ont i huvudet

Och egentligen helt oinspirerad att skriva men vad gör man inte.
Nu är det bara skit på tv och jag har just ätit mat. Och katten sitter bredvid och piper. Jag vet inte riktigt vad det är han vill, det är ju lite svårt att förstå en katt.

Körde idag. Det gick åt skogen. Inte ett rätt kändes det som. Tänk om man får ett sånt här riktigt botten napp när man ska köra upp, fy fan va hemskt. Det skulle väl vara typiskt så att man får köpa nya lektioner i all oändlighet. Det är ju verkligen inte billigt att ta körkort, om nån nu trodde det. I såfall skulle man nog ha tagit en intensivkurs och kört hemma för att hålla nere kostnaderna. Men om inte livet ser ut så får man snällt betala. Men det kan det ju kanske vara värt ändå i slutändan, i alla fall om man verkligen kör bil när det är klart. Nu vet ju inte jag om det är så det kommer bli riktigt i mitt fall...

Nej, nu måste jag plugga lite körkortsteori.

Snart på landet

Snart är det dags att packa ihop katten och alla saker som tillhör honom och släpa med honom på bussjäveln till Liljeholmen för att där ta tunnelbanan till Slussen för att sedan ta ytterligare en buss (med bussbyte) för att komma ut till landet. Dessutom kommer vi inte hela vägen ut utan måste även ta sista biten med bil.
Hej, ge mig körkort nu PLS!
Fattar ni hur mkt jag längtar tills det är så här istället när man ska ut till landet: stuva in katten i kattlåda, bära ner honom och kattsaker till bilen, köra, vara framme och allt på ca 45 min istället för en och en halv timme kommunalt (ev 1 tim om man stannar och handlar på vägen...)
Nåväl, man ska väl inte klaga. Man ska väl vara glad att man har nånstans att åka och en katt att ta med sig. Eller nåt.

Hej, det går rätt bra med mina träningar nu måste jag säga! Jag har nog tränat två gånger i veckan sen jag kickade igång med T för två veckor sen (tredje nu alltså). Jag tänkte gå stora rundan på landet (5km) nämligen. Och så tänkte jag plugga körkortsteori.

Men man tänker ju så mkt...

bokmal

Nu när jag varit sjuk har jag hunnit läsa en del. Jag har läst Linda Skugges "ett tal till min systers bröllop" och Isobel Hadley-Kamptz "jag går bara ut en stund" och Jens Lapidus "snabba cash".

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.
Första boken var mycket bra tycker jag. Precis som J blev jag galet stressad av den boken. Och det tar lixom aldrig slut, det är bara hektiskt och jobbigt hela boken igenom och man känner verkligen att det inte är sunt. Och barnen! Galet stressande barn. Och sjuka barn.

Den andra boken var lite för mkt tycker jag. Lite för mkt utav allt. Tragik, sorg, självdestruktion och så vidare. Och lite för mkt "uttänkt" språk (alltså, lite pretentiöst kanske man kan kalla det).

Den tredje förstod jag mig inte alls på. Denna uppskrivna bok! Jag fattar ingenting. Inte särskilt bra, inte särskilt roligt språk och den extremt tuffa jargongen vet jag inte var den tog vägen. Och jag blev aldrig särskilt intresserad av karaktärerna. Nej, ingen höjdare.

Haha, som att jag nånsin skulle kunna bli bokrecencent? Haha!

nej, nu tog den över

Jag kommer inte gå ner fem kilo till fuerte
Jag kommer inte bli lyckligare än så här
Jag kommer inte att få barn
Jag kommer aldrig lyckas
Jag kommer aldrig bli vild och vacker
Jag kommer aldrig göra allt det där jag drömmer om
Det kommer aldrig hända mig, det där goda livet.
Jag kommer vara fast i min förortstrea med min karl och vi kommer aldrig få barn och vi kommer ruttna på varandra så att det är försent att träffa ngn ny och så kommer vi vara olyckliga för resten av våra liv.

Fy fan, varför ska man leva när livet är fullt av allt sånt? Alla saker som man aldrig kommer göra/aldrig kommer få/aldrig kommer hända. Och om man nu ska försöka uppnå alla dessa saker och inte lyckas, då är man ju på köpet en misslyckad människa också. Det är inte rättvisst. Jag skulle vilja vara 25 kilo lättare, vara vacker så det gör ont, bo i en fin villa på Ingarö med min vackra man och våra tre fantastiskt välartade barn. Det är saker som händer i böcker och film, jag vet. Men är man uppvuxen med den typen av filmer så är det svårt att veta vad som är dikt och vad som är verklighet. Samma som videovåld? hmm....
Nej, men seriöst. Jag måste sänka mina krav, jag måste tillåta mig själv att misslyckas. Jag klarar inte allt men det är ok. Man kan inte klara allt, man klarar det man måste.

Men träning och vikt, ja. Där kan jag faktiskt göra ngt. Och där skulle man kunna lyckas. Jag får väl rikta in mig på det.

nära-döden-upplevelse

Har ni nånsin såna? Eller kanske inte nära-döden på riktigt med ljus i tunnel och allt vad det innebär. Men att ni tror att ni ska avlida?
Idag hade jag en, igen. Jag vaknade upp och mådde illa. Riktigt illa, var tvungen att gå upp och försöka hulka över toaletten men det kom bara lite spott och sådär, inget på riktigt. Men det var jättejobbigt i vilket fall. Somnade om, efter att ha messat T och sagt att jag inte kunde jobba, helt galet trött. P gick till jobbet (han är fan aldrig sjuk, den jäveln!). Vaknade en dryg timme senare av molande värk i magen. Riktigt jobbig värk och jag visste precis hur det skulle bli. Det är det som är det värsta också, man vet vad som kommer och det finns typ inget man kan göra. Sprang till toan, försökte få ut smärtan. Omöjligt. Försökte åt båda håll, till slut lossnade det lite. Vilket bara gjorde smärtan värre, såklart. Fruktansvärt. Kallsvettig och hal som en ål pga det låg jag på toalettgolvet och ville dö. Till slut är hela kroppen nedfrusen och då kyls smärtan av och man kan kravla tillbaka till sängen igen för att helt utmattad somna om.
Ja, så var min dag idag. Någon som känner igen det här?

trött på hela skiten

Ja, nu är jag less.

Idag var jag och C på bio (gratis bio) och såg en mycket skum film - "skuggspel" med Michael Caine och Jude Law. Den handlar om absolut ingenting och det är bara de två och ett hus i hela filmen. Det ni. Jag kan inte bestämma mig för om jag tyckte den var bra eller inte... Men det var iaf inte tråkigt, snarare absurt. Och de spelade väldigt väl.

Några som inte spelade väl var DIF igår men det orkar jag inte ens fundera på.

This is England

Jag såg den filmen idag. Jag tyckte den var bra och P tyckte den var mindre bra. Jag gillar ju verkligen kläderna, musiken och hänget. Jag gillar häng!
Jag kan sakna den tiden när man bara allmänt satt och hängde tillsammans utan att det hände så mkt mer. Jag minns när vi hängde hos Pablo och kollade på Tre Kronor, eller spelade Streetfighter, eller bara satt rakt upp och ner och snackade och rökte. Eller var på balkongen. Haha, det var tider det.
Herregud, så fort man egentligen började gå på krogen försvann ju allt det där. Dricka te i tre timmar på ett café? Nej, varför göra det när man kan dricka en, två, fem eller tjugo öl istället och snacka lika bra (om inte bättre!)... Varför hänga hemma hos någon och dricka öl istället för att göra det på krogen?
Nej, jag skulle vilja säga fram för mer häng!

För övrigt är ju han som spelar Shaun i filmen heeeeelt galet bra.

En helt annan sak.

Jo, jag tänkte att nu när julafton är på en måndag så kanske man ska passa på att fira tillsammans på lördagen eller söndagen! Då tänkte jag att man kanske kan klä granen tillsammans och äta nygjord skinka och dricka whiskey för de som vill och glögg och äta pepparkakor. Vore inte det jättemysigt??!! Förra året blev det ju ingen adventsfika så nu tänkte jag köra så här istället. Vi kanske kan diskutera dag som passar bäst nån gång och så skickar jag ut sms och på facebook sen, när det börjar närma sig.

Back to my roots

På lördag är det samefest igen. Det ska bli himla trevligt. Pratade med mamma nyss, hon sa att det inte är så många anmälda dessvärre men det ska bli trevligt att äta blodpalt och renkött. Det duger för mig. Och dricka vin förstås! =) Då kanske man kan passa på att gå ut sen på kvällen om nån skulle råka vara ute. Fast, det är kanske bra att vara uppvilad till söndag.

Jag har svalt min stolthet nu och kan erkänna att jag tycker det är helt ok om det inte blir guld. Nu (efter skitmålet) är det ju i princip ändå kört så nu har jag sakta börjat glädjas över säsongen som faktiskt varit en bra säsong för djurgårn och en kul säsong för mig. Jag har gått på många matcher, varit på flera bortamatcher och haft riktigt skoj, sådär som jag inte haft på ett par år. Efter 100%-iga säsongen 2003 blev man lite mätt, dessvärre. Så nu känner jag att jag bara vill fira en bra säsong och E U R O P A -platsen! Och om det skulle råka trilla in tio mål till DIF så gör ju det ingenting...

Vilken tjej

Jag känner mig nöjd med mig själv. Idag har jag tränat. På gym. PÅ GYM! Helt galet. Och det gick rätt bra om jag får säga det själv... Efter jobbet åkte jag och T och tränade alltså, vi har lagt upp ett litet träningsschema och vi har ett mål som vi ska nå. Det känns verkligen skitbra! På fredag ska jag handla lite träningssaker (ex gympabrallor, jag äger inga såna). Det blir så bra det här, det tror jag verkligen.

För övrigt är jag lite trött på mitt jobb just nu. Sitter med trista saker. Eller egentligen är det faktiskt rätt roliga resor just nu men vissa kunder. Jag säger bara det.. Men det är som det är. Skulle gärna ha semester, även om jag faktiskt hade det bara för nån vecka sen. Fast det känns som hundra år sen faktiskt.

Hösten. Vad ska man säga. Det här är verkligen inte ett land att må bra i. Det är mörkt och kallt större delen av året. Hösten är mysig till en början med fantastiska färger och sån där kyla som det inte gör ngt om den biter lite i kinden. Men nu, nu börjar det sakta gå över till skithöst. Alla löv är på marken och förmultnar och det blåser och regnar. Men snart, snart, snart är det dags att åka till Fuerte! Det ä ju sjukt bra att ha ngt så kul att se fram emot, det gör det hela mkt lättare faktiskt.

Jag blir så sorgsen

Har läst Linda Skugge idag och all hennes ångest och sorg och hat.
Och jag tänker, så där är det ju. Så där är ju jag. Inte alla saker hon skriver. Men många.
Och så tänker jag men så där är ju inte jag. Inte nu.

Och så läser jag D:s blogg från tips av M. Och jag blir så ledsen.

Och så spelas just nu "om du lämnade mig nu" av Lasse på datorn. Då kan man ju inte låta bli att känna sig helt sjukt nere.

Varför är livet så jävla svårt och sorgligt?

En söndag till utan bakfylla

Där ser ni! Det går ju om man vill. Nu är det alltså två veckor in på min vita månad. Man kan säga att det går BRA. Igår höll jag på att falla till föga. Skulle hem till J för att basta/äta middag. Jag hade redan klargjort att vin inte var för mig denna gång. Och eftersom M ska ha barn så ska hon inte dricka vin och då visste jag att J kanske inte skulle dricka vin ensam och då inte hade inhandlat ngt. Så när jag var på väg dit igår så kände jag att det skulle vara gott med lite vin efter bastun men då var kl tre minuter i tre så jag räddades av bellen.

Och det var riktigt trevligt för vi drack te istället och talade om livet som det såg ut när man var 16 ungefär och trodde att man visste så mkt fast man inte hade ngn aning. Tänker på mitt ex (om man nu ska räkna honom, egentligen, som just ett EX. Men vi var ändå tillsammans i sex måndader vilket var sjukt länge för att vara 16 år. Och vi, eller i alla fall jag, var ju vanvettigt förälskad i honom). Ok, vi kan nöja oss med min dåvarande pojkvän. Herregud, vi var så små. Jag var så jävla förbannad på honom och han var så jävla dum i huvet emellanåt. Men han var ju bara femton! Vad visste man då lixom?
Det som är det värsta med att man är dum i huvudet och inte fattar hur livet hänger ihop är ju att man rusar framåt i sin jakt och iver mot att bli vuxen. Saker som händer när man är sexton sitter kvar. Länge. Nån kan säga eller göra ngt som man kanske aldrig kommer över. Man är så sjukt påverkningsbar. Om man träffar en kille som gör en illa så tror man ett ganska bra tag att alla killar gör så. Vilket ju är helt fel (förhoppningsvis i alla fall). Om man dessutom toppar det med ett tragiskt hemliv så är det ju inte så konstigt att man gör idiotiska saker när man är i de åren.

Det gäller att man i slutändan blir en hel person och en person som man själv gillar. Jag tror att det är först då så man egentligen blir vuxen. När man kan tycka om sig själv och stå för sina val.

Om du lämnade mig nu...

Lasse, Lasse, Lasse... man vill ju bara lägga sig ner och dö. Eller åtminstone gråta en skvätt.

Jaha, hörrni. Jag tror jag har blivit biten nu. Av Facebook alltså. Nu har jag börjat inse varför folk fastnar. Jag har ännu inte blivit sådär galen att jag måste uppdatera hela tiden och springa in och se vad alla gör eller försöka hitta folk och sådär. Men jag är definitivt mer intresserad. Framförallt är det ju galet kul att hitta en massa människor från det förflutna (ja, jag menar tokfrallorna) och se hur sjukt gamla de har blivit. De är ju lixom vuxna människor! Även om vissa kanske ser exakt likadana ut (ja, jag menar....)
Haha, det är ju faktiskt riktigt skoj.

söndag och inte bakfull

Känns väldigt bra faktiskt. Jag har tränat till och med så jag har varit riktigt duktig denna helg.
Sitter här och har lite ångest för mitt eventuella körkort. Just nu känns det som att jag inte kommer klara det. Tidigare har jag haft mest noja inför teori-provet (och det har jag verkligen fortfarande också, men det kan till viss del bero på att jag inte pluggar något på det...) men nu råkade jag surfa in på vägverkets hemsida och såg en liten fakta-film om hur körprovet går till och då kände jag verkligen att det här kommer aldrig gå vägen. Jag kommer inte få nåt jäkla kort. Usch och fy! Och jag som redan planerar att jag ska köra överallt. Men allvarligt, om jag nu lyckas ta det där kortet krävs det ju verkligen att jag håller uppe körningen. Jag får hyra bil på OK emellanåt för att hålla liv i det innan vi köper en bil för det är klart att vi måste ha en bil om jag lyckas. Det får väl bli nån skruttig sak, men om jag brukar har rätt svårt för sånt. Fint ska det va! =)

Jag har tänkt vara vit i oktober. Det gick väl sådär förra veckan eftersom jag fyllde år och jag var på bröllop men det hade jag räknat med så det var inget brott mot min vithet. Och, om det nu skulle bli så underbart att DIF vinner guld så kommer jag självklart att dricka champagne och yla. Så det räknar jag också med. Så totalt blir det ju typ tre veckor och två helger som jag varit vit i slutändan. Eller nåt. Tänkte fortsätta med det i november också, har inget inplanerat då så det bli bra att vara vit. Och om det händer ngt kul så får jag ta ställning till det då.

Gräsänka

Och det är jätteskönt faktiskt. Jag kan sitta här och dona framför datorn, underhålla min facebook och blogg och dricka rödvin och lyssna på Lasse.

Jaha, jag har tex näthandlat nu. Jag har fyndat på Zoovillage. Ett par skor och en tröja och en skjorta. Trevligt! Och så har jag hittat pacman på facebook, haha, det kan man ju bli galet fast i. Snacka om beroendeframkallande. Och så har jag gjort allt möjligt annat kul. Jag har gjort ungefär allt som jag inte skulle göra. Min fina tanke var att jag skulle plugga teori till körkortet. Men nej då, så fort det ska pluggas är det ju inte så kul.

Fast jag måste faktiskt ta tag i det här. Men det är ju en dag imorgon också... =)

Det är hemskt

En sak som är hemsk med att ha mycket att göra samtidigt är att man upptäcker att man glömmer saker, de lixom tappas bort i minnet nånstans och kommer aldrig igen förrän det är för sent. Och då var det så dags.
Det här händer mig verkligen titt som tätt hela tiden just nu och det är skitjobbigt. Sitter på en skitstor grej som ska vara klar till imorgon och jag bara känner mig helt lost och förvirrad. Samtidigt måste jag ju hjälpa alla andra också som behöver support och då tappas helt enkelt saker bort i tid. Inte bra.

Så döm om min förvåning när jag under min körlektion idag körde som bäst. Det har faktiskt aldrig gått så här bra nånsin förut. Jag körde på rätt växlar, jag tittade mig omkring, mina backningar runt hörn satt som en smäck. Ja, det rullade på helt enkelt. Det kanske handlar om att jag inte orkar tänka och då går det redan en del på automatik. Eller jag vet inte. Nå, det går åtminstone framåt och min körlärare är så nöjd med mig. Han tycker jag ska vara nöjd också. Hurra för mig.

Blä för IFK Göteborg som vann med exakt samma mål som DIF så att djurgårn, trots vinst med 4-1 inte kom ett dugg närmare. Det hade varit mer ok om götet vunnit med 1-0 för då hade DIF bara haft två upp. Men, ja....
Det kommer inte att gå vägen det här, jag har insett det nu. Men ändå åker jag till Gävle för att se gulddrömmen raseras. Man måste nog vara lite dum i huvet för att orka med det här.

Då var det över...

....och så jävla kul var det ju inte. Eller jo, jag hade faktiskt riktigt roligt igår, det var länge sen det var så kul på match senast. Men själva matchen var ju inte så mkt att hänga i julgranen. Och jag klarade inte av att se sista kvarten efter Gnagets kvittering. Vi var kanske femton människor som gick fram och tillbaka i gången under södra läktaren och bet i läpparna och koncentrerade oss hårt på att inte försöka lyssna på matchen. Det var faktiskt nästan lite komiskt.

Jag är trött på att jobba. På allvar. Fast jag trivs bra på jobbet och sådär men nu har det varit
sådär hysteriskt mycket igen och man har jobbat över till sju-åtta flera kvällar i veckan. Det är ju inte ok. Nu har det lugnat ner sig lite igen men det är inte kul.

Jag fattar inte hur ni hinner med både bloggande och facebook, jag har aldrig tid eller ork att skriva ngt och dessutom fattar jag ändå ingenting av facebook. Jag förstår faktiskt inte varför jag måste adda alla dessa konstiga saker man kan kasta/skicka vidare/jämföra/skoja eller vad det nu är man gör med andra människor. Är det verkligen nödvändigt? Men, jag antar att det har sin charm. Jag har bara inte fattat det där än. Och så fattar jag inte hur man hittar människor förutom genom att sno någon annans kompis. Och egentligen kan man väl tycka att vissa är rätt menlösa att ha med men, jaja, det blir nog bra det här.

sjuknisse

Jag är sjuk. Det är inte speciellt kul faktiskt. Även om jag har städat hemma och diskat och rensat undan en massa gamla kläder och papper. Jag är så att säga uttråkad. Jag sover, snorar, hostar och vill bara sova och däremellan får jag ryck och måste göra ngt. En sak jag funderar på att ta itu med är att sy upp alla dessa byxor som ligger i en påse och väntar på att läggas upp. Det kan väl inte vara så ansträngande?

Sverige är på väg ut ur fotbolls-VM för damer. Inte så oväntat kanske.

Apropå fotboll så är det två saker jag skulle vilja kommentera.
Dels det märkliga ryktet om att GAIS, Häcken och ÖIS ska gå ihop. Det är väl ändå lite väl.... ja, lite märkligt? Eller? Iofs kan jag förstå de som inte har pengarna och behöver göra ngt radikalt för att komma på fötter igen men jag vet inte. Men å andra sidan kanske det är skitbra.

Det andra är derbyt som stundar. Jag får verkligen ont i magen när jag tänker på det. Förstår ni att det kan vara direkt avgörande för guldet? Den som vinner där har en större chans att nå guldet. Det är ju ångest, ångest, ångest. Det är typ en och en halv vecka kvar och jag har haft ångest för den här matchen i snart två veckors tid. Det känns som att det kommer bli en fruktansvärd dag. Såg på Bloody sunday igår (usch vilken hemsk film) och kände att det kommer bli så där!! Ok, kanske inte riktigt så med folk som skjuter och liknande. Men kravaller, räkna med det. Vinner DIF kommer gnagarna att gå bärsärkargång och vinner Gnaget vet jag inte vad som kommer hända. De får bara inte vinna!
Omgången som följer nu i nästa vecka är otroligt viktig. DIF måste vinna och AIK måste förlora. Då kommer det iallfall skilja lagen fyra poäng istället för EN. EN! På förhand känns det som att det kommer bli som tre-tre-derbyt 2002, en match där allting rinner ur händerna på en och man kan bara stå där som ett fån och se det hända. Nej, usch.

sjukt trött

Jag har så sjukt mkt att göra just nu. Jag fattar inte. Jag jobbar hela dagar och sen har jag ngn kvällsaktivitet hela denna vecka, hela nästa vecka och veckan efter det.
On top of this ska vi ha vår kick-off i helgen, hela långa helgen så det blir ju som att jobba tolv dagar i sträck - inte roligt. Nästa gång jag får sova är helgen efter och då är jag också uppbokad. Men iofs med ett hemma-spa så det känns ju avslappnande och relaxat i alla fall.

Jaha, allt väl så långt. Jag har inte tid med blogg, facebook eller fritid. så då vet ni, tänker jag.

Inspirerad av I

Jag blev så glad över att hon hittat 13 personer från vår tid på Fuerte via Facebook att jag också registrerade mig av bara farten. Men det är ju så sjuuuukt seeeeeegt. Det går inte att göra ngt alls. Asirriterande. Jag får fortsätta en annan dag. Men nu finns jag i vilket fall!
Och varför I, har du inte mailat mig att du vill bli min kompis där? =)