Jag tar mig friheten att kopiera ett mejl från Linda Skugges blogg eftersom han som skrivit gett sitt medtyckande till att bli utlagd på nätet... Hon skrev en krönika om pappors roll och att de inte bryr sig, typ. Eller, det var lite förenklat kanske men hur som helst tyckte jag att hon fick ett så bra svar. Jag är inte kille, jag har inte fyllt trettio, jag tror inte vi har mkt gemensamt han och jag bortsett från att ha ångest över det där som kommer senare -min mor och P tycker att jag har en osann och lite romantiserad bild av hur det blir sen. När jag får ett FAST jobb, när jag blir lycklig, när jag ska ha pengar, mitt hus som jag har bestämt hur det ska se ut, osv. P är som bekant otroligt rationell och praktiskt lagd. Det är inte jag, lite mer av en analyserande pessimist som går runt med ständig ångest för allt jag gör/inte gör. Som om det spelade ngn roll för det gör det ju inte, jag vet, men det är lätt för honom att säga. Hursomhelst. Nu snöade jag in på ngt annat igen. Här kommer mejlet:
Jag har inga egna barn, men visst är det något vi killar pratar om, både bland kompisar som har och de som inte har barn.Hade nån hört oss på den senaste svensexan för en kompis hade dom nog trott att temat var en pappagrupp som diskuterade 'den moderne mannens villkor - att kombinera jobb och barn: myt eller verklighet' jag och de flesta av mina killkompisar i stockholm är i ungefär samma situation - jobbade/var arbetslösa ett tag efter gymnasiet, gjorde en vända inom kunskapslyftet/komvux om vi inte hade tillräckligt bra betyg och sedan vidare till universitetet. Nu har vi passerat 30 sen något/några år, och klurar på hur fasen man ska kunna ha råd och tid att ordna med nån slags ordnad tillvaro så man kan skaffa barn: ett säkrare jobb än en tillfällig anställning som knappat har med utbildningen att göra, en vettigare lägenhet/hus än andrahandstvåa eller studentlägenhet, osv.När man ser hur de kompisar som har skaffat barn har det så vrider och vänder man på hur det hela ska funka på något sätt - ekvationen går liksom inte ihop med barn och resten av livet. Den 'lösning' som många av oss kommit fram till blir att satsa på att jobba, skaffa lägenhet o möbler o kanske ett körkort i ett par år för att 'etablera' oss, bli vuxna på riktigt. Tanken är att det på nåt sätt ska ge en mer ordnad tillvaro, bland annat ekonomiskt, och att det då - senare - nångång - runt 35-40? - ska bli möjligt att få ihop ekvationen.Samtidigt fattar vi att det där ordnade senare aldrig liksom infinner sig och även om vi skulle nå nåt som liknar det så spelar det ändå ingen roll, det blir kaos när barn kommer och alla idéer man hade om ordning, vara god pedagogisk farsa som aldrig ska ta med ungarna på McDonalds, sätta domframför TVn osv kommer fara all världens väg.Jag är inte direkt förtjust i att tala om termer av manligt o kvinnligt, men det verkar ligga nån form av manligt försörjarideal o spöka bakom hur vi tänker. Vi ska se till att ordna allting så bra som möjligt ekonomiskt/materiellt tills ungarna kommer, vilket troligen är en anledning att inga jobbar så mycket övertid som blivande pappor o småbarnsfarsor. Det ingår i bilden av vad en farsa är för nåt, han som fixar ett bo. Samtidigt så är det en självklarhet bland i princip alla mina kompisar att man ska vara hemma halva tiden med barnen och jag vet att flera kommer att ta en fajt med sina tjejer om det, det är ett återkommande ämne på parmiddagar. Jag tror det här är en viktig anledning till att vi inte riktigt får ekvationen att gå ihop: vi har kvar det gamla att ordna allting materiellt och samtidigt vill vi vara hemma med barnen...Men de flesta killar jag känner skulle aldrig ge sig in i en offentlig debatt om pappors roll, vilja och möjligheter att vara föräldrar. Jag tror de flesta känner sig diskvalificerade på förhand, särskilt om man ännu inte skaffat barn. Det är en debatt om, men inte för eller av oss, som drivs av kvinnor. att offentligt kräva hälften av tiden och säga att vi fasen kan vara minst lika bra med barnen och vill vara hemma, inte bara ser det som ett tvång eller att ta ansvar, skulle leda till svar typ 'men ni har högre lön, bättre karriär, tusentals år av kvinnligt förtryck, osv...
No comments:
Post a Comment