mycket bättre! Vi åker halv sex på fredagen och ska bo på ett 4*-igt hotell mitt i smeten som ser asmysigt ut på bilderna, på lördagen kl 9 ska vi ha rundtur med guide i staden, lunch, fri tid på eftermiddagen, middag och utekväll och sen på söndagen åker vi hem med germanwings vid tio så vi är hemma till tolv. Det känns som en kul resa!

Kan ju eventuellt bli min sista resa med det här kontoret, jag kanske inte är kvar efter sommaren. Vi får väl se. Jag har ju bara ett vikariat och hon som jag vikar för är inne på att komma tillbaka tidigare än mitt kontrakt sträcker sig.
Jag träffade min gamla praktikplats på USA mässan på Hilton häromdagen, de ska anställa ngn till sommaren. Visserligen på deltid men ändock! Det vore kul att jobba där igen faktiskt. Jag sa åt de att de absolut skulle ringa mig när det blev aktuellt. Så kan man ju se hur situationen ser ut för mig då.

Lite sliten

Var på fest med BA igår. Det vart lite mycket vin, lite danska och lagom sent. Sjukt trött idag.

kanske lite sjuk

Jag vet inte men det känns som att jag håller på att bli sjuk och det känns väl sådär måste jag säga.

Jag har tänkt på det här. Jag måste rycka upp mig. Jag pratar om totalt ointressanta saker här på bloggen. Vem fan bryr sig om hur trött jag är lixom. Men jag har samtidigt ingen inspiration att skriva om ngt annat än mig själv. Haha!

Jag tycker januari har hållt på hur länge som helst. Jag vill gärna att det ska vara april nu så att man vet att det är på gång med sommar. Jag längtar verkligen till sommaren. När man kan gå ute i linne och kjol och sitta på uteserveringar och bada och ha picnic (fast det har man ju aldrig iofs..) och man är så mycket gladare på ngt sätt. Och allt är ljust och härligt och man har en tro på livet. Och allting löser sig.

Jag undrar hur denna sommaren blir efter den här milda vintern.

Vardagsrummet

Är i princip klart. Det blev en liten bubbla på en av väggarna men jag tänker att det är ok så länge man bara berättar det för vår husvärd eller nåt. Jag orkar inte med att han ska in och greja i flera dar till. Men jag vet inte, det kanske är dumt. Hur som helst så hade han inte lämnat några nycklar i brevlådan igår och inte heller sagt ngt om den trasiga lampan. Så vi blev lite oroliga att han smitit iväg men P träffade på honom hemma i morse och det visade sig att han inte var riktigt klar. Så vi får väl se om det är ngt annat gjort när man kommer hem ikväll. =) Hursomhelst så tycker jag att P har valt en bra tapet, jag gillar verkligen färgen. Den är roströd och varm.

Idag har vi pratat löst om vår nästa kontorsresa, den verkar gå till Amsterdam i mars. Blä, jag gillar inte den staden direkt. Men det blir säkert kul ändå.

Inte mkt sömn inatt

Jag hade nämligen en bråkig katt i sängen som skulle trampa och buffa och försöka komma ut och leka med leksaker och jag vet inte allt han höll på med i natt. Det var inte många sekunder man fick sova i vilket fall. Anledningen till att katten befann sig i vårt sovrum är att vi inte kan stänga dörren till vardagsrummet och det kändes inte bra att ha honom springandes där med tanke på att målaren/tapetseraren hade en massa saker löst liggande och så.
För övrigt hade han ner vår taklampa som gick sönder. Vart vänder man sig då?

Och vi kan bara se på TV i sovrummet där vi har ettan, tvåan och fyran. Men det blir nog bra till slut.

lite för mycket

av allt. Jag vet inte. Idag kommer målaren hem till oss och ska börja med vårat vardagsrum. Det ska bli så intressant att se det färdiga resultatet! Men det tar nog ett par dagar kan jag tro. Så det gäller att hålla sig till tåls.

I helgen har jag varit så slö så ni anar inte. Jag var på Ps vernissage i fredags, det var himla trevligt faktiskt. Mycket länge sen man såg honom! Och så var det lite djurgårdare där så det var ju intressant. Bla annat Han mittemot. Det var ju sjukt länge sen man pratade med honom. Förut hade man ju tusen saker att prata om men nu var det lite mera segt kan jag säga.
I lördags sov jag och låg och läste och sov och tja, var allmänt slapp. Sen åkte vi och hälsade på I och hennes bebis! Så himla söt! Och så himla liten! Verkligen jätteliten. Jag visste inte att de var så små. Men oftast så ser man de inte när de är så nya, de är oftast ett par månader när man ser de.
Igår var jag och tränade Step up. Jag trodde jag skulle dö efter tio minuter. Men jag klarade mig hela distansen ut faktiskt men det var på håret. Sen gick vi upp till mormor och åt pannkakor med sylt och glass. Och efter det var vi tvungna att vila och sov i två timmar. Helt sjukt.

Så nu vet ni hur min helg var.

oinspirerad

Jag är totalt ointresserad av att jobba just nu. Jag måste ringa en kille i Frankrike som vägrar ta emot mail för att han har allt i huvet och som är sjukt stressad jämt och hör ungefär hälften av det man säger och som bara har tid i typ två sekunder. Jag har sju resor med honom nu som jag ska ringa och bekräfta. Kul. Eller inte.

Upptäckte just att jag glömt fakturera en resa. Hoppsan. Det är för att det är Ryanair och den går inte in direkt i faktureringssystemet. Men det är mycket märkligt för att jag lägger alltid sådana resor på min vänstra sida så att jag ska komma ihåg och fakturera de. Men inte denna tydligen.

Äntligen är det iaf helg. Jag är trött på den här veckan, den har fanimig varat i en evighet.

Två bra saker

Idag har jag trots allt varit med om två bra saker trots att det inte har varit någon särskilt upplyftande dag.

sak 1: jag har bokat in mig och P på hans födelsedagspresent. Jag vill inte avslöja för mycket men det innefattar en kort resa, en behandling och en middag. Haha, nu fattar ju alla.
Sak 2: målaren ringde idag och sa att de kommer på måndag och ska börja med vårat vardagsrum! Tjoho va kul. Det känns jättebra måste jag säga. Det enda som är lite trist med det är att vi måste röja ur hela rummet innan dess och det känns mindre bra. Men det är ju för en god sak.

Jaha, så nu blev jag på lite bra humör iaf fast jag är tvungen att jobba över.
Och imorgon har vi 88 bokningar som ska ut. Det är faktiskt helt sjukt mkt.

datorn är seg

Jag är sjukt seg och likaså min dator. Det tar hundra år att skriva ngt alls och den hoppar och hänger sig. Inte kul. Men det är ju så när man har dedikerat hela sin tillvaro till MASKINER. Man kan helt enkelt inte lita på att de funkar. Typ.

Jaha, idag har jag en fantastisk försäljning. Ett lågprisbolag + en inrikes. Thats it. Inte särskilt bra. Men jag har några på lut också som jag väntar på klartecken på. Kunder är inte så jättebra på att höra av sig har jag märkt. De läser inte heller alltid sina mail ordentligt. Ah, well, we are all humans.

Jag har försökt ringa till Södertörns Högskola för att se om det finns några restplatser lediga till retoriken men varje gång jag ringer är personen man ska prata med på tjänsteärende eller lunch eller ngt annat så hon slipper prata i telefon. Det är irriterande om ngt.

Så jävla trött

Jag är så sjukt trött. Jag vet inte varför. Kanske för att jag tränade vid åtta igår och min kropp inte är van vid fysisk ansträngning.

Jag har funderat lite vidare på det där med hur man relaterar till sina familjeproblem. En del personer tar det lite som en undanflykt också tycker jag. Typ "men jag hade så trasslig barndom så jag har rätt att vara kriminell och knäpp i huvet". Det är väl ingen ursäkt? Det är självklart viktigt att få en bra start i livet och att man får en trygghet i sig själv, att man lär sig de "grundläggande" sakerna för att kunna gå ut i livet en vacker dar som vuxen och klara sig själv. Att man får kärlek och omtanke är också asviktigt. Det är inte riktigt det jag menar. Men på ngt sätt så finns det folk som gömmer sig bakom det hemska som varit, som identifierar sig själv genom det. Och det kan ju aldrig vara nyttigt. Att hela tiden tänka på sig själv som ett offer.

tråkigt, tråkigt

Jag har tråkigt.

Jag var inne och läste på lite bloggar och är fascinerad över hur många som faktiskt har problem relaterade till sin familj. Och hur många som är arga. Och ledsna och förbannade. Och sårade och lite kantstötta.

Jag kan bara relatera till mig själv och alla är olika. Men det här är min story: min far är alkoholist, han var notoriskt otrogen mot min mor, han var elak och manipulativ ibland och helt underbar ibland, han försvann ur vårt hus undan för undan (sov borta 1natt ett tag, sov borta 2nätter ett tag, sov borta 3 nätter osv tills han helt enkelt inte kom hem mer), han har inte ringt eller hört av sig på ngt sätt sedan jag flyttade ca 2000, han ringer min syster ibland på fyllan, han ringer mamma när han vill ha ngt, han ringer aldrig mig.

Kort och koncist, min uppväxt. Jag har fått en del men; jag har svårt att lita på folk; jag har ett extremt kontrollbehov; jag gillar inte simmiga fylleögon; jag slängde mig ut i diverse "desperat-tyck-om-mig-singelliv" i omgångar. Jag har varit jättearg, jättebesviken och känt mig lurad. Men en sak har jag fattat med tiden; det finns inga svar. Det finns inget därför. Det finns ingen förklaring som duger. Det finns kalla fakta och det är det jag måste leva med. Det blev såhär för sån var han. Och sån var vår familj och tough luck, det var den familjen jag föddes in i. Deal with it.

(sjukt bra med sånadära klyschiga engelska uttryck!)

En person jag känner har svårt att acceptera sina föräldrars skilsmässa, personen är fortfarande ledsen och arg över att bli tvingad att välja sida. Det har gått femton år och personen håller fortfarande fast vid den sidan för de enorma skuldkänslorna över att tycka att den nya situationen faktiskt är ok.

Jag tror inte det är så sunt att hålla fast vid sin olycka. Att sätta allt i paritet till det som hänt. Man måste (tror jag i min fullkomligt högst personliga amatörpsykologi) frigöra sig för att kunna gå vidare. Och det är skitsvårt och ibland behöver man hjälp för att göra det. Men alla kan göra det.

Väckarklockan

Den ringde inte i morse eftersom jag inte ställt klockan. Jag vaknade av att jag själv sa "helvete, jag har glömt att ställa klockan!". Eftersom jag inte var säker på om det var på riktigt eller en del av en dröm slängde jag ett öga på klockan. Och mycket riktigt, det var dags att stiga upp. Ganska perfekt i tid som jag brukar gå upp faktiskt. Det var väl en intressant start på dagen.

Jaha, annars har det varit en sjukt krånglig vecka. Alla som ringer ska ändra på deras resor, flygbolag har ställt in flighter, panikåtgärder har satts in, folk har blivit av med sina resor och jag vet inte allt. Inte roligt. Och det är bara onsdag. Var ska detta sluta?

Fick ett email idag...

... där det stod:

"Hej Sara! Du är godkänd på hemtentamen och ditt betyg kommer att registreras senast nästa vecka. God fortsättning."

Tjoho! Jag är bäst! Det kan jag iofs säga att det trodde jag aldrig. Jag var helt övertygad om att jag skulle vara tvungen att komplettera. Men det gick ju strålande! Jag blev så glad.

Och gissa vad jag gjorde? Jag gick förstås in och tittade hur påbyggnadskursen ser ut inför våren. Och upptäckte att det är endast 1 gång/vecka fram till 5juni. Och då satte mina tankeknölar igång såklart och tänkte att jamen, varför inte? Och så såg jag att uppropet är ons 23jan och jag har ingenting annat för mig då. Jag tackade ju inte ja i december eftersom jag trodde att jag hade bestämt mig för att inte plugga vidare. Men man kan ju alltid gå dit och se om man kan få en reservplats. Ser ni, vad var det jag sa?

citat: "om jag känner mig själv rätt sitter jag där i skolbänken igen i vår..."

Intressant

Det händer mycket i världen. Till exempel ska en av Ps vänner ha vernissage på fredag. Spännande! Det är kul att det går bra för honom, helt klart. Det är han verkligen värd. Det ska bli kul. Frågan är om man måste vara snygg för att gå dit. Jag tror jag har bestämt vad jag ska ha på mig men inte riktigt. Funderar på mina stövlar. Jag menar, ngn gång då och då måste man ju använda de. (typ)

I övrigt händer det rätt så mycket just nu. Tittar i min almenacka och ser att jag har en hel del inbokat fram till januaris slut. Bland annat två resebransch-fester nästa vecka. Sen är ju begravningen den 25:e men om det är ngt att se fram emot är väl tveksamt. Sen fyller mor år och så är det Travel Bar med en eventuell klass-uppdatering. Men sen kommer den, februari, skitmånaden. Det finns inget som är bra med februari. Jo, att den är kortare än de andra månaderna (i teorin åtminstone, i praktiken känns den ofta som en av de längsta ihop med november...).

Men jag överlever nog den tristessen också. Och sen vänder det! Sen kan man börja leva igen!

Tillbaka på riktigt

Nu har alla semesterdagarna varit. Nu är glada julen slut, slut slut. Jaha, vad ska man göra nu då?

Längta till nästa semester. Den går av stapeln i februari. Det ska bli kul men jag har fattat nu att det blir en del pengar som går. Det är väl iofs inte så konstigt men det är ju dels skidor till P och sen själva liftkorten är ju inte så billiga. Och sen är maten sjukt dyr där på Konsum. Så man kanske ska laga lite mat hemma och ta med i lådor om man nu ska vara lite ekonomisk.

Och när man har kommit hem igen så är det bara en vecka till nästa semester, Italien. Så visst finns det saker att se fram emot den här våren. Det känns underbart! Det var länge sen vi hade ngt att se fram emot. Tidigare har det bara handlat om att stå ut typ och försöka komma på fötter. Nu känns det som att vi faktiskt är på gång, att vi faktiskt kan unna oss en semester eller två och det är ju helt underbart. Det var år och dar sen.

Grattis I!

Nu har I fått sin bebis, en liten son. Allting har gått bra och det verkar som att det gick asfort. De åkte in till BB vid åtta och 10.42 kom han ut. Åh, va roligt! Jag vill verkligen se det lilla underverket så snart som möjligt.

För övrigt hade jag askul igår på hockeyn. Det var mycket folk, bra tryck, roliga ramsor och en helt ok utgång efter matchen.
Idag har jag legat i min soffa precis heeeeela dagen. Först tittade vi på Narnia och sen har vi tittat på sport-krönikan och nu ska vi se på Gudfadern 1.

Nu ska den ut!!!

Jag fick ett sms idag på tåget, nu är det dags! Åh, va roligt!
Snart kommer en ny liten Bjurvaldare att se dagens ljus...

Alldeles matt

Jag känner mig pigg, kul att jobba, alldeles matt och uttråkad av mitt jobb idag. Det går upp och ner kan man helt klart säga. Och jag vill bara shoppa, shoppa, shoppa.
Var ute en sväng på stan igår efter att jag var hos I och tittade på stolthet och fördom. Det finns ju faktiskt helt sjukt billiga kläder som bara väntar på att bli handlade. Och så har man inte några pengar. Det är i sådana här sammanhang som jag tänker på mina sparpengar. Att jo, det är ju ändå ngt jag behöver. Men GLÖM DET, de ska fan inte gå till ngt så banalt som kläder.

Jaha, annars är det tandläkare, match-dag imorgon, övrigt leverne och eventuellt ngt oförutsedd utgift som mina pengar ska gå till denna månad. Och det har jag faktiskt inte ens råd med så vi får väl se hur det går...

julfest...

Såhär kul kan man tydligen ha på företagets julfest... Observera att det är en O.P som jag håller i på nedersta bilden. Att man måste skämmas också!

Ah, well...