angående de där olikheterna. Det som är intressant när man tittar närmare på det är det ju de saker som gjorde att jag blev intresserad som nu stör mig.
Ett ex: Jag har varit tillsammans med menlösa mähä:n tidigare medans den här säger emot, tar strid och låter sig inte sättas på. Mycket skönt i början men jävligt irriterande i längden.
Ett annat exempel är att jag tyckte det var så skönt med ngn som inte alls tänkte som jag. Jag har så mkt invanda mönster och idiotsaker för mig och är väldigt osäker, rädd för mkt och tror att alla tycker jag är dum i huvet. Men han bara fnyser åt det, vilket var mkt befriande i början men en källa till oro ju längre tiden går (typ "han tar inte mig på allvar").
Det finns egentligen hur många som helst. Gick och tänkte på hur det var när vi träffades, och hur det kändes. Då var man förstås inne i ett helt annat skede i ens liv så det går ju inte att bara jämföra rakt av men.... hursomhelst. Vi gick och pratade en hel natt, vi gick så fort att vi tappade bort de andra för vi var så intresserade av vad den andre hade att säga. Så vi gick och satte oss på en bänk och pratade fotboll tills nattbussen tog oss åt skilda håll. Så himla mysigt!
Jag vill ha det så där mysigt igen! Och vi har det jättebra verkligen, det är ingen kris eller så men det där extra. Det har försvunnit i en dimma av "inga pengar". Vi kan aldrig unna oss ngt bara för oss eftersom det inte finns ngt att ta av.
Vi får väl hoppas att det vänder.
2 comments:
Åh vad jag känner igen mig, igen. Jag kände mig utmanad när jag blev ihop med kärleken, men nu kan det gå mig på nerverna ibland - ganska ofta. Jag gissar att man får lära sig att hantera det helt enkelt. Och ofta påminner jag mig själv om hur trist det skulle vara att leva med någon som sa tack och ja och amen till allting.
Vad gäller pengarna, ett tips är ju att försöka hitta på saker som inte kostar något, så att man åtminstone kommer hemifrån (och ifrån tv:n i vårt fall). Det finns ju t ex massor av gratis museum nu för tiden. Eller, en av mina favoriter om man bor i sthlmsområdet, att med SL ta sig till en del av regionen där man aldrig har varit, bara för att se sig om och promenera.
Och - det är klart att det vänder nån gång! Man får ju alltid lite mer pengar när man börjar jobba heltid t ex.
Ja, det kommer väl vända ngn gång, det måste man ju tro på. Annars blir man ju helt knäpp.
Tyvärr har vi ju redan gått på typ alla museum och vi har inget busskort (eftersom vi inte har några pengar) så vi kan inte åka buss. Men det finns såklart saker att göra, det gäller bara att vara lite påhittig.
Post a Comment