Det här med testamenten. Jag har förstås skrivit ett testamente av en enda anledning. Människor som får höra att jag har ett blir alltid så förvånade - typ "du är inte ens trettio och har inga barn, varför har du skrivit testamente?" - men så är det i vilket fall.
Men jag var tvungen att skriva om mitt för det var inte helt korrekt, det fanns inga födelsedatum på mina efterlevande i det. Och då tänker jag att jag kanske borde lämna allting till P (det finns ju som sagt inte så mkt att lämna men, ni fattar...). MEN då hamnar jag i en sits där jag har skrivit ett testamente som lämnar allting till honom och han inte har skrivit ett och allting går till hans föräldrar. Vad är det lixom? Är det verkligen rättvist?
Igår sa min kollega att han funderar på att skriva ett testamente och lämna allting till syskonbarnen eftersom han inte har några egna barn. Det lät ju vettigt tyckte jag men kan jag verkligen göra så när jag har en sambo? Blir inte det konstigt?
Nåväl, jag har skrivit ett som måste undertecknas av vittnen. Vi får väl se om jag reviderar det snart igen...
2 comments:
Åh vad intressant! Jag har själv funderat på det där tidigare, men nu när jag går och gifter mig vet jag inte om det är så nödvändigt.
Men jag tror (precis som du det känns som att du är lite inne på) att man kanske ska komma överens med sin sambo så att man både gör likadant, oavsett om det blir syskonbarn eller sambo som får ärva.
Jag tycker det är knepigt. Min kille tycker det är helt oväsentligt att skriva ett testamente. Men jag ska försöka övertala honom att skriva ett. För jag tycker det känns lite orättvist med olika förutsättningar. Plus att det är väl bra om man är överens efter SEX år tillsammans. Herregud, tiden går...
Post a Comment