trött

Jag är trött på ganska mkt just nu.

Igår såg jag tex en jättejobbig personal från en förskola (vet ju inte om hon var förskollärare eller barnskötare eller till och med outbildad... bäst att säga ett samlingsbegrepp även om nu alla som jobbar på förskola helst av allt vill bli kallade pedagoger) (jag tycker personligen att hela den här hetsen med att det SKA heta så är lite märklig. Ok, jag fattar att det heter förskola och att det ska stå det i offentliga sammanhang, oavsett om det är en tidning eller en rapport, för att höja statusen på yrket och allt det där men det här med pedagoger; är det så jävla viktigt? Ok, jag fattar att det är för att visa att man inte är en barnpassningscentral och att man faktiskt gör en pedagogisk insats. Men ändå undrar jag om det inte är för att få alla att känna sig lika mkt värda? Alla är faktiskt inte lika mkt värda om man ser på det rent krasst. Tyvärr. Sen att man gör samma jobb och att det inte behöver betyda att om man är outbildad så är man sämre på det man gör för man har sjuttio års erfarenhet så är det faktiskt så att det ÄR en skillnad. Skillnaden heter studieskulder och 4 investerade år. Varför ska man som outbildad ha samma rätt egentligen? Och nu är det ju även så att just dessa saker är det som gör att yrket har mindre status. Tyvärr igen. Sen kan man ju tycka att det är omoraliskt och fel men det är kalla fakta. Plus, det är inte så lätt för barnen att säga pedagoger, lättare då med fröken. Och, nej, jag tycker inte heller att barnen ska kalla mig för fröken när jag heter Sara men om de ska säga alla i personalen kanske det är lättare med ett samlingsnamn och då är ju fröknarna betydligt lättare än pedagogerna för tex en tvååring. Eller kanske inte, vad vet jag? Jag är ju faktiskt outbildad. Lättast vore väl bara att kalla sig själva "personalen" eller nåt.) (och ja, jag är också i en skitbransch så det gäller det samma här, vi måste också höja våran status genom att just erbjuda utbildade människor för det är vad som efterfrågas...) som var sådär "duktig". Avskyr duktiga människor. Inte de som faktiskt är duktiga utan de som tror att de är så jävla duktiga.

Människor som är "svåra" är också rätt jobbiga. Som tror att de är nåt. Som tror att de är bättre än alla andra bara för att de "gör sin grej" och för att de "har en egen stil". Jävla snobbar säger jag. Snacka om att inte vara annorlunda. Avskyr sånt!

Igår när jag gick från tåget gick jordens längsta man framför mig. Det var jättejobbigt. Jag såg ingenting, kände mig asliten och han vägrade flytta på sig. Var jag än gick, dit gick han.

Är också trött för att jag var på konsert med Sophie Zelmani igår kväll. Konserten var jättebra verkligen men jag kom hem så sent och då var jag och P tvungen att diskutera Batan-övergången. Vi kom fram till att det är en förstärkning på vänsterbacken. Eller? Hur som helst, somnade inte förrän sent!

Trött på alla jävla bolag som ska jävlas med mig hela tiden och posten som aldrig skickar deras räkningar i tid så jag måste betala påminnelseavgift. Blä!

Så, nu har jag klagat av mig lite