...vem som ringde mig i förrgår.
Men först vill jag bara säga att det är ganska roligt att ens vänner skickar sms och frågar om man är sjuk eftersom man inte bloggat på länge... =) Jag har varit assjuk, och är fortfarande. Tror att det är ngt med bihålorna. Håller på att dö av smärta och huvudvärk emellanåt och ibland känns det hur bra som helst. Nu har jag tagit mig till biblioteket och det var en pärs. Det dunkar i hela huvudet. Jag vet inte vad som är fel och inte vill jag gå till doktorn. Och inte har jag råd heller för den delen.
Hur som helst, det ringde på min mobil för två dagar sen. Jag svarade eftersom det var min syster. Hon skrattade och sa har vår kära far ringt dig. Eh, nej, sa jag eftersom detta inte skett. Det visade sig att han ringt henne (vilket han gör då och då, typ två gånger om året och alltid när han är full förstås) och frågat vad hennes äldste kille, vad han nu heter, gjorde just nu. Han kanske hade ett jobb till honom nämligen. Syster tänkte att tja, varför inte? Om han nu ska flytta till stockholm och börja gymnasiet kan han kanske vilja sommarjobba här och bo hos sin mormor, tillika vår mor. Så hon svarar att han ska börja gymnasiet och vad var det för ett jobb? varpå vår far svarar att han kan erbjuda ett jobb som bygglovshandläggare på kommunen. Herregud. När hon svarade att njae, han ska ju gå på gymnasiet frågade han om hon kanske var intresserad. Vilket hon ju inte var. Då frågade han om hon trodde att jag kanske var intresserad vilket hon sa att hon inte visste. Så han frågade om han hade rätt nummer till mig och det hade han så han skulle ringa.
Efter att jag och syster lagt på ringer mkt riktigt telefonen men jag svarade inte. Han lämnade ett meddelande men jag kunde inte lyssna av det heller, inte förrän dagen efter. Jag funderade ett ögonblick på hur han skulle presentera sig efter fem års tystnad. Han sa "hej, det är din gamle far". Åtminstone hade han anständigheten att fråga syster om jag skulle bli arg om han skulle ringa mig. Han bad mig vara så vänlig och ringa upp mig eftersom han ville erbjuda mig ett jobb. Jag undrar vad som skulle hända om jag faktiskt ringde upp och sa att jag var intresserad, om han skulle komma ihåg det alls? Såna tjänster måste dessutom vara ute på "annons" så att alla kan söka.
Ja, jag ska iaf inte ringa honom. Och nej, jag är nog inte arg. Mer bestört kanske ochlite irriterad över att han fortfarande kan ge mig ont i magen.
2 comments:
Viss igenkänningsfaktor på det där, men nu var det snart tio år sen han ringde mig, dock bara några år sen jag senast pratade med honom när jag svarade hemma hos mamma en kväll. Det slutade med diverse okvädningsord av kvalificerad art som t ex "tjockskalle" och jag förklarade att han skulle sluta ringa till någon av oss för att vi har det bättre utan honom och att han är död för oss. Sen dess har det varit tyst.
jag vet inte om jag skulle klara av att säga ngt sånt, jag är nog lite mesigare än så. Plus nu har han bara ringt denna enda gång på fem år så jag har inte haft så mkt chans att säga till honom.
Det är min syster som pratar med honom och hon bara skrattar åt eländet. Så det är ju bra för hennes del.
Post a Comment