Jag blir irriterad på när bussen inte kommer i tid så att man missar tåget. Det är faktiskt riktigt irriterande.
Jag blir också irriterad på den där City-utdelaren som står när man kommer från pendeltåget precis på Centralen. Varför är han så jävla glad? Jag har sett folk som skrivit insändare om honom och hyllat honom till skyarna. Jag blir bara irriterad av hans sätt att dela ut tidningen. Stå still för fan människa och ge mig tidningen, det är bra så.
Jag blir mkt irriterad på mig själv för att jag ska hjälpa okända människor på stan hela tiden. Ett ganska färskt exempel är när det var fullproppat på pendeln häromdagen och det inte stod åt vilket håll tåget gick. Jag frågade en kvinna och hon sa Tumba. Jag sprang några vagnar bort (helt omöjligt att komma in) och i den proppfulla vagnen jag till slut hamnade i stod två killar. Hela vägen till södra station stod de och undrade var de skulle hoppa av, i tungelsta eller vad det nu var. Det är fel linje för de. Och ingen säger ngt. Fast det är fullproppat. Då måste jag ju bara hjälpa till och säga att de är på fel tåg. De tackade inte ens! Jävla skitstövlar.
Blir också irriterad på en annan sak som jag gör. Jag hoppas. Jag borde ju ha lärt mig att inte göra det med tanke på min pappa och allt men nej, jag tror och hoppas alldeles för mkt. Och litar på folk. Och målar upp en hel bild av hur det ska bli. Och sen när det inte blir ngt så blir jag asledsen och förbannar mig själv för att jag trodde på det. Blä.
4 comments:
Tidningsutdelarna piggar verkligen upp en på morgonen, tycker jag! Det finns ingen annan som orkar pressa fram ett leende så dags på dygnet, men deras trevliga bemötande ger energi för resten av dagen! :-)
Jag kan irritera mig oerhört när det inte finns kexchoklad hemma. Visst är det hemskt när sockersuget är som värst och man inte har en kaksmula hemma?
I morse blev jag glad när jag såg en vacker röd räv sprang över vägen och stannade till och tittade på mig innan den sprang vidare.
Anna-Stina... Jo, det är klart. Ibland kan man må bättre av ett leende. Absolut! Men jag blir oftast irriterad på just den här killen för han lixom "hoppar" omkring och säger "city, city, stockholm" och sjunger och är sådär överdrivet positiv. Jag vill ha tidningen i min hand, gärna från en leende person, men jag vill inte behöva "jaga" ifatt honom för att få den.
jag brukar aldrig åka från centralen, men igår gjorde jag det. och förstod direkt när jag såg den där mannen att det var han du menade. och jag förstod varför du blir irriterad, men samtidigt blev jag glad för att jag tänkte på din blog.
Post a Comment