rörigt i huvudet men nystädat golv iaf...

Igår provade jag (äntligen!) den nya dammsugaren. En ny, fin röd Miele som kostade 2800 kr. Det ska fan vara bra om det kostar nästan tretusen. Och jag måste säga att jag är supernöjd! Så här långt i alla fall, jag har ju bara provat den en gång. Men den tjöt inte (som den förra gjorde) och den sög upp allt skräp och det är väl tanken med en dammsugare, som jag förstår det.

Idag skulle vi prova ut hyllorna till badrummet också! Vi kanske skulle ha mätt våra väggar först och handlat hyllor sen. Eller åtminstone inte monterat ihop hyllorna, slängt kartongerna och SEN mätt väggen två veckor senare för att inse att nej, det där går ju inte. Då får vi helt enkelt tänka om. Men det blir nog bra det där...

I fredags fick jag i alla fall veta att jag sitter säkert. Jag blev inkallad till vår HR och då tänkte jag direkt att nu är det klippt men då sa hon att hon visste att jag tycker den här situationen är jobbig och för att jag skulle kunna ha en lugn och trevlig helg så ville hon att jag skulle veta att jag hade mitt jobb kvar. Dagen innan hade jag nämligen sagt till min chef att jag tycker det är förjävligt alltihop. Detta efter att jag fått veta att vissa som blivit uppsagda har fått erbjudande om assistent-tjänst (det vill säga samma tjänst som mig) och min "bästa" på kontoret hade fått arbetsbefrian från måndag. Det var så tungt och ledsamt i mig att jag var tvungen att gå in till min chef och säga att jag inte alls tyckte om detta. Till råga på allt så gick en arbetskamrats man bort under onsdagen så det spädde på hela röran och ledsamheten något. Vi stod handfallna inför det faktum att ett stort möte äger rum på måndag och hon som är ansvarig för detta möte plötsligt inte är tillgänglig. Såklart hennes personliga tragedi är så mkt större än vad som händer på vårat kontor men det är ju tyvärr business as usual och någon måste ta över hela skutan. Så det blev ett väldigt märkligt och tungt avslut på förra veckan.
Nu vet jag bara inte hur det ska bli för mina två kollegor med samma tjänst, om de ryker och blir ersatta av mindre kompetent personal. Det känns verkligen förjävligt och en nedvärdering av våran kunskap. Sätt vilken idiot som helst på en ass-tjänst så löser det sig, typ. Inte för att de andra två är idioter men de är ju verkligen inte lämpade för våran tjänst. Nej, usch, jag tycker det är så dåligt. Det är så dåligt skött också. Ska man verkligen behöva få höra från sina arbetskollegor att ens jobb är i fara? Är det inte en chefs ansvar att meddela sånt? Eller är det bara chefens ansvar att meddela det när det har blivit verklighet?