Jag har tänkt på en sak. Varför i hela friden är inte taket på pendeltågsstationerna längs med hela perrongen? Om det regnar/blåser/snöar eller är allmänt tråkigt väder så vill åtminstone jag stå under tak för att få skydd. Det verkar de allra flesta också tycka och därför så trängs alla under taket vilket sedermera leder till att det blir proppfullt på de vagnarna längst fram. Idiotiskt! Om det är kort tåg brukar de kunna täckas av hela taket men då är det ju ändå inte lika mkt folk som om det är ett långt tåg, oftast är korta tåg endast i icke-rusningstrafik, och då blir det ju inte lika trångt.
Om man ska åka längst bak i tåget får man finna sig i att bli blöt och kall, eller? Om man nu har satt tak på halva kan det väl inte kosta så mkt att sätta det på resten också? På sommaren kan man ibland stå där och sola men det är ju inte så att alla trängs utanför taket för att få sol, oftast räcker det med att sätta sig på en bänk så når strålarna in. Så det kan väl inte vara anledningen?
En annan sak som är lite jobbigt är när folk ska gå av tunnelbanan som är fullsmockad. Det är nämligen alltid samma sak; jag står i "dörrhålan" och kan knappt röra mig (idag blev jag lite rädd för att bli utskälld för tafsning, jag skulle ta upp ngt ur min ficka men var tvungen att verkligen gräva efter det och insåg sen att min hand var i höjd med damen framförs rumpa... jag slutade omedelbart och väntade till jag kom av) och sen kommer vi till Rådmansgatan där typ ALLA ska av och alla ska av exakt samtidigt. Jag fattar inte. De kommer från alla håll och väser "ursäkta mig". Jamen ursäkta mig för att jag inte vill bli klämd från alla håll samtidigt och känna mig som en dubbelmackas pålägg!
Självhatet är enormt idag. Fläsket dallrar, jag känner det. Jag måste träna men gör det inte. Jag är världens sämsta människa!
4 comments:
Tänk som jag istället:
Jag jobbar på att hålla formen och att fylla ut rynkorna.
Bantningen sköter jag mellan måltiderna.
Vi är bra som vi är!
Minna.. hej, det är bara för att du bor i en mindre stad som du tycker det är mkt folk. När du bor här igen på heltid kommer du aldrig se alla dessa människor som du gör nu med dina "landsorts"ögon. När jag bodde i Branäs där husen låg flera kilometer ifrån varandra och man fick gå i typ en halvtimme i iskyla för att komma hem till en kompis (om man inte hade bil eller ngn som körde en med sin bil) så var skillnaden ENORM när man kom hem. Och husen! De var också överallt.
Jag minns när jag kom hem första gången från Branäs, katastrof! och sista gången jag kom hem och rullade in mot stan och det enda jag tänkte var "betong, o ljuva betong!".
Jag är ett storstadsbarn, jag har accepterat det nu.
Elin, jo i vanliga fall brukar det gå bra. Men idag känner jag mig som en michelingubbe.
Been there done that. Det hjälper inte i alla fall att säga "ryck upp dig". Däremot vet du att det finns dagar då man ser sig själv i spegeln och ser en vinnare. Det kommer bättre dagar! Kanske efter Ålborgsmatchen? :-D
Peter. Hur rätt hade du inte mannen? Jag känner mig inte som en vinnare på grund av matchen men idag känns det som att jag kan göra allt jag vill och ingen ska stoppa mig!
Hurra hurra för att det finns såna dagar också!
Post a Comment