Jag hatar att behöva bli besviken på människor som jag bryr mig om. Jag vet inte om det är så att jag kräver för mkt eller om jag inte fattar rätt men jag tycker verkligen att det är supertrist när man känner att människor säger saker som de inte riktigt menar men som ändå bör sägas.
Jag menar inte att alla ska göra mig glad och tacksam hela tiden, jag måste ju själv ta ansvar för mitt välbefinnande. Men vad ska man göra utan sina vänner, är inte de en del av ens välbefinnande? Och om man bara blir sviken/besviken på de hela tiden, är det verkligen värt det då? Om man känner att de säger "jag kommer, va kul" men egentligen menar "jag kommer för att jag måste", vad ska man göra då? Det är så trist att man inte kan vara ärlig istället. Jag vill ha ärlighet istället för instoppad falsk vänlighet! Det är ingen som mår bättre av att få skit.
Jag blir så trött ibland. Men det kanske är jag som är dum i huvet och kräver för mkt av mina vänner. Man kanske inte ska ha vänner. Eller åtminstone inte nära vänner, kanske bäst att bara ha bekanta. Men å andra sidan är det tur att iaf några säger "jag kommer, va kul" och menar det.
4 comments:
Man brukar kunna sålla ut vilka som räknas efter ett antal år. Blir jag sviken av någo vem som helst kan jag reta mig på det men gå vidare. Men skulle en nära vän göra det - goodbye!
Fast det kan ju ändra sig förstås.
Men hej peter käck nu tycker jag du är lite väl drastisk... Beror iofs på vad du menar med att svika nån men om man har en middag och nån inte kan/vill komma av ens vänner kan det väl inte vara goddbye för det eller? Då kan det ju inte ha varit en särskilt god vän från början...
Sara, jag tror att man får inse att man är vuxen tyvärr och ens vänner har en massa annat för sig och det betyder inte att man har färre vänner men man kanske inte ses lika ofta. Jag vet inte, men jag förösker tänka att det inte är mig folk inte vill umgås med, det är bara det att de kanske har annat för sig/vill bara vara hemma/behöver vila/behöver göra annat/Är allmänt låga och vill inte göra nånting/ etc etc.
men det är inte alltid lätt...
Ida... jag tror iofs inte Peter Käck menade en middag, han menade nog i största allmänhet om man blir _sviken_ av en vän.
Jo, det är klart att man inte umgås med varandra på samma sätt som förut (fast varför är det så klart egentligen..?) men det har hänt så mkt det senaste året som har fått mig att börja fundera och som sagt, jag kanske har för höga krav på mina vänner... Det är klart att det också kan bli missförstånd på vägen. Men om en vän försöker göra slut med en och man fortsätter och fortsätter att kämpa för vänskapen och inte fattar det, vad gör man då? Det är sånt jag tänker på.
Plus, har du gått och blivit positiv? Det var en positiv inställning tycker jag. Kanske jag borde ta efter! =)
Fast sen kan ju iaf jag tycka att om en vän inte har tid för en så kanske det inte är en vän.
Ida!
Nu måste jag förtydliga mig! Handlar det bara om en middag är vännen klart skyldig en schysst middag eller liknande tillbaka! Men man behöver inte säga upp bekantskapen för "småsaker". Allt beror ju på hur sviken man blir och hur ofta... God jul!
Post a Comment