Årets första kantareller åt vi idag

Alltså färskplockade på landet så sent som igår. Det är ju fantastiskt, och gott var det också.

Sitter och surfar runt på diverse möbelaffärers hemsida och funderar över hur jag ska göra med sängar. Vi behöver ju verkligen en ny säng, helst borde den ha inhandlats igår. Och vi har ju varit i gång och nästan köpt en ny säng flera gånger men det är ju det här med pengarna. Men sen tänker jag efter och inser att jag köpte en ny dator för typ sextusen utan att blinka (eller jo, det gjorde jag väl men det var ändå inte så mkt att fundera över...) men en ny säng som kanske hamnar runt samma pris, det är väldigt svårt att inhandla. Varför är det så? Är inte det lite felprioriterat? Jag kan tycka det iallfall, särskilt eftersom jag vet hur vår säng är att sova i (inte skön). Helst skulle jag ju köpa en säng som man verkligen vet är bra för typ trettiotusen men det känns ju ännu mer orimligt. Jag menar, om jag inte ens kan köpa en för under tio, hur ska det då gå att köpa ngt för tre ggr så mkt...
Och sen har vi den berömda bromsklossen, i det här fallet min kära sambo. Han är inte direkt sprudlande initiativrik i den här frågan och tycker mest det är jobbigt och obekvämt att åka och kolla på en säng. Och visst, det kanske inte är så upphetsande men det måste ju göras. Jaja, det blir väl IKEA för att det är lättast så.

Tänkte att jag skulle försöka bredda mina jaktmarker lite och köpa en lampa på ngn annan affär än just IKEA men den jag hade riktat in mig på var tyvärr stängd på söndagar så det fick bli åhlens istället och där hittade jag en inte så snygg rund vit sak som nu hänger i mitt sovrum. Den kostade bara trettio kr så det kändes som att det är gott alternativ tills jag hittar det jag vill ha. Men egentligen vill jag ha en brun lampa. Men först måste jag ju skaffa mig en säng så att jag vet hur jag ska möblera och inreda.

Imorgon är det dags att jobba, det känns sådär.

Örebro är inte särskilt vackert så här års...

och så försvann hela mitt inlägg så nu har jag ingen lust att skriva om det. Ni får undra bäst ni vill om Örebro.
Ibland hatar jag datorer.

Mina killar

ååååh, va min katt är fin när han ligger här bredvid mig och sover på skrivbordet. Han har vikt in sina tassar under sig och ser så himla nöjd ut. Jag älskar min kisse!

åååh, va min kille har fått stå ut med mig den senaste tiden. Jag har knappt varit hemma, inte packat upp efter resan, när jag kommer hem har jag slängt mina saker på golvet och gått och lagt mig på en gång. Och han bara pussar och kramar mig som om inget hade hänt. Jag älskar min kille!

En midsommarnatts dröm...

...skulle ju tex kunna vara att min kära karl får arslet ur vagnen och friar. Men det lär ju aldrig hända tyvärr. Eller, om vi får barn kan jag säkert få honom att gå med på det av rent praktiska skäl. Allt är så mkt enklare när man är gift om man har barn, har jag förstått.
Nu visar det sig dessutom att hans far har gjort som Ps bror och åkt på resa för att gifta sig i största hemlighet. Vad är dealen lixom? Är det ngn slags familjetradition eller? Jag fattar inte.

Jaha, midsommarafton som sagt imorgon. Det ska bli trevligt faktiskt. Har inte varit på mitt land och firat midsommar sen jag var typ tio år eller nåt. Man går ner till stora bryggan och firar där med lotter och kaffe och en midsommarstång och sen går man hem och äter sill. Eller om man gör det i omvänd ordning, det vet jag inte. Sen ska vi grilla på kvällen. Som vanligt, när min familj är inblandad, är maten i centrum. Vad ska vi äta??!
Men jag borde raka benen och packa. Jag har bara ingen lust just nu. Har precis städat och packat upp efter Cannes och Is land (jag har varit lite seg på den fronten....) så jag är lite matt. P har gjort en matjesilltårta. Det är så gott!

OCH JAG HAR SEMESTER!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tjoho!

landet

Här är två bilder på Milo. Jag är så trött nu så jag orkar inte lägga upp fler.

Sommaren är lixom här

Jag har lite svårt att komma i fas med sommaren känner jag. Nu är det ändå mitten av juni, nu borde man börja känna att det här är det jag har längtat efter. Det är grönt, det är varmt, det är sol mesta delen av tiden, allt är mycket trevligare.
Än så länge har jag bara grillat en gång, inte badat nån gång, knappt promenerat i sommarvädret. Jag har å andra sidan fiskat, åkt båt och varit på landet. Men ändå, när ska man hinna med allt det där man tror att man ska hinna med?

Jag är så dålig. Jag bokar upp mig på en massa saker som är jättetrevliga och somriga men som gör att allt det där spontana försvinner för man har inte tid. Jag skulle jättegärna tex åka ut till de där klipporna utanför Nynäshamn där jag var förra sommaren, men när ska jag hinna det om jag aldrig har en helg ledig??? Men i och för sig, första helgen i juli är jag bokad men sen har jag resten lediga och sen har jag två veckor semester i augusti så då ska jag banne mig vara spontan och härlig. Och då hoppas jag att andra lediga människor kan tänka sig att vara det med mig. Bada, picnic eller en tur till Åland (inte finlandsfärja, jag menar med övernattning och Eckerö-linjen med båt....)

Idag har jag och T tittat på resor för de dagar när vi ska kompa ihop. Vi ska nog till Mallis! Kollade på hotell och reguljärflyg. Okej flygpris och skitbra deal på all-inclusive-hotell. Måste bara dit!! Vi pratade om Mallorca, Barcelona eller Budapest men när man jämför hamnar vi på ungefär samma pris på de tre destinationerna så då lutar det nog åt Palma de Majorca. Tjoho, va kul! Vi ska boka resan imorgon.

Bättre sent än aldrig antar jag...

Okej, den fantastiska resan till Cannes med jobbet går inte att sammanfatt i bilder här på bloggen men jag ska försöka. Jag vill inte lägga ut bilder på människor som inte vet att de är med på bild på nätet, det känns sådär. Men nedan följer ett par bilder i tyvärr lite omvänd ordning än de inträffade men ändock.
Vi hade sjukt trevligt. Vi åt god mat, drack bara rosé och champagne. Åt tre-rätters. Seglade. Vinprovade. Drack en drink på beachen. Det var verkligen hur bra som helst.

Det balsamerade liket av Sainte Roseline på vingården med samma namns Chapel

Jag solar i fören på segelbåten.... glassigt....!

Galet mycket snygga båtar mellan två öar utanför Cannes

Fulla och glada flickor på väg hem efter en hård natt...

Allmänna beachen i Cannes

Utsikt från ett fantastiskt hotell där vi åt tre-rätters-lunch

För övrigt

var derbyt HELT fantastiskt. Det var en såndär match som kan avgöra en hel säsong och hur den kommer att se ut i framtiden. Och det var en såndär match när människor som inte går regelbundet på fotboll kommer att bli "hooked". När DIF gjorde 2-1 trodde jag att jag skulle få hjärtsnörp. Och som de krigade sista tio! Helt underbart, vilken moral.

Sen var det lite hederliga gammeldags kravaller i tunnelbanan. Vi visade dessutom stort hjärta och förståelse när vi ringde ambulans till en kille som visade sig vara gnagare (det hade jag aldrig trott att jag skulle göra i hela mitt liv faktiskt). Vi stod hur som helst på första parkett och tittade på när folkmassan böljade fram och tillbaka och när folk sprang omkring som yra höns. Det var en del tjejer som grät också. Det var ju intressant tyckte jag. Jag har lixom aldrig fattat det där som folk säger, att det är farligt att gå på fotboll. Men de där tjejerna var verkligen rädda. Så har jag lixom aldrig sett på saken. Jag tycker inte det är så mkt att vara rädd för - jag menar, det är ju bara att gå undan. Men å andra sidan, om man inte är van vid fotbollskretsar och hets och det adrenalin som skapas i sådana situationer så är det inte så konstigt att man inte förstår vad som händer och blir rädd. Ja, jag vet inte. Jag var aldrig rädd i alla fall, i ärlighetens namn hade jag väldigt roligt!

Ser fram emot ett hett derby mot Bajen 19 juni.

Min trötthet har ingen gräns

Nu har jag snart jobbat tolv dagar i sträck. Jag har en hemtenta som ska in idag! Idag! Jag satte mig och skrev den igår. Fyra frågor på en gång. Det är ett under om jag blir godkänd. Ska sätta mig och finslipa lite och kanske lägga in lite referenser till litteratur för det har jag inte gjort. Men å andra sidan vill han inte ha det heller så...

Jag hade tänkt raka benen idag också eftersom det ska bli strålande sol i helgen och jag ska till landet. Om man har tur kanske man kan åka ut och fiska i bikinitopp och shorts. Det kan bli en höjdare i så fall! Det ska ju bli galet fint har jag hört. Och jag tycker att jag kan vara värd det. Lite sol, lite sömn och lite skärgård så kommer jag att vara på banan igen sen!
Det är också jäkligt skönt att vi inte jobbar hela veckan nästa vecka! Plus att på fredag drar vi till Cannes, det känns ju faktiskt heeelt sjukt. Vad ska jag ha med mig??? Skor?? Byxor?? Bikini?? Hallå, en hel massa shopping måste göras innan dess, det förstår ju varenda människa. Och hur det ska gå till kan man ju undra. Jag hade ju tänkt vara smal också till den här veckan som kommer, det var ju ett skämt. Det gick rätt bra ett tag men sen kom helvetesveckan förra veckan och förstörde min inslagna väg. Men jag kämpar tappert på!

Träffade I och barnet idag på lunchen, himla trevligt tycker jag. Det är verkligen ngt jag kommer sakna när hon inte längre är mamma-ledig. Men då kanske ngn annan är det och kan ta hennes plats, haha! =)

Idag fick vi en flaska champagne av vår VD som tack för hjälpen med det här enorma projektet som vi faktiskt, hör och häpna, rodde i land. Nu är alla hemma, ingen kom bort och alla kom med. Fantastiskt! Det trodde jag aldrig!

Hahahahaha

Det här var bland det roligaste jag läst på länge... Det är indeed en samling märkliga personer som håller på mäcktiga AIK...

Saxat från det ryktas om DIF:
Jan Olof Olsson var AIK:are och journalist på DN åren 1945-1974. I dagarna släpptes en bok med ett sextiotal av hans idrottstexter genom åren. Här är några utdrag.

DIF - Aik, 1959 - supporterobservation:
"Allmänt sett föreligger en skillnad mellan Djurgårdens och AIK:s supporters.De förra är unga, progressiva män, som infinner sig i varannandagsansad crew cut, skrynkelfria kalifornienkostymer, krympfria konstfiberskjortor och gärna kragnål under slipsen, att inte tala om prydliga fästmör.AIK-supportrarna är mera tunna och tärda bröder, som inte har någon särskild ordning på slipsknuten, förvarar cigarrettstumpar i tändsticksasken och har frun hemma vid kvällskaffet, ofta utan att i förväg ha underrättat henne om sin frånvaro från hemmet och sin närvaro vid "matsen".De putsade djurgårdarna hejar friskt och taktfast på de sina. AIK-arna betraktar sina svarta män med till synes tomma, ibland något plirande ögon, skakar menande på huvudet, när de gör bort sig och tar fram en fimp ur tändsticksasken när de gör mål, för att fira händelsen på sitt stillsamma sätt."

Hammarby - Aik, 1954 - om Aik:s supportrar:
"Detta är samma surmulna grupp som alltid, alltid redo med ett hemskt hånskratt åt sina gunstlingar och i samma utsträckning snål med uppmuntran och applåder när det ser illa ut för dem. AIK:s mål hälsades med ödsliga och reserverade handklappningar. Det är en mycket egendomlig samling personer som älskar AIK."

Klockan är fem över tolv, det är söndag natt och jag har fortfarande inte kommit hem från jobbet. Jag sitter med busslistor, med passagerarlistor och med sjuttioelva andra listor och försöker få min trötta hjärna att fatta vad det är jag håller på med.

De åker imorgon. Vi har lyckats få in alla på andra flyg och vi har lyckats boka in alla anslutningar på andra flyg eller tåg. Det är 250 personer som vi har varit tvungna att göra ngt åt som drabbades av det här, i bara det här projektet. Så jävla typiskt. Från och med i torsdags förmiddag har vi inte kunnat göra all logistik eftersom den inte ens varit klar eftersom vi har fått boka om så många och alla program måste göras om efter de nya flygen. Ja, herregud. Jag har inte tittat på nyheter, inte sett ngn TV, inte pratat med ngn av mina vänner, knappt träffat min familj. Och det värsta är att det är MITT fack. Ska det verkligen vara så här, vi borde gå ut i motstrejk.

MEN det positiva är att de åker imorgon. Så då ska det här eländet snart vara över. Vi måste också ordna med danmarks-resenärerna men de åker först den 13 juni och är hälften så många så det känns som piece of cake jämfört med det här.

Jag är så trött så jag orkar inte ens bli nervös inför morgondagens match. Någonstans där inne i mig är det dock inte så positiva vibbar. Det blir väl förlust som vanligt.

Efterlysning!!

Hallå, var tog mitt liv vägen? Ni vet det där när man gör trevliga saker tillsammans med människor man gillar. När man äter gott, dricker gott och inte behöver jobba över varje dag...

Ok, nu var jag på bio igår och det var MYCKET trevligt att få tänka på ngt annat än att jobba.

Jag gör härmed ett desperat utrop till de som råkar känna mig IRL. Kom och umgås med mig! Ät lunch med mig! Träffa mig efter jobbet (om jag nånsin kommer därifrån...)!
Jag tror jag blir tokig. Det enda jag ser är mitt kontor, min dator, min lägenhet och samma människor varje dag.

Running with scissors

Alltså, var på bio igår och såg ovan nämnda film. Mycket intressant film skulle jag vilja säga. Alla karaktärer var ju verkligen speciella på sitt vis. Men jag gillade den. Den var tragikomisk.

Just nu sitter jag och förbannar mitt eget fack för att de vill strejka på SAS. Jag tror jag blir tokig, de håller ju på så här jämt. Och vi har 250 biljetter med SAS på mån-tis-ons för EN grupp. Självklart har vi fler berörda grupper också men just de här jobbar jag med och nu vet jag inte hur jag ska göra. Det är hur mkt som helst att hålla reda på. Usch.
Men det blir nog bra till slut. Kanske.

Guess whos back...

...back again...
Hej, det var ju sjukt länge sen man hörde den låten. Eller ja, egentligen inte så länge sen kanske, häromdagen i Is bil. Helt galet att I har körkort förresten! Jag känner mig sjukt inspirerad och ska ta tag i det här själv. Jag ska ta körkort, hörrni! Så här i miljö-tider.... =)

Jaha, anledningen till att jag är tillbaka är att vi har köpt en ny fin, svart dator med platt skärm. Och det tar ingen plats! Men det bästa av allt är att vi har också köpt en router så nu kan vi sitta i andra rummet och surfa och knappa på tangenter utan att störa TV-tittande. Plus att vi får ett mkt trevligare vardagsrum eftersom vi slipper datorn där inne.
Så här lagom till allt pluggande tar slut dessutom så kan jag nu sitta och knappa i fred. Det är dock en hemtenta kvar att göra, så jag kommer nog spendera en hel del tid här den närmaste framtiden. Tyvärr. Känns sådär, måste jag säga.

Nej, jag kommer inte på ngt annat värdelöst att skriva. Jag ber att få återkomma.

Sjukt mkt att göra

Mitt internet hemma har ju gått ner eftersom hela vår dator har pajjat om ni undrar var jag är. Jag finns men ändå inte, typ.

Jag drömmer om mitt jobb hela tiden nu. Sitter ju med ett jätteprojekt med anslutningar från SWE, FIN och DAN. Jag har drömt bl a att inte en jävel var nöjd och alla ville omboka. dvs 200 personer ville ha en helt annan resa, och inte en enda biljett är avbokningsbar som jag bokat. Inatt drömde jag om excel-ark i olika färger (det är så det är upplagt - grön betyder flyg, gul betyder tåg) och ingenting stämde.
Förstår ni. Det är ju galet! Ska det verkligen vara så här på riktigt kan man undra. En annan sak man kan undra är om man inte borde vara involverad i projektet om man ska kunna assistera, dvs få vara med på möten. Så att man vet senaste direktiven. Men de bara förutsätter att jag ska läsa deras tankar. Jag försöker att inte vara negativ, men det blir svårare och svårare för varje dag. Dessutom är det sjukt mkt dubbeljobb och omständigt fast det inte behöver vara det. Nej, usch!

Jaha, och idag har jag tenta i retorik. Kul.

Den tomma blicken...

Helt galet. Jag känner mig helt urlakad. Jag orkar inte ens tänka längre. Men det är bara bita ihop och inse att det är två veckor till av det här men sen är det slut!

Dessutom så har det idag blivit klart med vår kontorsresa! Tjoho, ännu en resa för mig alltså. Fast med nytt företag. Spännande. Denna gång ska vi glassa på Rivieran. Kan bli bra. Betyder också lite ångest. Jag menar, vad ska man ha på sig?! Vi ska alltså till Cannes, för en helg och bo på sjukt trevligt hotell.
Jag måste alltså snabbt gå ner i vikt. Jag har en plan. Jag ska berätta hur den fortskrider.

1 maj

Inte ett demonstrationståg varken deltog eller såg jag. Jag såg ingen eld på Valborg. Jag har högaktningsfullt skitit i traditionen alltså. Det jag gjorde under dessa helgdagar var följande:

* varit på biblioteket och lånat om en bok
* shoppat för ca 1500 kr (ångest!)
* umgåtts endast med min mor (och lite med pojkvännen)
* gått igenom skulden till mor och kommit fram till en summa
* ätit försenad påskmiddag med snaps
* tittat på tre filmer (frihetens pris, en geishas memoarer och den bästa av mödrar)
* ätit mums-mums i oändlighet
* promenerat

Visst låter det skönt..? Hej, jag kan säga att den här sistnämnda filmen här uppe...herregud va sorgligt. Jag och mor grät och grät och grät. Och de fick ju lixom aldrig bli lyckliga! Det var bara sorgligt precis hela tiden.

Idag hade jag tänkt storhandla och sen var det slut på pengar för den här månaden. Underbart. Var tar alla pengar vägen? Jag fattar inte. Jag och P levde på ca 7000 /mån under nästan två års tid. Hur i helvete kan två inkomster förvandlas till noll så snabbt? Man tycker ju att man borde ha lärt sig att snåla. Iofs, om man shoppar för 1500 kr så får man väl skylla sig själv... =/ Och så har vi betalat av skulder varje månad också...
När vi gick igenom skulden till mor och startade på en summa långt över 20000 hamnade vi till slut på den nätta summan av 10654 kr i resterande skuld. Det kändes det genast mkt mer överkomligt.

På tisdag har jag tenta, det känns ju helt galet.

Helg

Var på Blidö Värdshus i helgen på SPA-weekend. Jag vet egentligen inte hur det gick till att jag hittade det. Men de har ett paket med 25min behandling, övernattning, 2rätters middag frukost, tillgång till vedeldad tunna och bastu och lite sånt. Jättemysigt var det, solen sken och jag satt ute och läste min bok. Jag har typ aldrig sovit så mkt som den här helgen, vi sov konstant.

Vi åt ute också i fredags, på Söderkisen, helt spontant. Det var faktiskt väldigt trevligt! Jag gillar söderkisen, det är god mat för helt ok priser. (inte om man förväntar sig mat för typ 68 kr dock) Jäkligt mysig inredning och trevlig personal. Rekommenderas verkligen.

Och så slutade helgen med en katastrof-match av DIF. Det var ju en trist avslutning på en annars mycket trevlig helg.

Man kan ju faktiskt dra iväg och sova över nån natt på ngt vandrarhem i skärgården, det behöver inte vara så avancerat. Då får man komma iväg en stund och få miljöombyte! Man tar en båt tur och retur och bor på ngt billigt vandrarhem och sover gott och solar och läser en bok och bara slappar. Helt klart kan det vara värt de pengarna, en mini-semester.

lunch eller inte

Var ska man äta, vad ska man äta, hur ska man äta.
Det är galet vad det kan vara svårt att hitta en bra lunch. Och vem ska man äta med, framförallt. Eller har man mat med sig? Idag har jag med mig torrvaror till mat så det kan man ju faktiskt spara till senare när ekonomin inte direkt flyter på. Så kan man lyxa till det med en lunch ute nu när man just fått lön. Hmmm... hur göra?
På onsdag ska jag och I luncha på indiern i vilket fall. Ngn annan som är ledig och vill haka är välkommen till Sumpan any time. =)

En liten paus i arbetet

Jag är helt slut i huvudet av den här gruppen som jag håller på med. Och nu visar det sig att det kanske inte stämmer i anmälningslistorna så vissa kan ha blivit felbokade. Det är inte bra. Så nu är det bokningsstopp till imorgon. Idag är nämligen sista anmälningsdag för alla de inbjudna. Det här är ett evighetsprojekt, det känner jag ju.

Igår skulle jag träna tänkte jag men jag hamnade på ölhaket som blivit lite av ett stamställe här i Sumpan - Greens. Anledningen till det var att jag jobbade över till sju och därför ändå inte hade hunnit till träningen. Och så kände vi att det var dags att prata av sig lite så vi gick och tog några after-work och snackade skit om våra arbetskamrater. Det är så skönt att göra det!

Hade just fruktstund här. Orkat inte pyssla mer just nu i Word och vänta på besked så nu har jag tagit en paus. Kände att det är ju helt sjukt skönt att vara halvledig på måndag och ledig på tisdag. Jag har ju aldrig sett mig själv som en kontorsmänniska men jag inser att det är faktiskt himla najs. Man får en massa extra lediga dagar! Jag menar, inom vården är det ju skit samma om dagen är röd eller svart i almenackan, om det är julafton, midsommarafton eller whatever. Det är bara att jobba på. Usch. Jag saknar det inte alls, förutom känslan man har när man jobbar med människor på det sättet. Man får ju helt sjukt mkt tillbaka och det på en gång också. Här kan man vara glad om man får ett tack.
Uppmaning - om ni bokar en resa (och alldeles särskilt om ni känner med er att ni är lite krångliga, typ aldrig kan bestämma er, namnändrar, drar ut på det, är lite snåla men vill ha sjukt bra service, klagar på allt och tja, ni fattar vinken...) SÄG FAN I MIG TACK till resesäljaren.

Olika verkligheter

Jag har tänkt på det här med livet. (hahaha...hur pretentiöst får det bli egentligen på en skala...) Eller, det jag egentligen har tänkt på är hur livet förändras och hur det gestaltar sig i vissa lägen.
Som min kompis som är helt galet rättvise-tänkande och miljömedveten och gröna vågen och sådär. Det är ju hennes verklighet som hon tycker är helt normal. Om man inte håller med brukar man ju, lite klyschigt, säga "det där är så långt ifrån min verklighet man kan komma". Så då funderade jag över det här med verkligheter. Och insåg att verkligheter förändras med tiden. Det hjälper att skapa normer och relationer, samtidigt som de hjälper att skapa en verklighet att bygga upp. Det påverkar i sin tur hur man ser på saker och ting.
Ett väldigt tydligt exempel är min vän I som just fått barn. Hon lever ju i sin mamma-barn-verklighet. Då är det naturligt att tänka, prata och fundera över saker som har med den verkligheten att göra. Hon söker sig då till likasinnade. Hon har kontakt med hennes "gamla" verklighet genom att hitta på saker med människorna som ingår i den.

Alltså, verkligheten är föränderlig. Och den verklighet jag lever i behöver inte vara samma verklighet som du lever i. De kanske snuddar varandra men man kan inte utgå ifrån att ens verklighet är normen.

Äsch, det här blev flummigt. Men det är viktigt tror jag att tänka på att man inte alls lever i samma verkligheter.
Som i mitt tidigare inlägg, där jag ondgjorde mig över de som lever i den här mode-hysterien. De lever ju (uppenbarligen) mitt i den verkligheten. So, who am I to judge?

För övrigt...

...fick jag min slutavräkning från gamla jobbet. Hurra, hurra, hurra. Jag säger bara det så har jag det sagt.

Det ordnar sig, det gör det alltid, ja det löser sig...

Debattinlägg

Jag var så sjukt omotiverad idag när jag åkte till Retoriken så jag funderade till och med på att inte åka dit. Hade lite ångest också eftersom jag inte alls hade förberett mig särskilt mkt. Men det gick jättebra och det var faktiskt lite kul också! I min lilla tre-manna-grupp diskuterade vi köphysterin och hur den får oss människor att må. Eller, det var tanken i alla fall. Sen säger man ju inte alltid det man har tänkt från början när man väl står där. Men tjejerna var skitduktiga och det blev till och med lite hetsigt på slutet. Jag var debattledare och skulle fördela ordet. Gulp, var min tanke.

Hur som helst. Vi kunde ju inte låta bli att diskutera lite i största allmänhet när det var paus. Jag tror att jag är lite dum i huvet faktiskt, att jag lever i en egen liten bubbla där man lixom inte tar saker på allvar. Vi tre var väl iofs rätt rörande överens om att vi tar avstånd från det mesta av allt det där och att man tar ju "modeexperter", inredningsprogram o dyl med en nypa salt. Men vissa människor tycker ju verkligen att typ Ebba von Sydow är det smartaste de hört och hänger vid hennes ord. Jag måste säga, att jag är mer på Magnus Betners sida där.
Och som typ programmet Lyxfällan, på TV3. Det är ju helt galet. Hur tänker människor? Nu har jag iofs inte sett ett enda helt program men själva grejen är ju att människor konsumerar för pengar de inte har och låter räkningarna ligga i oöppnade högar för att glömmas bort, typ. Det är ju galet! Hur kan man bara skita i att betala sina räkningar? (om man nu inte har ngt förståndshandikapp på riktigt och behöver hjälp med sånt) Hur kan man bara ta SMS-lån på flera tusen mot en skyhög ränta och tro att det ska hjälpa? Jag tycker det är helt galet.

Min tid är nu

Jag tycker verkligen om våren, jag har insett det nu. Jag gillar när allt det döda får liv igen. När saker och ting känns hoppfulla och livliga och överkomliga. Jag har aldrig förstått mig på de som mår dåligt på våren, det är ju nu allt det roliga börjar! Jag ser verkligen fram emot att vara halvledig på måndag och helledig på tisdag tex. Underbart! Det är ju en hel drös med helger så här på vårkanten när man kan få vila upp sig efter den sjukt jobbiga vintern.

Har fått jordens största projekt på jobbet. Det är typ 400 personer som ska ha anslutningar och färdhandlingar och jag ska fixa alltihop. Plus att det ska vara klart till 7 maj. Katastrof. Men det blir nog bra.

Jag hade ngt skitbra att skriva, som jag tänkt på under dagen, men nu när jag sitter här har det fallit bort. Så tyvärr, ni får nöja er här.

ingenting

Jag känner mig lite stressad på jobbet, de vill ha hjälp allihop och jag måste försöka ha koll på vad jag gör och till vem jag gör det. Mycket att hålla reda på med andra ord. Men det är ju roligt att man har att göra iaf, det vore ju mkt värre att inte ha ngt alls att hålla på med.

I helgen var det match igen, jag vann ju två biljetter. Det var riktigt kul faktiskt. Jag var på Östra innan och efter match och jag gillade det! Det var ett tag sen jag kände suget efter fotbollen och människorna runt omkring men den här säsongen känns som att den kan bli jävligt kul faktiskt. Det som är synd är jag numer är ensam brutta! Det känns lite jobbigt faktiskt, saknar I vid min sida. Det blev lixom extra tydligt när jag satt där med åtta killar i 35-45 års åldern och drack öl. Men, det är ju tur att man inte har känslig hud om man säger så.

I fredags när jag åkte hem på tunnelbanan satt det ett killgäng runt 20-22 år som satt och pratade om tjejer och sillisar och tuffa killar som sätter på allt som rör sig. Jag är nog lite naiv, men är det verkligen tufft att prata om sånt i den åldern? Jag menar, ok (eller inte...) när man är 16 och oskuld men när man är 20 år?!

Djurgårn

Haha, det var en tävling idag i City om vem som hade spelat i DIF. Om man sms:ade innan kl 12 idag hade man chans att vinna 2 biljetter till matchen på lördag. Frågan var simpel - vem har spelat i Djurgårn? 1 teddy sheringham x teddy lukic 2 teddy bear. Så jag slängde iväg ett sms och nu har jag vunnit två biljetter till matchen. Alldeles gratis var det ju förstås inte, det kostade 10 kr för sms: et...! =)

Matchen i måndags var det bästa jag sett DIF prestera på länge. Det fanns lixom lite tanke bakom spelet, och de sprang ju där bollarna kom. Det kändes som ett lag som spelade för varandra och allra helst för Mattias Jonson. Han var fan grym. Kul både före och efter match också för en gångs skull. Jag har dock inte varit så nykter på en match sen jag vet inte när.

I övrigt i mitt liv har jag helt plötsligt helt sjukt mkt att göra på jobbet - kul men också lite ångest. Jag kan ju fortfarande ingenting. Än så länge får jag iofs mest göra saker jag kan (som typ individuella biljetter och färdhandlingar) så det är inte så svårt men ändå.

Inspiration

Tittade på Js blogg och läste vad hon hade gjort under påsken. Inte så mycket visade det sig. Inte jag heller. Det här har jag gjort:

Fotboll
Bakfylla
Söndags-påsk-middag hos svärmor (högst motvilligt)
Läst ut två böcker
Dajmat två dagar i sängen
Ätit sjuuuuukt mkt godis
Talat i klartext med min pojkvän

Vidare skrev J att hon inte hade umgåtts med ngn utom hennes pojkvän, inte suttit på uteservering och inte druckit öl. Och att hon ska ta över min och Is "operation GÅ!" som i stort sett går ut på att det inte finns ngn anledning att säga nej när ngn kommer med ett förslag till umgänge. Det var ett fint initiativ vi hade jag och I. Lite naivt kanske (det blir ju rätt dyrt i längden, vilket vi rätt snart blev varse...) men trevligt. I samma veva som "operation GÅ!" inleddes startade även "operation ta tag i" som betydde att alla de lösa ...åh, vi måste ha picnic, vi måste bada på långholmen, vi måste spela brännboll, vi måste sitta på din balkong och dricka vin... skulle bli verklighet. Dessutom skulle vi alltså få med alla andra som var med på de lösa meningarna. Det var en hektiskt tid.

Jag saknar det inte. Jag saknar inte ändlösa trista kvällar, saknar inte fyllor som urartade, saknar inte det där att vara så jävla tuff tjej hela tiden, saknar inte människorna. Snarare skönt att slippa det.

Jesus dog på korset för våra synders skull..

Det får man inte glömma.

Jaha, vad mycket bättre det känns idag när Gnaget torskade sin premiär också. Det gör ju inte DIFs förlust lättare men livet i sig. Fredagen (dagen då allsvenskan inleddes...) var en solig men snöig historia. Det var också en historia och bakfylla och öl. En historia om ett kallt Råsunda som inte värmdes av något vidare spel.

Men nu har jag iallafall börjat på mitt nya jobb. Jag har fått accept på min första offert, jag har gjort re-issue och jag har hjälpt till där jag kan. Ändå. Man känner sig ju inte som jordens brightaste hjärna direkt. Och man känner sig riktigt tossig i huvet. Som tur är har jag ju T där som jag kan ställa alla dumma frågor till. Det blir nog bra det här. Jag har lämnat in min semesteransökan, bara en sån sak.

Tillbaka i fjällhöga norden

Eller, så värst många fjäll har vi väl förstås inte i just Stockholm men ändock. Tillbaka i moder Svea igen och det känns rikigt trist. Det rycker i min rese-tarm nu, ganska så mkt dessutom. Ska försöka övertala min karl att åka på lång semester med mig så snart vi bara har möjlighet och råd. Alla skulder måste betalas först men det är vi ju på god väg med så det blir nog bra. Och nu får ju jag löneförhöjning också plus en extra semester-lön från gamla jobbet. Plus att jag fick min deklaration och när man bara har jobbat ett halvår brukar man alltid få tillbaka eftersom skatten dras på helår. Mycket riktigt, pengar tillbaka. Sex och ett halvt tusen närmare bestämt! Jag har redan deklarerat, genom SMS så jag hoppas jag får pengarna innan midsommar.

Hur som helst, hur var Italien undrar förstås ni. Och jag måste säga att det var en riktigt bra semester, jag tänkte inte på hemma en enda gång och kände mig verkligen helt avslappnad och ville inte åka hem. Vi har sett Florens, Rom och en hel drös med små gulliga bergsbyar och så har vi ätit fantastisk mat och druckit en hel massa vin, gått på vinprovning och promenerat och åkt en hel massa bil. Jag har bara handlat skinka, ost, vin och olivolja (plus ett par skor...) och känner mig väldigt nöjd med mina inköp.

Huset som vi bodde i var helt fantastiskt med ett gudomligt kök där man samlades helt naturligt. De hade sin egen olivoljeproduktion så vi fick köpa flaskor med en bild av huset på. Fantastiskt!

Auf Wiedersehn...

Eller hur det nu stavas. Nu drar jag! Eller kl 03.15 drar jag hemifrån för att vara exakt.

"jag längtar till Italien, till Italiens gröna land,
där little små citronas växa uppå strand..."

Jag skickar ett vykort!

Sista dagen på jobbet

Jaha, så har den kommit nu då. Sista dagen. Tiden går, helt klart, jäkligt fort ibland. Har just haft en konversation med en kund som var sur för att priset inte var det jag angav för ett annat datum. Kul.

Hur som helst. Idag har jag helt sjukt mkt att göra och jag kommer få sitta över skulle jag tro. Men man ska ju som bekant inte måla fan på väggen.

Vad har hänt?

Tidigare fanns det en viss fantasi, ett uttryck, en glädje. Nu finns det lixom ingenting. Jag har totalt tappat stinget. Och min karl har blivit en soffpotatis. Vad är det som har hänt med oss? Vad har gjort att vi helt dajmat ur från livet?

En insikt som slog mig helt plötsligt en dag var att jag är en såndär person som aldrig avslutar ngt. Det tyckte jag kändes helt hemskt. Jag har nämligen alltid trott att jag är en avslutare - typ "har jag väl påbörjat ngt så slutför jag det". Men om jag inte påbörjat ngt så blir det lixom inget. Jag har storslagna ideér om allt möjligt men det blir ju aldrig ngt av det.
Tex mitt garderobsprojekt. Jag vill ha ett snyggt sovrum med ny säng, nya garderober och fina saker. Vad händer? Nada. Mitt balkongprojekt SKA jag iaf göra ngt med. Jag ska lägga in trall, jag ska köpa nya möbler och jag ska köpa en fin ljuslykta och stora krukor för blommor. Jag måste! Jag vill!

Iofs kostar garderobsprojektet mycket, mycket pengar. Det är väl därför det inte händer ngt på den fronten. Vi ska ju till Italien nästa vecka. För oss båda kommer hela resan gå på ungefär 12000kr. Det är faktiskt en rätt stor utgift på en gång.

Berlin i bilder

Självklart togs det många fler bilder än de här men här kommer några bilder från Berlin i alla fall. Jag tror banne mig att jag måste åka tillbaka dit ngn dag i privat sammanhang. Det var en riktigt trevlig stad.


Chekpoint Charlie

Olympiastadion

Die Mauer

G's något disgusting mat

hepp hepp

Sitter i kö till Europcar för andra gången inom loppet av tio minuter. Idag har det faktiskt rullat på riktigt bra, har en del att göra. Kul! Det är definitivt mkt roligare än att göra absolut ingenting.

Jaha, mina vita veckor fortskrider utan större problem. Jag har inte druckit sen Masai förra lördagen. En hel vecka... =) Var ju på middag hos mor i lördags men klarade mig genom att dricka "vanlig" cider. Det var gott faktiskt. Och så hade jag lite stöd av I som ju inte drack ngt eftersom bäbisen var med.

Måste lägga upp lite bilder snart känner jag, från Berlin och sådär. Det får bli en annan dag. Idag ska jag på konsert med Lisa Ekdahl, det ska bli så himla trevligt! Jag ser fram emot det. Jag har dock inte laddat med musiken som sig bör, det var väl dumt av mig. Men det sitter nog där i ryggmärgen ändå.

sagolika vår

Jag tycker det är underbart med detta vädret! Idag har vi gått på lunchen. Det gjorde vi iofs igår också.

Igår tittade vi på "the Football Factory". Jag blev helt galet sugen på fotboll! Jag vill gå nu! Det ska bli så trevligt på långfredagen när allt kickar igång igen. Ölen, suget, gemenskapen, fotbollen, sena kvällar, Östra med Berit, sol och vår-fotboll. Underbart!

Work, work

Nu är jag här igen på jobbet och tiden sniglar sig fram. Den är bara tio på förmiddagen fast det känns som att det gått hundra år. Min huvudvärk har gett med sig lite grann.
Idag är sista arbetsdagen ihop med G, det är ju intressant. Han ska på semester i två och en halv vecka.

Jag sitter här och försöker hitta på saker att göra. Tex har jag tittat på huruvida man kan ta sig till Kalmar eller inte på bortamatchen den 29april. Det ser inte så jäkla lätt ut kan jag säga. Det går en SAS-kärra rätt lagom för moi och P (eftersom vi ska på hemlig aktivitet kan vi inte sticka på morgonen) men att ta sig hem igen är dessvärre omöjligt. Jag fattar inte hur vi ska få till det. Eventuellt kanske man kan ta en supporterbuss tillbaka. Hmmm, får fundera på det där. Det går inte ngn buss och inte ngt tåg.

Vilken härlig vårdag

Jag har ju varit sjuk de här vackra vårdagarna som har varit. Men idag har jag faktiskt gått en sväng, ville känna solen mot min hud! Det var ju mysigt. Har öppnat fönstrena hemma också och har fått i flugor som katten gärna har jagat. Och så har jag äntligen sågat ner vår julgran i mindre bitar så att vi äntligen kan slänga den! haha, det är mars nu lixom..

Men den här solen gör ju faktiskt underverk för humöret. Man mår ju helt galet mycket bättre av detta!

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på jobbet och en och en halv vecka kvar till Italien. Det är fantastiskt! I can't wait!

Last King of Scotland

Igår var jag och P på bio och såg filmen om Idi Amin - last king of Scotland. Den var verkligen bra. Hemsk men bra. Och Forest Withaker var utmärkt i rollen som galen diktator. Han var verkligen sådär skiftande i humöret, ena stunden skrattande och andra stunden helt galen blick. Väl värd sin Oscar tycker jag.

Mycket bra film. Rekommenderas till alla som inte sett den.

Blogga hemma!

Tjoho, nu funkar det igen. I, nu vill jag genast se en ny post på din blogg om hur livet lever med dig och bebben.

Idag är jag sjuk, dvs hemma från jobbet. Det har varit en helt sjuk dag. Jag sov hela natten, vaknade av väckarklockan och kände att huvudet var lika stort som Globen typ och i den gick melodifestivalen i repris fast lycket mer högljutt. Så jag insåg med sällsynt klarhet att det blir inget jobb för mig idag. Så jag somnade om och sov utan uppehåll till halv tolv. Och så gick jag upp, insåg att det inte fanns ngn frukost så jag gick och handlade och åt. Av det blev jag så slut så jag somnade igen och vaknade halv fem. Då gick jag upp, åkte och träffade kursare och analyserade två tal och nu sitter jag här hemma igen. Mätt och belåtern och tittar på House och vill bara sova.
Jag tror att min kropp försöker säga mig ngt.

dajme, dajme, dajme

Jag är lite trött nu. Men det var så skönt att vara ledig igår och i princip göra ingenting. Jag har druckit alldeles för mkt alkohol på senaste, 9 av tretton dagar. Det är inte bra, jag känner verkligen av det i min kropp.

Så nu har jag bestämt mig för att vara vit fram tills vi åker till Italien. Det är två veckor kvar (eller om man ska vara petig, om två veckor är jag där!!!!!!) så det blir lagom med detox. Nu i helgen är det middag hos mamma men då ska jag dricka mineralvatten. Skönt är att I kommer vara där med bäbis, hon kan stötta mig då att stå emot... =)

Helgen spenderades till viss del i Götet. Kul att träffa M som jag inte sett på nästan ett år!

Nu börjar det bli lite mkt...

Nu börjar min kropp försöka visa för mig att jag inte är tjugo längre och att jag inte ska hålla på som jag har gjort den senaste tiden med fester och andra spännande saker. Igår hade jag inte ngt inplanerat efter jobbet förutom att jag klippte mig men då ringde T och frågade om jag kunde hänga med nya jobbet på Wallmans på Golden Hits. Och jag som hade lovat laga mat till P och mysa hemma fick lite dåligt samvete men ringde honom och han sa att det var klart att jag skulle gå, det är ju nya jobbet! Så jag fick mat och underhållning på bekostnad av de. Drickat fick vi stå för själva. Jaha, så var man hemma runt ett-halv två. Precis lagom.
Och ikväll bär det av till Götet med jobbet, vi ska åka x2000 1kl plus och få tre-rätters ombord och sen ska vi bo på hotell first G. Så det blir nog spännande. Och imorgon är det Masai hos M. trevligt. På söndag ska jag träna och sen ska jag plugga. Tråkigt.

Hela nästa vecka är rensad på aktiviteter, jag ska inte göra ngt alls. Jo, jag och P ska gå på bio. Men det är allt. Jag behöver komma ikapp mig själv.
Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag bli sjukt uttråkad och rastlös och måste boka in en massa ändå. Men planen är att göra så lite som möjligt och att träffa min kille så mkt som möjligt. Känns som att vi inte setts på två veckor.

Kollegor...

Sjukt trött på min bittra kollega som inte kan sluta tjata om hur jävligt livet är nu när jag har sagt upp mig och hur hon inte är uppskattad och hej och hå.
Jag orkar inte ens vara trevlig längre.

Igår hände det saker här på kontoret. Vår chef fick sig en riktig uppläxning av VD:n för den sista tidens idiotiska tilltag. Typ att han skrivit mail och sagt till kunder att han tycker det ska bli så skönt att slippa de (typ). Det var intressant. Han har fortfarande inte kommit över det, han är lite småsur idag också. Men han har iaf bokat in tre möten med kunder nu, så det var ju kanske bra att VD:n fick reda på vad han gör. Det var en person som skvallrade nämligen (varpå min chef säger till VD:n "säg till vederbörande att hon ska hålla käften!".

Jaja, jag slipper från det här snart, det ska bli skönt.

Nu är jag less

Fy faaaaan va jag har tråkigt på jobbet just nu. Inte en käft har ringt på eftermiddagen. Eller jo, jag har tagit emot ett samtal. Det var en som sökte min kollega som var på lunch. Jaha, och sen då? Nada.
Totalt mörker. Det är så sjukt jävla tråkigt att bara sitta av tiden fram till fem. Att veta att man kunde ha gjort andra saker. Jag tycker det ska bli så skönt att slippa det här, jag orkar inte med detta. Man tappar ju sugen totalt. Och på mitt nya jobb har de så sjukt mycket att göra så där är jag lite rädd att jag inte alls kommer hänga med i början. Helt ny och allt, även om det känns som att jag känner de flesta redan. Jag har ju träffat de ett par gånger nu... Men det ska bli så skönt att ha ett jobb att gå till där man faktiskt får jobba lite. Att ha det som vi har det här är ju helt värdelöst. E man på jobbet vill man ju jobba.

Och så sitter min chef varje dag nästan och skriker ut att han är så less och han tycker det ska bli så skönt att sluta. Och han är så trött på kunderna och bla, bla, bla. Kontoret är ju inte större än att man hör varenda ord han säger. Det höjer ju inte motivationen direkt att göra sitt jobb. Jag är så sjukt irriterad på hans beteende överhuvudtaget. Han borde sluta idag om han är så less. Och det värsta är att han säger det till kunderna också, att han är så less på att ta de här diskussionerna med de och att det är därför han slutar. Vem tror han att han är?

Busskort

Jag har köpt ett busskort som räcker till den 3april. Jag ska ju dock till Italien en vecka och tänkte höra om ngn vill köpa loss sista biten på mitt kort.
Jga har räknat ut att det kostar 20 kr/dag med kortet (som det är nu iaf) och de datum som det gäller (24mars-3april) skulle då bli 11 dagar * 20 kr = 220kr. Men då tänkte jag att jag kunde ta samma pris som för ett häfte, dvs 180 kr.

Någon som är sugen. Eventuellt kanske det blir från den 23 redan.

Påskrivet och klart!!

Nu är jag formellt tillhörande Scanworld från den 2april. Idag har jag skrivit på papper och fått det signerat. Min 3000 krs löneförhöjning är ett faktum! Jag har förstås en provanställning till en början men ingen av oss räknar med ngt annat än att det blir en fast tjänst efter det. Och så måste jag skriva ett nytt kontrakt då, kanske man kan få löneförhöjning? =)

Jaja, nu känns det mycket mycket bättre.

berätta för kunderna..

Jag tycker det är lite svårt det här med att berätta för kunderna om att jag ska sluta. Ska jag skriva ett mail apropå ingenting och till vilka kan man fråga sig? Jag vill ju säga det till de man pratar mest med så de måste jag höra av mig till, helt klart, men det känns lite dumt att bara skriva hej, hörrni, jag ska sluta. Det känns som att det borde bli i samband med ngn bokning så att det lixom faller sig mer naturligt att man faktiskt pratar med de. Sen vet man inte hur mkt man kan berätta heller. Kanske inte ska prata om min (mkt) bättre lön och kanske inte var jag ska? Fast å andra sidan ska jag ju jobba med grupper så de kan ju inte komma med mig på det viset så egentligen borde det inte vara ngn fara.
Idag har jag iaf sagt det till två personer som nästan alltid bokar via mig. Om ngn annan svarar i telefon så frågar de efter mig. De tyckte det var tråkigt att jag slutar. Fast till de har jag sagt som det är, att jag fått en fast tjänst och att jag har ett vikariat nu. Det rättfärdigar en hel del. Och båda två sa att de förstod mig helt klart.

trött som ett as

Jag är verkligen helt sjukt trött. Mina tankar går i kors och min röst är sådär whiskey-betonad så man nästan skäms i telefon när kunderna ringer. Och ögonen svider lite lätt.

Det har helt enkelt varit för mycket på senaste tiden. Jag börjar ju också bli tant så det kan ju hänga ihop med det. En hel vecka med aktiviteter börjar ta ut sin rätt. Men än är det inte slut sörrni, det är ju bara tisdag idag och en hel vecka med aktiviteter kvar framför mig.
Nästa vecka har jag röjt i min almenacka och har ingenting bokat förutom retoriken på tisdagen och så helgen förstås. Det ska bli så skönt. Jag ska läsa ikapp mig på retoriken, jag ska titta på TV, klappa katten och pussa på P. Och bara vara mig själv. Det hade ju varit helt underbart om jag också hade fått vara ledig från jobbet men det hade kanske vara att fråga efter för mkt...

Jag tycker också att det dyker upp en hel massa pengar som ska ut nu. Typ el och sånt skit. Inte bra. Speciellt inte bra att allt ska betalas på mars-lönen som ska täcka för Italien också. Även om man får ta lite av spar-kassan också, det fattar jag ju. Jag undrar hur mkt pengar man ska ha med sig egentligen? Vad kan man tänka sig? 500 kr /dag? Inte inkluderat eventuell shopping förstås!

Grand Travel Awards

Ikväll går det av stapeln på Rica Talk i Älvsjö. Det ska bli lite kul faktiskt att gå dit, jag har ju aldrig varit på det förut. Dessutom är det ju så nära hem, bara att ta bussen så är man hemma på ett litet kick.

Priserna och vinnarna skiter jag högaktningsfullt i. Det är maten och spriten jag vill åt... moooahahaha!

Slutspelets icke vara

För övrigt fick jag rapporter under kvällens gång om matchen. Det var ju ingen rolig historia, det där. Jävligt trist att missa slutspel.

Berlin = fantastiskt!

Vilken resa! Vi bodde på fyrstjärnigt hotell på en tvärgata till Kurfurstendamm. Fantastiskt hotell. Vilka sängar! Och helt underbar frukost. Jag älskar verkligen hotellfrukost och alldeles särskilt när den är så här fräsch..
I fredags när vi kom ner så fick jag inte mitt baggage. Det var kvar på Arlanda så vi fick gå och säga till på Lost and Found-avdelningen som lovade att det skulle komma till hotellet innan vi åkte hem åtminstone. Så vi gick ut och käkade på restaurangen där vi bokat bord. Fantastisk mat och jättetrevligt ställe. Gemytligt och "folkligt" som min kära chef kallade det. Han satt och sa hela tiden "du vet ju precis vad jag vill ha" till G som ordnat resan (via en agent, som visserligen förstått det hela bra). Men vadå, vad jag vill ha. What about the rest of us?? Hursomhelst var det iofs precis vad vi ville ha också. Och det var supertrevligt, vi drack vin och pratade, pratade, pratade. När vi gick från restaurangen satte vi oss i hotellbaren och tog oss en sängfösare.

Frukosten i lördags var, som sagt, underbar. Kl 9 satte vi oss i bussen för en fyra timmar lång stadd-rundtur. Vår guide Boel pratade svenska, hon var jätteduktig och rolig. Vi såg muren (självklart sjöng jag Die Mauer...), Brandenburger Tor, Olympiastadion från -36, Tempelhof, Checkpoint Charlie och en hel massa annat. Lunch och sedan fri tid som spenderades på Lidl av alla ställen för inkassering av sprit. När jag kom till hotellet stod min fina, röda väska på rummet. Jag kunde med andra ord byta kläder!!!
Restuarangen på kvällen var igen en fantastisk restaurang med helt sjukt god mat. Riktiga lyckträffar båda två. Och sen tog vi en öl på en pub på väg mot hotellet. Jättetrevligt! Stupade i säng vid tolv. Så det var inga sena nätter att tala om alls.

Mycket bra resa.

Uppkorkat var det här!

Jaha, nu dricker man första glaset rött! Trots att vi inte stänger förrän om en halvtimme. Men är det semester så är det! SKÅL!!!

By The Way; sjuuuuuuuukt nervös inför kvällens match. Och sjuuuuuukt avundsjuk på P. =(

Stockholmshat

Sitter och läser på bloggar om hockeyn. Är ju sjukt roligt med hockey just nu om det är ngn som har missat det.

Hur som helst, läste en massa inlägg angående DIF-Luleå i måndags och huruvida Globen var slutsålt eller inte, huruvida det var medgångssupportrar eller inte i DIF-leden, huruvida elitserien behöver ett elitlag i huvudstaden. Jag vet inte, är det bara jag eller är folk helt knäppa?
För det första blir folk i landet sura över att det skrevs mycket om att det var fullsatt i Globen och lämnar kommentarer i stil med "vi har slutsålt varje gång, det nämns aldrig..". Nej, självklart inte. Stockholmshockeyn har varit om inte död så i alla fall sjungit på sista versen i ett par år. När det nu fått ett uppsving (vilket till stor del är på grund av det prekära läget och att det faktiskt inte är en transportsträcka till ett slutspel) och folk börjar strömma till är det klart att det sticker ut.
För det andra så skriver folk då att "det är bara medgångssupporters i Djurgårn". Jaha, och var har du den framgången nånstans? Laget har spelat kasst fram till den fantastiska storsatsningen mot SAIK i januari och sen ryckt upp sig. DIF har riskerat kvalspel. Jag läste ett bra inlägg: "Det är bara djurgårdare som kan bli kallade medgångssupportrar när man gör sin näst sämsta säsong på över 20 år och då sluter upp för laget." Så sant.
Och sen tycker man då att varför tycker folk att det behövs ett lag från huvudstaden i elitserien och inte de andra lagen? Jo, självklart måste man ha lag från alla städer. Det som folk inte fattar är att lag från de lite större städerna drar folk! Det betyder mer pengar till alla lag. Och sen är det ju faktiskt inte bara Stockholmare som tycker så här.

Jag vet inte, är man så jävla avundsjuk på hufvudstaden. Och varför i så fall?? Jag fattar inte.

Berlin, here I come

Tror ni inte att jag glömmer mitt pass hemma. Jodå. Duktiga Sara. Men som TUR är så är P ledig idag så jag lyckades muta honom med gratis lunch i Kista galleria så han kommer med passet till mig. Dessutom är det ju bra att jag föder honom ordentligt eftersom han ska åka tåg och dricka massa sprit på väg till Linköping. Och så ses vi ju inte förrän på söndag.

Jaha, och idag har Fly Me konkat så vi sitter lite i skiten här. Det ringer folk hela tiden och har inga flighter. Och så stänger vi vid halv fyra idag eftersom vi ska resa. Vilken underbar dag. Och min kollegas unge har vinterkräksjukan så hon kommer smitta ner oss.

Men det är ju FREDAG!!!!!!!! Underbart. Det är ju helg. Fast inte så mycket sova direkt.

Här är jag

Hej, jag gillar ju listor. Jag och I gjorde jämt listor när vi var mindre. Listor i stil med "vem skulle du ta med till en öde ö", "vem vill du helst hångla med", "vem har snyggast rumpa" och sånt. Mycket kul! Så när jag sett den här listan figurera på ett antal bloggar så måste jag ju ta action!

Tio första:
Första bästa kompis: I såklart och hon är det fortfarande. I år är det 21års-jubileum!
Första bil: Va, eller hur. Varken bil eller körkort. Men om man tänker på familjebilar så var ju silver-volvon Gamla Zabina Läspar bland de första jag minns.
Första kärlek: jaha, jag var fjorton, han var nitton, det var hopplöst men himlastormande.
Första husdjur: hmmm... fåglar hade vi. Pippi-lotta tex. Men första "riktiga" som jag verkligen älskade var Joppe (som egentligen var systers...). Han var så fin!
Första semester: Vi bilade runt hela Sverige som liten. Första utan föräldrar var till Danmark i 16års-åldern. Resan innefattade Christiania, snygga killar, mycket öl och en hela massa röka av olika slag. Tror inte mina föräldrar hade godkänt om de visste...
Första jobb: sommarjobb på hemtjänst i Huddinge.
Första köpta skiva: ?? New Kids?
Första riktiga kärlek: Det skulle väl vara M då. Det var ju inte heller ngn trevlig historia.
Första piercing: Nope, men min DIF-tatuering fyller 7 år i september i år!
Första konsert: Orup i Kungsträdgården -89. Fantastiskt!

Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Igår drack jag champagne och rödvin
Senaste bilfärd: igår åkte jag taxi, räknas det? Annars är det Kittelfjäll som jag åkte (jävligt mycket) bil. Umeå-Kittelfjäll tur och retur (ca 5tim/sträcka)
Senaste filmen du såg: Usch, jag har ju inte sett några filmer på länge. Halva Happy Gilmore på TV. Inte särskilt bra måste jag säga. Men idag ska jag gå på förhandsvisning av Nina Frisk!
Senaste ringda telefonsamtal: Ringda? Det var nog till en kund för att kolla om hon vill ha ett hotell i Göteborg för 1695 kr/natten.
Senaste bubbelbadet: va, det var ju typ hundra år sen. Nej, det kan jag inte ens minnas.
Senaste spelade cd: Jag har beställt en massa skivor på CDON på senaste men jag lyssnar ju aldrig på de. Jag är så dålig.
Senaste kyss: imorse pussades jag och P - morgonpuss och godnattpuss är Livsviktigt.
Senaste gången du grät: Det var när jag såg Extreme Home Makeover senast. Jag gråter som ett barn när jag ser på det.
Senaste måltiden: kycklingchorizo, kikärtor, avokado, coctailtomater och lite svarta oliver.

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: hmmmm...lite komplicerat det här. Jag har hånglat med ett gäng av mina vänner, ett par stycken vid upprepade tillfällen, men dejtat? Jag antar att KK inte räknas in här?
Blivit arresterad: nej, det har jag inte. Och aldrig hamnat i fyllecell heller, märkligt nog. Blivit hållen av polisen i samband med match vid upprepade tillfällen.
Blivit kär vid första ögonkastet: njae. Jag har sagt "honom ska jag ha" och fått det.
Fastnat med blicken i någons urringning: ja, massor av gånger.
Fått ditt hjärta krossat: hahaha, vilket skämt. Skojar listmakaren?
Sagt att du älskar någon utan att mena det: ja
Haft ett one night stand: nej. Eller?
Busringt till någon: jajemän! som ngn sa, jag växte upp på den tiden då det inte fanns nummerpresentation.

Sex saker du gjort idag:
1. Förbannat mitt sena sänggående igår
2. Berättat för mina kollegor att jag ska sluta om en månad
3. Kommit på att jag måste packa ikväll eftersom jag åker till Berlin imorgon
4. Bestämt träff för kontrakt-skrivning imorgon bitti kl 8 med nya jobbet
5. Drömt mig bort til Italien och all mat jag ska köpa när jag är där
6. blivit sur på P för att han ska till Linköping och inte jag

Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Min katt (om han nu är en sak)
2. Djurgårn (om det är en sak)
3. Min kalender (älskar att sitta och påta i den)
4. Min digitalkamera
5. Mina nya skor

Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Mamma
2. Syster
3. I
4. P
Fast såklart kan man inte säga allt till ngn, men det mesta i alla fall.

Tre val:
Blått eller rött? Blå-blått
Sommar eller vinter? Både och. Sol på sommaren och snö på vintern, allt däremellan är ju egentligen skit
Choklad eller chips? Naturchips

Två saker att göra innan du dör:
1. Skaffa barn
2. Köpa hus på Ingarö

En sak du ångrar:
ojdå, det kan väl hända att man kan ångra vissa saker som man har gjort och tycka att man har varit helt dum i huvet. Men jag kan nog inte ångra något så här på rak arm. Nej.

inte kul

Jag har just meddelat mina kollegor att jag slutar om en månad. Iofs har jag inte skrivit på papper än på det nya stället så jag sitter ju jävligt löst just nu kan man säga. Tänk om hon säger att nej, vi accepterar inte det här.
Jag ringde därför henne innan jag sa ngt för att kolla att det var ok att jag kommer senare (2april) än vad vi alla hade hoppats. Och hon sa "självklart är du välkommen hit ändå". Men det sätter ju de lite i sitsen också, de behöver ju folk omgående. Så jag hoppas de tar in någon annan innan mig så att de får lite arbetsro.

Jaja, det löser sig. Nu är det värsta gjort. Jag ska dit och skriva kontrakt imorgon bitti kl 8 så då först kan jag pusta ut.

Hej och hoppsansa...

...varför blev det du och jag, varför blev det ingen annan?

Fantastisk textrad från tidigt I&S-material sent åttiotal.

Igår var jag på Rhapsody in Rock med jobbet. Det var ganska mycket "gud va jag är bra" och ganska mycket "robert wells, woho" men det var rätt kul faktiskt. Vi hade ju en liten champagnebar som bara vi hade tillgång till så det var mkt trevligt. Hängde lite bakom scenen ett tag och sådär. Publiken var tråkig och Robert Wells snackade skit om djurgårn i slutminutrarna så det var ju helt klart ett stort fett minus.

För övrigt ser det ju rätt ljust ut för Djurgårn. Det är bara en match kvar nu, LHC borta. Över tusen man ska dit med tåg och buss och egen hand. Jag är så sjuuuuuukt avundsjuk på P. Han ringde i morse och sjöng "jag ska till Linköping, jag ska till Linköping..." Han hade inte ngn biljett tidigare men lyckades knipa en på nätet imorse. Galet.
Det kommer bara vara tunga grabbar! Det kommer vara sjukt roligt! Jag är så jävla avundsjuk. Men Berlin ska vara fint så här års har jag hört.... eller inte.

En annan sjukt tråkig sak är att jag INTE får ta ut min semester och börja på mitt nya jobb tidigare. Jävla skit-chef. Jag måste vänta till April. =(
Och såklart, eftersom jag har gjort klart med nya jobbet, ringer min gamla praktikplats och säger att de vill ha mig med i sina framtidsplaner. Åh! kunde de inte ringt tidigare!

Nu är det gjort!

Det gick jättebra. Min chef var lugn och förstående men blev såklart lite besviken och tyckte det var synd. Och framförallt för företagets skull, det behövs ju unga fräscha i framtiden.

Jag sa det till honom att vi har tappat tre kunder det senaste halvåret, en person har sagt upp sig och den tjänsten ska inte tillsättas. Det känns inte som att det finns ngn framtid för mig här. Och det är egentligen inte heller ngn som gör ngt för att förbättra situationen så arbetsron är inte direkt lugn heller.

Och så sa jag att de hade kontaktat mig och att jag inte sökt jobbet själv.

Jaha, det var inte så farligt som man kan tro. Men å andra sidan, vad kan han göra? Säga nej, du får inte? Så det är klart att det gick bra. Nu ska vi bara komma överens om när min sista arbetsdag blir.

Första gången...

Idag ska jag göra ngt jag aldrig har gjort i hela mitt liv. Jag ska säga upp mig. Katastrof och ont i magen. Men det gäller att tänka på allt gott som kommer ut ur det (3000 kr mer i månaden tex...)

tillbaka från fjällen

Fantastiskt! Vilken skidåkning! Vilken snö!

Jag kan säga att jag haft det sjukt bra, hade gärna stannat minst två dagar till. Vi bestämde på stört att det här får bli en årlig tradition men nästa gång åker vi i en vecka. Fem dagar var lite kort. Vi åkte skidor torsdag-fredag och sen åkte vi på skoter-tur på kalfjället på lördagen. Asmysigt! Vi grillade korv, åkte skrana och hade det allmänt mysigt.
Bastade på kvällarna och rullade oss i snön.
Min systerdotter på tre år fick prova att åka slalom också, hon tyckte det var hur kul som helst. Hon tjöt av skratt.

Eftersom man har gått upp tidigt för att hinna till backen på morgonen har man ju inte fått sova ut direkt och man har ju jobbat hårt med kroppen så någon avslappnande semester har det ju inte varit. Fast samtidigt ändå har man ju sovit som en stock och dunat in vid tio varje kväll så... hur som helst har jag haft det super bra.

Och sen kommer måndagen och det är dags att gå till jobbet igen. Och livet bara flyter på fast man är borta.

semestersången

Idag på bussen till jobbet satt jag och skrockade lite för mig själv. Det var när jag tänkte på att jag har semester imorgon och resten av veckan som jag kom på den fina sången jag och I sjöng på Fuerte när vi levde charter en vecka. Vi jobbade alltså på den vindpinade ön men tog ut en veckas semester. Från början var det nog tänkt att vi skulle dra till Lanza eller kanske Gran can men det blev Corralejo stad by night i en veckas tid, en riktig charter. Och vår theme-song för denna vecka gick ngt i stil med:

Å vi ska sova,
Å vi ska supa,
Å vi ska simma,
Å vi ska sola,
Å vi ska stuffa,
Å vi ska sexa,
För vi har SEMESTER!!!!!!

*hahaaha* hej, det var så roligt när jag kom på den på bussen att jag satt och skrattade lite för mig själv och genast blev min (försenade) morgon mycket trevligare.
Nu kanske inte min långhelg i Kittelfjäll kommer se ut sådär riktigt men det ska bli fan så skönt att ha semester iaf, helt klart....

livet går framåt...

...i sakta mak.

Sjukt uttröttad av den här helgen. Jag somnade igår vid typ halv tio, som en stock. Och sov, sov, sov till klockan sju imorse. Snacka om slut. Men jag hade jäkligt roligt på kryssningen i lördags faktiskt. Träffade på Z från min gamla praktikplats, vi festade sen hela kvällen. En sak som var väldigt bra var att vi slapp träffa på en massa fulla killar som skulle stöta på oss - jätteskönt! Vi bara dansade och dansade och pratade och pratade, jättekul. Och sen blev klockan fem på morgonen och det började gunga som satan så jag fick en panikattack (som självklart förstärktes av alkoholen...) och ville bara av båten. Men jag överlevde det också. Sen försov jag och IM oss så vi kom inte ut ur hytten förrän kl halv tre typ. Jag var tvungen att gå upp och titta lite på vattnet en sväng innan dess men det blåste bara ordentligt uppe på toppen, vattnet var relativt lugnt så det var ok så jag gick och la mig igen och sov.

Var inte direkt sugen att köpa alkohol i taxfree men fick med mig lite iaf och åkte direkt hem till mor för inflyttning/födelsedagsmiddag. Trött som ett as. Åkte hem vid åtta, tittade lite på TV och åt soppeldynga (godis från båten) och stupade i säng.

Idag mår jag riktigt hyggligt men det gungar lite fortfarande här där jag sitter framför TV. Är så sjukt känslig för gunget på en båt.

För övrigt är jag sjukt irriterad på att de har bytt plats på rulltrapporna på Årstaberg. Eller har de det? Jag är hursomhelst förvirrade varje dag nu, tycker att det känns som att de sitter fel.

Glädjens tid

Eller nåt...

Det är ju trots allt fredag och det är ju en glädjens dag. Att vara ledig är ju underbart! Och jag tänkte sova imorgon bitti till minst tio-elva. Men sen ska jag ju ha gäster vid ett så jag får inte sova för länge... =)

Nu har det börjar rulla på här på jobbet igen, det är jätteskönt. Det har varit oroväckande lugnt alldeles för länge.

Hockey-bockey

Idag är det dags att gå till sin andra "vanlig elitserie-match" på en månad. Det ni! Ska bli kul. Nu är det väl iofs inte så jättevanligt att en legend blir hyllad så lite speciell är matchen ändå. Hoppas bara DIF vinner för Mickes skull...
Det ser ju bra ut nu i tabellen, hoppas bara att de kan hålla i sista här nu. Förra året darrade de ju på manchetten och dog helt efter OS så de missade slutspel - inte bra.

För övrigt är jag irriterad på blogger, jag kommer inte åt det hemma. Igår tex försökte jag komma in för att skriva en liten rad men det går inte! Sånt kan ju göra en människa tokig.

Idag på jobbet har vi haft data-stopp av och till under hela morgonen, as-irriterande! Vad ska man göra när man är helt beroende av datorerna för att kunna sköta sitt jobb. Herregud.

Hektiskt vecka

Det blir en hektisk vecka för mig detta. Idag ska jag gå på intervju och imorgon är det retorik som vanligt på tisdagar, onsdag blir plugg, torsdag hockey, fredag utgång med en barnledig I, lördag kryssning med PATA, söndag öppet hus hos mor. Phu.

Jag vet inte, det känns som att februari är rätt hektisk överlag. Kanske helt ointressant för er att veta men ändock.

Girlie Gang; ni är alla välkomna till min mor i sin nya lägenhet på söndag kl 15 för öppet hus!

Luncha

Idag har jag lunchat med I och bäbis. Det var trevligt. Iofs sov mest Milo men ändå, han var ju med. Och nu fick de äntligen hans en månads-present. En liten body med Tigger på och ett par byxor. De var jättefina om jag får säga det själv och det får jag ju. =)

Hur som helst var det sjukt trevligt. Om det är ngn annan som vet att de ska förbi Kista galleria ungefär vid tolv-tiden ngn dag får vederbörande gärna höra av sig så kan vi, om inte äta lunch, kanske ta en fika.

tittut

Nu har jag inte bloggat på väldigt länge. Det känns helt ok. Även om jag försökt ta mig in på blogger hemifrån men inte lyckets samt kommentera på andras bloggar och inte kunnat (vilket gjort mig ngt irriterad!).

Jaha, jag har varit sjuk i tre dagar. Det är inte så upplyftande. Egentligen hade jag kunnat vara sjuk idag också men jag är utled på att vara hemma och göra ingenting. Men jag har lite ont i kroppen, ont i halsen, ont i ena örat och jag känner mig allmänt krasslig med svidande ögon och lite snuva. Men jag orkar bara inte göra ingenting längre. Även om det var jätteskönt och behövligt att göra det de dagar jag faktiskt var hemma.

Det hinner dock hända så många saker som man inte tänker på på jobbet under tiden man är borta - det är jobbigt att komma tillbaka helt enkelt.

En kollega har tex sagt upp sig. Inte så oväntat, hon har varit på väg härifrån länge, men ändock. Så nu tror jag att alla tror att jag ska få fast tjänst, det känns som att alla har sagt det lite i förbifarten med ett menande leende.

Hockey

Jag försökte blogga igår men det gick inte på ngt sätt. Jag är lite trött på den här förvandligen av blogger, det har bara varit bök och stök tycker jag.

Hur som helst var jag på hockey igår och det var jätteroligt. Det var typ hundra år sen jag var på en "vanlig" match. De senaste åren har det mest varit slutspel och storsatsningarna man har gått på. Men igår gick vi af och det var över förväntan. Och jag såg dessutom matchen, jag satt inte i baren. Bara en sån sak!
Och sen vann ju Djurgårn också så det var ju bra. Och så blev det lite gruff och hat på slutet så vi blev alldeles uppeldade och sen visade det sig att sportbaren inne i Globen har öppet en timme efter match och det var ju ett nytt påfund. Men det var ju perfekt att slinka in där när man inte riktigt ville åka hem på en gång och sen kom matchens lirare dit, det gör de tydligen varje match. Intressant. Det var djurgårdskeepern Daniel Larsson, han var ju värsta chippen.

Jag tror att mina hockeydagar kan bli mer aktiva från och med nu!

otrogen

Jag känner mig så dum ibland på jobbet när jag pratar om att jag inte kan vänta till oktober med att veta om jag får fast tjänst när jag samtidigt är ute på marknaden och drar i trådar. Det känns som att man är otrogen. Men att byta jobb är ju faktiskt inget ovanligt, det gör folk varje dag. Det är bara det att jag aldrig sagt upp mig från ngt jobb. Det kan iofs bero på att jag aldrig har haft den typen av anställning. Jag menar, när du jobbar på timmar så slutar de ringa efter ett tag om du inte kan ta jobb och sen är det lixom inget mer med det. Och så går kontraktet ut och thats it. Då har man antagligen gått vidare till nästa extrajobb.

Men nu, när jag går till jobbet varje dag, när man pratar med sina kollegor om privata saker, när man faktiskt trivs rätt bra emellanåt, då är det lite jobbigare.

Barn

Min kusin ska ha barn.

Jag vet att man faktiskt är i den åldern när det är helt normalt eller kanske till och med förväntat att man ska skaffa barn men jag har fortfarande svårt att förstå det. Jag vet inte om det beror på att jag har svårt att acceptera min ålder eller om jag bara har svårt att se människor som föräldrar eller om det är för att det ligger så pass långt från mig själv fortfarande eller vad det nu än må vara. Det är iaf intressant.

Och såklart kul också!

Resandet...

Just nu sitter vi och diskuterar var vi skulle vilja åka nu i vår. Min kollega pratar om att åka iväg över påsken till Lissabon. Och nu pratar vi bara kortresor förstås, det går ju inte att sticka iväg var som helst hur länge som helst. Och så tänkte jag att ja, varför inte åka ngn stans. Och sen tänkte jag en gång till och insåg att det blir svårt. Nästa helg jag inte har ngt alls inbokat är helgen 17 mars. Så här ser mitt helg-liv ut närmaste framtiden:

Nu i helgen: schlager hos I (iofs inte så mkt resande men väl en inbokad aktivitet)
Nästa helg: Ps land (han är ledig och vi behöver göra ingenting ihop ngn annanstans än hemma)
Helgen 17 feb: PATA-kryssning (resebranschen)
Helgen efter det: Kittelfjäll (med min familj, ons-sön)
Helgen 2 mars: Berlin (med jobbet)
Helgen 9 mars: Studieresa till Göteborg med SJ (med jobbet, fre-lör) lör: masai
Helgen 16-18 mars: ingenting!
Veckan 24-31 mars: Italien, toscana (med Ps familj, ska bli astrevligt, massa god mat!)
och sen ingenting fram till 28 april: hemlig aktivittet med min darling!

Jaha, så nu vet ni det. Fattar ni hur mycket pengar det kommer att kosta mig det här? Det känns väl sådär måste jag säga... Men det ska bli himla kul förstås! Alltihop känns himla kul.

Utom att jag inte kan träffa Milo på helgerna när jag är upptagen. =( Det känns surt, jag skulle kunna hänga med I och krabaten jämt om jag kunde och fick... Jag är helt fascinerad av den lilla varelsen. Att han finns nu lixom, inte bara som en abstrakt tanke i Is mage.

Lugn stund på telefon

Ja, inte ringer det mycket iaf. Det ska ju sägas. Jag vet inte var kunderna har tagit vägen, de kanske har vänt sig till ngn annan byrå.

Till imorgon ska jag har läst ca 50 sidor till retoriken, analysera ett specifikt tal och prata ihop mig med en kursare (som det så fint heter på högskolespråk) och sammanställa lite punkter. Det är rätt svårt att lyckas med det med tanke på att jag inte ens har införskaffat själva studiematerialet än. Men, på ngt vis ska det väl ordna sig. Eller så gör det inte det och jag får stå där med skammen, det är ju också ett alternativ.
I fredags var jag helt slut efter torsdagens ledsamma aktivitet så jag orkade inte ta mig ngn stans för att köpa bok även om jag faktiskt varit så förutseende att jag tagit ledigt från jobbet.

Och idag har jag bokat klipptid. Efter nästa lön. Skulle behöva färga håret innan dess så att jag inte ser ut som ett risigt fågelbo i huvet.

Helt slut

Vilken sjukt jobbig dag det har varit idag. Jag är helt slut. Känner mig helt dränerad. Morfar begravdes idag och det började med att pendeltåget var inställd och nästa var försenad så jag fick ta en taxi men det tänker jag ta på SLs resegaranti. Sen var vi i kyrkan och cermonin var jättefin och alla grät. Min morbror grät som ett litet barn, det var hjärtskärande att se. Och så tycker jag det är otroligt jobbigt att gå upp och säga sitt hej då och lägga blomma på kistan. Man är på display lixom, alla tittar på en. Jaha, så ledsen är hon eller, så ledsen var inte hon. Nej, det är obehagligt tycker jag.

Efteråt åt vi smörgåstårta i klockargården och då var det en man där som vi hade sett i kyrkan men ingen riktigt visste vem det var. Så vi gick alla och funderade och frågade varandra lite diskret, om det kanske var ngn som jobbade på sjukhemmet eller sådär. Men ingen visste vem det var så till slut frågade mormor honom och han svarade att han hade skrivit om morfar. Han satt vid mormors bord och åt och drack.
Efter ett tag gick min mor fram och frågade om han kände morfar och han svarade att han hade så starkt band till vårat efternamn och såg dödsnotisen i tidningen så han kände att han var tvungen att gå. Jamen, sa mamma, kände du pappa? Nej, svarade han, jag låg i lumpen med en som hette som ni och har en så stark relation till namnet. Men hörrudu, sa mor, om du inte kände min far tycker jag att du ska gå nu. Varpå han svarar "om det är din önskan så..." lite surt. Mamma gick till sitt bord och satte sig. Han gick inte. Till slut sa min moster till honom och då reste han sig och gick runt bland jackorna ett tag. Mycket mystiskt tyckte vi och skickade ut lite folk för att hålla koll på honom. Efter mycket om och men gick han till slut.
Helt sjukt. Jättefräckt att komma och snylta på ngns minnesstund efter en begravning och äta och dricka.
Men själva cermonin var jättefin och jag grät hur mycket som helst och tänkte på hur det var när jag var liten och morfar alltid fanns där.

Hej då, älskade morfar, vi minns dig med glädje och sörjer dig stort.

Otålig

Jag är så sjukt otålig. Jag vill att allt ska hända nu. Tex vill jag ha barn nu (fast egentligen inte), jag vill gifta mig nu (fast egentligen inte), jag vill ha en sommarstuga nu (men har inte råd), jag vill ha en tiomiljonersvilla på Ingarö nu (fast jag inser det orealistiska i det...), jag vill, jag vill, jag vill. Och samtidigt vill jag inte alls.
Jag vill ha ett nytt välbetalt jobb, jag vill vinna på triss, jag vill bli miljonär. Varför händer det aldrig mig?

Ett litet mirakel

Jag och Milo pratar hemma hos J i lördags. Jag antar att det är ok att lägga ut bilder på barnet här eftersom du lagt ut flera på honom själv, I! Jag känner mig så löjligt stolt och mammig. =)

Jag försökte visa bilderna jag tog i lördags för P så att han kanske skulle bli lite sugen på att skaffa bebis men jag vet inte om det gick hem. Han nickade och log mest. Och skrattade åt bilden av Milo-paketet nedan:

Avslut

Imorgon är det begravningen. Det känns väl... sådär måste jag säga. Jag vet att jag kommer gråta hur mycket som helst men det får man ju så det är väl ok. Men ändå, jag vet inte. Jag funderade och funderade på om jag ville att P skulle vara med men jag beslutade mig för att det nog inte vore så bra. För det första kände han ju aldrig morfar när han var frisk och för det andra skulle jag nog mest tycka att det var jobbigt och oroa mig för att han skulle tycka att det är jobbigt.

Men vi ska ha släktmiddag sen och då ska han vara med iaf.

gnagande känsla i magen

Inte bra. Men jag måste avvakta lite innan jag bestämmer mig för att tro på det.

Jag har haft en bra helg. Jag har inte gjort ngt alls känns det som. I lördags var vi hemma hos J och fikade. I hade med sig bebis och han var lika liten och söt som sist vi sågs. Det blir intressant när han blir lite större att se om han blir mest lik sin mor eller sin far. Nu är han ju mest en bebis till utseendet.
På kvällen lagade jag och P tre rätters och öppnade en flaska rosé. Vi pratade och pratade och det kändes nästan som när vi först träffades. När man hade så sjukt mkt att prata om. Det är onekligen lätt att hamna i en vardag som består av att göra som man alltid gjort och tänka i de banor man har fastnat i. Jag bestämde mig för att det är dags att faktiskt vakna till lite och inte bara köra på i slentrian. Typ. Alltså göra saker ihop. Som ex resa ngn stans. Eller gå på bio, äta ute, se på teater. Det har vi ju inte kunnat göra sen 2004 typ. Vi öppnade en till flaska och såg på 24 hour party people. Intressant.

Och igår låg jag i sängen och läste hela dagen och gick inte utanför dörren alls. Jätteskönt! Jag läste Isprinsessan av Camilla Läckberg och sedan började jag på Predikanten av samma författare.

Jobbtankar

Den går till Berlin istället för Amsterdam. Det känns mycket bättre! Vi åker halv sex på fredagen och ska bo på ett 4*-igt hotell mitt i smeten som ser asmysigt ut på bilderna, på lördagen kl 9 ska vi ha rundtur med guide i staden, lunch, fri tid på eftermiddagen, middag och utekväll och sen på söndagen åker vi hem med germanwings vid tio så vi är hemma till tolv. Det känns som en kul resa!

Kan ju eventuellt bli min sista resa med det här kontoret, jag kanske inte är kvar efter sommaren. Vi får väl se. Jag har ju bara ett vikariat och hon som jag vikar för är inne på att komma tillbaka tidigare än mitt kontrakt sträcker sig.
Jag träffade min gamla praktikplats på USA mässan på Hilton häromdagen, de ska anställa ngn till sommaren. Visserligen på deltid men ändock! Det vore kul att jobba där igen faktiskt. Jag sa åt de att de absolut skulle ringa mig när det blev aktuellt. Så kan man ju se hur situationen ser ut för mig då.

Lite sliten

Var på fest med BA igår. Det vart lite mycket vin, lite danska och lagom sent. Sjukt trött idag.

kanske lite sjuk

Jag vet inte men det känns som att jag håller på att bli sjuk och det känns väl sådär måste jag säga.

Jag har tänkt på det här. Jag måste rycka upp mig. Jag pratar om totalt ointressanta saker här på bloggen. Vem fan bryr sig om hur trött jag är lixom. Men jag har samtidigt ingen inspiration att skriva om ngt annat än mig själv. Haha!

Jag tycker januari har hållt på hur länge som helst. Jag vill gärna att det ska vara april nu så att man vet att det är på gång med sommar. Jag längtar verkligen till sommaren. När man kan gå ute i linne och kjol och sitta på uteserveringar och bada och ha picnic (fast det har man ju aldrig iofs..) och man är så mycket gladare på ngt sätt. Och allt är ljust och härligt och man har en tro på livet. Och allting löser sig.

Jag undrar hur denna sommaren blir efter den här milda vintern.

Vardagsrummet

Är i princip klart. Det blev en liten bubbla på en av väggarna men jag tänker att det är ok så länge man bara berättar det för vår husvärd eller nåt. Jag orkar inte med att han ska in och greja i flera dar till. Men jag vet inte, det kanske är dumt. Hur som helst så hade han inte lämnat några nycklar i brevlådan igår och inte heller sagt ngt om den trasiga lampan. Så vi blev lite oroliga att han smitit iväg men P träffade på honom hemma i morse och det visade sig att han inte var riktigt klar. Så vi får väl se om det är ngt annat gjort när man kommer hem ikväll. =) Hursomhelst så tycker jag att P har valt en bra tapet, jag gillar verkligen färgen. Den är roströd och varm.

Idag har vi pratat löst om vår nästa kontorsresa, den verkar gå till Amsterdam i mars. Blä, jag gillar inte den staden direkt. Men det blir säkert kul ändå.

Inte mkt sömn inatt

Jag hade nämligen en bråkig katt i sängen som skulle trampa och buffa och försöka komma ut och leka med leksaker och jag vet inte allt han höll på med i natt. Det var inte många sekunder man fick sova i vilket fall. Anledningen till att katten befann sig i vårt sovrum är att vi inte kan stänga dörren till vardagsrummet och det kändes inte bra att ha honom springandes där med tanke på att målaren/tapetseraren hade en massa saker löst liggande och så.
För övrigt hade han ner vår taklampa som gick sönder. Vart vänder man sig då?

Och vi kan bara se på TV i sovrummet där vi har ettan, tvåan och fyran. Men det blir nog bra till slut.

lite för mycket

av allt. Jag vet inte. Idag kommer målaren hem till oss och ska börja med vårat vardagsrum. Det ska bli så intressant att se det färdiga resultatet! Men det tar nog ett par dagar kan jag tro. Så det gäller att hålla sig till tåls.

I helgen har jag varit så slö så ni anar inte. Jag var på Ps vernissage i fredags, det var himla trevligt faktiskt. Mycket länge sen man såg honom! Och så var det lite djurgårdare där så det var ju intressant. Bla annat Han mittemot. Det var ju sjukt länge sen man pratade med honom. Förut hade man ju tusen saker att prata om men nu var det lite mera segt kan jag säga.
I lördags sov jag och låg och läste och sov och tja, var allmänt slapp. Sen åkte vi och hälsade på I och hennes bebis! Så himla söt! Och så himla liten! Verkligen jätteliten. Jag visste inte att de var så små. Men oftast så ser man de inte när de är så nya, de är oftast ett par månader när man ser de.
Igår var jag och tränade Step up. Jag trodde jag skulle dö efter tio minuter. Men jag klarade mig hela distansen ut faktiskt men det var på håret. Sen gick vi upp till mormor och åt pannkakor med sylt och glass. Och efter det var vi tvungna att vila och sov i två timmar. Helt sjukt.

Så nu vet ni hur min helg var.

oinspirerad

Jag är totalt ointresserad av att jobba just nu. Jag måste ringa en kille i Frankrike som vägrar ta emot mail för att han har allt i huvet och som är sjukt stressad jämt och hör ungefär hälften av det man säger och som bara har tid i typ två sekunder. Jag har sju resor med honom nu som jag ska ringa och bekräfta. Kul. Eller inte.

Upptäckte just att jag glömt fakturera en resa. Hoppsan. Det är för att det är Ryanair och den går inte in direkt i faktureringssystemet. Men det är mycket märkligt för att jag lägger alltid sådana resor på min vänstra sida så att jag ska komma ihåg och fakturera de. Men inte denna tydligen.

Äntligen är det iaf helg. Jag är trött på den här veckan, den har fanimig varat i en evighet.

Två bra saker

Idag har jag trots allt varit med om två bra saker trots att det inte har varit någon särskilt upplyftande dag.

sak 1: jag har bokat in mig och P på hans födelsedagspresent. Jag vill inte avslöja för mycket men det innefattar en kort resa, en behandling och en middag. Haha, nu fattar ju alla.
Sak 2: målaren ringde idag och sa att de kommer på måndag och ska börja med vårat vardagsrum! Tjoho va kul. Det känns jättebra måste jag säga. Det enda som är lite trist med det är att vi måste röja ur hela rummet innan dess och det känns mindre bra. Men det är ju för en god sak.

Jaha, så nu blev jag på lite bra humör iaf fast jag är tvungen att jobba över.
Och imorgon har vi 88 bokningar som ska ut. Det är faktiskt helt sjukt mkt.

datorn är seg

Jag är sjukt seg och likaså min dator. Det tar hundra år att skriva ngt alls och den hoppar och hänger sig. Inte kul. Men det är ju så när man har dedikerat hela sin tillvaro till MASKINER. Man kan helt enkelt inte lita på att de funkar. Typ.

Jaha, idag har jag en fantastisk försäljning. Ett lågprisbolag + en inrikes. Thats it. Inte särskilt bra. Men jag har några på lut också som jag väntar på klartecken på. Kunder är inte så jättebra på att höra av sig har jag märkt. De läser inte heller alltid sina mail ordentligt. Ah, well, we are all humans.

Jag har försökt ringa till Södertörns Högskola för att se om det finns några restplatser lediga till retoriken men varje gång jag ringer är personen man ska prata med på tjänsteärende eller lunch eller ngt annat så hon slipper prata i telefon. Det är irriterande om ngt.

Så jävla trött

Jag är så sjukt trött. Jag vet inte varför. Kanske för att jag tränade vid åtta igår och min kropp inte är van vid fysisk ansträngning.

Jag har funderat lite vidare på det där med hur man relaterar till sina familjeproblem. En del personer tar det lite som en undanflykt också tycker jag. Typ "men jag hade så trasslig barndom så jag har rätt att vara kriminell och knäpp i huvet". Det är väl ingen ursäkt? Det är självklart viktigt att få en bra start i livet och att man får en trygghet i sig själv, att man lär sig de "grundläggande" sakerna för att kunna gå ut i livet en vacker dar som vuxen och klara sig själv. Att man får kärlek och omtanke är också asviktigt. Det är inte riktigt det jag menar. Men på ngt sätt så finns det folk som gömmer sig bakom det hemska som varit, som identifierar sig själv genom det. Och det kan ju aldrig vara nyttigt. Att hela tiden tänka på sig själv som ett offer.

tråkigt, tråkigt

Jag har tråkigt.

Jag var inne och läste på lite bloggar och är fascinerad över hur många som faktiskt har problem relaterade till sin familj. Och hur många som är arga. Och ledsna och förbannade. Och sårade och lite kantstötta.

Jag kan bara relatera till mig själv och alla är olika. Men det här är min story: min far är alkoholist, han var notoriskt otrogen mot min mor, han var elak och manipulativ ibland och helt underbar ibland, han försvann ur vårt hus undan för undan (sov borta 1natt ett tag, sov borta 2nätter ett tag, sov borta 3 nätter osv tills han helt enkelt inte kom hem mer), han har inte ringt eller hört av sig på ngt sätt sedan jag flyttade ca 2000, han ringer min syster ibland på fyllan, han ringer mamma när han vill ha ngt, han ringer aldrig mig.

Kort och koncist, min uppväxt. Jag har fått en del men; jag har svårt att lita på folk; jag har ett extremt kontrollbehov; jag gillar inte simmiga fylleögon; jag slängde mig ut i diverse "desperat-tyck-om-mig-singelliv" i omgångar. Jag har varit jättearg, jättebesviken och känt mig lurad. Men en sak har jag fattat med tiden; det finns inga svar. Det finns inget därför. Det finns ingen förklaring som duger. Det finns kalla fakta och det är det jag måste leva med. Det blev såhär för sån var han. Och sån var vår familj och tough luck, det var den familjen jag föddes in i. Deal with it.

(sjukt bra med sånadära klyschiga engelska uttryck!)

En person jag känner har svårt att acceptera sina föräldrars skilsmässa, personen är fortfarande ledsen och arg över att bli tvingad att välja sida. Det har gått femton år och personen håller fortfarande fast vid den sidan för de enorma skuldkänslorna över att tycka att den nya situationen faktiskt är ok.

Jag tror inte det är så sunt att hålla fast vid sin olycka. Att sätta allt i paritet till det som hänt. Man måste (tror jag i min fullkomligt högst personliga amatörpsykologi) frigöra sig för att kunna gå vidare. Och det är skitsvårt och ibland behöver man hjälp för att göra det. Men alla kan göra det.

Väckarklockan

Den ringde inte i morse eftersom jag inte ställt klockan. Jag vaknade av att jag själv sa "helvete, jag har glömt att ställa klockan!". Eftersom jag inte var säker på om det var på riktigt eller en del av en dröm slängde jag ett öga på klockan. Och mycket riktigt, det var dags att stiga upp. Ganska perfekt i tid som jag brukar gå upp faktiskt. Det var väl en intressant start på dagen.

Jaha, annars har det varit en sjukt krånglig vecka. Alla som ringer ska ändra på deras resor, flygbolag har ställt in flighter, panikåtgärder har satts in, folk har blivit av med sina resor och jag vet inte allt. Inte roligt. Och det är bara onsdag. Var ska detta sluta?

Fick ett email idag...

... där det stod:

"Hej Sara! Du är godkänd på hemtentamen och ditt betyg kommer att registreras senast nästa vecka. God fortsättning."

Tjoho! Jag är bäst! Det kan jag iofs säga att det trodde jag aldrig. Jag var helt övertygad om att jag skulle vara tvungen att komplettera. Men det gick ju strålande! Jag blev så glad.

Och gissa vad jag gjorde? Jag gick förstås in och tittade hur påbyggnadskursen ser ut inför våren. Och upptäckte att det är endast 1 gång/vecka fram till 5juni. Och då satte mina tankeknölar igång såklart och tänkte att jamen, varför inte? Och så såg jag att uppropet är ons 23jan och jag har ingenting annat för mig då. Jag tackade ju inte ja i december eftersom jag trodde att jag hade bestämt mig för att inte plugga vidare. Men man kan ju alltid gå dit och se om man kan få en reservplats. Ser ni, vad var det jag sa?

citat: "om jag känner mig själv rätt sitter jag där i skolbänken igen i vår..."

Intressant

Det händer mycket i världen. Till exempel ska en av Ps vänner ha vernissage på fredag. Spännande! Det är kul att det går bra för honom, helt klart. Det är han verkligen värd. Det ska bli kul. Frågan är om man måste vara snygg för att gå dit. Jag tror jag har bestämt vad jag ska ha på mig men inte riktigt. Funderar på mina stövlar. Jag menar, ngn gång då och då måste man ju använda de. (typ)

I övrigt händer det rätt så mycket just nu. Tittar i min almenacka och ser att jag har en hel del inbokat fram till januaris slut. Bland annat två resebransch-fester nästa vecka. Sen är ju begravningen den 25:e men om det är ngt att se fram emot är väl tveksamt. Sen fyller mor år och så är det Travel Bar med en eventuell klass-uppdatering. Men sen kommer den, februari, skitmånaden. Det finns inget som är bra med februari. Jo, att den är kortare än de andra månaderna (i teorin åtminstone, i praktiken känns den ofta som en av de längsta ihop med november...).

Men jag överlever nog den tristessen också. Och sen vänder det! Sen kan man börja leva igen!

Tillbaka på riktigt

Nu har alla semesterdagarna varit. Nu är glada julen slut, slut slut. Jaha, vad ska man göra nu då?

Längta till nästa semester. Den går av stapeln i februari. Det ska bli kul men jag har fattat nu att det blir en del pengar som går. Det är väl iofs inte så konstigt men det är ju dels skidor till P och sen själva liftkorten är ju inte så billiga. Och sen är maten sjukt dyr där på Konsum. Så man kanske ska laga lite mat hemma och ta med i lådor om man nu ska vara lite ekonomisk.

Och när man har kommit hem igen så är det bara en vecka till nästa semester, Italien. Så visst finns det saker att se fram emot den här våren. Det känns underbart! Det var länge sen vi hade ngt att se fram emot. Tidigare har det bara handlat om att stå ut typ och försöka komma på fötter. Nu känns det som att vi faktiskt är på gång, att vi faktiskt kan unna oss en semester eller två och det är ju helt underbart. Det var år och dar sen.

Grattis I!

Nu har I fått sin bebis, en liten son. Allting har gått bra och det verkar som att det gick asfort. De åkte in till BB vid åtta och 10.42 kom han ut. Åh, va roligt! Jag vill verkligen se det lilla underverket så snart som möjligt.

För övrigt hade jag askul igår på hockeyn. Det var mycket folk, bra tryck, roliga ramsor och en helt ok utgång efter matchen.
Idag har jag legat i min soffa precis heeeeela dagen. Först tittade vi på Narnia och sen har vi tittat på sport-krönikan och nu ska vi se på Gudfadern 1.

Nu ska den ut!!!

Jag fick ett sms idag på tåget, nu är det dags! Åh, va roligt!
Snart kommer en ny liten Bjurvaldare att se dagens ljus...

Alldeles matt

Jag känner mig pigg, kul att jobba, alldeles matt och uttråkad av mitt jobb idag. Det går upp och ner kan man helt klart säga. Och jag vill bara shoppa, shoppa, shoppa.
Var ute en sväng på stan igår efter att jag var hos I och tittade på stolthet och fördom. Det finns ju faktiskt helt sjukt billiga kläder som bara väntar på att bli handlade. Och så har man inte några pengar. Det är i sådana här sammanhang som jag tänker på mina sparpengar. Att jo, det är ju ändå ngt jag behöver. Men GLÖM DET, de ska fan inte gå till ngt så banalt som kläder.

Jaha, annars är det tandläkare, match-dag imorgon, övrigt leverne och eventuellt ngt oförutsedd utgift som mina pengar ska gå till denna månad. Och det har jag faktiskt inte ens råd med så vi får väl se hur det går...

julfest...

Såhär kul kan man tydligen ha på företagets julfest... Observera att det är en O.P som jag håller i på nedersta bilden. Att man måste skämmas också!

Ah, well...