Friday, March 28, 2008

Irriterad

Har nu haft diskussioner om fotboll och supporterskap här på jobbet på lunchen med folk som inget vet. Jag vet inte varför folk ska ha så jäkla massa åsikter om saker de inte vet ngt om. Jag blir verkligen irriterad. Och varför ska folk alltid, alltid, alltid utan undantag börja prata om huliganism när man berättar att man ska på fotboll/är intresserad av fotboll/pratar om fotboll? Jag förstår det verkligen inte. Jag tror inte att det händer varje gång en kille pratar om det (för då kan det ju faktiskt vara en huligan på riktigt) men så fort jag pratar om det så är det så utan undantag. Och jag blir så trött.
Varför ska jag behöva försvara mitt supporterskap? Och varför är det så provocerande att vara kvinna och faktiskt gilla fotboll "på riktigt" (nu menar jag en som går på match och inte bara "hejar" på ett lag som man aldrig har sett även om supporterskap kan se ut på väldigt många sätt)?
Och varför finns det fortfarande tjejer som säger att deras killar inte FÅR gå på fotboll (men framförallt inte åka på bortamatch)?

Förlåt men jag förstår det verkligen inte. Min kollega säger att fotbollen tar upp så mkt tid från "deras" liv och att han inte "tar ansvar" för tvätt, disk, läggning, matning, handling, blöjor, etc när det är match. Jag försökte säga att - varför inte lägga tvättiden på en dag när det inte spelas ngn match? - varför inte göra en överenskommelse om hur man lägger upp det? - varför ska EN dag rubba hela deras samliv? men nej.
Nu var hon ändå väldigt förstående (tydligen) eftersom hon faktiskt har tillåtit sin kille att ha kvar säsongskortet så han får gå på hemmamatcherna, till skillnad från sina övriga vänner där killen inte får gå på match överhuvudtaget. Men herregud.

Jag sa "om man inte låter sin kille gå på match överhuvudtaget så har man ju inte förstått sin kille". Jag menar då inte supportrar som inte bryr sig om han/hon går på match eller inte utan jag menar förstås de som verkligen verkligen bryr sig. Det går ju inte att vara ihop med en sån! Som förbjuder en att göra det man vill och älskar. Helt plötsligt förstår jag alla frustrerade killar som mumlat om "tjejen, du vet" när fotbollen kommer på tal. Om man ska träffa en sån person så måste man ju verkligen göra det mitt under brinnande säsong så att hon/han är förberedd på hur mkt tid detta tar av ens liv.
Sen menar jag inte heller förstås att man måste gå på allt, allt, allt hela tiden och åka på samtliga bortamatcher. Men att inte ha förståelse för sin partners intressen måste ju vara livsfarligt för ett förhållande. Eller?

Hon sa även "det passar inte in i vårat liv".
Jag sa "det passar inte in i ditt liv, menar du".

4 comments:

idasol said...

"Det passar inte in i den bild DU har om hur din kille BORDE vara."

Du har helt rätt, som vanligt. Du är så klok. :-)

Anonymous said...

men baksidan med att ha en sambo som brinner för fotboll när man inte själv gör det är att en hel kväll kan vara förstörd om laget förlorar...

annars håller jag med dig, sara. verkar ju konstigt att inte låta sin partner ha sina intressen. det borde hon väl vetat när de träffades?

Anonymous said...

Jag håller med om det du säger Sara, man måste ju ha förståelse för sin partners intressen, även om man inte delar dem. Samtidigt måste ju man såklart ha förståelse för att ens partners inte delar ens intresse. Ett förhållande handlar ju till viss del om kompromisser, men att förbjuda någon att utöva ett intresse är ju inte någon kompromiss över huvud taget. jag har svårt att förstå hur ett sådant förhållande kan vara ett bra förhållande – ur bådas synvinklar, ingen kan ju vara riktigt nöjd.

sarpo said...

Jag håller med dig Jenny. Självklart så måste man ha respekt för varandras intressen och också att den andra parten inte delar samma intresse. Och ibland passar inte intresset in i samlivet, det händer ju absolut. Säg exempelvis att Ps syster skulle gifta sig och det är en match samma dag så skulle ju inte jag prioritera matchen. Men det säger ju sig självt. Men när hon ger nattning och tvättning som skäl så tycker jag det bara blir fånigt.

Jag förstår vad du menar Minna med att en hel kväll kan vara förstörd om laget förlorar - kanske desto större anledning att "låta" killen/tjejen vara med likasinnade och få prata av sig i samband med match. Att inte "ta med sig jobbet hem" (fast i det här fallet intresset...)