Summering

Nu när vi står på randen till ett nytt årtionde och 00-talet har tagit slut kanske man ska blicka tillbaka på de 10 år som gått sedan jag fyllde 19 år.

Mest minnesvärda sakerna:
- Fuerteventuraåren 00-03 (men det tar aldrig slut egentligen...)
Inte kunde vi väl ana när vi i mars 2000 bokade in en sista-minuten-charter för mig, Ida och mammorna att vi skulle bli så vansinnigt förälskade i denna plats. Den bästa platsen på många sätt och som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.
- SM-Guldet i fotboll, Borås 2 nov 2002
Det är en av de största och sjukaste sakerna tror jag som jag upplevt som jag inte kan ta på rent konkret. För hur förklarar man kärleken och lyckan och glädjen över att elva man springer omkring på en usel gräsmatta och vinner en ful buckla? Det går inte. De andra SM-gulden var självklart fantastiska och roliga de också men det första slår allt.
- SM-Guldet i hockey 2000
Det var en så jäkla kul kväll, med avslutning uppe på gräddhyllan med hockeylaget på Caféet. Och matchen, draget i Globen, glädjen som aldrig tog slut, taket lyfte nästan. Fantastiskt!
- Min sambo
Det har varit 6 fina år! Det har varit fula år också, det ska sägas. Mitten av 00-talet vill jag helst stryka ett streck över. Jag gjorde och sa mycket dumma, fula saker då mot alldeles för många människor och var fruktansvärt olycklig. Men trots allt tog vi oss igenom all skit och nu ska vi ha barn!

Överlag är det svårt att summera ett 00-tal då man började som 20-åring och avslutar som närmare 30. Det är alldeles för mycket som händer i ens liv då, man vaknar upp och möter verkligheten, man träffar sig själv och utvecklas, man blir cynisk och trött, man tar livet med en nypa salt och samtidigt så lever man allt man kan. Det är mycket, mycket man skulle kunna skriva med på denna lista men det får räcka så här.

Och slutligen, summering av 2009:
Årets bedrift: Att jag var nykter i tre månader utan anledning. Det är ju egentligen ingen bedrift kan tyckas men med tanke på diverse hockeymatcher och den machokultur man trots allt utsätts för inom supportvärlden så är det nog ändå en liten bedrift.
Årets bästa semester: Hela sommarsemestern var fantastisk faktiskt måste jag säga. Kolmården, landet, Falkenberg, Grinda och Finnhamn.
Årets nytillskott: bebis, såklart! =)
Årets vuxenpoäng: bebis, såklart! =) Och att jag köpte lägenheten
Årets fysiska förändring: hahahaha, bebe is in the house
Årets nya kändisförälskelser: nä, jag har nog inte hittat någon kändis jag tycker om. Jag tycker inte om kändisar överlag tror jag.
Årets mest gåshudframkallande låt: åh, lasse min lasse.
Årets läsupplevelse: I somras när jag läste "en sorts kärlek" av Ray Kluun grät jag konstant. Det måste väl betyda nåt?
Årets insikt: Livet blir inte mer än det man gör det till. Ingen ny insikt men väldigt tydlig i år.
Årets tv-besatthet: hm? Nä
Årets fest: Livet blev ju onekligen något mindre festligt när jag var nykter 3 månader och sedan blev gravid så den får jag nog passa på.

Hoppas ni får ett gott slut och en fantastisk början på det nya årtiondet!!
KRAM TILL ER ALLA!

Vi är DIF och det vet ni om

Fy fan va vackert...

http://www.youtube.com/watch?v=ckByZsL22tw

http://www.youtube.com/watch?v=sMHKDmpkg-w

http://www.youtube.com/watch?v=OH3tB4LGWp0&feature=related

Så jävla segt

Sitter på jobbet och ruttnar bort idag. Orkar inte göra något alls.
Imorgon är det ledigt, tjoho! Och sen är man ledig tills på måndag och så jobba mellandagar och sen ledig till och med 7 januari. Underbart. Under den lediga tiden nummer två (dvs nyårshelgen) tänkte jag att vi skulle måla om "barnrummet". Det blir väl en uppgift att bita i. Då kan man kanske också knåpa ihop en spjälsäng om man har tur. Då blir det lite mer yta att lämpa över saker i, haha, så att det inte står miljoner kassar på golvet som det gör just nu. Det är lite kaosartat där inne trots att vi har städat ut både skrivbord och jag vet inte allt.
Så min förhoppning är att när januari kommer har vi
1) fått ner all skit i källaren
2) målat väggarna
3) tvättat alla babykläder och paketerat in de i byrån
4) hittat nån bra förvaring för lakan o dyl
5) målat sängen och köpt skruvar och skruvat ihop eländet
Vi får väl se hur det går.


Ps. är det det här som kallas BOA, som man ska börja med nån gång i vecka 30 typ? =)

Härliga snö!

Jag tycker det är härligt att snön äntligen kommit! Vinter lixom. Jag har hellre vinter tusen gånger om än senhöst. Novemberregn och svarta nätter är inte min melodi riktigt, det är för dystert och tungt.
Snö är härligt och lekfullt!

Önskelista julen 2009

Blomkrukor i brunt, beige eller vitt
CD-ställ för skivor. Måste vara avlånga och inte på höjden, dvs liggande
Grillpanna
Grillbestick (alltså vassa knivar som man äter med, inte sköter grill med)
Fisk och skaldjurs bestick
Flätade korgar att ha kläder i (typ storlek 30x30x30)
Smycken
Böcker
Strumpor
Kaffebryggare
Kastrull 18 cm
Bra knivslipare
Snygga ölglas
Vinöppnare med skruv och två handtag som man ”trycker ner” (dvs inte ett som man drar upp)
1 el 2 kg hantlar
Blockljus
Muffinsplåt
Bra fryslådor för mat
Handduksset (matchande badhanddukar)
Matchande kaffemuggar
Per Mobergs kokbok (p)
Byxor (p)
Skor (p)
En gravidmassage (jag)
Presentkort på IKEA

Saker till bebisen:
Bärbar matstol
Resesäng
Presentkort babyland

Och så önskar jag mig:
Fred på jorden
Högre mammapeng 2010
Slut på världens fattigdom
Lycklig familj
Osv, osv, osv...

Månadsbudget

Jag måste göra någon slags budget känner jag. Hur mycket räkningar har vi och hur mkt kommer in? Hur mycket ska handlas innan jul? Hur mycket får vi lägga på klappar i år? Hur mycket ska vi spara? och så vidare.
Det är inte så lätt och jag orkar inte riktigt ta tag i det men det måste göras.

Det finns en massa osagda saker

och jag kan inte släppa ut de. Det är jobbigt.

Våldskaos?

Jamen kom igen nu.
Självklart är det beklagligt och fullständigt onödigt att lappa till spelare från motståndarna i den stunden som bara borde vara glädje och lycka. Men allvarligt? Våldskaos? Överdrift, någon?

Jag kan bara säga att när DIF gjorde 3-0 och lyckan var total och när matchen blåstes av förstår jag att människor kastade sig in på planen, jag tycker inte det är fel. Man kan inte begära att vakterna ska försöka stoppa tvåtusen man som springer in på planen, det hade blivit våldskaos om något. Jag minns Örgryte borta med pepparspray och batonger mycket väl exempelvis.

Och inte någonstans skriver de om matchen. Det är så jävla tröttsamt så jag orkar inte ens tänka på det. Vafan, vad hände med bragden? Vad hände med det sanslösa draget? Vad hände med att DIF dominerade matchen fullständigt? Är det ingen som vill skriva om det??

städhjälp

Just nu är det fullkomligt kaos här hemma. Vi har inte dammsugit på länge, vi har inte skurat golv sen ja, det vete fan. Lister och dörrkarmar är igengrodda, toaletterna behöver rensas och skuras, avlopp behöver definitivt rensas, det finns en massa saker överallt som hör hemma på tippen, allting är i behov av damning och putsning. *suck*

Just nu är både jag och P inne i en förnekelsefas vad gäller vårt hem. Så länge man inte låtsas om det är det OK men nu har mina ögon tyvärr öppnats och jag får ångest över allt som måste göras. Det är i såna här lägen man skulle vilja ha en person som kommer hem till en och tar hand om allting. Städhjälp helt enkelt.

Tänk hur det ska bli med bebis i huset, oh my god, det vill jag inte ens tänka på. Då kommer det bli ännu värre.

Fy fan va dåligt

Jag orkar inte riktigt med det här just nu. Vafan Djurgårn?!
Ännu mer för råttorna att "skoja" om. Typiskt.

Fotboll

Många människor (bland annat vissa kollegor...) tycker det är roligt att skoja om fotboll. Och säger roliga saker som "höhö, hur känns det nu då?" när det inte går bra för DIF eller "var du där, höhö?" när det står om något påhittat upplopp i aftonbladet (alltid aftonbladet). Eller ska gärna ha åsikter om huliganism för det förstår de ju sig på som aldrig, jag säger aldrig, har varit på en allsvensk match ("det är ju farligt att gå på fotboll, man vågar inte ha med sig baaaarnen!")

Dessa människor kommer imorgon att retas lite skojigt om att Gnaget vann SM-guld idag. Jag är ledsen, men det är INTE roligt. Det är bara fruktansvärt att se alla dessa råttor i TV och tidningar i flera veckor framöver och att Bojan Djordic kan ta sin jävla buckla med sig hem känns så orättvist och så jävla FEL.

Så alla ni som inte är intresserade av fotboll och som inte kan nämna en enda allsvensk spelare, snälla.... skoja inte med mig om Gnagets guld och Djurgårdens kval. Det är på allvar för mig. Det är inte roligt.

bokrescensioner

jag skulle också vilja läsa så mkt och ofta och bra så att jag kunde skriva små tips och anmärkningar som här.
Men tyvärr. Det blir inte av. Jag har typ fem böcker på mitt nattduksbord just nu och ingen har riktigt fångat mig. Det blir att jag läser lite här och lite där och det gillar jag inte. Jag vill läsa från pärm till pärm och bli uppslukad av en bok. Gärna på 7-800 sidor. Det gillar jag!

I somras läste jag rätt mkt faktiskt, bl a "en halv gul sol" som jag gillade mycket! Och "en sorts kärlek" av Ray Kluun som jag grät hejdlöst till.

Såna böcker gillar jag.
Men de jag läser nu... nä.

SPA

Var på Sandhamn och spa:ade i helgen. Underbart faktiskt. Det är en fin tradition som jag och J har startat (förra året var första gången) och jag ser redan fram emot nästa höst då det är dags igen!! =)
Jag fick en "mother to be"-behandling och en ansiktsbehandling. Oh my god, jag älskade det. Det var lerinpackning och kroppsbalsam och body scrub och i ansiktet var det porrengöring, ånga, fuktmask och sånt. Så nu är jag helt utrensad! Kroppsbehandlingen var dessutom dränerande så jag blev av med lite överflödig vätska, det är ju bra för graviditeten. Om man har mycket vätska så kan det ju bli tungt framöver. Den hinner nog komma tillbaks dock, haha.

nu är jag låntagare

Idag var jag och skrev på papper på banken. Det var intressant. Bankkvinnan hade dubbelbokat så egentligen hade hon inte tid att träffa mig men det löste sig ändå. Hon har inte ingett världens största förtroende om man säger så, även om hon alltid varit trevlig när jag har varit i kontakt med henne.
Hur som helst så frågade jag lite frågot angående amortering och sådana saker, sånt där som man har absolut ingen aning om när man tar lån första gången. Är det bra att binda upp sig eller ha allting rörligt? Idag är ju räntorna sjukt låga så det är ju bra att ha hela lånet rörligt just nu men nästa år när vi får mindre inkomst och har köpt en bil (= mer utgifter) vill man ju vara säker på att man klarar av att betala sina lån. Så jag delade upp det på hälften. Ett lån på 1 års bindningstid och hälften rörligt. Så får vi se om man vill binda upp på nytt om ett år eller om man har den biten rörlig då också.

Och så sa min kollega idag att "repo-räntan förväntas stiga i april". Jaha, sa jag. Kände mig helt dum i huvudet. Vad fan? Ska man behöva ha koll på sånt nu och dessutom fatta vad det betyder... Åh, känner mig alldeles matt.

jag är kvinna, både dålig och bra!

Karin tycker att vi kvinnor alltid får höra och se om alla überduktiga kvinnor jämt och att kraven/stressen ökar när man får höra hur bra man måste vara hela tiden. Hon anser alltså att vi kvinnor behöver fler dåliga förebilder. Jag gillar det. Fram för mer vardasgmänniskor och vardagsliv! Vi är jävligt duktiga på mycket men inte på ALLT.
Christina hakade inte bara på, hon drog igång en stafett.Tonårsmorsa, mymlan, Sjumilakliv fortsatte. Jag snodde den i min tur från Sandra

Jag...
- har ostädat hemma och orkar inte städa trots att jag har katt = mycket hår och dammbollar
- bytte min första propp i hela mitt liv igår men det värsta var att min första tanke var "jaha, nu får jag sitta här i mörkret tills P kommer hem"
- orkar inte engagera mig i genus utom när jag tycker det verkar rimligt/bekvämt
- tycker om att prata om mig själv (fast sanningen är att jag även är intresserad av andra...)
- är snobbig vad gäller vissa inköp. Exempelvis vagn, bil eller andra dyra saker
- är skitdålig på att veta vad som är vad i naturen, grankotte eller tallkotte någon?
- är urusel på geografi vilket inte hjälper mig ett dugg i mitt yrke
- förstår inte det matematiska språket
- kan ingenting om "tjejiga" saker som typ smink, hår och kläder. Helt ointresserad
- tycker film- och bokklassiker ofta, ofta är trååååkiga och tappar intresset direkt (men måste se/läsa klart de ändå)
- får för mig att jag och P är duktiga på att laga mat "på riktigt" (typ lägga in sill på julen, göra vår egen glögg, etc) och tror typ att jag är en gourmand fast det är helt vanlig mat
- hatar att tävla
- är helt lost när det gäller teknik, fattar ingenting men försöker dölja det väl
- är dålig på att inte lägga mig i när jag inte borde i andra människors liv
- gillar praktiska kläder och fattar ingenting av mode
- börjar känna mig gammal och irriterad på "ungdomen nu för tiden"
- har otroligt mycket åsikter om barnuppfostran fast jag inte har några egna barn och kommer säkert inte leva upp till ens hälften när det är dags
- njuter inte särskilt av min graviditet utom att jag är glad för det som komma skall
- kan inte tänka logiskt eller rationellt
- skryter gärna om oviktiga saker men tycker ändå att jag är värdelös

Och för att träna på att säga positiva saker om mig själv så kommer här en bra-lista också.
Men jag är också bra på att:
- baka kakor och bullar, gillar det mycket faktiskt
- ta långa promenader
- fantisera, både stort och smått
- hantera min ekonomi
- se det bästa i människor (utom mig själv som jag nedvärderar jämt)
- försöka få människor att se det bästa i sig själva
- handla förnuftigt (gäller både mat och kläder och så vidare, utom kanske när det är de där dyrare köpen jag nämnde...)
- läsa, oavsett kvaltitet på boken
- köra bil (tycker jag själv, haha!)
- slappa och ta hand om mig själv och göra ingenting
- ta vara på mitt förhållande, att hitta på saker för oss att göra tillsammans
- ta hand om (andras, än så länge...) barn
- försöka göra nya saker. men det är något som kommit på senare tid, efter att jag blivit så trött på mitt eget "kan inte"-tänk..

Nå, feel free att skriva din egen lista.

jag är godkänd

jag får lån! Även utan hjälp från kille, haha.
Så nu ska vi väl bara skriva på papper och sen är det klart, typ. Herregud. Om det blir vattenläcka, något går sönder och så vidare så måste JAG lösa det i framtiden. Det tycker jag känns mest jobbigt.

Men om man tänker rent kapitalistiskt så gör vi nog ett rejält klipp här och om man (som jag drömmer om) vill köpa hus i en framtid så är det bästa sättet att komma in på marknaden med att betala lågt vid inköp och sedan förhoppningsvis få en vinst att spendera på ett hus.

Men det känns så vuxet så det kan jag inte ens tänka på. Det får bli om några år.

åh, jag vill!!!

SJ-kor-Ullaredsexpress-till-julhandeln/
Åka Ullaredsexpressen till Gekås för att julshoppa! Kan det bli bättre??!!

Pratat med banken

Jaha, då har man pratat med banken. Det kommer att bli jag som köper lägenheten eftersom mitt kära pucko till karl "glömde" bort att betala sina räkningar 2004-2005 som sen hamnade (och låg länge) hos kronofogden och till slut kom fram till oss förra året med en BETALNINGSANMÄRKNING. Gud, jag blir galen bara jag tänker på det. Vilket jävla stolpskott han är.
De åren 2004-2006 hade vi ju det extremt ansträngt ekonomiskt. Jag pluggade (= 7000 kr i inkomst) och han var arbetslös utan a-kassa (= 0 kr i inkomst). Ni som tror att ni är fattiga när ni har nån tusenlapp kvar till lönen kan ju prova att leva 2 personer på 7000 kr i två år och sen komma tillbaka till mig.
Till en början bodde vi i Hagsätra med en hyra på 6300 kr. Vem som helst kan ju räkna ut att 700 kr inte räcker så långt om man vill ha mat, el, telefon, busskort och övriga saker som är nödvändiga. Till slut flyttade vi till huset i Huddinge och hamnade på mer resonabla 3000 kr i månaden i hyra. Tillkom gjorde telefon, el, mat och busskort fortfarande men det blev något enklare att finansiera med 4000 kr istället för 700 kr.
Hur som helst så vet jag inte riktigt hur det gick till för vi hade inte gemensam ekonomi på den tiden, hans post gick fortfarande till lägenheten i Råcksta som han (sa att han) hyrde ut. Jag lade mig inte riktigt i hans grejer då, tänkte att han säger väl till om han behöver hjälp. Jag lånade tex av min mamma under tiden när det blev för knapert.

Summan av kardemumman är att han fick ett par betalningsanmärkningar som resultat av de åren. Och om det är någon som inte vet det så är det så att har man betalningsanmärkningar så kan man inte göra NÅNTING. Man får inte ta lån, man får inte köpa saker, inte skaffa sig mobilabonnemang. Det här har varit ett krig hemma hos oss kan jag säga, jag kunde inte fatta att han var så jävla dum och han försökte (då) att helt enkelt ignorera sin ekonomi så mycket som möjligt. Till slut så satte jag ner foten och tog helt enkelt över hans ekonomi, vilket är helt fel väg att gå. Men vad ska man göra.

Nåväl. Så nu när vi ska köpa hus och bil och barn (eller nja, det ska vi ju inte köpa...) och hela baletten så får jag stå där ENSAM med mitt lån. *grrrrr* Tänk om vi nu inte kan köpa eftersom de bara kollar på min inkomst. Fast vi har två! Men det förklarade jag för henne. Så de kanske tar någon slags hänsyn till det, vad vet jag.
Men men, på ett sätt är det väl bra antar jag. Jag vet ju att min ekonomi är det inget fel på, haha.

Eftersom vi har ca 2 veckor på oss att besluta och få lånelöfte och allt så körde vi låneansökan per telefon och sen stämmer vi träff för att prata detaljer och skriva på i veckan. Bankkvinnan frågade mig "har du några kreditkort eller skulder" nej sa jag, jag tror inte på sånt. Jag vill helst undvika att hamna i Lyxfällan på TV3.. då skrattade hon och sa att jag hade en bra inställning till pengar. Haha, det var ju skönt att höra från en bankkvinna. =)

Jag bryr mig, OK?

Jag blir tokig ibland på mina arbetskamrater! Det är som att bara för att jag är "ung" och inte har barn så är det fel av mig att ORKA BRY MIG. Och det är klart, jag orkar ju inte bry mig hur länge som helst.

kärlek på offentlig plats

Jag vet inte varför det är så men jag har väldigt svårt för att vara med människor som ska uttrycka sin kärlek offentligt. OK om folk kramas/pussas/håller handen sådär lite småmysigt och kärleksfullt, det har jag inget emot. Men om folk ska börja hångla eller ta i varandra precis HELA tiden tycker jag det börjar bli lite jobbigt. Och om folk dessutom ska titta varandra i ögonen och säga "jag älskar dig" är det outhärdligt. Eller när de använder sina privata gulliga kärleksnamn offentligt.
Jag har skitsvårt för sånt där. Och vad gör man själv lixom? När man står bredvid menar jag... "jaha, ska vi ta och...." Hur kan man bete sig i en sån situation utan att det blir pinsamt?

Jag kan tycka att det är lite jobbigt även med folk och deras barn. Jag har inga problem med att folk skryter om sina barn, hur duktiga de har varit på fotbollen eller i skolan (eller om de är yngre i sin utveckling), det är helt ok. Det är till och med kul! Att höra om barn som är duktiga och gör mamma/pappa stolt är ju alltid trevligt.
Men när det ska börja handla om känslor får jag lite obehagskänslor och rysningar. Eller att man ska säga att man ÄLSKAR sina barn hela tiden. Det förstår jag ju att man gör ändå, måste man påpeka det?

Jag kanske blir likadan (det blir jag säkert) men jag vet inte, det känns så privat lixom. Känslor är privata, de behöver man inte gå och spilla ut till höger och vänster när det inte är den personen det berör. Fattar ni?

Hm, jag undrar vad en psykolog skulle säga om det här? haha, fick jag för lite kärlek som barn eller?? =)

Winnerbäck

Lyssnar på Lasses nya skiva, den är helt fantastisk. Jag hade lite svårt med förra skivan, Daugava, och blev aldrig riktigt vän med den. Visst lyssnar jag på den men inte på samma sätt som övriga skivor. Men den nya! My god, jag ÄLSKAR den. Från första stund. Jag bara dör, så bra är den.

Ska man skratta eller gråta?

Alltså, jag har inte läst Anna Ankas text om hur underbart det är att bo i Amerika förrän idag. Oh my god, säger jag bara. Menar människan allvar?!

Att skriva saker som:
Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.

Det är ju bara bisarrt. Det finns massor av romantiska killar här också. Och om min kille skulle få panik av att vara ensam med barnet i 20 min skulle jag tycka det var tragiskt. Jag vill att mina barn ska ha en fin relation till båda föräldrarna.

och:
Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?

Vad fan menar människan egentligen? Allvarligt talat? Det här är ju bara helt sjukt, snacka om att spä på dagens fixering vid kändisskap. Vad hände med att ta vara på sig själv och jobba hårt, lixom.

och:
En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.
Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården.

Vad är det för människosyn den här människan går omkring med och för vidare till sina barn?

Det är ju bara tragiskt.

Här har ni en framtida bostadsägare

Idag var det röstning angående ombildning till bostadsrätt och med förkrossande majoritet blev det JA. Det var 3 av 25 lägenheter som inte var på plats och automatiskt röstade nej, resten var där och alla som var där röstade ja. Så nu ska vi bli kontaktade av banken för att diskutera lån. Herregud, jag kan ju ingenting om sånt där. Och sen ska vi köpa bil och i februari kommer baby. Snacka om att hamna på miljoners plus vad gäller vuxenpoäng...

När vi hade röstat och allt var klart sa vårt ombud att han inte har fått/velat säga något tidigare men att det är en av de bästa affärerna han har sett på länge, med vårt billiga pris samt jämförelsen mot våra hyror. Det ligger relativt nära så merkostnaden för oss blir inte så stor varje månad. Det känns ju bra. Plus att om man räknar in hyreshöjningar och sånt så kommer vi ju verkligen att få det enklare i framtiden och om föreningen går bra så kan man ju till och med sänka avgifterna men det är ju inte förrän om kanske 2-3 år. Och då kanske vi inte ens bor kvar här, haha.

Trött och mätt

Idag har vi ätit scones - oh my god vad det var gott. Med smör, ost och olika sylt/marmelader på. MUMS! Men jag är så sjukt proppmätt just nu, det gör typ lite ont i magen.

Just nu känner jag att det inte händer så mkt i mitt liv. Alltså, jag gör saker; har nåt inplanerat nästan varje dag efter jobbet. Men det är lixom höstsäsong nu känner jag. Mycket på jobbet, trött på kvällarna.

På torsdag ska jag försöka prova på Yoga, det ska i alla fall bli riktigt kul!

ja, det är inte mkt att säga...

jag har ju verkligen inte orkat skriva särskilt mkt här. Av den enkla anledningen att jag inte vet vad jag ska skriva.
Så jag hänvisar nog vidare till bebisbloggen så länge och så får vi se om denna kommer att uppdateras då och då.

pssst....

jag har en liten hemlighet....
Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge, det har varit semester.

So long Suckers!!!

Nu drar jag på semester! Tjoho, jag är så glad att denna dagen äntligen har kommit. Kan knappt tro det faktiskt men det är sant. Och jag har tagit komp denna sista självande dag så jag behöver inte ens jobba heldag. Underbart är bara förnamnet.

Nu drar jag söderut. GEKÅS, se upp för här kommer vi!!!

Trött på det här

Nu sitter jag på jobbet igen. Nu börjar jag verkligen längta, längta, längta till semestern! Det är två arbetsveckor kvar varav den här kommer att vara tyngst tror jag för nästa vecka är syster här med familj så då kommer vi säkert göra saker efter jobbet och så kommer jag och P antagligen bo ute på landet så då kommer man känna sig lite mer ledig (hoppas jag!).

I helgen ska vi till Kolmården! Det ska bli så himla roligt! Jag har inte varit där på hundra år så det kommer ju verkligen bli spännande. Jag vann det på jobbets 1 års kalas, ett dagsinträde för två vuxna och två barn inklusive safari med egen bil. Så det ska vi slå till på. Det känns helt otroligt bra jobbat av oss att ha bokat stugor och allting med framförhållning. Det är inte vår starkaste sida.

I helgen som var befann jag mig i Väddö-trakten för bröllop. Himla trevligt! Min vän J gifte sig. Hon var så fin, så fin! Och jag var toast-madame. Det gick bra tycker jag själv men jag hoppas att brudparet var nöjda såklart.

vi pratar mat på jobbet

Och jag sitter och söker på recept och matbloggar. Det finns ju hur mkt bra som helst där ute! Jag blir så sjukt sugen på allting när jag sitter här och surfar. Egentligen borde jag jobba men just nu är arbetsmoralen sjukt låg. Det är inte mkt som blir gjort här inte, men det är OK för jag hade en ganska produktiv förmiddag.
Jag blir så inspirerad av allting så jag måste baka ikväll. Baka! Hör ni. Bullar och syltgrottor ska det bli. Och så hittade jag ett gott recept på inkokt lax. Oh my god, vi ska ju äta lax idag. Det blir inkokt, I tell you.

Inspirationsbrist = bloggpaus?

jag hade precis skrivit ett inlägg om hur oinspirerad och trött jag är när Blogger valde att radera och säga error. Underbart. Nu är jag ännu mindre inspirerad.

Jag kommer nog inte skriva på länge. Så ni vet.

OK, nystart i allsvenskan

Hur ska det gå? Blir det fiasko direkt eller vänder det kanske nu? Det har ju gått relativt dåligt för DIF denna vår, minst sagt. Att ta sig över strecken och hamna någonstans i mitten i slutet av säsongen vore ju drömmen i dagsläget. Samtidigt som Bajen åker ur och Gnaget missar guldet med millimetrar. Det hade ju varit nåt det.
Men men, man ska väl inte hoppas på för mkt. Man har ju varit med förr...

vill ha semester

Nu är det bättre på jobbet, har en del att göra och då går dagarna myyyyyycket fortare.
Vår dator hemma har varit ur fas ett par dagar, asirriterande. Jag hoppas det är löst nu så man kan uppdatera lite och göra det man ska på nätet som man inte kan göra på jobbet....
P är hemma idag, ledig, så han ska se till att det funkar.

Så sjukt uttråkad

Jag har så tråkigt på jobbet just nu. Jag har en såndär period av stiltje och jag orkar inte ta tag i något för att ta mig ur den heller, låtsas typ jobba. Men det blir rätt tråkigt det med i längden. Jag menar, man surfar runt på vissa sidor på nätet och sen har man gjort det lixom. Då måste man hitta på något annat att ägna sin tid till..

Igår såg vi Terminator på bio. Ibland när man ser film på bio blir man helt uppslukad och ibland ser man filmen som en film. Jag blev helt uppslukad! Jag satt på helspänn hela tiden och undrade sååå vad som skulle hända härnäst. Haha, till Terminator! Det trodde jag inte på förhand kan jag säga. Men det är jäkligt trevligt att gå på bio! Jag gillar det!

Landet

Man måste komma ihåg att alla inte har ett land att åka till. Vi har två så vi är ju väldigt priviligerade. Inget som vi äger själva dock förstås, det vore ju drömmen, men det får bli en senare uppgift i livet. Fast jag vill helst göra som Ps pappa och flytta UT till landet.

Hur som helst är det jävligt fint att åka till landet. Det är fint att det finns ställen där man inte behöver klä sig, bry sig, tänka, känna, göra. Det enda man behöver göra är att vara. Såna platser behöver man för att återhämta sig lite. Och så är det fint att kissen får gå ute också.

And the modeblogg continues...

Hahaha, det bästa är ju att jag inte har någon modeådra att tala om. Så ni får dras med VILA-kläder och Lindex kläder! Ja, jag är TANT och förbannat stolt över det! =)

Här kommer klänningarna jag väljer mellan:

och skorna...

skulle vilja ha lite mer sol

Det räcker inte som det är just nu, jag vill ha VÄRME!!!
Nu går jag in på TV4vädret.se och ser att det ska bli skitväder på värmdö till midsommar. 16 grader och regn. Kul.

Men klänning ska det faen bli i alla fall!! Det hör till!

Brist på inspiration...

Idag har jag haft "kurs" i ett program som vi använder (fast jag knappt kan det själv). Och nu har just fakturerat och får inte siffrorna att gå ihop men nu skiter jag i det för jag orkar inte. Nu får det vara bra.
Så nu har jag gjort mitt för idag. Nu surfar jag lite istället.... Och hamnade här och hittade en massa listor. Bland annat den här:

1. VAD HETER DU?
Sarpo
2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Beige
3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Jäkla radioskval. Fast just nu är det Robbie Williams så det är OK
4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Tittade på sista avsnittet av Cityakuten
5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Lättyoghurt citronsmak med special K och musli + banan (men det börjar bli dags för mellis!)
6. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Hakan och ögonen
7. HUR MÅR DU IDAG?
Jovars, helt OK. Det går upp och ner
8. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Gin och tonic på altanen på Värmdö, mums!
9. FAVORITSPORT?
Jag är ju en sporttjej så jag gillar det mesta i sportväg men fotboll (och hockey) är ju favoriter
10. HÅRFÄRG?
Trist
11. ÖGONFÄRG?
Gröna
12. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Soluppgång eller solnedgång, beroende på tillfälle... =)
13. LYSSNAR PÅ JUST NU?
Min kollega som försöker lista ut hur systemet vi hade kurs i funkar
14. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Både och gärna!
15. HUR BOR DU?
I en trea
16: VAD LÄSER DU?
Just nu läser jag en Läckberg-bok, en annan som jag inte minns titeln på och "flickan under gatan"
17. FAVORITSPEL?
oj, jag spelar aldrig spel? Kubb på midsommaraftonskväll
18. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
haha, nej
19. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
det tror jag inte
20. ÄR DU ROMANTISK?
Jo, tyvärr. Min sambo är inte särskilt romantisk (tyvärr det också)
21. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
För tillfället är jag faktiskt helt otroligt lycklig!
22. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Jobba tyvärr, hade gärna haft lite semester
23. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
16.02 och jag slutar om 28 minuter!!

så här blev resultatet

Av klänningsvalet alltså. Men det har ni ju redan sett på fejjan! =)

Idag har jag, C och barnet promenerat runt Djurgården. Det var regn, nästan ösregn faktiskt, men himla trevligt ändå tycker jag. Vi blev lite blöta men vad gör det egentligen? Motion är alltid bra! Det tog oss ca 1 1/2 timme. Bra jobbat tycker jag om jag får säga det själv.

Imorgon är det dags att jobba igen efter denna korta, korta semesterperiod. Men men, det kommer mera. Lite väl långt dit bara! Inte förrän sista veckan i juli är det dags. Hoppas att det blir en fin sommar bara så man kan nyttja den i alla fall på kvällar och helger!

Sverige-Malta

tittar jag på just nu. Vad skönt att Kimpa fick göra mål (revansch?) och jag skiter faktiskt lite i hur de spelar så länge de vinner.

Jaha, idag var det studentfirande. Han var så fin i sin kostym!! Nästan så man blev lite tårögd. Det var lite kaosartat på skolgården så det blev lixom inte något egentligt "utspring", plötsligt var studentmössorna bara där. Vi vinkade av de när de for iväg på traktorflaket och sen var då tanken att alla skulle ta sig in till stan och torget där alla traktorer skulle köra förbi så alla kunde vinka och hurra. Det var också lite antiklimax för vi fick stå i bilkö i typ en timme eftersom ALLA skulle in till stan och sen när vi kom fram var alla studenter less efter att ha snurrat runt i typ en och en halv timme så då ville de åka hem. Det viktigaste är ju att C hade en bra dag i alla fall och det tror jag att han hade! Sen blev det mottagning med presenter och pajer och sallad och skumpa. Och ett fantastiskt gott rosé vin.

Sen skulle vi gå och lägga oss för en tupplur (heeeelt slut, var uppe sju imorse) men då skakade hela huset av ett JORDSKALV. Hallå?!

Nu tittar vi på matchen och studenten ska snart dra på "nattklubb" som han så gulligt kallar det (man undrar ju vad det annars heter att gå ut och dansa i Umeå, haha).

HEJA SVERIGE!!! NU BLEV DET MÅL!!! 2-0! Hurra, hurra, hurra!

Sarpo goes modeblogg...

Jag behöver lite hjälp. Dock är jag lite trött på "dagens outfit"-bilder så ni får inte se mig in person tyvärr, haha. Jag behöver hjälp med att välja klänning till systersonens student den 10 juni. Ska jag ta den vit/beige randiga till vänster eller den blå/vit randiga till höger? Den till vänster är lite mindre urringad men den till höger känns lite mer festlig.

Jag kommer i alla fall ha mina nya vita skor som ser ut såhär:

VISST E DE FINA??? =)

Bli smal

Det är flera personer som sagt till mig att jag ser smalare ut nuförtiden. Jag vet inte vad de grundar det på men det låter ju fantastiskt! =)

Jag har ingen inspiration att skriva nåt men det är ju härligt med sol i alla fall. Synd att det regnar idag då. Hoppas det vänder snart eller åtminstone lagom till midsommar, haha.

ordningen är återställd

Bara för att återgå till vanlig gnällstatus igen efter ett okaraktäristiskt positivt inlägg så kan jag berätta att jag just betalade mina räkningar - det var ingen rolig historia. Det blir definitivt inga överflödiga skor för min del, endast de vita sandaletterna som jag ju faktiskt varit på jakt efter ett bra tag, de är behövliga och alltså OK.
Imorgon ska jag till tandläkaren och sen var det någon annan sån där utgift som jag inte minns just nu men det blir till att vända på slantarna och hoppas att skatteåterbäringen kommer lagom till midsommar.
Nej hörrni, det blir inget flärdfullt liv för mig den närmaste månaden. Så mkt är säkert. Men man kan alltid hitta på roliga saker ändå, så kallade GRATISNÖJEN. Min mor är ju drottningen av gratisnöjen, något borde väl ha smittat av sig på mig kan man tycka. Nån som vill umgås på ett billigt vis den första härliga sommarmånad?

Vilken härlig dag!

Idag har jag och min kollega tittat på skor på lunchen och äntligen har jag hittat ett par vita sandaletter som jag tycker är fina och som ändå inte kostade skjortan. Jag har lagt undan de tills imorgon för jag råkade gå ifrån mitt betalkort upptäckte jag när jag skulle betala de BH'ar som jag också behöver inför sommarens fester! =) Min kollega fick agera bank - pinsamt!

Det fanns även andra fina skor men det känns inte försvarbart riktigt när vi hade räkningar på ungefär dubbelt så mkt som vi brukar ha denna månaden... Att köpa ett par festskor får vara OK när det är studentmottagning, midsommar och bröllop inom bara ett par veckor men de andra får nog vänta i så fall till juni-lönen... Om de finns kvar då kanske jag kan slå till. =)

Tänkte bjuda på lite fina kort från Istanbul som omväxling från allt gnäll! Vilken fantastisk resa det var och vilken fantastisk stad! Jag kan verkligen rekommendera den varmt!

Snart ett år sen...

...jag slutade röka. Helt sjukt. Vart tog det här året vägen??

Familjeliv

Jag har lite svårt att formulera det här men det är något som jag tänkt på ett tag och som även dök upp igår som samtalsämne när jag och J var och simmade.
Det här med när folk får barn. Det är klart att jag förstår att det är prio ett ALLTID att man ska vara med familjen, att det är det viktigaste och att man älskar sina barn över allt annat. Men jag har lite tankar som jag vill dela med mig om det...

Jag och P har kommit till den här tiden i livet då vi börjar fundera på barn lite mer allvarligt. Jag vill inte påstå att vi försöker skaffa barn för det låter så orättvist mot de som faktiskt klockar febertoppar, har koll på ägglossning, har sex på beställning, träffar läkare och så vidare. Men vi har pratat lite mer seriöst om det, om man kan säga så, och börjar väl känna oss redo så smått. Och självklart tänker jag då ett steg längre - tänk om man inte kan få barn? Det är ju inte något som man ska räkna med som en del verkar göra (tänker främst på frågan "när ska ni skaffa barn då?").
Och då tänker jag på allt sånt där som man gjorde med vänner förut, det gör folk med sina familjer idag utan vänner eller alternativt med andra barnfamiljer. Ex Midsommar, Valborg, långhelger, nyår och så vidare. Vad händer med alla de som inte får barn? Blir de left-overs som ingen vill umgås med för att alla andra ska vara med familjen? Vad för slags framtida umgänge väntar en barnlös? Är man något slags ingenting, en paria? Och om man tittar på vårbudgetar och politiker-snack, var kommer de barnlösa in? Det fokuseras alltid på barnfamiljer och det är ju bra men alla andra då?
Klart att man kanske umgås med andra barnfamiljer för att det är lättare om det finns andra barn i närheten, då kan de roa varandra. Men ändå, det gör mig lite betryckt faktiskt.

Och sen det här med att vara en del av barnens liv. Jag träffar ju aldrig Milo tex längre, det var när han inte gått på dagis och I inte börjat jobba som vi sågs. Nu är han snart två och ett halvt och han vet knappt vem jag är. Jag tycker det är sorgligt. Och Oliven, jag vill inte att det ska bli som med de andra syskonbarnen. Men det är ju inte upp till mig att se till att det blir så.

Men vad vet jag, jag har ju inga egna barn (som om man inte kan ha tankar om såna här saker utan att ha barn även om man inte kan förstå hur det faktiskt är på riktigt). Men det är många saker man tänker på och hoppas att man själv kommer att tänka på om man någon gång får turen att bli förälder.

Förra inlägget

Skrev jag på mobilen från Solna station. Jag ville mest kolla om det gick, haha. Jag är ju så sjukt oteknisk. Plus min mobil är ju inte dagens nyaste om man så säger....

Hur som helst var det en tung förlust igår. Även om draget på läktarna stundtals faktiskt var lysande. "ba-ra-pa-pa-pa-pa-pa-Djurgården!"
Det roligaste var dock när jag satt på tåget hem så kom ett killgäng i typ 16-års-åldern som diskuterade draget och ramsorna. Den ena säger "vadå kylskåp, kylskåp..., vad är det för nåt lixom!?" och en annan säger "a-i-poff, hur gamla är vi lixom?". Och jag tänkte för mig själv att de där ramsorna har mer år på nacken än vad ni har! Ta och kamma till er nu och fatta grejen.
Men tiden går. Förändringens vindar har blåst, det är en helt annan värld att växa upp i än när jag och I började gå på fotboll. Det som var självklart för oss när vi blev "introducerade" är inte så självklart längre.
Det var tex en jävla idiot som stod på Mellan och skulle tjafsa med alla som inte sjöng som någon självpåtagen polis. Men allvarligt, jag har sjungit för Djurgården i snart femton år. Jag kan inte med att en asfull tjugoåring står och skriker på mig att jag inte har något DIF-hjärta. Lägg ner för fan. Och så står nån annan idiot och ska lugna ner allting med att upprepa "inte hata, bara älska". Lägg ner det också, will you. Vi hatar och vi älskar, det är det som kallas supporterskap. Det måste vara motpoler för att det ska finnas en nerv i det.

Underbart

Här sitter jag på en tågstation och hör skitfolk sjunga saker som aik sthlm. Jag vet inte jag. Det är inte det bästa jag vet direkt..
Ibland undrar vad man håller på med egentligen.

My last will

Det här med testamenten. Jag har förstås skrivit ett testamente av en enda anledning. Människor som får höra att jag har ett blir alltid så förvånade - typ "du är inte ens trettio och har inga barn, varför har du skrivit testamente?" - men så är det i vilket fall.
Men jag var tvungen att skriva om mitt för det var inte helt korrekt, det fanns inga födelsedatum på mina efterlevande i det. Och då tänker jag att jag kanske borde lämna allting till P (det finns ju som sagt inte så mkt att lämna men, ni fattar...). MEN då hamnar jag i en sits där jag har skrivit ett testamente som lämnar allting till honom och han inte har skrivit ett och allting går till hans föräldrar. Vad är det lixom? Är det verkligen rättvist?
Igår sa min kollega att han funderar på att skriva ett testamente och lämna allting till syskonbarnen eftersom han inte har några egna barn. Det lät ju vettigt tyckte jag men kan jag verkligen göra så när jag har en sambo? Blir inte det konstigt?

Nåväl, jag har skrivit ett som måste undertecknas av vittnen. Vi får väl se om jag reviderar det snart igen...

haha

Det här tyckte jag var kul.
itsfunnybecauseitstrue

Jag är ju helt off känner jag vad gäller allting som rör fotbollen just nu så den har jag inte sett tidigare men det här var otroligt roligt.

Det där var väl att ta i...

Äh, klart jag inte är ointresserad av era liv! Klart jag vill veta allt som är nytt och spännande och fantastiskt och så vidare. Och även om det inte är det får ni självklart prata med mig!
Jag är bara lite avundsjuk tror jag. Den gamla fina känslan.

Men jag vill ju inte bli som vår kära vän i viken gnälltanten så nu får jag genast sluta upp med detta. Låt mig bara konstatera först att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig och att det fan inte gör en lyckligare.

För övrigt: HÄRLIGT att Sverige gick vidare! Det här kan gå hur långt som helst! =)
Iofs tyckte jag inte att det var något bra framträdande igår men skit i det. Nu hoppas vi att det går bra på lördag!

Lite trött på det mesta

Jag är trött på människor i största allmänhet. Mitt tålamod med alla människor överhuvudtaget är lika med noll. Jag blir irriterad när någon säger att den är lycklig och mår bra, jag blir irriterad om någon säger att den är olycklig, jag blir irriterad när personer klagar på sina jobb, jag blir irriterad när folk berättar om sina spännande projekt.
Låt mig vara. Jag är inte intresserad av era liv. Inte just nu i alla fall. Jag har fullt upp med mitt eget!

Det var det där med vardag...

Vardag är bra. Men också förödande. Att stå ut med sin vardag är det som kallas att leva.
Nu är det strax måndag och vi måste återgå till vardagen igen efter en fantastisk helg. Det känns sådär. Framförallt känns det sådär att gå tillbaka till jobbet eftersom jag kommer ha helt hysteriskt mkt att göra. Och vara tvungen att jobba över.

Men helgen var så skön, så skön. Försökte lägga upp bilder men nu strejkar datorn. Så det får bli en kort resumé. Vi hann med detta:

- hämta hyrbil
- vetrinärbesök
- köpa extern hårddisk till datorn
- åka ut till landet
- grilla
- dricka vin
- titta på trall och spaljé till balkongen
- gå stora rundan
- träffa syskonbarnen
- dricka öl
- spela skitgubbe
- åka bilfärja för första gången
- äta mjukglass i Vaxholm
- sola
- spela plump
- dricka rosévin
- handla på IKEA

Ja, och så har vi hunnit tvätta också.

Fantastiskt skönt att vara ledig i tre dagar (och en halv). Desto tråkigare att gå till jobbet då som sagt.

Kris

Jag har en kris. En väldigt personlig kris som jag inte kan skriva om här men samtidigt måste jag bara skriva av mig. Jag vet inte hur jag ska göra nu eller var jag kommer att hamna när denna kris (förhoppningsvis...) blåser över. Hur ska man kunna veta det? Då vore det väl inte en kris. Antar jag.

Men det är inte roligt.

Sjuk som snor

Ja, det är åtminstone sjukt mkt snor i min näsa. Och det är inte kul. Jag har alltså åkt på en ordentlig förkylning. Den kanske inte blev så mkt bättre av att åka till Istanbul men det var det värt. Wow, vilken stad! Jag blev superförtjust! Så trevliga saker att göra, se och äta. Och människorna var väldigt trevliga. Iofs träffade vi bara människor som visste att vi skulle komma och som vill göra ett gott intryck men ändå... =)
Jag handlade också. Men bara lite. Hade nog egentligen velat handla mer. Kanske något klädesplagg och definitivt något fint halsband. Men det blev lite smått och gott ändå, lite te och kryddor, lite armband, en sjal, små börsar och tja, lite smått och gott.

Vi var på Hammam också, det var ju helt fantastiskt! Någon som skrubbar, tvättar och masserar en. Kan det bli bättre? Mycket god mat och mycket, mycket gratis vin. Sånt kan vara farligt. Jag försökta dricka mig frisk i lördags kväll, det gick ...inte. Så på söndagen tog jag det lugnare.

Nåväl, snart är det Valborg. Herregud vad tiden går. Snart har hela livet passerat utan att man märkt det!

Snart åker jag till värmen

Eller, hoppas det är varmt. Annars blir jag förbannad. Vi ska till Istanbul med jobbet lördag-måndag. Det ska bli himla trevligt faktiskt! Men jag vet inte riktigt vad jag ska packa! Jag har börjat lite smått hemma men det blir väl sista minuten-paniken som vanligt.

Nåväl, ska försöka spendera lite pengar har jag tänkt. Bara på roliga saker.

social helg

Jag har varit så social den här helgen, det känns himla bra.
Idag gick ju mitt alkohol"förbud" ut men jag har smygbörjat, ska erkännas. Jag drack vin i fredags, det var så jäkla gott! Till maten som också var helt sjukt god. Efter en flaska tyckte jag och P att vi gott kunde öppna en till så det gjorde vi. Det fick jag surt erfara dagen efter. Oh my god, vilken huvudvärk. Jag mådde lite lätt illa också men huvudvärken var från helvetet. Jag och mor skulle ha tränat Body Pump men icke.
Men det var ju så galet fint väder så det kunde jag ju inte slösa bort med att ligga bakfull i sängen så jag beslutade mig för att gå till mor och lämna lite saker. Jag bunkrade med äpple och vatten och solglasögon och det gick bra. Där drack jag te och sen gick jag hem till A+H som bor där. Det var supertrevligt. Vi åt paj och solade på deras balkong och det kändes som juni ungefär. Sen gick jag hem och drack mer vin.
Idag har jag träffat svägerska med barn och promenerat runt Djurgårdsbrunns kanalen. Jag tror vi kom fram till någon gång att den är 7 km. Sen avslutade vi med lunch på Kulturhuset. Efter det åkte jag till L och fikade med tjejerna. Mycket trevligt, som alltid när vi ses!

Så helgen har varit social. Jag fick inte så mkt gjort här hemma som hade behövts ta tag i, typ dammsugning, diskning, städning och så vidare. Men jag har bokat tvättid till veckan i alla fall, alltid något...

Imorgon smäller det! Allsvenskan, här kommer vi!

Åh shit va sugen jag är på fotboll nu!!

Sitter och tittar runt på nätet och banne mig, jag vill gå nu! Det ska bli så kul, kul, kul!
Jag hoppas vi slipper marginalsupprtrar och medgångare och allt det där jävla gnället som varit (inklusive från mig förra året...) och bara siktar på att hitta tillbaka till glädjen! Att bara ha kul! Samba Djurgårn!

sjukt taggad!

Så här ska det se ut!

MASAI

Igår var det Masai hemma hos I. Det brukar vara kul, se bara här:

Denna bild är dock inte från igår, den är från TEMA RÖTT-masai hos mig i höstas. Det var mkt trevligt igår också men jag hade ingen kamera med mig (utom mobilen förstås men det tänkte jag inte på). Vår kamera har ju tyvärr gått sönder (eller det var kissen som tyckte det var en lämplig leksak...) och det är jättejobbigt tycker jag. Jag funderar på om man ska orka köpa en ny innan Istanbul eller om man ska ta kort med mobilen då. Vi har beslutat om att köpa ny kamera åtminstone till sommaren men då kan jag ju egentligen köpa en redan nu. Hm, vilka bekymmer. Vi får se om jag har råd och tid att fixa innan dess.

Men annars tror jag inte att jag behöver köpa något nytt? Dammsugare är inhandlad och vin, haha. Jag tror inte vi är i desperat behov av något annat nytt. Vi har hyllor till lilla toan (som förhoppningsvis blir klar inom kort efter stambytet). Det skulle kunna behövas är små kärl av olika slag att stoppa toalettartiklar i men det är ju inget större inköp. Och till köket behövs en sprits och en potatisstomp men herregud, det kan man ju klara sig utan.

Vin

Vi har köpt hur mkt vin som helst nu, det har blivit en mani i mitt huvud. Jag kan inte sluta köpa vin!! Det är faktiskt lite jobbigt.
Alkoholskatten går ju upp med typ 20% eller om det var 30 till och med. Eller kanske bara 10%? Äh, jag vet inte mer än att den går upp. Och så pratade jag och P om att vi skulle handla lite vin, eller åtmintone fylla upp vinstället. Det var ca 4 flaskor kort för att det skulle vara fullt. Vi tog fram höstens Allt om mat-vinspecial (de har ett nummer varje år som är vigt till vin) och tittade bara på fynd. Vi bestämde oss också för att köpa vin för över 90 kr, annars är det ju ingen större skillnad. Dessa kommer ju kosta över 100 kr sen. Haha, helt bisarrt.
Men så köpte P fyra flaskor och jag köpte fyra flaskor på lunchen i fredags plus att idag när jag var ute på stan så köpte jag fyra till! Haha, det måste få ett slut! Vi har så mkt vin så jag vet inte när vi ska hinna dricka upp allting. Och jag som inte ens dricker alkohol för tillfället... Ojoj. Men det kommer ju en sommar, då kan man dricka bäst man vill. Och mitt alkoholstopp är ju över inom kort så det är nog lugnt.

Idag är det Masai hos I. Det ska bli så trevligt! Jag funderar på att tillåta mig ett glas vin till middagen, det är ju trots allt bara en vecka kvar och jag har ju inte druckit sen 5 januari. Vi får se hur det känns på plats (och om hon "räknat" med det...)

För övrigt går mina tankar till Ps syster som har det lite jobbigt just nu. Hoppas hon känner mina goda tankar!

Namn på barn

En rolig sysselsättning som jag och P har är att vi brukar prata om vad våra eventuella framtida barn ska och inte ska heta. Mest vad de inte ska heta. Ibland förvånar han mig stort. Jag sa tex igår att våra barn inte ska heta Alfred iaf och det opponerade han sig mot. Jag förklarade att det inte är nåt fel på namnet Alfred men att mitt barn aldrig kommer heta det, lika lite som Albin. Det var två namn som jag aldrig hade trott han skulle gilla men tydligen.
Och sen förvånade han mig ännu mer med att gilla ett namn som jag gillar (men som jag inte avslöjar här, haha!) så det var ju skönt. Jag trodde vi låg ganska långt ifrån varandra.

Hur som helst så pratade vi massor om det här i Köpenhamn, typ "våra barn ska iaf aldrig heta Peder eller Hans Christian eller Morten, osv" *fniss*

Rätt låt vann!

Det tycker jag åtminstone. En av anledningarna till det är att det blev fullkomligt tyst i soffan när Malena framträdde. Under alla andra låtar pratade vi stup i kvarten men så fort Malena klev upp på scenen blev det knäpptyst - vi var helt absorberade av hennes utstrålning.

Sjukt bra!

Jaha

Jag har ju startat denna vecka med att vara positivt till ALLT!
Nu kom det en liten missberäkning men då får man tänka att sånt händer och det finns alltid lösningar på alla problem och annat käckt som man kan komma på. Det är ju inte alltid så lätt men jag ska inte klaga! =)

Nu lyssnar jag på Imperiet och surfar på nätet i väntan på min sambo som ska laga mat har jag bestämt när han kommer hem. Jag skulle ha varit på pubkväll men hade ingen lust och då tänkte jag att nej, jag ska tänka på vad JAG vill denna positiva vecka så det blir ingen pub för mig.

Och vår Istanbul-resa med jobbet blir nog av! Det är ju positivt.

Idag hade vi ett spontant möte och då gnällde min kollega så mkt att jag tänkte "fy fan va tråkigt att vara sån!" och så insåg jag att det är ju precis som jag varit de senaste (typ 52...) veckorna. Det var ju inte så kul men då är det desto roligare att det är slut på det nu!

Nu får det faan vara nog!!

Nu ska den här surkärringen bort! Nu får det vara nog med gnäll. Jag orkar inte vara sån här längre, det måste bli lite bot och bättring. Jag får helt enkelt ta tag i de bitar som jag tycker känns trista och meningslösa. Man måste ju försöka vända trenden lixom!
Nu är vi inne i mars och februari blev precis sådär som man fasar för men nu har vi kommit ut på andra sidan och nu är det ju faktiskt bara typ en och en halv månad kvar till maj!!! MAJ!!!!! VÅR!!!!!!!!!!!!!! UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så nu får vi rycka upp oss och glädjas över livet!

Betingning

Så fort jag kommer till min plats på jobbet så blir det totalt stillestånd i mig. Jag tappar helt sugen! Det har blivit som en ond cirkel som jag knappt kan komma ur. Eller i alla fall inte vet vad jag ska göra åt för att komma ur.
Jag tycker att det är tråkigt att jobba. Det är tyvärr så enkelt. Jag tycker att min arbetsplats har förändrats för mkt till det sämre på senaste för att det ska kännas inspirerande och roligt att gå till jobbet. Det är bara ett jobb som man måste genomlida, typ. Det känns skittrist.
För ett år sen var ju situationen helt annorlunda här, då hade vi också mer roligt med varandra. Vi pratade med varandra och tyckte det var trevligt att hitta på saker och var betydligt mer påhittiga. Men nu är allt det borta. Med tanke på det senaste året är det kanske inte så konstigt men det är onekligen tråkigt.
Jag ska säga allt jag har på hjärtat om mitt jobb till min chef när vi har utvecklingssamtal. Jag hoppas att jag gör det i alla fall.

Händelselöst

Igår var jag, J och L på bio och såg Revolutionary Road. Oh my god vilken tung historia. Man sjönk djupare och djupare ner i stolen i takt med att misären blev mer och mer tydlig. Men jag tyckte att själva filmen var bra. En sak som jag också tyckte var bra var att trots att det handlar om föräldrar till två barn som knappt står ut så var inte barnen så framträdande i filmen. Det handlar ju trots allt inte om de. Men det är ju förstås inte så up to date om man säger. Det är trots allt 50-tal i filmen och då kunde man inte skilja sig eller skaffa sig ett jobb om man var kvinna. Det var bara acceptera läget. *burr*

Men just nu är jag inne i ett tänk som handlar om att det inte händer nånting i mitt liv (apropå deras händelselösa förortsliv). Det är same old, same old hela tiden. Det är så trååååkigt. Det känns som att när man träffar människor nuförtiden så är det alltid nånting som händer i deras liv som är spännande och kul. Typ barn, husköp, nytt jobb, spännande nya partners, giftermål, ja ni vet. Nåt KUL!
I mitt liv? Nope, ingenting alls. Inte ett jota. Bara samma gamla katt, samma gamla kille, samma gamla lägenhet, samma gamla jobb, inte en ring på fingret så långt ögat kan nå, inga spännande nya projekt. Bara BLÄ och ingenting. Det finns ingen framtidstro när man känner så här, det känns som att det aldrig kommer att gå över.

Stockholm - den kalla staden?

Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen av Stockholm som kall och cynisk och en hård tillvaro att befinna sig i. Det är väl inte hårdare eller svårare här än någon annanstans?
Det är ofta tycker jag som (kända) människor får frågan om deras syn på vår huvudstad och drar till med nåt klyschigt i stil med att det är ett hårt klimat och många måsten och man kan gå under i det kalla och hårda livet som Stockholm innebär. Det låter så bittert lixom. Oj, jag passar inte in där. Vadå passa in? Och var?
Jag tror faktiskt att det är tusen gånger värre i en småstad om man inte passar in eftersom det är så mycket mindre, det gör kanske att man sticker ut från mängden. Och mer cyniskt också, att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte passar in i nån självpåtagen elit Sthlm så rycker folk på axlarna åt det, vem fan bryr sig lixom? Man blir en del av en grå massa, staden är ju anonym, du kan försvinna i mängden snarare.
Jag fattar inte heller riktigt var det är man ska passa in, ha ha. Men det beror nog på att jag är totalt ointresserad av Stureplan. Och att jag inte har några ambitioner att bli känd.

I det Stockholm jag lever i så är det varken kallt, cyniskt eller opersonligt. Kom och lev i mitt Stockholm, vettja!

600 inlägg!

Det firar vi med alla hjärtans dag-buketten som min älskling kom hem med!

Uttråkad

Jag skulle verkligen vilja hitta på nåt kul snart. Iofs ska vi till Värmland nästa helg och det blir nog bra med både lite snowboard och mycket SPA. Men jag vill hitta på nåt! Jag har ingenting uppbokat på hela våren typ. Det känns mkt märkligt med tanke på att jag typ alltid är uppbokad. Men nu är det vännerna som istället inte kan träffas. Det känns skittrist faktiskt. Jag vet inte om det är en släng av februari-sjukan som kommit över mig, ni vet när allt känns trist och segt, eller om det är nånting annat men alldeles oavsett är det tråkigt.

Det här vore ju inte så dumt till exempel:

Bästa svängen, Hökarängen!

att ta kort

Jag har tagit en massa kort som jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen med (exempelvis plastinslaget sovrum, alla-hjärtans-dag-buketten, kissen i olika former, osv osv. Men icke. Det blir lixom ingenting av med det där. Jag är så dålig på att sitta framför datorn hemma just nu, det är som ett motstånd i mig. Jag vet inte riktigt varför men det tar emot av nån anledning.

Nåväl, idag är åter måndag. Igår var jag sjukt slapp. Jag låg i sängen och läste tidningarna och slumrade och gjorde absolut ingenting. Visst är det skönt men nu för tiden tycker jag att jag på nåt sätt har "slösat bort" en dag. Jag vet inte, men visst måste det vara tant-varning på det??!

Igår gifte sig L&T i hemlighet på Arlanda. Så trevligt! Grattis till de, hoppas det var fint och härligt och att de får en underbar smekmånad!

Både effektiv och uttråkad

Jag jobbar på i effektiva stunder och har ett rasande tempo. Och sen unnar jag mig en paus efter ett tag, då jag vill göra ingenting. Tyvärr blir jag lite lätt uttråkad eftersom jag inte har kollat alla sidor jag brukar kolla vid det här laget. Det är trist.
Jag kollade i alla fall in på 365 saker du kan göra alldeles nyss. Det kan ju vara nåt?

som att kliva in i ET

Igår när jag kom hem stod toaletten och handfatet i trapphuset. Jag klev försiktigt in i lägenheten och svängde runt hörnet in i lilla hallen och ett plast-hem. Allting var instoppat i plast och silvertejp, kändes lite som nån rymdfilm... Det susade från nån typ av fläkt också vilket gjorde det hela än mer påtagligt.
Men så är det tydligen att leva med ett stambyte. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Det enda som skulle kunna ha räknats är väl vattenläckan hos I när vi var mindre och de bodde i vår gamla förort. Men det minns jag inte som särskilt inplastat, bara stängd dörr.

Rötterna

Haha, googlade på Nils Gorek som min mammas kusin sa att jag skulle göra och hittade följande: Klitvallen

Fantastiskt! Det står dock bara att bröderna flyttade till Grönfjäll, inget om systrarna. Men det var kanske redan i Stockholm vid det laget när jag tänker efter...

Schlagern - dagen efter

Haha, sitter här och surfar runt på nätet. Det verkar som att Melodifestivalen inte var någon hit. Jag måste säga att jag tycker att låtarna var riktigt kassa och att de två låtarna som var bäst var Emilias och af Ugglas. Alcazar får också OK av mig för åttiotalsinfluensen men resten låg ju nånstans mellan uselt och uruselt. Och Shirley Clamp var ju rent plågsamt att se. Det var trots allt lite elakt av SVT att välja just den sekvensen där hon sjöng alla toner fel typ, som "snabbgenomgång". Det gjorde ju att man tvingades se den biten om och om igen och det var ju inte direkt vackert...
Men Petra Mede var faktiskt bättre än förväntat om än lite skrikig emellanåt. Å andra sidan kan ju hon dra lite skämt som inte så många vågar göra, hon är ju på nåt sätt lite orädd. Fast vi får väl se hur det går i nästföljande program.
Och det nya röstningssystemet - jag fattar inte vad folk tycker är så krångligt?

Jag tyckte faktiskt att af Ugglas var bäst. Det tyckte inte Kikki, om någon ville veta... Hahaha!Men det var såå mkt Joplin att det nästan var lite för mkt.

Vattenläcka

Det är tydligen en vattenläcka i vår lilla toa fick vi veta igår. Det är egentligen inte i vår toa men röret har gått av precis i golvet så det rinner rakt igenom till de där nere. Hittade en lapp igår som det stod "obs akut, spola inte" och ett nummer jag skulle ringa. Nu slumpade det sig så att P var ledig idag så han tog emot Skanska-gubben idag när denne skulle komma och kolla på spektaklet. Och mycket riktigt, två-tre veckors stambyte. Härligt!
Det är tur att vi har två toaletter men samtidigt trist för då kanske vi inte får avdrag på hyran från svebo.. vi får väl se. Och om de ska springa ut och in i vår lägenhet så måste vi ju komma på nån lösning med katten. Usch, det känns inte alls bra det här.

Finnjonna

Jag har läst Finnjonnas blogg sedan ett par månader tillbaka och följt hennes och Marcus kamp för att få ett syskon till hennes små som aldrig fick leva, Dante och Liten. Och imorgon är det dags för snitt. Det är nästan så jag står här och gråter på jobbet. Att det äntligen är dags! Och allting har gått bra! Jag har varit rädd många gånger för att klicka mig in till henne och mötas av tystnad eller ett helvetes-jävla-fan-så-orättvist men det har ju gått vägen. Jag ska hålla alla tummar jag har imorgon när de ska in på op.

onsdag

Jaha, nu är det dagen mitt i veckan och man kan väl säga att det blir en liten lill-lördag. Vi ska ju nämligen ut på jakt ikväll, haha!
Jag måste säga att det här med alkohol är ju verkligen överskattat! Man kan ha sjukt trevligt alldeles oavsett öl i handen eller inte. Men det är också fortfarande en mkt bra stämningshöjare, när man vill ha jävligt roligt. För även om jag har trevligt och gärna hänger med ut även utan alkohol så håller man ju inte för en hel natt, det är ju bara att inse. Och så jävla kul är det ju inte att sitta på krogen och pimpla cola en hel kväll, det finns ju en gräns för hur mkt cola man klarar. Plus att jag tycker att jag blir typ bakis ändå om jag är ute, trots att jag inte dricker. I lördags exempelvis så var jag ju på krogen mellan kl 14 och 23, det är ändå en väsentlig tid. När jag kom hem sov jag som en stock men på söndagen så var jag ändå trött och lixom dagen efter. Så jag gjorde ingenting mer än att plantera om våra blommor. Så kan det gå. Den här överskottsenergien och piggheten som folk pratar om kommer under nykterheten har jag inte sett röken av...

rörigt i huvudet men nystädat golv iaf...

Igår provade jag (äntligen!) den nya dammsugaren. En ny, fin röd Miele som kostade 2800 kr. Det ska fan vara bra om det kostar nästan tretusen. Och jag måste säga att jag är supernöjd! Så här långt i alla fall, jag har ju bara provat den en gång. Men den tjöt inte (som den förra gjorde) och den sög upp allt skräp och det är väl tanken med en dammsugare, som jag förstår det.

Idag skulle vi prova ut hyllorna till badrummet också! Vi kanske skulle ha mätt våra väggar först och handlat hyllor sen. Eller åtminstone inte monterat ihop hyllorna, slängt kartongerna och SEN mätt väggen två veckor senare för att inse att nej, det där går ju inte. Då får vi helt enkelt tänka om. Men det blir nog bra det där...

I fredags fick jag i alla fall veta att jag sitter säkert. Jag blev inkallad till vår HR och då tänkte jag direkt att nu är det klippt men då sa hon att hon visste att jag tycker den här situationen är jobbig och för att jag skulle kunna ha en lugn och trevlig helg så ville hon att jag skulle veta att jag hade mitt jobb kvar. Dagen innan hade jag nämligen sagt till min chef att jag tycker det är förjävligt alltihop. Detta efter att jag fått veta att vissa som blivit uppsagda har fått erbjudande om assistent-tjänst (det vill säga samma tjänst som mig) och min "bästa" på kontoret hade fått arbetsbefrian från måndag. Det var så tungt och ledsamt i mig att jag var tvungen att gå in till min chef och säga att jag inte alls tyckte om detta. Till råga på allt så gick en arbetskamrats man bort under onsdagen så det spädde på hela röran och ledsamheten något. Vi stod handfallna inför det faktum att ett stort möte äger rum på måndag och hon som är ansvarig för detta möte plötsligt inte är tillgänglig. Såklart hennes personliga tragedi är så mkt större än vad som händer på vårat kontor men det är ju tyvärr business as usual och någon måste ta över hela skutan. Så det blev ett väldigt märkligt och tungt avslut på förra veckan.
Nu vet jag bara inte hur det ska bli för mina två kollegor med samma tjänst, om de ryker och blir ersatta av mindre kompetent personal. Det känns verkligen förjävligt och en nedvärdering av våran kunskap. Sätt vilken idiot som helst på en ass-tjänst så löser det sig, typ. Inte för att de andra två är idioter men de är ju verkligen inte lämpade för våran tjänst. Nej, usch, jag tycker det är så dåligt. Det är så dåligt skött också. Ska man verkligen behöva få höra från sina arbetskollegor att ens jobb är i fara? Är det inte en chefs ansvar att meddela sånt? Eller är det bara chefens ansvar att meddela det när det har blivit verklighet?

Det blir bara värre och värre

Igår flödade ryktena här på kontoret om vem som får gå och vem som får ta vems plats och vem som ska göra vad och hur det ska bli. Vi får väl se men vi ska få svar på fredag förhoppningsvis. Vi vet iaf några som det är helt klart att de får gå och det känns ju helt hemskt. Fy fan.
Jag hoppas att jag inte ryker men samtidigt så beror det ju helt på hur situationen ser ut om man överhuvudtaget kan stanna kvar. Man kan ju inte jobba under vilka förutsättningar som helst. Faktiskt inte. Men å andra sidan, vad är alternativet?

Den sanna lyckan

Detta är den renaste formen av lycka. Se bara på ansiktsuttrycken (klicka på bilden så blir den större och tydligare...). När Djurgårn gör mål är det bästa som finns. Det är bara där och då och man är bara så sjukt jävla glad.

Klart man kan vara lycklig och bli lycklig av andra saker som ex sin partner, fantastiska dagar, stora händelser i sittt liv och så vidare. Man kan finna extas i mycket. Men ingenting slår denna orgie av lycka som endast varar ett par sekunder. Det finns inget så flyktigt som denna sanna lycka. Och det är därför tror jag som man fortsätter att gå match efter match, år efter år. Vi strävar efter denna ouppnåeliga lycka som inte går att hitta någon annanstans.

Härliga Djurgårn!

Hockeyfest?

Jag är sjukt nervös inför drabbningen ikväll faktiskt. Det kan ju sluta precis hur som helst men eftersom DIF vunnit de senaste fyra matcherna så känns ju sannolikheten att de vinner igen ganska minimal..

Hur som helst är det slutsålt så jag hoppas att det blir riktigt kul och bra drag ikväll!

Väntar otåligt

Det värsta med varsel är ju att ingen vet vad som händer. Utom ledningen förstås men de kniper igen såklart. Och så sa vår chef på morgonmötet "är det nån som har några frågor?". Såklart vi har frågor men hon kan/får ju inte svara på de så det spelar ju ändå ingen roll.
Jag hoppas de börjar tala om namnen i nästa vecka så man vet snart. Vi vet än så länge två definitiva namn i Göteborg och det känns ju hemskt att veta samtidigt vilka som får gå. Usch, det är ingen rolig historia det här.

Varsel

OK, det är inte 900 pax som får gå som i Telia och Volvos fall men ändock. Det är 14 tjänster som ska väck. Det var det som mötte oss måndag morgon kl 09.00. Vi vet inte så mkt mer än så men det är klart att de vet vilka de vill bli av med, de har ju antagligen gjort en lista. Om man tittar tjänster så är det ju så att jag är den med längst anställningstid på min tjänst. Men å andra sidan kanske de tar bort hela typen av tjänst och då har man ju inte mycket för det.
Det har spekulerats och funderats en del idag på kontoret men man kommer ju inte fram till så mkt. Det visar sig i sinom tid ändå, lixom. De sa i alla fall att alla enheter och kontor kommer att drabbas, det kommer att slå jämnt mot alla. Vårat ena kontor läggs ner men de som blir kvar i anställning flyttas till övriga Stockholms-kontor där de som fått gå har lämnat en tom stol.
Så nu har jag suttit och plöjt igenom LAS för att inte missa nånting som man har rätt till och så där. Jag är ju inte fackligt ansluten men å andra sidan har vi inte kollektivavtal ändå så jag vet inte vad jag skulle haft för nytta av de ändå. Håhåjaja. Det blir inte så kul stämning direkt.
Och jag som inte skulle dricka alkohol! Det har vi pratat om hela dagen idag att vi måste ta en öl och gnälla över våra chefer och våran situation. Så jag får det tufft nu framöver.

Och så tänker man ändå att ja, det är tur att man har betalat till a-kassan i alla fall! Men sen när man börjar se sig omkring lite och höra sig för så inser man att man får i alla fall inte ut mer än 80% av 18.700 kr, dvs 14.960 kr. FÖRE skatt. Men hallå, det betyder att efter skatt får man alltså ut ca 10.450 kr att leva på i månaden. Oavsett hur mkt man har tjänat innan. Det är ju inte rimligt nånstans. Det är ju faktiskt helt sjukt måste jag säga. Så det hade man ju inte mkt för, att betala de där jävla pengarna. Men å andra sidan, klart man ska vara glad för det är ju trots allt pengar som rullar in.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg här för jag är ju inte uppsagd ännu! =)

dajme i huvudet och ont i halsen

Så mår jag precis just nu.

Det är intressant det här med att vara nykter. Det har ju inte varat så länge och tillfällen att vara vit har ju inte ramlat över mig direkt sen jag började för tio dagar sen.. men ändå. Jag har ju inte sagt det till nån för det känns så fånigt att säga det, det blir så stor grej. Och ändå är det ju inte det. Det är här det intressanta kommer in i bilden.
Varför är det egentligen så konstigt att vara vit? Att välja att inte dricka utan egentlig anledning? Alltså, en allmänt vedertagen anledning. Man måste antingen vara sjuk eller gravid för att det ska vara OK att man inte dricker. Det här vet jag ju verkligen sen innan men herregud, det är ju ändå lite fånigt inser jag. Och att ens vänner blir besvikna för att man inte dricker. Det var trots allt lite oväntat. Jag hoppas att jag är en rolig person att hänga med även utan alkohol??

Nåja, det blir väl till en vana till slut när jag har avstått ett visst antal gånger så kanske det inte är så konstigt längre. Det jag kommer att sakna mest är att dricka vin till maten! Bara sådär, när lusten faller på.

Åh, nu kom jag på att jag hoppas att det inte är nån jobb-grej planerad snart, det kommer ju verkligen sätta igång rykten som är helt ogrundade.

Bäbisar

Alla dessa nyfödda eller strax to be-bäbisar.
Är det bara jag som tycker det eller är de överallt?

Funderingar

Min syster ringde mig i veckan och berättade att pappa hade ringt. Hon var inte hemma men kände sig tvungen att ringa upp och då var han nykter och de hade tydligen ett rätt intressant samtal. Han sa bland annat att han hade träffat sin bror med familj (kors i taket! när vi fortfarande var en "familj" så var det mamma som skötte de kontakterna...) och att våra kusiner "jättegärna vill ha kontakt" med oss. Eh? Jag har inte träffat de sen -97 eller nåt liknande. Om de så gärna vill ha kontakt är det väl bara att höra av sig.
Han frågade även om jag var arg på honom och om jag var det så kunde hon hälsa att jag skulle ringa honom så han fick veta för han ville gärna ha kontakt med mig (intressant är ju att han tror att jag är arg på honom, då tycker han alltså att jag har anledning att vara det - eller?). Han sa att han inte hade pratat med mig sen jag bodde i Karlstad. Jag har aldrig bott i Karlstad men jag antar att han menade Branäs-säsongen. Jag minns knappt att jag sett honom sen före tvåtusentalet men jag antar att han med "pratat med mig" menar att han kom hem och skottade/klippte gräset och muttrade ett hej i förbifarten nån gång. P har ju faktiskt träffat honom nån gång sådär så det måste ju varit efter 2003 som jag såg honom sist men jag har inget minne av att ha pratat med honom ordentligt sen typ 97 kanske. Han var ju exempelvis inte med på min artonårsfest 98 (och jag minns att M's mamma frågade vart min pappa var och jag svarade att jag inte visste, det hade hon inte riktigt räknat med som svar).

Och i helgen läste jag Hillevi Wahls bok "kärleksbarnet". Jag har ju läst "Anhörig" och "Mig äger ingen" också om att växa upp med alkoholberoende föräldrar. Det är ju sån misär! Jag hade ju aldrig nån sån misär, såklart (eller vadå såklart, jag var tvungen att ringa syrran och dubbelkolla att jag inte hade förträngt nåt eller så och att det faktiskt inte var den där misären i våra liv när vi växte upp men hon gjorde mig lugn på den punkten). Hur som helst, jag funderade mycket på det här alltså under helgen.
Men det som jag mest tänkte på var att han sa att han vill ha kontakt med mig och hur det fick mig att känna. Kändes det bra? Tröttsamt? Irriterande? Läskigt? Vill jag ha kontakt? Orkar jag med det? Eller har jag lagt det bakom mig?
Jag kom förstås inte fram till nåt. Men jag tänker inte ringa honom, iallafall inte nu. Jag vill inte. Men jag försökte vara uppmärksam på mina känslor när jag pratade med syrran. Blev jag glad över att han vill träffa mig? Jag tror inte det. Jag är lite luttrad kanske, man har blivit besviken så många gånger. Men å andra sidan, det kanske behövs för att bli hel?

Boken gav mig även tillfälle att fundera på mina relationer. Jag har ju aldrig trott på när nån säger till mig att de tycker om/älskar mig. Jag har ju lixom ansett mig vara ovärdig kärlek (alltså på ett undermedvetet plan, självklart är jag värd att älska och älskas, det är ALLA människor!) och har extremt svårt för att ta emot kärlek. Jag tänkte på P och hur mkt skit jag har gett honom under åren. Jag menar, vi har varit tillsammans i snart 6 år och jag är fortfarande övertygad om att han kommer lämna mig imorgon. Men han kanske faktiskt inte kommer göra det? Han kanske faktiskt vill vara med mig för resten av livet?
Jag kan säga att DET var en överväldigande tanke, nästan så jag knappt klarade av den när den kom över mig.

Att köra bil

Jag är trött idag. Har börjat åtta eftersom jag vill gå hem tidigare idag då vi ska till landet. Och P och katten får skjuts ut av hans far idag på dagen eftersom de båda är lediga idag så jag ska åka ut själv. Jättebra tänkte jag, jag går och hämtar bilen på lunchen så jag kan sticka direkt vid halv fem. Men sen tänkte jag ett steg längre och insåg då att jag får köra ut helt själv i totalt mörker på vinterväglag. Det är inte min starkaste sida kan jag säga så så nu fick jag lite ångest över det. Men det ska nog gå bra. Jag sa till P att om jag inte kommit ut i rimlig tid får de väl åka ut och leta efter mig...

Oförskämt pigg

Jag är faktiskt det. Det kan ha med att göra att jag har varit ledig i två veckor och helt kopplat bort jobbet (vilket jag är mkt bra på faktiskt för övrigt, när man går från jobbet lämnar det bakom sig tills det är dags att gå tillbaka nästa gång).
Nu ska jag pricka listor för ett visst program som kommer att sändas i TV4 i vår. Hoppas alla kom med, annars har vi ett problem.

Orkar man verkligen uppdatera?

Eller ska man kanske bara konstatera att ledigheten har varit bra, jag fick en del av det jag önskade i julklapp och nyår var mkt trevligt hemma hos J. Jag tror det.

I helgen ska vi till landet. Jag tror att det kan hjälpa mig att förlänga ledigheten. Det är trots allt bara tre arbetsdagar denna vecka.

Idag har jag varit effektiv, jag har bokat in en klipp- och färgtid hos frissan (MYCKET nödvändigt), ändrat min tid hos optiker, bokat biljetter och bokat bil inför helgen. Däremot har jag inte jobbat så mkt men det kan man ju börja med imorgon, haha.