Jag känner inte igen mig i den där beskrivningen av Stockholm som kall och cynisk och en hård tillvaro att befinna sig i. Det är väl inte hårdare eller svårare här än någon annanstans?
Det är ofta tycker jag som (kända) människor får frågan om deras syn på vår huvudstad och drar till med nåt klyschigt i stil med att det är ett hårt klimat och många måsten och man kan gå under i det kalla och hårda livet som Stockholm innebär. Det låter så bittert lixom. Oj, jag passar inte in där. Vadå passa in? Och var?
Jag tror faktiskt att det är tusen gånger värre i en småstad om man inte passar in eftersom det är så mycket mindre, det gör kanske att man sticker ut från mängden. Och mer cyniskt också, att man ska vara på ett visst sätt. Om man inte passar in i nån självpåtagen elit Sthlm så rycker folk på axlarna åt det, vem fan bryr sig lixom? Man blir en del av en grå massa, staden är ju anonym, du kan försvinna i mängden snarare.
Jag fattar inte heller riktigt var det är man ska passa in, ha ha. Men det beror nog på att jag är totalt ointresserad av Stureplan. Och att jag inte har några ambitioner att bli känd.
I det Stockholm jag lever i så är det varken kallt, cyniskt eller opersonligt. Kom och lev i mitt Stockholm, vettja!
No comments:
Post a Comment