trött nu...

...som vanligt i och för sig.

Det är roligt att läsa om Ms kärlek till sin (karls) bil som hon blivit så van vid på hennes blogg. Och I var och storhandlade med bil (+karl med körkort) igår när jag pratade i telefon med henne.

Jag har ingen bil, inget körkort, ingen karl med körkort, ingenting. Jo, ibland hyr min mor av ren frustration en bil för att vi ska kunna åka och storhandla typ men det är väldigt sällan. Jag tror att man vänjer sig väldigt snabbt vid att faktiskt kunna ta bilen och sticka iväg. Det måste ju definitivt vara en frihet att man KAN sticka iväg lite när som helst lite var som helst. Som tex Tyskland. Drömmen är ju att åka husbil men vem fan kör??? Det finns inte många sthlmare som öht har körkort och de som har som man känner vill kanske inte köra till Tyskland non stop helt solo.

Ojojoj, vad jag har funderat på detta med Tyskland! Hur ska jag göra? Ska jag skita i att köpa matchbiljett och bara dra ner med en sista-minuten och insupa atmosfären på plats och eventuellt köpa biljett där nere av en läskig svartabörshaj eller ska jag köpa biljett och allt (om man får tag i nån av de där 8%) här hemma och åka ner? Dessa frågor utan svar!