Tuesday, November 22, 2005

Att förlora vänner...

Först blir man frustrerad och förvirrad och fattar inte varför
Sen blir man ledsen och undrar vad det är för fel på en själv
Efter det blir man arg och tycker personen i fråga är dum i huvet
Sen blir man bitter och tycker hela världen är en grym plats att leva i

Så småningom kan man eventuellt acceptera och gå vidare.

Inte alltid så lätt

6 comments:

Anonymous said...

Det här känndes inte så upplyftande men nog mycket sant. Har det hänt ngt nyligen?? I sånt fall KKRRRRRAAAAAAAAAMMMMMMMMM för de kan verkligen behöva då

sarpo said...

Jag vet inte om människor gör det egentligen, oftast är det väl om det har hänt ngt som gör att man bråkar eller nåt.
Min kusin som jag var vän med också gjorde slut med mig för typ tre år sen, rätt så tvärt. Jag sa till henne att hennes pucko-ex inte var bra för henne och att jag trodde att hon skulle må sämre av att gå tillbaka till honom med tanke på allt han gjort. Då sa hon upp kontakten med mig. Jag sa att jag tyckte det var synd och att jag inte förstod varför eftersom jag också sagt att vad hon än valde att göra skulle jag stötta henne..
Det var rätt jobbigt med släkten ett tag efter det. Min mormor blev ledsen men jag tror inte hon nånsin fattade varför min kusin gjorde slut med mig.

sarpo said...

Och, jag måste påpeka, det tog såklart slut med pucko-exet efter ett halvår. Hon mådde asdåligt (fick jag höra på omvägar...) och han var ett pucko.

Så VAD VAR DET JAG SA!!!! Nu fick jag det sagt också... =)

idasol said...

Nu får man sig kängor på alla bloggar plötsligt. Menar inte det här inlägget (hoppas jag verkligen...????)men det andra, om pedagoger i förskolan. Men alla får ju tycka vad de vill. Jag själv anser att studieskulder är inte enkom ett argument för en högre lön, man väljer ju själv att ta dem. Och man kan ju ha studieskulder från andra studier, ska man få högre lön då också? Jag anser att det är arbetet man gör som räknas. Det anser nog du också iofs. Puss och kram!

sarpo said...

Det jag menade Ida med det är ju att för att höja statusen på våra yrken och för att få folk att förstå är tyvärr att utbilda oss (och därmed få studieskulder) för att då har plötsligt arbetet ett värde. Vi diskuterar det här hela tiden inom resebranschen. Det är ingen seriös bransch, folk tycker att det är lite kul men vad ska du göra sen när du ska göra ngt på riktigt.
I förskolebranschen ses ju ofta arbetet som ren barnpassning vilket både du och jag vet att det inte är. Det är mer än så. För att få människor att respektera branschen gäller det att anställa duktig utbildad personal som erbjuder ngt som en outbildad som går in från gatan inte kan erbjuda eftersom den personen inte har det med sig på vägen. Fattar du?
Jag tycker det är bra såklart för dig och för mig att det inte är så, för då får vi jobb, MEN! det är inte bra för oss i längden för då kommer de som kommer efter få börja på de futtiga 14000 som vi gjorde, istället för att säga "hej, jag är utbildad, ge mig 17000".
Sen är det klart att utbildning ska löna sig, det tycker jag absolut. Nu har ju du erfarenhet från branschen och tycker att du gör samma jobb som de (och i många fall ett bättre jobb än de) men det ska ändå löna sig att utbilda sig för varför ska man annars göra det? För att kunna säkerställa en viss proffessionalism.

Så tycker iaf jag.

idasol said...

Jo men det konstiga med just förskolevärlden är att alla uppgifter och ansvar som innebär att man har mindre tid i barngruppen, går till förskollärare. Typ att skriva scheman eller kolla personaltätheten under dagen eller diskutera, gå på möten osv. deras utbildning är ENDAST för jobb i barngrupp, ingenting för administrativ verksamhet eller planering av dagen. De borde vara mer i barngrupp än vi oansvariga barnskötare (och tom OUTBILDADE), det är ju annars det blir ren barnpassning! Eftersom outbildad personal sätts att "vakta" barngruppen medan de riktiga, utbildade som vet hur man för ett pedagogiskt arbete är borta på möte..! Det känns lite skevt på nåt sätt.