Oh dear.
Kanske inte skulle ha druckit de där tjugo ölen och rökt ett och ett halvt paket och snubblat hemåt nångång mellan tolv och fem på morgonen. Kanske jag borde sansat och förståndigt och vuxet ha tagit en öl eller två, inte rökt och åkt hem direkt efter slutsignalen. Kanske jag borde ha tänkt efter före.
Men, nu skulle ju inte jag vara jag om jag hade gjort allt detta. Till mitt försvar ska dock sägas, att jag mådde bättre. Jag mådde faktiskt mkt, mkt bättre och jag trodde att alkoholen faktiskt hade gjort mig frisk. Tji fick jag, som man brukar säga, när jag vaknade dagen efter och fick sällskap av inte bara bakizilla utan även snor och host och ingen röst kvar över huvud taget. Och då tänker jag som så att kanske man har lärt sig ngt av detta. Men det känns inte så troligt.
Till mitt försvar kanske också ska sägas att 1) jag hörde aldrig slutsignalen eftersom jag spenderade andra halvlek i öltältet (fast om det är ett försvar vet jag egentligen inte...) och 2) jag hade så mkt roligare på en fotbollsmatch än jag haft på flera flera år. Det var one of those nights, som man brukar säga.
Men imorgon blir det farbror doktorn som får sjukskriva mig för det finns ju inte nån chans att jag kommer kunna jobba nångång på den här sidan av helgen...
No comments:
Post a Comment