Hej jag känner mig som en rädd liten hönsmamma. Jag tänker bara på kissen och hur han mår och om han känner sig alldeles ensam och rädd hemma nu. Jag tror inte han är så rädd för han börjar vänja sig vid stället han hamnat på men det är ju när vi är hemma. Det kanske är värre när man är helt ensam, han kanske kissar på golvet eller nåt. Han älskar oss iaf, det är jag helt övertygad om. Han skulle nog älska de flesta iofs som tog emot honom.
Inatt kom han och hoppade upp i sängen ett par gånger och trampade. Det fick han inte för P men för mig var det lite mer ok. Mestadelen av natten kurade han ihop sig vid mina fötter och sov. Jag tror att han har det rätt bra. Ibland blir han rädd när det smäller och han sitter vid dörren och visar att han vill komma ut. Vi har börjat tro att han kanske var utekatt i en familj en gång i tiden och att det kanske var så han kom bort. Är det elakt av oss att hålla honom inne då?
2 comments:
just nu tror jag inte att det är så bra att låta honom bli en utekatt, eftersom de vill att man ska hålla katterna inne p g a fågelinfluensan. Låter som en härlig ny familjemedlem ni har fått, och det ska bli kul att träffa honom!
ska man verkligen hålla de inne, har de sagt det?
Jag trodde att det bara var allmän hysteri.
Post a Comment