Ibland känner att jag är inlåst i mitt eget liv. Jag är fast, kommer inte loss. Hur gick det så här långt? Var någonstans gick allt så fel?
Jag kan känna att jag bara vill springa härifrån, skrika, skratta, göra vad jag vill. Dra till Bali och sitta på en strand och göra ingenting. Säga vad jag vill, göra vad jag vill. Men det går inte. Och nånstans finns det ett bättre liv. Men var? Och hur fan kommer man dit?
Ibland känner jag också att jag och P har blivit försoffade, förslappade, cyniska, molokna, trötta, ensamma och tysta. Vi har inget liv. Och vad gör man åt det? Vad hände med de glada livsnjutarna? Är det här vi eller har vi bara satt oss på paus för att vakna upp någon annan gång i ett annat liv?
2 comments:
ja hua! fattar va du menar..
Men tyvärr blir ju livet vad man själv gör det till. Det är ju sällan det kommer ngn och fixar och trixar till det så det blir så där jätte roligt allting. Man får ju se till att man har det själv och det tycker jag att vi lyckas ganska bra med eller hur??
Japp hua hua man vill ju att det ska hända grejor hela tiden
Och inte hade det blivit bättre av att ni gått på Stadion.
Fast Elfsborg gick väl på hörntänderna med tanke på 8-1 förra året...
Post a Comment